Mat, mat, mat...

Det är midsommardagen. Jag vill äta upp allt i hela världen, och har gjort ett tappert försök med gårdagens sill- och köttbullerester. Synd att tårtan tog slut...

Midsommar blev faktiskt bättre än väntat, eftersom jag ju inte hade väntat mig så mycket. Lite småtrevligt, och lagom mängder snaps. Jag kom i säng innan kl 3, vilket verkligen inte händer varje år.

Maken är sjuk och ligger och snarkar i soffan. Sjuk på riktigt, alltså. Inte bakfull. Eller, tja.. inte så väldigt bakfull. Han var fortfarande uppe när jag vaknade för att ta tempen (tempning är knäppt, som sagt...) kl 6, och är nu inte alls speciellt intresserad av att umgås med mig. Förhoppningsvis blir han väl friskare av att få sova - det är ju trist att bryta ihop i halsont och feber lagom till utlandssemestern.

Jag hoppas på att få mens i morrn - eller inte alls. Vare sig mens eller halsont är kul när man ska sola och bada, och eftersom badandet koncentreras till slutet av semestern så vore det ju behändigt att blöda klart innan dess. Troligtvis kommer den väl att dyka upp på fredag, dvs när jag så gott som bestämt mig för att jag måste vara gravid och börjat fundera på att skippa drinkarna. Min regelbundenhet är helt enkelt under all kritik, och en 'cykel' kan vara mellan 28 och 35 dagar.

Sankt Zlatan och draken

Vad har hänt sen senast? En hel del, faktiskt.

Jag har varit på Baluns och fått en tånagel massakrerad av ivriga, men mindre dansanta bekanta frampå småtimmarna. Stora kalas är alltid skoj, även om man kanske kunde undvikit de sista litrarna vin och på så sätt mått lite bättre dagen efter. Jag tror heller inte att det finns ett enda foto på mig (trots att jag var Så Snygg!!!), eftersom det verkade vara jag som stod för all fotografering.

Sen har jag blivit erbjuden jobb i så förtäckta ordalag att jag till slut fick gissa mig till att det var det som antyddes. Tackade nej, vänligt men bestämt. Jag är inte det minsta sugen på att byta till Något jobb, och i synnerhet inte till Det jobbet.

Vi har också planerat den nära förestående semesterresan - inte i detalj, men tillräckligt för att vi ska ha att göra. Lite sol och bad, lite shopping och muséer. Tur det, för om jag tvingas bad-semestra mer än en vecka så börjar jag gråta av tristess.

Av midsommar verkar det bli typ en tumme. Kan inte säga att jag är så sugen på den tummen, ens. Jag är bortskämd med firande på landet med alla mina vänner, och när det nu inte kommer att bli så, så hade jag varit fullt tillfreds med att sörpla snaps och äta tårta i hemmets lugna vrå med maken. Nu blir det nog nåt mellanting. Oklart vad, i dagsläget.

Idag kände jag mig plötsligt gravid. Ett av de mer udda symptomen jag fått i mina dagar, och utan tvekan det mest subjektiva och felaktiga. Sannolikt är jag bara tjock - det har funnits en del godis i närområdet de senaste dagarna, och jag har mumsat ivrigt. Fick till följd att jag var omväxlande vansinnigt kissnödig och vansinnigt törstig under dagen idag. Ja, och uppsvullen runt hela mittsektionen.

En annan sak som är lustig är att sen jag tog ut kopparspiralen har jag haft ont i nassarna från ägglossning och hela tiden fram till mens. Det har jag ALDRIG haft innan, och kopparspiral påverkar ju inga hormoner alls. Eller själva ägglossningen för den delen. Jag menar, hade jag fått ont typ 7 dagar efter ägglossning så finns det väl nån slags möjlighet att det kommer sig av den faktiska nidationen, men... nej. Direkt, det är då det ska komma. Och sen ska det stanna i 14 dagar. Det är det nya nu.

Apropå hormonpåverkan så orkade min stackars temperatur upp ytterligare 0,2 grader, och nu ligger den bestämt kvar där, dag efter dag. Jag tror personligen att det där "du måste mäta tempen INNAN du går ur sängen, SAMMA tid varje dag!" är skitsnack, för det verkar inte spela nån roll alls för mig. Hur skulle min temperatur i munnen kunna stiga på de 10 sekunder det tar att tassa in på toaletten? Jag bara undrar? Löjligt. Däremot kan man ju fundera på hur det blir på semestern med 'samma tid' - det är en hyfsat stor tidsskillnad mellan här och där... Är det månne så att kvinnor i olika tidszoner har olika morgontemperaturer? Hihi, så måste det ju vara! Så att där dygnsbrytningen går (finns det ett sånt ställe förresten..? Det borde det ju.. och var är det? Jag måste googla...) så har de på ena sidan typ 35 grader kl 6 på morgonen, medan de på andra sidan har 38 eller så.. Som kuriosa kan jag tala om att min kvällstemp sammanfaller med morgontempen, ev. +0,1 grad. Så jag förstår verkligen poängen med att mäta vid exakt samma tidpunkt alla dagar. Verkligen.

Eftersom jag trots onda lökar och bastant buk med största sannolik är totalt obefruktad så ska jag smutta i mig ett-två-flera små glas kyld rosé till fotbollen ikväll. Maken är och tittar hos kompisar (vilket jag inte är ett dugg intresserad av, jag vill bara vara hemma under korkeken och lukta på blommorna), så jag har soffan för mig själv. De förkunnade just malligt på nyheterna att Zlatan spelar från start och då måste ju Sverige vinna! Zlatan är nämligen Kristus återfödd, i alla fall om man får tro svenska medier. En Guds Son med jättelånga ben och jättestor näsa som har lite ont i knät och som skall frälsa oss svenskar så till den milda grad att man aldrig sett maken till helighet. Ja, om det var så att Zlatan inte fick spela från start så skulle sannolikt Ulven äta upp solen, basunerna ljuda och Lordi invadera Sverige i sina svettiga monsterkostymer. Jag skattar mig lycklig, med andra ord.

Måste dock erkänna att jag tycker lite synd om resten av landslaget. De är ju uppenbarligen helt överflödiga, och skulle säkert hellre ligga i bubbelpoolen än springa omkring runt Zlatan alternativt sitta på bänken - fast det är klart.. nån måste ju bytas in när knäet slutligen ger vika.

Temperaturen

... är hög uti kroppen...

Eller tja, kanske inte så värst ändå.

Det är hemskt lurigt det här med ägglossning. Jag tillhör inte de där som känner att "nu lossnade det" i samma sekund som ägget släpper. Inte på långa vägar. I bästa(?) fall får jag lite ont i brösten och då har det nog inträffat, kan man tro. Fast tricket är ju inte att veta när det har inträffat, i alla fall inte om man VILL bli gravid. Tricket är att veta om när det SKA inträffa. Dessutom är den här bröstsmärtan som sagt inte något som dyker upp varje månad.

Ni andra som provat vet ju att det finns några mer eller mindre läskiga sätt att göra kvalificerade gissningar på. Involverar kroppsvätskor, till exempel. Lite av en in-exakt vetenskap, om man frågar mig. Väljer man att inte handla magiska stickor på Apoteket är det dock kroppsvätskekontrollen som står till buds. Och för att veta när man kan SLUTA att ha sex varannan dag så tar man till - tada! - febertermometern! Ytterligare ett under av exakthet. Speciellt eftersom informationen man hittar om själva vetenskapen i denna metod varierar en smula.

Poängen är att varje morgon, vid samma tid, mäta sin kroppstemperatur. Från mens till ägglossning ligger den i ett visst, personligt spann. Efter ägglossning stiger den. Det är här den första förvirringen äger rum. På vissta ställen kan man läsa sig till att temperaturen stiger typ 0,5 till 1 grad. På andra ställen står det 0,1-0,2 grader. På amerikanska siter säger de runt 0,4 degrees. Fahrenheit. Min teori är att nån korkad svensk översatt 0,4 graderF till 0,4 graderC, och att det nu blivit en sanning. Min temp stiger då inte med några halvgrader. Utan med en ynka tiondelsgrad. Så då är nästa bekymmer: Är det OK? "Stiger temperaturen mindre än normalt (som är vaddå? 0,5 grader? 0,1 grad?) så kan du ha för låga progesteron-nivåer!". Jaha. Om temperaturen sen är hög i mer än 18 dagar så är man sannolikt gravid. Eller så har man feber.

Äsch, man blir ju bara trött. Och så kommer nån och kvittrar att "men sex som är så trevligt, vi tänkte ha det varannan dag tills vi blir gravida, då kan man ju inte misslyckas!". Haha. Undrar om den kvittrande personen är medveten om att snittiden att bli gravid är 7 månader? Även om man nu vanligtvis får till det tre gånger i veckan så är det lite gissningsvis annorlunda att TVINGAS ha sex exakt varannan dag, eller oftare. "Känner du dig lite hängig älskling? Lite sex piggar nog upp ska du se, det hjälper alltid mig när jag har fått matförgiftning!". Nä, då är det allt bättre att sikta in sig på de väsentliga perioderna, tycker jag.

Mulet!

Hurra, idag är det normalväder - mulet och tryckande. Ja, alltså.. jag menar hurra på riktigt. Trött på solen. Den får återkomma i juli!

Igår Firade vi hemma, maken och jag. Jag fick en present, och djuret blev avundsjukt och måste tröstas. Presenten är en symbol, vilket jag tog som ett gott tecken. En bra symbol, så alltså ett bra tecken. Vi åt ostig mat plus choklad och tårta, och tog en liten pensionärspromenad i närområdet, kontrollerade att vävstugen låg kvar och sånt. Sen gäspade vi i soffan framför säsongsavslutningen av Lost.

På jobbet har man inte mycket att tillföra på fikarasterna om man inte intresserar sig för golf, fotboll eller segling. Det känns ibland som om jag lyssnar på Monica Z som sjunger Att angöra en brygga. Många märkliga termer som liksom bara viner runt öronen. Skot? Slå? Reva? Kanske är det därför jag önskar regn? Så att vi kan prata om nåt annat, jag och mina brunbrända kolleger? Ryktet säger att det skall vara Fotbollsfest Utomhus med Långbord och Storbild. Jag kommer att skratta elakt om det blir regn. Muahhahha! Fast visst kommer jag att se Sverige-Grekland. I min egen soffa, utan skrikande och ölstinna förståsigpåare runt omkring. Tyvärr verkar det som om det ska klarna upp framemot eftermiddagen, så det elaka skrattet kommer förmodligen att fastna i halsen.

Annars mår jag inte som en prins, direkt. Vagt illamående, magont, djävulskt trött och less. Man kan hoppas att det är ägglossning. Ägglossning är av godo, till skillnad från de flesta andra saker som kan förorsaka magont och illamående. Är det ägglossning finns ju dessutom möjligheten att bli gravid - bonus! Följdaktligen kommer jag de närmaste två veckorna att få samtliga symptom som jag läst att man KAN få vid tidig graviditet... Ont i magen, ont i brösten, kissnödig, illamående, trötthet. Lurigt när man redan ÄR illamående och trött och har ont i magen, men det känns ju skönt att det finns några extra graviditetssymptom att inbilla sig. Det är inte lätt att försöka skaffa barn när man är hypokondrisk. Stor psykologisk påfrestning...

Solopromenad i torkan

Jag har varit ute och promenerat. Alldeles själv, med det bestämda målet att köpa glass. Jag gillar att promenera själv. Man kan välja själv vart man vill gå och behöver inte anstränga sig för att hålla någon annans hastighet eller för den delen, en vettig konversation. Ofta försöker jag hitta åtminstone något ställe på rundan där jag inte varit förut, men det blir svårare och svårare eftersom jag i perioder traskar runt ganska mycket. Idag lyckades jag i alla fall besöka ett par nya innergårdar och till och med två gatstumpar som jag inte sett tidigare. Promenaden var på sätt och vis bättre än vanligt, för jag lyckades inte ens komma på något att älta, vilket annars är en vanligt förekommande promenadaktivitet. Man liksom fastnar nånstans i sina egna hjärnvindlingar och hittar inte ut. Och kommer hem mer förvirrad än man var när man gick.

Jag bestämde mig hur som helst för att fortsätta den här dagen i ensamhet, i alla fall tills maken kommer hem. Ibland glömmer man bort hur skönt det är att vara själv och tror att man kommer att få tråkigt och bli apatisk om man inte har sällskap 24 timmar om dygnet. Det är iofs sant till viss del, men även uttråkning har sitt syfte. Man uppskattar sällskap mer när man har det, till exempel. Just idag känns ensamheten lite mer som ett andningshål - vi har haft gäster boende hos oss, och den här helgen har det varit straffbart enligt friluftslagen att inte vara ute i solen konstant. Något som vi ju redan avhandlat. Solen alltså. Och den milda paniken.

Dagens symptom: Ont i svanken. Nåt man får av att promenera när man är i det förhållandevis usla fysiska skick jag befinner mig i nu. Nejdå, nejdå. Jag är inte sjuk. Inte heller tjock eller pollenallergisk. Bara otränad, med mina egna mått mätt. Väldigt otränad. Sommarsäsongen är aldrig speciellt tacksam för oss som föredrar gruppträning inomhus. Alla andra vill grilla hellre än att befinna sig i en dåligt ventilerad aerobicssal, vilket jag har full förståelse för, även om jag inte själv är grillfanatiker. Därför minskar antalet pass i veckan till ett absolut minimum och förläggs utan undantag på tider då man sysslar med annat. Inte för att det är det som har gjort mig otränad på sista tiden.. nejnej det är enbart egen lättja som ligger bakom okonditionen.

Idag är det magen

Det är faktiskt nästan alltid magen. Den har uppträtt märkligt i månader, men rent medicinskt verkar jag vara tiptop. På sista tiden har den börjat visa sitt missnöje genom att skicka illamående på mig, och så har den bestämt sig för att göra ont, långt ner åt livmoderhållet. Gravid? undrar du. Nej, säger jag. Hur som helst, inte mycket att göra. Utom kanske att sluta med järntabletterna. Om jag tänker efter började nog de här senaste smärtupplevelserna ungefär när jag fick för mig att jag skulle göra nåt åt min järnbrist.

Förutom magen har det varit bra på sista tiden, trots att maken är utomlands. Det har ju varit soligt, Gud bevars! Och som alla vet så blir man jämt på glatt humör när solen skiner. Måste dock erkänna att jag i smyg längtar lite efter det där utlovade regnet som ska komma i veckan. Olikt väninnorna kan jag inte sitta i solen och "bara dö" fyra timmar i sträck. Jag blir så rastlös och varm att jag nästan får panik. I förmiddags försökte jag tappert gå en promenad, men fick ta min tillflykt till inomhuset och ett sudoku i Hyresgästföreningens tidning (en utomordentlig tidskrift med läsarfrågor som "Kan man förbjuda barnen i huset att leka på gården på helgerna?"). Jag verkar ha blivit en tant, kort sagt.

Annars har jag faktiskt varit i solen en hel del under eftermiddagen, för efter en snabb glass fick jag möjlighet att umgås med kompisar från förr vid havet, och lite senare på deras altan. Passade på att öva på mina parental skills, eftersom de har en tultande dotter med stora ögon och gröt i ansiktet. Det gick hyfsat bra, tösen började inte gråta så fort jag tittade på henne. Litet steg för mänskligheten, stort steg för Vinna. Tanken är liksom att det ska bli egna barn nån gång, och det vore ju hemskt jobbigt om de grät så fort jag tittade på dem.

Än så länge får vi hålla till godo med Djuret som substitut-knatte. Det sällskapade med mig framför TVn senare på kvällen och verkade lika uppslukat som jag av The Green Mile. Jag fick till och med ha min burkananas i fred.