Idag är det magen

Det är faktiskt nästan alltid magen. Den har uppträtt märkligt i månader, men rent medicinskt verkar jag vara tiptop. På sista tiden har den börjat visa sitt missnöje genom att skicka illamående på mig, och så har den bestämt sig för att göra ont, långt ner åt livmoderhållet. Gravid? undrar du. Nej, säger jag. Hur som helst, inte mycket att göra. Utom kanske att sluta med järntabletterna. Om jag tänker efter började nog de här senaste smärtupplevelserna ungefär när jag fick för mig att jag skulle göra nåt åt min järnbrist.

Förutom magen har det varit bra på sista tiden, trots att maken är utomlands. Det har ju varit soligt, Gud bevars! Och som alla vet så blir man jämt på glatt humör när solen skiner. Måste dock erkänna att jag i smyg längtar lite efter det där utlovade regnet som ska komma i veckan. Olikt väninnorna kan jag inte sitta i solen och "bara dö" fyra timmar i sträck. Jag blir så rastlös och varm att jag nästan får panik. I förmiddags försökte jag tappert gå en promenad, men fick ta min tillflykt till inomhuset och ett sudoku i Hyresgästföreningens tidning (en utomordentlig tidskrift med läsarfrågor som "Kan man förbjuda barnen i huset att leka på gården på helgerna?"). Jag verkar ha blivit en tant, kort sagt.

Annars har jag faktiskt varit i solen en hel del under eftermiddagen, för efter en snabb glass fick jag möjlighet att umgås med kompisar från förr vid havet, och lite senare på deras altan. Passade på att öva på mina parental skills, eftersom de har en tultande dotter med stora ögon och gröt i ansiktet. Det gick hyfsat bra, tösen började inte gråta så fort jag tittade på henne. Litet steg för mänskligheten, stort steg för Vinna. Tanken är liksom att det ska bli egna barn nån gång, och det vore ju hemskt jobbigt om de grät så fort jag tittade på dem.

Än så länge får vi hålla till godo med Djuret som substitut-knatte. Det sällskapade med mig framför TVn senare på kvällen och verkade lika uppslukat som jag av The Green Mile. Jag fick till och med ha min burkananas i fred.