Solopromenad i torkan

Jag har varit ute och promenerat. Alldeles själv, med det bestämda målet att köpa glass. Jag gillar att promenera själv. Man kan välja själv vart man vill gå och behöver inte anstränga sig för att hålla någon annans hastighet eller för den delen, en vettig konversation. Ofta försöker jag hitta åtminstone något ställe på rundan där jag inte varit förut, men det blir svårare och svårare eftersom jag i perioder traskar runt ganska mycket. Idag lyckades jag i alla fall besöka ett par nya innergårdar och till och med två gatstumpar som jag inte sett tidigare. Promenaden var på sätt och vis bättre än vanligt, för jag lyckades inte ens komma på något att älta, vilket annars är en vanligt förekommande promenadaktivitet. Man liksom fastnar nånstans i sina egna hjärnvindlingar och hittar inte ut. Och kommer hem mer förvirrad än man var när man gick.

Jag bestämde mig hur som helst för att fortsätta den här dagen i ensamhet, i alla fall tills maken kommer hem. Ibland glömmer man bort hur skönt det är att vara själv och tror att man kommer att få tråkigt och bli apatisk om man inte har sällskap 24 timmar om dygnet. Det är iofs sant till viss del, men även uttråkning har sitt syfte. Man uppskattar sällskap mer när man har det, till exempel. Just idag känns ensamheten lite mer som ett andningshål - vi har haft gäster boende hos oss, och den här helgen har det varit straffbart enligt friluftslagen att inte vara ute i solen konstant. Något som vi ju redan avhandlat. Solen alltså. Och den milda paniken.

Dagens symptom: Ont i svanken. Nåt man får av att promenera när man är i det förhållandevis usla fysiska skick jag befinner mig i nu. Nejdå, nejdå. Jag är inte sjuk. Inte heller tjock eller pollenallergisk. Bara otränad, med mina egna mått mätt. Väldigt otränad. Sommarsäsongen är aldrig speciellt tacksam för oss som föredrar gruppträning inomhus. Alla andra vill grilla hellre än att befinna sig i en dåligt ventilerad aerobicssal, vilket jag har full förståelse för, även om jag inte själv är grillfanatiker. Därför minskar antalet pass i veckan till ett absolut minimum och förläggs utan undantag på tider då man sysslar med annat. Inte för att det är det som har gjort mig otränad på sista tiden.. nejnej det är enbart egen lättja som ligger bakom okonditionen.