Hetsig dans kring granen

Högt jobbtempo den här veckan, möten dagarna i ände. Förhoppningsvis givande. Igår gjorde vi ett litet brake för att kolla på Kallurs semifinal - halva kontoret stod samlade bakom den enda skärmen med en internet explorer som visade loppet (svt.se tackade vänligt men bestämt för intresset och sa att de inte kunde släppa in fler besökare för oss andra). Efter hennes något snöpliga fall blev det alldeles tyst. Vi lommade in på mötet igen.

Jag skulle kunna säga att jag blöder som en stucken gris. Fast det är ju inte sant. Det verkar som om jag får mindre och mindre mens för varje gång - det kanske ÄR livmoderslemhinnan som är för klen?? I så fall sätter jag min tillit till de magiska Borago-kopslarna, som enligt plan ska dyka upp idag. Jag jämför ju självklart litegrann med hur mensen var när jag hade spiral, och då var det ju rena rama kalabaliken. Självklart blir det mindre nu, men som sagt - det har blivit mindre och mindre varje månad sen jag plockade ut spiralen. Har heller inte droppat i temp till 36,2 som planerat, utan ligger än så länge på 36,4. Det är min alldeles normala temperatur, så det är inte så mycket att säga om.

Igår överlevde jag ett långt spinningpass utan att vilja kräkas en enda gång (eller få astma, för den delen). Jag skulle vilja tro att det är för att min kondition och fysik har förbättrats markant på en vecka, men mer realistiskt är väl att mitt huvud och mina benmuskler lärt sig vad en rimlig nivå av plåga är...