Jag har bestämt mig...

Jag försöker utöva någon form av mind control på mig själv. Det går precis lika bra som vanligt. Det är alltså inte så att jag försöker styra mina tankar frivilligt, det är ett typiskt tvångsbeteende.

Det börjar alltid med att jag får någon idé om att antingen tänka positivt eller inte hoppas för mycket. Sen blir jag besatt av det. Den här gången tänkte jag att jag inte skulle vara så jävla negativ, utan faktiskt tro att jag kommer att testa positivt nu om ett par veckor. Följdaktligen gav jag mig själv en mental örfil nästa gång jag vågade tvivla på detta nu obestridliga faktum. Jag är fast övertygad om att varje negativ tanke kommer att göra chanserna mindre, ungefär som att det satt någon elak Storebror och förde statistik på mina tankar. Nu tvingar jag mig själv att tänka positivt, eftersom det uppenbart är så att varje negativ tanke kommer att förstöra min livmoderslemhinna.

Jag har alltså Bestämt Mig för att vara gravid. Jag Vet att jag inte kommer att få mens på tisdag nästa vecka (och ABSOLUT inte före), och det är Helt Otänkbart att testet kommer att visa nåt annat än två präktiga streck när jag testar på onsdag. Oavsett symptom. Så det så. Eller..?

Japp, där gav jag mig en örfil igen. Inga förbjudna tankar, tack!

Jag ligger och tvångstänker positivt innan jag somnar på kvällen. Fast faktum är att det känns ganska lovande ändå. Jag vet inte riktigt varför.

Jobbet har börjat igen, och i och med det blir det lurigare att göra inlägg här. Jag har inte berättat för nån att jag skriver här, inte för maken (vilket effektivt förhindrar långa, knattrande sessioner framför datorn när han vill kolla på The Wire) och Verkligen Inte för folk på jobbet. Det är ju inte meningen att folk ska läsa det här. Bara att jag ska skriva. Vi sitter i kontorslandskap, och även om jag sitter med ryggen mot väggen (ett absolut krav för att jag ska sitta i landskap) så finns det nyfikna kolleger lite överallt i närheten som råkar slänga ett öga på ens skärm då och då.

Arbetsdag 1 är hur som helst slut nu, även om det inte verkade som om den punkten nånsin skulle nås när klockan var 14.