Vin-stinn

Precis nyss hemkommen från ett kalas. Känslan av att få ta av sig BHn och i stället omfamnas av morgonrocken är nästan obeskrivlig, speciellt när man har ömma bröst som har varit instängda hela dagen.

Jag hade väl egentligen tänkt ta det mycket lugnt och fint med vinet jag och maken hade med oss, liksom suga på mitt glas och på så sätt låta honom dricka upp det mesta. Problem uppstod när det visade sig att det fanns gratis öl att tillgå. Maken drack öl, och jag drack 2/3 flaska rödvin. Så kan det gå.

Nu verkar ju läkarvetenskapen ganska ense om att alkohol i tidig graviditet (som vi ju förutsätter att jag befinner mig i, eller hur?) inte medför någon fara för embryot, eftersom den lilla cell-samling som finns ännu inte får ta del av mitt blod.

Maken fortsatte vidare ut på stan, men jag var inte jättesugen. Såhär på natten blir det en ganska bra promenad hem från bussen, genom skog och ödsliga bostadsområden. OK, gå i skog kan ju vara lite risky, och jag lyckades självklart bli lite stirrig medan jag gick på den svagt månbelysta stigen, men inga våldtäktsmän i sikte i natt heller!

Funderade kort på att ta en alternativ väg hem, genom ett villaområde. Ångrade mig dock lika snabbt, för ett av husen där har en alldeles speciell status för mig. När min kompis blev gravid (hon som senare fick missfall, men det är inte relevant just nu), blev jag som jag tidigare nämnt ganska deppig och hade en definitiv känsla av att barn, det kunde jag inte få. När jag traskade hem senare den kvällen gick jag just genom det här villaområdet. Huset jag pratar om är att typiskt ödehus på en hörntomt. Gardiner på trekvart, en trädgård som inte sett en gräsklippare på 5 år, vildvuxna träd, ett förfallet staket och en flagande fasad. Här har alltså ingen bott på ett bra tag. När jag passerade huset, som bäst ältande min påhittade sterilitet, såg jag plötsligt att det stod en lampa i ett av fönstren på övervåningen. Bara en enda tänd lampa i det alldeles öde huset i den förfallna trädgården. Och jag blev alldeles varm och tröstad och tolkade det som ett tecken - även där det verkar öde finns det liv, minsann. Har passerat samma ställe flera gånger dagtid efter detta, och då är det precis likadant som vanligt. Har även gått förbi någon kväll och - japp, det är definitivt bebott! Fast idag hade jag inte riktigt modet. Tänk om det skulle vara släckt (inte en omöjlighet kl 01:30 på kvällen...) - hjälp, vilken övertolkning jag skulle prestera då!

Idag har jag minsann haft lite ont i magen på ett misstänkt sätt. Det känns som om jag ska få mens. Så en av följande är sann:
1. Jag får mens snart
2. Jag är gravid
3. Min mage är särdeles infernalisk

Att 3. stämmer är iofs redan bevisat. Magen har surat hela veckan. Inte sådär så man egentligen kan relatera till det (om man inte har varit med om samma sak förut, vilket jag har), utan mer i stil med detta scenario:

Magen har varit på konferens sista veckan på min semester. Där hade de ett gästföreläsande tarmpaket från en annan galax som lärde ut lite nya sätt att hantera passagen av fekalier. Nu praktiserar min mage detta ivrigt.

Det är nämligen inte så att jag är hård i magen. Eller lös i magen. Mer på nivån att man förvånat tittar ner i toalettstolen och undrar vad man gjort för att drabbas av detta, och om man ska spola ner eller fotografera resultatet. Jag ställde faktiskt läkarvetenskapen mot väggen i höstas, men de hittade inga fel alls på mig, och sen ebbade liksom allting ut. Fram till nu.

Jag måste bara få tala om att jag var gudomligt ståndaktig på festen och inte åt av vare sig pajerna, salladerna eller snacksen. Det innebär såklart att jag är kalashungrig nu, men en flaska Soda ska nog få mig att bli lite sken-mätt...