Vrak

Nu har jag tränat 2 pass på 3 dagar och kan ärligt talat inte minnas när jag senast var så otränad.. 7 år sen, kanske? Jag är andfådd redan innan jag kommer till gymmet, iofs efter att ha cyklat uppför i 10 minuter, men ändå... Igår tränade jag pump och fick göra utfall utan vikter. Jag är klen som en 80-åring.

Det lustiga är att folk verkar tro att en fysiska form liksom håller sig konstant år efter år. "Men.. du som är så vältränad!" säger de. Fast på sista tiden har det iofs mest blivit "Men du som var så vältränad?", så poletten kanske har trillat ner hos vissa. De som har insett min totala avsaknad av muskler och kondition förbehåller sig också rätten att vara lite överlägnsa. Helt rätt! Det finns ingen som förtjänar hånfulla kommentarer mer än den som genom ren lättja har blivit avsevärt mycket sämre på något :)

Jag är i alla fall tacksam över att jag besinnade mig i benövningarna, och inte lastade på för mycket. När man har toaletten i källaren vill man INTE ha sån träningsvärk från skinkorna och nedåt att man måste gå baklänges i trappor.

Just nu inväntar jag onsdag. Som ni kanske minns är det då jag inte ska ha fått mens och alltså ska testa mig. Symptomen som är intimt förknippade med graviditet lyser självklart med sin frånvaro. Ingen temperaturdipp för att indikera nidation, inte någon ny och högre tempnivå sen ett par dar tillbaka heller. Ingen 'molvärk' och inte ont i armhålorna. Inga sömnsvårigheter, inga drömmar om graviditet (fast jag drömde en jätteäcklig mardröm om ett aborterat foster i natt, hoppas inte DET betyder nåt.. uhhh...), inget illamående (tack och lov för det i alla fall)...

Fast jag HAR faktiskt haft ett lustigt symptom. Ilningar. Inte i livmodern, utan liksom ner mot ljumsken. Vad jag fattar så betyder det snarare att man har blåskatarr, foglossning eller kanske njursten, men det är också ett symptom som jag har sett listas som graviditetssymptom. Jag kan inte se vad det skulle ha för fysiskt samband med att ett ägg har fäst, dock. Gissningsvis har jag väl inbillat mig, eller så var det mina tarmar som spelade ett spratt (det var i förrgår, när magen var som mest irriterad).

Jag antar att alla som försöker bli gravida månad efter månad upplever samma sak, nämligen att man liksom, oavsett vad man för tillfället sysslar med, ständigt väntar på något. Man väntar på att få ägglossning. Man väntar på att känna av att ägget fäster (och det känner ju i princip ingen). Man väntar på att få mens. Man väntar på att mensen ska ta slut. Sen väntar man på ägglossning igen. Och allt annat blir bara aaaningen mindre viktigt än vad det var innan, eftersom vänte-processen tar upp 5% av ens tid, dygnet runt.