Fas 0.1 avklarad

Japp. Nu har jag passerat dagen då jag borde fått mens. Det känns bra, även om det väl inte har någon annan betydelse än rent psykologiskt... Det är väldigt svårt att bena ut det här med risken för missfall. Siffrorna varierar från 10-40% (för en bekräftad graviditet). Jag måste försöka sluta tänka på det, har jag bestämt mig för. Händer det, så händer det. Jag vet inte om jag kommer att känna mig mer "förberedd" ifall jag maniskt tittar på toapappret de närmsta 7 veckorna.

Kollade upp när jag skulle kunna göra NUPP-test ifall det går så långt - det verkar vara under November (v. 11-14). Det är ju JÄTTELÅNG tid kvar till dess.

Mina bröstvårtor har börjat göra ont. Lustig känsla som jag inte haft innan. Tänk dig att du byter ut bröstvårtorna mot ett par sylvassa stålnitar, och har spetsen inplanterad i bröstet, så att själva "basen" av niten är den del som sticker ut som en bröstvårta. Ungefär så känns det. Trycker man på den, så AJ. Petar man den i sidled så känns det skumt "bakom" den. Inget illamående än, men så går jag inte in i vecka 5 förrän i morgon (och kräkandet kommer inte igång förrän typ v. 6, statistiskt sett). Jag räknar envist mina dagar utifrån ägglossning minus 2 veckor. Skulle jag räknat efter senaste mens så är jag i v. 5 sen några dagar. Men det stämmer ju inte. För jag är inte den som har ägglossning på dag 14 i cykeln.

Jag har funderat på det där med NUPP, förresten. Om det visar sig att det finns en förhöjd risk för kromosomskador, alltså. Maken och jag är rörande överens om att vi inte vill ha ett barn med kromosomskador om vi kan undvika det. Man kan bli hur upprörd man vill över det, men så är det. Vi vill alltså göra NUPP. Nu kan det ju bli så att testet utförs i v. 14. Svaret får man direkt, och om risken är förhöjd är det ganska logiskt att gå vidare till fostervattensprov. Då får man väl antagligen vänta ett par veckor för provtagning och sen ett par veckor för svar. Och får man då ett ovälkommet svar så är man i v. 18! Att besluta att avbryta en graviditet i v. 18 måste vara oerhört svårt, även om man har bestämt sig för att man inte vill ha ett barn med kromosomavvikelser. Nästan halva graviditeten har gått, man har antagligen en ordentlig kula och har fått berätta för folk. Usch...

Näää.. nu måste jag faktiskt sluta oroa mig för alla fel som KAN uppkomma. Från och med nu ska jag bara oroa mig om jag får oroväckande symptom!