Inte en i gänget

I morse satte jag sånär frukostflingorna i halsen när jag på familjesidorna i tidningen hittade ett bröllopsfoto där en av huvudpersonerna är en kompis som senast jag såg henne (dvs på mitt bröllop för drygt ett år sen) var inbiten singel. Jag visste ju iofs att hon blivit sambo (då satte jag också nästan i halsen), men det var allt lite väl magstarkt att se karln hon bor med för första gången på ett foto med undertexten "Vi har gift oss!" (eller vad det nu stod). Jag har försökt nå henne för kommentarer, men misslyckats komplett. Alltså, jag är inte missunnsam eller sur/arg/upprörd, men väldigt förvånad över att
a) Vi tydligen kommit ifrån varann så väldigt det senaste året
och
b) Hon gått och gift sig över huvud taget, och framförallt efter att hon känt mannen exakt ett år.

Nåväl, dagens chocker var inte slut med detta. Under eftermiddan fick jag i rask följd veta att två av mina kolleger skall bli pappor om ett par månader. Alltså, hur har jag kunnat missa DET?? Alla andra verkade totalt införstådda i det hela. Finns det nån gemensam kalender på intranätet som jag inte har hittat? Eller en mailinglista som alla som ska få barn är medlemmar i? En kvinnlig kollega kom hem från BB i söndags, men DEN graviditeten missade jag i alla fall inte... Bebisen är jättesöt och jag är väldigt glad för hennes skull!

Det här med att två killar på jobbet snart ska ha barn (faktiskt tre, för en visste jag om.. och med den koll jag har så lär det väl vara typ 8 till) får mig odefinierat betryckt. Som om jag liksom hamnat ohjälpligt efter. Eller så kanske det är det faktum att jag inte har blivit invigd i hemligheten (som knappast ens kan ha varit hemlig de senaste månaderna) som gör mig lite nere. Typ att jag är så Definitivt Icke-Gravid att jag nog inte är intresserad av såna saker?

Åååh, till och med en av mina favoritbloggare i kategorin "jag är så desperat efter barn att det nästan är komiskt" (http://symtomletaren.bloggagratis.se/) har blivit på smällen. Jag förväntar mig att en av mina väninnor snart ska komma med samma besked. Fy fasen, en sån klump i magen jag har. Jag vet att logiken i mitt huvud brister lite, men det känns som att någon sitter och håller räkning och just har bestämt att barn-kvoten i min bekantskapskrets är fylld för det närmsta året och bättre lycka till sommaren!

Min hjärna är fantastiskt bra på att spela mig små spratt. Av en ganska oklar anledning hade jag lyckats få för mig att det var den här månaden jag skulle bli gravid, för att det hade Passat Så Bra. Jag hade räknat ut att jag borde få ägglossning typ i söndags. Då skulle jag veta definitivt om jag var gravid på fredag om en vecka. Det skulle i sin tur innebära att jag kunde Komma Med Det Stora Avslöjandet för mina tjejkompisar på vår årliga kräftskiva. Oh, det hade blivit gratulationer och de hade fått snapsa till min ära medan jag drack mineralvatten!

Nu kommer det lustiga: Jag fick inte ägglossning i söndags. Den har nog kommit igår, eller kanske idag. Eller så kommer den inte alls. Hur som helst kommer jag inte att veta ifall jag är gravid på lördag om en vecka. Så känsliga är inte graviditetstesten om man inte får dramatiskt ökade hormonnivåer väldigt snabbt. Faktum är att många inte 'plussar' förrän några dagar efter att de skulle fått mens. Och vet ni vad som händer i mitt huvud nu? Jo, nu tror jag plötsligt att det är omöjligt att bli gravid den här månaden, eftersom jag inte kommer att få möjlighet att berätta det vid det tillfälle jag tänkt mig. Och så tror jag det i en halvtimme, sen börjar jag luta åt att det faktiskt ändå borde inträffa snart, typ den här månaden. Och så kom det här med bebisfestivalen på jobbet som en blixt från klar himmel och rörde till alltihop ännu mer. Nu känns det heeeelt hopplöst.

Jag trodde fram till helgen att jag faktiskt skulle kunna låta bli att maniskt tänka på graviditet och tillörande symptom den här månaden. Det kändes verkligen så. Men igår kom fixeringen, som att slå på en strömbrytare. Det måste vara hormonerna. Eller så är jag helt vrickad. Det kan såklart inte uteslutas.