Kaffe

Jag försöker dra ner på kaffet i förbyggande syfte. Från en morgonespresso och tre dubbelkoppar på jobbet om dagen, till en morgonespresso och en enkelkopp. Eller bara två enkelkoppar.

Vissa dagar är det lite svårare, som igår till exempel. Två koppar på jobbet och en stor latte på stan med väninnan.

Fikandet var trevligt, jag inser med jämna mellanrum att jag träffar mina kompisar för sällan. Min efterjobbet-energi kan uppbådas till träning, men har svårare att kommenderas fram för t ex spontana afterwork-tillfällen. Planering är A och O, jag gillar att gå på AW! Fast inte när någon SMSar och frågar om jag ska med ut när klockan är 16 på fredagseftermiddan och jag redan har planerat vad vi ska äta till middag hemma, och vilket vin vi ska ha.

Det blev en liten orgie i kollektivtrafik i går kväll - först från jobbet och till stationen, där själva fikat utspelade sig. Sen hämtade jag upp min brorsdotter vid tåget och lotsade henne via kommunala färdmedel till pliktverket, där hon skulle testas fysiskt och psykiskt. Jag håller tummarna för att det går bra! Att ta sig kollektivt från pliktverket och hem är en prövning, eftersom det verkar som om alla transportmedel som erbjuds tuffar fram i maklig takt i något som mest kan beskrivas som en fraktalkurva genom bostadsområdena. Det tog en dryg timme, och jag var glad över att jag hade med mig MP3-spelare då ett gäng överförfriskade män hojtandes klev på efter 5 hållplatser.

Jag har alltså färdats tre sträckor kollektivt på en dag. Med 4 olika linjer. Total restid ca 2,25 timmar. Det tyckte JAG var mycket, vilket väl säger en del om hur bortskämd jag är med att bo på cykelavstånd till det mesta och dessutom äga en bil.

Magontet gick förresten över igår. Nu har jag bara det lilla, lilla bröstontet kvar. Fast det känns som om det också är på avtagande. Annars mår jag Precis Som Vanligt.

Nej, jag känner mig inte invaderad av någon alien den här månaden heller.