Självklart kom det ytterligare en bloddroppe nästa gång jag var på toaletten. Jag kommer snart att vilja undvika att bajsa för att slippa krysta för mycket.Det skulle vara skönt om det inte ville blöda. Det skulle vara skönt om embryot sitter rätt (dvs inte utanför livmodern) och planerar att stanna där och utvecklas till en frisk krabat, utan att födas eller dö i förtid. Åh, det skulle jag verkligen vilja! Men det är så långt dit, och jag vågar knappt hoppas.
Jag VILL hoppas. Jag vill också snusförnuftigt kunna instämma i "Jag väntar inte missfall, jag väntar barn!". Men är det värt den eventuellt djupare besvikelsen?
Jag fortsätter att febrilt att vänta på att INTE få mens. I ungefär nio månader till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar