Smörgåstårta

Idag är det fredag! På fredagar kommer jag ibland osökt att tänka på det gamla flippret "Road Show", där den kvinnliga rösten ylar "Friiiiday!" och den manliga säger "Quittin' time!". Minns tyvärr inte när det där inträffade, men sannolikt efter att man hade träffat rätt grej rätt antal gånger. Det är ju så flipper fungerar.

Jag har blivit lovad smörgåstårta till middag av maken, för han sa innan midsommar att "när du blir gravid, då ska vi fira med smörgåstårta!". Och det har jag ju onekligen blivit nu. Han har dock stora problem med att minnas vad som är OK att äta och inte, så jag har fått göra en lista. Den visade sig innehålla uteslutande goda grejer. Som parmaskinka och chevre. Hur ska jag klara mig 9 månader utan chevre??

Mitt senaste bekymmer i den långa raden bekymmer som bara en pessimistisk hypokondriker kan ha är träning. "Det är helt enkelt inte sant att träning kan orsaka missfall" säger Camilla Porsman i sin bok. Sen läser man det här: http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=7981

Tyvärr är det ju ingen undersökning från stenåldern heller, utan från förra året. Alltså, FYRA GÅNGER HÖGRE RISK?? Det verkar ju helt osannolikt dåligt. Och samtidigt vet jag att tidigare undersökningar inte har påvisat nån ökning alls. Det får en ju att fundera. Jag tror ändå att jag tänker fortsätta träna på en nivå som känns lagom för mig. Det finns ju, som artikeln påpekar, väldigt många fördelar också. Spinning har dessutom inte det där stötmomentet som löpning i alla dess former har. Om det nu är det det beror på.

Jag och min lilla cellklump mår i alla fall bra just nu. Egentligen kan jag inte svara för hur bra cellklumpen mår, men jag tycker att det känns som den mår bra. Snart ska den bli en mask, sen nåt lite läskigt med en hjärna i ena änden, och sen börjar hjärtat slå, om ungefär en vecka. Jag trodde egentligen att den hade kommit lite längre i utvecklingen.

Det verkar som om förvirringen över det här med veckobenämning är total. Jag är ju i femte veckan, eftersom jag har genomgått fyra hela veckor och ett par dagar. Samtidigt verkar det som att vårdpersonal kallar den här veckan för "Vecka 4". Och för att spä på det hela så känns det som att i de beskrivningar jag läst så "tappar" man den här veckan. Det går direkt från "Fjärde veckan - implantation" till "Femte veckan - hjärtat börjar slå". Och på amerikanska sidor verkar de mäta efter senaste mens som INTE kom, så där är jag plötsligt i första veckan :) Jag har tagit fasta på Lennart Nilssons DAGAR nu. Han beskriver, såhär i början, embryots ålder sen befruktning. Och hjärtat startar när den lilla varelsen är 22 dagar. Alltså om ungefär en vecka.

Jag var ju och hälsade på en bebis (och dess mor) igår. Hade en vag förhoppning om att få ett totalt hormon-spel och akut längtan tills mitt eget kryp kommer ut - men nej. Det var en söt bebis och allt sånt, men jag blev inte tårögd och darrig och emotionell. En liten besvikelse, faktiskt.

Annars brukar jag prata med min lilla fripassagerare. Jag lägger handen på magen och skickar snälla tankar, i stil med "Klamra dig fast och väx och se till att bli en frisk liten krabat!". Det är kanske liiite svårt att få en connection till nånting man strängt taget inte märker av speciellt mycket, men jag jobbar i alla fall på det.