Man ska aldrig ropa hej. Eller, klart man ska. men man ska aldrig vara glad över att illamåendet verkar ge sig. För då kommer det tillbaka, som en äcklig gengångare. Igår och i förrgår mådde jag toppen fram till 20:45 eller så, sen var det inte riktigt lika kul. Men det var ändå ett framsteg. Det går att somna även när man mår dåligt, visade det sig.
Idag har jag mått kass från sekunden jag vaknade, med några få pauser (typ precis när jag äter). Och det är till och med värre än vad det varit förut. Fast fortfarande - hurra! - inget kräks. Svårt att motivera sig på jobbet, dock. Trots deadline (men den har nu passerats, och jag inväntar mest lunchen).
Typiskt att magen ska göra revolution när det börjar närma sig helg.. fast kanske bra ändå, för det är inte jätteskoj att sitta på jobbet och känna hur det kittlar i halsen. Hemma kan jag iaf ligga framför TVn.
Maken och jag tittade på det blurriga fotot av krypet i går kväll igen. Den lille sprattlaren. Jag har det inte inscannat, men vill man göra sig en föreställning är det bara att surfa upp ett 2-d-ultraljud taget i v. 11 med bebisen fotad framifrån. De ser likadana ut. Fast vårt kort är såklart speciellt för oss. Eftersom det är vårt.
Hoppsan, illamåendet gick abrupt över till en kombination av panikhunger och "jagvillkräkas"-känsla. Tur att det är lunch snart. Har inte ens en nöd-frukt på skrivbordet, utan får försöka mota maginnehållet med vatten. Tveksamt om det hjälper. Eller jo, det hjälper såklart, för kräkas ska jag INTE. Men det hade jag inte gjort utan vattnet heller.
I morgon ska vi på halloweenkalas hos en kompis. Mycket traditionellt, tror att det är 10årsjubileum i år. Tidigare år har vi dragit vidare på en större baluns efteråt, men i år blir det inget sånt för mig. Inte heller nån kostym med långa tänder, spindlar och vitt smink. Jag orkar inte. Nåt jag däremot ska fixa är en flaska billigt, halvtorrt skitvin med skruvkork. Innehållet skall sedan förpassas till slasken, alterntivt maken, och så skall den tomma flaskan fyllas med Amé, alkoholfritt vinsubstitut som finns på ICA. Ja, HELT alkoholfritt. Faktiskt. På så sätt kan jag också "dricka vin" på festen utan att behöva förklara mig. Så länge ingen ber om att få smaka eller synar min "oöppnade" flaska ordentligt...
Väven av lögner ska väl förhoppningsvis rivas upp om ett par veckor, förutsatt att vi får bra resultat på NUPP-testet. Det ska bli rätt skönt att slippa hitta på undanflykter till varför man inte går med på AW, varför man inte dricker ens ett liiiitet glas vin och varför man inte äter torkat kött (vilket jag hävdade var för att jag tyckte det kändes som att tugga på hud. Tror att de köpte det, faktiskt :)
En grej som inte ligger på plus-sidan längre är Body Shops choklad-kropps-smör. Jag mår såååå illa av bara lukten. Fy fan! Jag mår faktiskt lite sämre bara jag tänker på det. Det kommer att åka in i badrumsskåpets mörkaste hörn och vara i karantän minst 3 månader, och mår jag fortfarande dåligt av lukten så försvinner det ner i papperskorgens djup. Tyvärr kan jag inte göra samma sak med vår toalett. Jag har ju skrivit om att jag tycker att den luktar äckligt. Ja, väggfärgen alltså. Det blir ju inte bättre heller, speciellt inte eftersom jag tillbringat oproportionerligt mycket tid där med min betongmage! Ska lukten aldrig släppa? Vi kanske måste flytta? Saker jag nu associerar stenhårt med illamående är:
Toaletten i lägenheten
Kropps-smöret
Spanska-boken
Macadamianötter
Familjeliv-siten
Trots allt gnäll ska jag avsluta med min lista över saker som är bra:
* Äntligen har deadlinen passerats, och man kan andas ut över helgen, innan det nya helvetet bryter ut.
* Det börjar bli lite vintrigt och kallt ute. Frisk, kall luft för en illamående är som kallt, kristallklart vatten för en törstig.
* Dag 2 på minskad järn-dos, och magen börjar fungera igen
* Missfallsrisken har nu (enligt doktor Mette) minskat till 3%
* Min man, som är så förstående över det mesta. Jag är immobiliserad i soffan när vi borde laga mat, jag smörjer in mig med äckligt klet innan jag lägger mig i sängen (but no more!), jag mår för dåligt/är för trött/är för förstoppad för att vilja ha sex.. Jag är helt enkelt inte mycket att ha just nu. Tycker jag själv. Men maken fattar grejen. Hurra!
2008-10-31
2008-10-30
Säg hej till mamma och pappa!
Jag har mycket att göra på jobbet och skriver en snabbis:
Idag var vi på MVC för läkarbesök. Maken valde efter viss tvekan att följa med, eftersom han ändå kom sent ur sängen. Först fick jag stick i fingret av sköterskan och vi konstaterade att blodvärdet masat sig upp till 118, vilket ansågs acceptabelt.
Läkaren var gynekolog och hette Mette. Det visade sig vara rutin med ultraljud (om man ville), så efter lite petande och tittande ("allt ser bra ut") och kännande på livmodern ("den är bakåtlutad, så det är lite svårare att känna") fick maken komma fram, skärmen startades och ultraljudsstaven förseddes med kondom och Glidslem, btw ett av de härligaste namnen på något man finner hos doktorn. Jag sa att jag hoppades att det såg bra ut, men att jag visste att det är vanligt att embryot dör utan att man märker det, och doktor Mette sa att hon råkade på det varje vecka. Jag blev lite nervös. Sen började hon undersöka och sa direkt att "Ni blir i alla fall inte besvikna!". Och visst var det en liten parvel där, som låg alldeles stilla, men med ett hjärta som till och med jag såg!
Den var 3,8 cm lång, och det innebär att jag är tillbaka i vecka 11, närmare bestämt 10+4, vilket är exakt den dagen man skulle förväntat sig grundat på senaste mens. Jag vet ju fortfarande att jag är i 10+1 givet ägglossningen, men just nu spelar det mindre roll. Varelsen hade alla armar och ben, och Mette beklagade lite att den låg så stilla ("Men de har ju långa viloperioder"). Precis då vaknade den och började sprattla som en besatt, vinkade åt oss från skärmen. Jag blev allt lite tårögd! Den lever och mår bra!
Vi fick ett foto, och bokades in på rutin-ultraljud den 30/12. Jag hade nog kanske hellre tagit det innan jul, men den enda tidigare tiden som fanns var 23/12, och då är vi inte i stan.
Idag är jag glad över
* att vår bebis lever och sprattlar och är lagom stor
* att jag får dra ner på järnet, och kanske kan få tillbaka någon typ av tarmfunktion
* att jag ska på bio ikväll, på en förhandsvisning
* att maken var med och såg ultraljudet
* chokladpralinerna jag köpte på lunchen
Idag var vi på MVC för läkarbesök. Maken valde efter viss tvekan att följa med, eftersom han ändå kom sent ur sängen. Först fick jag stick i fingret av sköterskan och vi konstaterade att blodvärdet masat sig upp till 118, vilket ansågs acceptabelt.
Läkaren var gynekolog och hette Mette. Det visade sig vara rutin med ultraljud (om man ville), så efter lite petande och tittande ("allt ser bra ut") och kännande på livmodern ("den är bakåtlutad, så det är lite svårare att känna") fick maken komma fram, skärmen startades och ultraljudsstaven förseddes med kondom och Glidslem, btw ett av de härligaste namnen på något man finner hos doktorn. Jag sa att jag hoppades att det såg bra ut, men att jag visste att det är vanligt att embryot dör utan att man märker det, och doktor Mette sa att hon råkade på det varje vecka. Jag blev lite nervös. Sen började hon undersöka och sa direkt att "Ni blir i alla fall inte besvikna!". Och visst var det en liten parvel där, som låg alldeles stilla, men med ett hjärta som till och med jag såg!
Den var 3,8 cm lång, och det innebär att jag är tillbaka i vecka 11, närmare bestämt 10+4, vilket är exakt den dagen man skulle förväntat sig grundat på senaste mens. Jag vet ju fortfarande att jag är i 10+1 givet ägglossningen, men just nu spelar det mindre roll. Varelsen hade alla armar och ben, och Mette beklagade lite att den låg så stilla ("Men de har ju långa viloperioder"). Precis då vaknade den och började sprattla som en besatt, vinkade åt oss från skärmen. Jag blev allt lite tårögd! Den lever och mår bra!
Vi fick ett foto, och bokades in på rutin-ultraljud den 30/12. Jag hade nog kanske hellre tagit det innan jul, men den enda tidigare tiden som fanns var 23/12, och då är vi inte i stan.
Idag är jag glad över
* att vår bebis lever och sprattlar och är lagom stor
* att jag får dra ner på järnet, och kanske kan få tillbaka någon typ av tarmfunktion
* att jag ska på bio ikväll, på en förhandsvisning
* att maken var med och såg ultraljudet
* chokladpralinerna jag köpte på lunchen
2008-10-29
Mycket att stå i
Jag hade en liten dröm om en efter-middagen-promenad igår, en dröm som snabbt slogs i spillror då det stod klart att jag måste jobba mer än de där 8,5 timmarna jag hunnit med kl 17. Och så måste jag göra spanskaläxna. Och inte ville jag missa House heller.
Det känns verkligen som om jag behöver röra på mig. Magen är en svullen klump, i alla fall känns det så, även om det säkert inte syns så tydligt. Jag är bajsnödig mer eller mindre konstant, vilket är frustrerande. Och jag blir andfådd av att gå i trappor, vilket man "ska" bli. Fast det är ovant. Jag längtar efter frisk luft när jag sitter på jobbet, och det blir ju inte bättre av att jag får packa upp laptopen och sätta mig vid skrivbordet så fort jag kommer hem.
Arbetsmässigt är vi inne i några krävande veckor just nu. Deadline på fredag, sedan testning, rättning, ny deadline, ny testning, ny rättning, ny deadline. Och ett varv till. Det är klart, om det inte finns så många fel så blir det ju inte så jobbigt. Men det brukar det finnas.
I morgon skall jag på det där läkarbesöket på MVC. Jag hoppas fortfarande på ett ultraljud, men antar som sagt att det inte är så troligt. Vet inte ens om det är en gyn-undersökning eller bara en genomgång av blod- och urinprovresultat. Om det mot förmodan blir UL hade jag gärna haft maken med, men jag tror inte att han är sugen på att ta ledigt "utifall att". Igår stannade han iofs spontant hemma fram till kl 10 på morgonen. "Men VARFÖR DÅ??" undrade jag förbluffat när jag hörde det. "För att jag ville" sa han, som en total självklarhet. Jag är en sån person som får lätta panikkänslor av att komma till jobbet senare än 08:10 om jag inte har en väldigt bra orsak.
Igår kväll noterade jag att lättglöggen smakade sprit och efter en närmare titt insåg jag att den faktiskt är 2,2%-ig. Lite lustigt att man upplever det som "spritsmak". Uppenbarligen var det länge sen jag drack. Det får bli mindre muggar glögg hädanefter, tror jag. Eventuellt får jag undersöka det helt alkoholfria utbudet närmre. Det känns fel att dricka nåt som smakar sprit.
Dagens positiva saker:
* Enligt mina egna beräkningar går jag in i vecka 11. Bara 3 veckor kvar till magiska 13+0, då vecka 12 är slut (oavsett hur man räknar).
* Jag handlade en tjock, lång kofta när jag letade tunikor i lördags, och sitter och håller värmen i den på jobbet
* Jag bestämde mig tillslut för att skänka ännu mera pengar till WWF och betalade 540 kr för nån typ av årsmedlemsskap igår. Det drabbar ju ingen fattig. Men det kanske hjälper tigrarna!
* Mina jeans går fortfarande på, trots att jag känner mig Tjock.
* Julklappslottningen i makens familj är klar, och jag får köpa åt min man. Inte för att jag har kommit på något bra, men det är ändå 100 gånger enklare än att köpa åt svärfar eller svägerskan.
Det känns verkligen som om jag behöver röra på mig. Magen är en svullen klump, i alla fall känns det så, även om det säkert inte syns så tydligt. Jag är bajsnödig mer eller mindre konstant, vilket är frustrerande. Och jag blir andfådd av att gå i trappor, vilket man "ska" bli. Fast det är ovant. Jag längtar efter frisk luft när jag sitter på jobbet, och det blir ju inte bättre av att jag får packa upp laptopen och sätta mig vid skrivbordet så fort jag kommer hem.
Arbetsmässigt är vi inne i några krävande veckor just nu. Deadline på fredag, sedan testning, rättning, ny deadline, ny testning, ny rättning, ny deadline. Och ett varv till. Det är klart, om det inte finns så många fel så blir det ju inte så jobbigt. Men det brukar det finnas.
I morgon skall jag på det där läkarbesöket på MVC. Jag hoppas fortfarande på ett ultraljud, men antar som sagt att det inte är så troligt. Vet inte ens om det är en gyn-undersökning eller bara en genomgång av blod- och urinprovresultat. Om det mot förmodan blir UL hade jag gärna haft maken med, men jag tror inte att han är sugen på att ta ledigt "utifall att". Igår stannade han iofs spontant hemma fram till kl 10 på morgonen. "Men VARFÖR DÅ??" undrade jag förbluffat när jag hörde det. "För att jag ville" sa han, som en total självklarhet. Jag är en sån person som får lätta panikkänslor av att komma till jobbet senare än 08:10 om jag inte har en väldigt bra orsak.
Igår kväll noterade jag att lättglöggen smakade sprit och efter en närmare titt insåg jag att den faktiskt är 2,2%-ig. Lite lustigt att man upplever det som "spritsmak". Uppenbarligen var det länge sen jag drack. Det får bli mindre muggar glögg hädanefter, tror jag. Eventuellt får jag undersöka det helt alkoholfria utbudet närmre. Det känns fel att dricka nåt som smakar sprit.
Dagens positiva saker:
* Enligt mina egna beräkningar går jag in i vecka 11. Bara 3 veckor kvar till magiska 13+0, då vecka 12 är slut (oavsett hur man räknar).
* Jag handlade en tjock, lång kofta när jag letade tunikor i lördags, och sitter och håller värmen i den på jobbet
* Jag bestämde mig tillslut för att skänka ännu mera pengar till WWF och betalade 540 kr för nån typ av årsmedlemsskap igår. Det drabbar ju ingen fattig. Men det kanske hjälper tigrarna!
* Mina jeans går fortfarande på, trots att jag känner mig Tjock.
* Julklappslottningen i makens familj är klar, och jag får köpa åt min man. Inte för att jag har kommit på något bra, men det är ändå 100 gånger enklare än att köpa åt svärfar eller svägerskan.
2008-10-28
Chokladsmör
Helgen har avlöpt i ett lite ryckigt tempo. Jag var ute på stan i lördags och letade framförallt tunikor, eftersom min mage (på grund av tarmarnas motvilliga funktion) börjar kännas som en spärrballong, och det är allt annat än bekvämt att klämma in sig i ett par jeans. Tunike-modet är över, visade det sig. Fick iaf tag på en lång skjorta och en långärmad typ.. tunn klänning.. eller lång tröja.. eller vad man nu ska säga. Köpte även "Body butter" från Body Shop för att smörja in buken - och också för att smörja andra delar av kroppen, eftersom min hudlotion är för blaskig och snart slut. "Smöret" luktar chokladglass, och jag känner på mig att jag snart kommer att tröttna kraftfullt på det.
På lördagskvällen blev jag bjuden på middag hos en kompis. Jag fick ljuga ihop en bakfylla för att komma undan vinet - tjejen jag var hos vet iofs hur det står till, men det var 5 personer till där, som inte vet. Jag fick också ta med mig egen förrätt, eftersom den som bjöds var en kreation av torkat kött och mögelost. "Hoppsan" sa värdinnan, när jag via telefon förklarade att det visst verkade gott, men inte rekommenderat. En vanlig missuppfattning verkar vara att det bara är fisk jag inte kan äta. Jag kan äta massor av fisk, men inte strömming, färsk tonfisk, färsk svärdfisk och icke tillagad fisk (kallrökt, gravad). Sen finns det ju lite annat som inte är så bra också. Som t ex lufttorkat kött och mögelost och råa ägg. Men det är klart, det är svårt att hålla reda på om man inte måste.
I söndags var maken grundligt bakfull, själv mådde jag ganska bra. Förmiddagen gick i slow motion, det tokregnade ute och vi såg på Star Wars och åt pizza. På eftermiddagen blev det jobbigt - tvättid, veckohandling OCH 4 timmars helgjobb. Plus omställningen till vintertid, som gjorde att det kändes dags att sova kl 21.
Igår var det en obeveklig måndag igen. Vi hade lite för-testning på jobbet inför fredagens deadline, och naturligtvis fungerade inget som det skulle. Det var bara att ställa in träningen och jobba ett par timmar extra hemma under kvällen. Sen frestade maken med popcorn och Planet Earth, och jag somnade nöjt till David Attenboroughs beskrivning av regnskogen. Hade också glöggpreimär för hösten - lättglögg såklart.
Jag kan inte bestämma mig för om det är bättre nu, när det är ljust på väg till jobbet och mörkt på väg hem, eller om det var bättre innan. Det spelar iaf ingen roll - om tre veckor (senast) är det mörkt i båda riktningarna.
Idag är jag glad över
* att jag kom tidigare till jobbet och löste ett lurigt problem jag hittade igår
* att vi har möjlighet att jobba hemma, för det är inte alls kul att sitta sur och hungrig på kontoret kl 21
* min lunch, som består av fet pastasallad
* maken, som städade, sorterade tvätt och gjorde fint hemma medan jag jobbade i går kväll
* att jag nästan inte mådde illa igår - jag har hört att det brukar ge sig nån gång v. 10-12, och tänker alltså inte se det som negativt att just DET symptomet försvinner
På lördagskvällen blev jag bjuden på middag hos en kompis. Jag fick ljuga ihop en bakfylla för att komma undan vinet - tjejen jag var hos vet iofs hur det står till, men det var 5 personer till där, som inte vet. Jag fick också ta med mig egen förrätt, eftersom den som bjöds var en kreation av torkat kött och mögelost. "Hoppsan" sa värdinnan, när jag via telefon förklarade att det visst verkade gott, men inte rekommenderat. En vanlig missuppfattning verkar vara att det bara är fisk jag inte kan äta. Jag kan äta massor av fisk, men inte strömming, färsk tonfisk, färsk svärdfisk och icke tillagad fisk (kallrökt, gravad). Sen finns det ju lite annat som inte är så bra också. Som t ex lufttorkat kött och mögelost och råa ägg. Men det är klart, det är svårt att hålla reda på om man inte måste.
I söndags var maken grundligt bakfull, själv mådde jag ganska bra. Förmiddagen gick i slow motion, det tokregnade ute och vi såg på Star Wars och åt pizza. På eftermiddagen blev det jobbigt - tvättid, veckohandling OCH 4 timmars helgjobb. Plus omställningen till vintertid, som gjorde att det kändes dags att sova kl 21.
Igår var det en obeveklig måndag igen. Vi hade lite för-testning på jobbet inför fredagens deadline, och naturligtvis fungerade inget som det skulle. Det var bara att ställa in träningen och jobba ett par timmar extra hemma under kvällen. Sen frestade maken med popcorn och Planet Earth, och jag somnade nöjt till David Attenboroughs beskrivning av regnskogen. Hade också glöggpreimär för hösten - lättglögg såklart.
Jag kan inte bestämma mig för om det är bättre nu, när det är ljust på väg till jobbet och mörkt på väg hem, eller om det var bättre innan. Det spelar iaf ingen roll - om tre veckor (senast) är det mörkt i båda riktningarna.
Idag är jag glad över
* att jag kom tidigare till jobbet och löste ett lurigt problem jag hittade igår
* att vi har möjlighet att jobba hemma, för det är inte alls kul att sitta sur och hungrig på kontoret kl 21
* min lunch, som består av fet pastasallad
* maken, som städade, sorterade tvätt och gjorde fint hemma medan jag jobbade i går kväll
* att jag nästan inte mådde illa igår - jag har hört att det brukar ge sig nån gång v. 10-12, och tänker alltså inte se det som negativt att just DET symptomet försvinner
2008-10-24
Rondör
Efter ytterligare en släng av obehagligt trög mage kan man konstatera att min mage putar. Det gör den iofs alltid, men nu är det värre än vanligt. Inte konstigt, när allt man ätit de senaste dagarna sas samlas på hög i tarmarna :)
Jag tog mig iväg och tränade i morse, för den energiskt tjocke spinninginstruktören som kör fredag-kl-7-passen. Är lite nojig för att komma för högt i puls, men det GÅR inte att vara på spinning och ligga under 150. Jag har hög maxpuls, och jag antar att 150 gäller om man har en "normal" maxpuls på 180. Såg en tjej på passet som jag vagt identifierade som en kompis kompis (aldrig träffat, men sett på foto). Jag kunde dock inte riktigt med att gå fram och fråga om hon var hon. Eventuellt får jag veta det i morgon, eftersom vår gemensamma väninna nästan lovat att ha en "stor" middag med "svår" mat.
Ikväll ska vi äta KORV hemma. Korv med bröd, mos och alla upptänkliga tillbehör (dock ej pommes & räksallad). Jag var sugen på det häromdan. Idag är jag inte så sugen. Märkligt, det där. Vissa dagar känns det som att det bara finns en maträtt i världen som är värd att äta, och det är makaroner/pommes frites/gravad lax/keso. Och bara några timmar senare tycker man att exakt samma maträtt verkar rätt läskig. Men allt slinker ner till sist. Därav lite av rondören, misstänker jag.
Bra saker idag:
* Det är fredag och om en knapp timme får man gå hem!
* Det är lönedag, och jag får jättemycket pengar (ett incashat friskvårdsbidrag ger mig totalt 26000 efter skatt)
* Magen funkar igen, efter gårdagens totalstopp
* Svärmor hade med sig prinsesstårta igår, och det finns kvar hemma i en bytta i kylen
* Det har gått framåt på jobbet
Jag tog mig iväg och tränade i morse, för den energiskt tjocke spinninginstruktören som kör fredag-kl-7-passen. Är lite nojig för att komma för högt i puls, men det GÅR inte att vara på spinning och ligga under 150. Jag har hög maxpuls, och jag antar att 150 gäller om man har en "normal" maxpuls på 180. Såg en tjej på passet som jag vagt identifierade som en kompis kompis (aldrig träffat, men sett på foto). Jag kunde dock inte riktigt med att gå fram och fråga om hon var hon. Eventuellt får jag veta det i morgon, eftersom vår gemensamma väninna nästan lovat att ha en "stor" middag med "svår" mat.
Ikväll ska vi äta KORV hemma. Korv med bröd, mos och alla upptänkliga tillbehör (dock ej pommes & räksallad). Jag var sugen på det häromdan. Idag är jag inte så sugen. Märkligt, det där. Vissa dagar känns det som att det bara finns en maträtt i världen som är värd att äta, och det är makaroner/pommes frites/gravad lax/keso. Och bara några timmar senare tycker man att exakt samma maträtt verkar rätt läskig. Men allt slinker ner till sist. Därav lite av rondören, misstänker jag.
Bra saker idag:
* Det är fredag och om en knapp timme får man gå hem!
* Det är lönedag, och jag får jättemycket pengar (ett incashat friskvårdsbidrag ger mig totalt 26000 efter skatt)
* Magen funkar igen, efter gårdagens totalstopp
* Svärmor hade med sig prinsesstårta igår, och det finns kvar hemma i en bytta i kylen
* Det har gått framåt på jobbet
2008-10-23
Drömsömn
Apropå blödningar (som jag ju inte haft några på länge) så har jag faktiskt drömt att jag blöder. Det drömmer jag minst en gång i veckan. Inte samma dröm, men själva blödningen dyker upp, alltid som en fläck på toapapper eller i trosorna när jag drömmer att jag går på toaletten. Jag hoppas att det är någon typ av undertryckt skräck som kommer i dagen, och inte mitt undermedvetna som försöker tala om att något är fel.
I morse tog jag mod till mig och gjorde två läskiga saker: Tog tempen och vägde mig. Lyckligtvis var tempen fortfarande hög (för att vara jag) - 37 grader. Och jag har bara lagt på mig ett drygt halvkilo på de senaste tre veckorna, trots att det känns som om jag äter 100 gånger om dagen (hjälper mot illamåendet). Jag känner mig onekligen lite tjock, magen är spänd och verkar inte helt uppskatta jeanslinningen. Själva livmodern tar ju knappt någon extra plats än så länge, men eftersom jag äter mera och tarmarna fungerar i ungefär halv marschtakt, katrinplommonen till trots, så är det väl rätt fullt därinne.
Ikväll kommer svärmor på besök och har med sig fikabröd. Det hade annars varit ett lysande tillfälle att bli av med lite bullar sen mammas optimistiska bullbak förra veckan, men de får väl ligga kvar i frysen ett tag till. Det är upp till maken när han vill berätta Nyheten för sina föräldrar. Jag antar att det inte blir riktigt än.
Nästa anhalt i vården är läkarbesök på fredag nästa vecka. Jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig av det. Det vore roligt om hon tog ett ultraljud, men det tror jag inte. Det blir väl lite klämmande på olika delar och genomgång av mina värden, blodgrupp och sånt. Nästa planerade ultraljud är NUPP-testet om tre veckor. Det känns som en hel evighet.
Idag är jag glad över
* oförändrad morgontemp
* att jag inte har gått upp 2 kg, som jag var lite rädd för
* hemmakvällen ikväll, med svärmor som enda aktivitet
* att vi ställer om till vintertid i helgen, så morgnarna blir lite ljusare ett tag framöver
* att semi-ansvaret jag haft för ett projekt på jobbet magiskt har glidit över på en kollega. Jag gillar inte att ha flera arbetsuppgifter inom ett projekt, men eftersom han klarar det galant så får han hemskt gärna ta det !
I morse tog jag mod till mig och gjorde två läskiga saker: Tog tempen och vägde mig. Lyckligtvis var tempen fortfarande hög (för att vara jag) - 37 grader. Och jag har bara lagt på mig ett drygt halvkilo på de senaste tre veckorna, trots att det känns som om jag äter 100 gånger om dagen (hjälper mot illamåendet). Jag känner mig onekligen lite tjock, magen är spänd och verkar inte helt uppskatta jeanslinningen. Själva livmodern tar ju knappt någon extra plats än så länge, men eftersom jag äter mera och tarmarna fungerar i ungefär halv marschtakt, katrinplommonen till trots, så är det väl rätt fullt därinne.
Ikväll kommer svärmor på besök och har med sig fikabröd. Det hade annars varit ett lysande tillfälle att bli av med lite bullar sen mammas optimistiska bullbak förra veckan, men de får väl ligga kvar i frysen ett tag till. Det är upp till maken när han vill berätta Nyheten för sina föräldrar. Jag antar att det inte blir riktigt än.
Nästa anhalt i vården är läkarbesök på fredag nästa vecka. Jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig av det. Det vore roligt om hon tog ett ultraljud, men det tror jag inte. Det blir väl lite klämmande på olika delar och genomgång av mina värden, blodgrupp och sånt. Nästa planerade ultraljud är NUPP-testet om tre veckor. Det känns som en hel evighet.
Idag är jag glad över
* oförändrad morgontemp
* att jag inte har gått upp 2 kg, som jag var lite rädd för
* hemmakvällen ikväll, med svärmor som enda aktivitet
* att vi ställer om till vintertid i helgen, så morgnarna blir lite ljusare ett tag framöver
* att semi-ansvaret jag haft för ett projekt på jobbet magiskt har glidit över på en kollega. Jag gillar inte att ha flera arbetsuppgifter inom ett projekt, men eftersom han klarar det galant så får han hemskt gärna ta det !
2008-10-22
Nätstrumpor
Jag passade på att shoppa stödstrumpor på nätet igår. Och på Lindex. Så snart har jag 5 par, vilket jag borde klara mig på ett tag.
Helt oväntat är det fint väder idag, men eftersom det tokregnade vid 7-tiden fick jag skjuts till jobbet. Maken valde att ge ifrån sig en formidabel broccoli-fis precis innan han klev in i bilen, och all den härliga doften följde alltså med in. Jag trodde jag skulle kvävas! Kål-fjärt är INTE bra mot illamående! Jag öppnade fönstret i panik och luktade på garage-avgaserna tills det hade vädrats ut.
Idag känns det som om nån har satt sin tumme mot min halsgrop och trycker försiktigt. Jag får nästan kväljningar så fort jag nuddar halsen med fingrarna. Men det kunde vara värre! Jag är ändå på förhållandevis gott humör.
Sökte en lägenhet lite på skoj igår - 4 rum på våning 11 med utsikt över vattnet! För facila 11000 (i KALLHYRA), vem har råd med det? Men det hade varit kul bara att titta på den. Man kan ju alltid tacka nej. Just nu betalar vi väl knappt 8000 inklusive garageplats och värme+varmvatten, för en lägenhet som är ca 15 kvadratmeter större än den dyra, fina. Men mer än 3000 kr/mån till? Nja. Jag tror inte vi är beredda att betala det TROTS jättealtan, badrum i anslutning till huvudsovrummet och tvättmaskin+torktumlare.
Bra just nu:
* Det är soligt ute, och allt är mycket bättre när det är sol!
* Det har inte kommit nåt blod på flera veckor
* Jag skulle kunna må mycket sämre
* Idag kommer det flickor hem till oss och städar
* Jag är piggare (kan det bero på järntabeltterna?)
Helt oväntat är det fint väder idag, men eftersom det tokregnade vid 7-tiden fick jag skjuts till jobbet. Maken valde att ge ifrån sig en formidabel broccoli-fis precis innan han klev in i bilen, och all den härliga doften följde alltså med in. Jag trodde jag skulle kvävas! Kål-fjärt är INTE bra mot illamående! Jag öppnade fönstret i panik och luktade på garage-avgaserna tills det hade vädrats ut.
Idag känns det som om nån har satt sin tumme mot min halsgrop och trycker försiktigt. Jag får nästan kväljningar så fort jag nuddar halsen med fingrarna. Men det kunde vara värre! Jag är ändå på förhållandevis gott humör.
Sökte en lägenhet lite på skoj igår - 4 rum på våning 11 med utsikt över vattnet! För facila 11000 (i KALLHYRA), vem har råd med det? Men det hade varit kul bara att titta på den. Man kan ju alltid tacka nej. Just nu betalar vi väl knappt 8000 inklusive garageplats och värme+varmvatten, för en lägenhet som är ca 15 kvadratmeter större än den dyra, fina. Men mer än 3000 kr/mån till? Nja. Jag tror inte vi är beredda att betala det TROTS jättealtan, badrum i anslutning till huvudsovrummet och tvättmaskin+torktumlare.
Bra just nu:
* Det är soligt ute, och allt är mycket bättre när det är sol!
* Det har inte kommit nåt blod på flera veckor
* Jag skulle kunna må mycket sämre
* Idag kommer det flickor hem till oss och städar
* Jag är piggare (kan det bero på järntabeltterna?)
2008-10-21
Fördelarna med spinning
Igår insåg jag en stor, stor fördel med att gå och träna jämfört med att ligga hemma i soffan: Illamåendet bara gick över! Från det att jag placerade baken på spinningcykelns sadel tills jag kom hem från träningen (dvs nästan två timmar) mådde jag som en prinsessa. Hoppas det inte var en engångsföreteteelse.
Jag firade den glada träningsupplevelsen med att äta inte mindre än två mackor och två småkakor efter duschen. Det finns så mycket gott pålägg hemma nu när man haft besök av mamma och pappa! Jag tror att mina kakätarregler får vara vilande tills godsakerna är slut i skafferiet. Problemet är att det finns typ 50 bullar med mandelmassefyllning i frysen också. Jag kanske får ta med till jobbet...
Som alltid när jag tränat sent på kvällen vaknade jag av att jag badade i svett mitt i natten. Eftersom maken inte var hemma kunde jag bara torka av mig det värsta och rulla över till hans sida av sängen. Men det kan vara läge att bädda rent snart :)
Generellt känns allt mycket bättre idag än igår. I alla fall nu såhär under dagen. Trots att det seglat upp ordentliga orosmoln angående ett problem jag sitter och jobbar med just nu.
Jag har bestämt mig för att apa efter andra bloggare och varje dag jag skriver något här skriva upp fem saker som jag just nu är glad över, eller som jag tycker är bra. Jag vet att jag gnäller mycket, så det är lite för att väga upp för allt grin :)
Jag är normalt sett ALLTID glad för att jag har min man, min släkt, mina vänner, att jag har någonstans att bo, ett jobb och pengar, att jag och min familj är frisk och att det växer en ny liten varelse i mig.
Men just idag är jag glad över
* Mina regnkläder, som ser till att jag är torr när jag kommer till jobbet
* Att spinning motverkar illamående
* Att Kalles randiga med ägg är så orealistiskt gott just nu
* Filten som värmer mina ben på jobbet
* Att en kollega fick barn igår, och att allt verkar ha gått bra
Jag firade den glada träningsupplevelsen med att äta inte mindre än två mackor och två småkakor efter duschen. Det finns så mycket gott pålägg hemma nu när man haft besök av mamma och pappa! Jag tror att mina kakätarregler får vara vilande tills godsakerna är slut i skafferiet. Problemet är att det finns typ 50 bullar med mandelmassefyllning i frysen också. Jag kanske får ta med till jobbet...
Som alltid när jag tränat sent på kvällen vaknade jag av att jag badade i svett mitt i natten. Eftersom maken inte var hemma kunde jag bara torka av mig det värsta och rulla över till hans sida av sängen. Men det kan vara läge att bädda rent snart :)
Generellt känns allt mycket bättre idag än igår. I alla fall nu såhär under dagen. Trots att det seglat upp ordentliga orosmoln angående ett problem jag sitter och jobbar med just nu.
Jag har bestämt mig för att apa efter andra bloggare och varje dag jag skriver något här skriva upp fem saker som jag just nu är glad över, eller som jag tycker är bra. Jag vet att jag gnäller mycket, så det är lite för att väga upp för allt grin :)
Jag är normalt sett ALLTID glad för att jag har min man, min släkt, mina vänner, att jag har någonstans att bo, ett jobb och pengar, att jag och min familj är frisk och att det växer en ny liten varelse i mig.
Men just idag är jag glad över
* Mina regnkläder, som ser till att jag är torr när jag kommer till jobbet
* Att spinning motverkar illamående
* Att Kalles randiga med ägg är så orealistiskt gott just nu
* Filten som värmer mina ben på jobbet
* Att en kollega fick barn igår, och att allt verkar ha gått bra
2008-10-20
Hurra för plommon!
Avslöjandet för föräldrarna gick bra - de blev alldeles lagom glada, och inte alls så exalterade som jag varit lite smånervös för. Min kloka mor sa att många i släkten hade undrat om det inte var dags snart, men att hon hade svarat att hon i alla fall inte tänkte fråga oss, för det var ju inte hennes sak. "Man kan ju ha svårt att få barn, och då är det inte så roligt att folk tjatar" som hon sa. Heja mamma!
I fredags bromsade magen in till ett abrupt stopp. Jag tror inte att det hjälpte att jag åt nybakta bullar, godis och fläskfilé gratinerad med gräddstuvad taggsvamp. Magen signalerade flera gånger att det var dags för toalettbesök, men jag fick helt enkelt ge upp varje gång, efter att ha läst stora delar av senaste Ny Teknik, som ligger på toaletten.
Jag började alltså lördagen med att promenera till Ica och köpa en hink katrinplommon och ett halvkilo torkade fikon. Sen var det bara att proppa i sig och vänta. Inte förrän på lördagskvällen kom någon form av resultat, och det var inte speciellt uppmuntrande. Mer plommon på söndagen, vilket resulterade i ett något mer givande toalettbesök framåt eftermiddagen, efter en lång promenad i höstsolen.
Jag har lagt planerna om Microlax på hyllan tills vidare, och äter maniskt katrinplommon minst två gånger om dagen. Det verkar hjälpa, åtminstone för stunden. Mamma berättade glatt att hon hade varit grymt förstoppad och fått hemorrojder när hon väntade mig. Hurra!
Har mått bra i helgen, även om jag alltid blir utmattad av att ha föräldrarna på besök. Jag vet inte varför, vi sover ofta mer än vanligt när de hälsar på, men det är väl grejen att aldrig få vara riktigt för mig själv som gör mig trött. Annars har jag mått bra, till och med igår (trots att det var söndag). Illamåendet fick jag idag istället. Funderade på hur mycket lunch jag skulle få ner, men eftersom jag är extremt bra på att äta var det inga som helst problem att trycka i mig en stor tallrik med fiberrik mat, trots min osedvanliga aptitlöshet.
Maken är på kurs i Stockholm och kommer hem i morgon kväll, så ikväll SKA jag gå och träna! Om jag inte får ett mentalt sammanbrott av bara tanken när jag ätit middag (det blir bönor ikväll, ety fibrer är mitt nya mantra!). Kan bli tufft att köra ett 1,5-timmes spinningpass, men jag lovar att ta det lugnt! Jag tror stenhårt på att jag kommer att må bättre bara jag får träna lite. Har varit en stor soffpotatis de senaste veckorna, eftersom jag har varit förkyld, övertidsdrabbad och illamående.
I fredags bromsade magen in till ett abrupt stopp. Jag tror inte att det hjälpte att jag åt nybakta bullar, godis och fläskfilé gratinerad med gräddstuvad taggsvamp. Magen signalerade flera gånger att det var dags för toalettbesök, men jag fick helt enkelt ge upp varje gång, efter att ha läst stora delar av senaste Ny Teknik, som ligger på toaletten.
Jag började alltså lördagen med att promenera till Ica och köpa en hink katrinplommon och ett halvkilo torkade fikon. Sen var det bara att proppa i sig och vänta. Inte förrän på lördagskvällen kom någon form av resultat, och det var inte speciellt uppmuntrande. Mer plommon på söndagen, vilket resulterade i ett något mer givande toalettbesök framåt eftermiddagen, efter en lång promenad i höstsolen.
Jag har lagt planerna om Microlax på hyllan tills vidare, och äter maniskt katrinplommon minst två gånger om dagen. Det verkar hjälpa, åtminstone för stunden. Mamma berättade glatt att hon hade varit grymt förstoppad och fått hemorrojder när hon väntade mig. Hurra!
Har mått bra i helgen, även om jag alltid blir utmattad av att ha föräldrarna på besök. Jag vet inte varför, vi sover ofta mer än vanligt när de hälsar på, men det är väl grejen att aldrig få vara riktigt för mig själv som gör mig trött. Annars har jag mått bra, till och med igår (trots att det var söndag). Illamåendet fick jag idag istället. Funderade på hur mycket lunch jag skulle få ner, men eftersom jag är extremt bra på att äta var det inga som helst problem att trycka i mig en stor tallrik med fiberrik mat, trots min osedvanliga aptitlöshet.
Maken är på kurs i Stockholm och kommer hem i morgon kväll, så ikväll SKA jag gå och träna! Om jag inte får ett mentalt sammanbrott av bara tanken när jag ätit middag (det blir bönor ikväll, ety fibrer är mitt nya mantra!). Kan bli tufft att köra ett 1,5-timmes spinningpass, men jag lovar att ta det lugnt! Jag tror stenhårt på att jag kommer att må bättre bara jag får träna lite. Har varit en stor soffpotatis de senaste veckorna, eftersom jag har varit förkyld, övertidsdrabbad och illamående.
2008-10-17
Krispigt, kallt och klart
Det är helt underbart väder idag! Och till och med hyfsat varmt på jobbet, jag klarar mig utan vantar! Gammelmans-pläden ligger iofs fast förankrad över knäna, men jag kanske inte hade BEHÖVT den.
Var ute på lunchen och shoppade loss på Apoteket och Hälsokosten.. järntabletter, blutsaft och stödstrumpor! Yeah! Efter gårdagens prover fick jag ordinerat svindlande 100mg järn om dagen, och eftersom min mage slår bakut om jag äter starka järntabletter så får jag äta många svaga järntabletter istället. OCH blutsaft. Och ändå kommer jag inte upp i 100mg om dagen. Jag får nöja mig med 56. Bättre än inget, antar jag.
Stödstrumporna, av enkel bomullsmodell, kostade 150kr. Det ska inte vara billigt! Undrar just hur många par jag behöver. Har inte provat dem än, och eftersom jag har särdeles stadiga vader så kanske jag inte ens kan ha dem utan att få totalt blodstopp i benen. Fast det är väl nästan det som är meningen. Eller?
Föräldrarna svepte in i går kväll och hade med sig guld, rökelse och myrra. Eller i alla fall färsk svamp, torkad svamp, lingonsylt och hembakt bröd. Mamma erbjöd sig också omgående att fixa middag (av svampen) idag, och dessutom baka bullar. Det hade vi inget alls emot.
Jag fegade ur igår, och berättade inte. Men jag tänkte listigt föreslå vin till ikväll, för då kommer det ju att uppenbaras oavsett min egen feghetsgrad. Herregud, pappa har redan 6 barnbarn. Iofs är de i 20-årsåldern nu, men ändå. Han är ju van att få barnbarn ;)
Jag mår inte ens speciellt illa idag, och det är fredag. Mycket som är bra, alltså. Fast efter ett dygns frånvaro av katrinplommon börjar magen slagga igen. Och när jag börjar med järntabletterna kommer det att bli järnmalm av alltihop. Tuggar frenetiskt på sockerfritt tuggummi, eftersom det brukar ha en osedvanligt laxerande effekt på mig. Läste nånstans att det är samma sak (sorbitol) i katrinplommon som i sockerfritt godis, och det förklarar katrinplommonens utmärkta effekt. Ska nog se till att köpa fler plommon, trots allt. De innehåller lite mer vitaminer och fibrer än Extra Lakrits.
Var ute på lunchen och shoppade loss på Apoteket och Hälsokosten.. järntabletter, blutsaft och stödstrumpor! Yeah! Efter gårdagens prover fick jag ordinerat svindlande 100mg järn om dagen, och eftersom min mage slår bakut om jag äter starka järntabletter så får jag äta många svaga järntabletter istället. OCH blutsaft. Och ändå kommer jag inte upp i 100mg om dagen. Jag får nöja mig med 56. Bättre än inget, antar jag.
Stödstrumporna, av enkel bomullsmodell, kostade 150kr. Det ska inte vara billigt! Undrar just hur många par jag behöver. Har inte provat dem än, och eftersom jag har särdeles stadiga vader så kanske jag inte ens kan ha dem utan att få totalt blodstopp i benen. Fast det är väl nästan det som är meningen. Eller?
Föräldrarna svepte in i går kväll och hade med sig guld, rökelse och myrra. Eller i alla fall färsk svamp, torkad svamp, lingonsylt och hembakt bröd. Mamma erbjöd sig också omgående att fixa middag (av svampen) idag, och dessutom baka bullar. Det hade vi inget alls emot.
Jag fegade ur igår, och berättade inte. Men jag tänkte listigt föreslå vin till ikväll, för då kommer det ju att uppenbaras oavsett min egen feghetsgrad. Herregud, pappa har redan 6 barnbarn. Iofs är de i 20-årsåldern nu, men ändå. Han är ju van att få barnbarn ;)
Jag mår inte ens speciellt illa idag, och det är fredag. Mycket som är bra, alltså. Fast efter ett dygns frånvaro av katrinplommon börjar magen slagga igen. Och när jag börjar med järntabletterna kommer det att bli järnmalm av alltihop. Tuggar frenetiskt på sockerfritt tuggummi, eftersom det brukar ha en osedvanligt laxerande effekt på mig. Läste nånstans att det är samma sak (sorbitol) i katrinplommon som i sockerfritt godis, och det förklarar katrinplommonens utmärkta effekt. Ska nog se till att köpa fler plommon, trots allt. De innehåller lite mer vitaminer och fibrer än Extra Lakrits.
2008-10-16
Inget vidare
Nej, jag mår verkligen inget vidare idag. Sitter och smårapar och hoppas på att det inte ska följa med nåt mer upp. Jag mår ju faktiskt illa varje dag, men vissa dagar kan det begränsa sig till lite snällt illamående precis innan jag skovlar i mig middag, och andra dagar (som idag) skulle jag helst befinna mig utomhus hela tiden, eller i alla fall slippa jobba. Inget kräks i sikte än så länge! Det är jag väldigt glad över. Godast just nu är (fortfarande) tomatjuice, även om den tillfälligt är slut hemma. Det och keso. Kalla, salta, lätt-tuggade saker.
Jag vet att jag gnäller mycket, och jag ska försöka sluta. Men när man inte kan gnälla för jobbarkompisar och de som faktiskt VET har tröttnat på min enkelspårighet så är internet räddningen. Jag har till exempel länge tänkt, men glömt, att skriva om vår toalett. Jag är fantastiskt nöjd över att toalett och badrum är färdigrenoverade och välfungerande. Tro inget annat! Problemet är att väggfärgen/fuktspärren/nåt annat på toaletten har en extremt läskig lukt. Antagligen inte alls läskig när man inte mår illa som standardläge (jag kan i alla fall inte minnas att jag reagerade på det för några veckor sen), men nu får jag nästan kväljningar varje gång jag går in där. Egentligen är det ju ingen obehaglig doft, inte som man skulle kunna tänka sig att det luktar på en toalett - men jag klarar inte av den! En syntetisk, sötkvalmig lukt som har en liten hint av gummi och en liten hint av lösningsmedel. Just nu är den lukten liksom själva definitionen på illamående. Det, och tanken på att äta macadamianötter. Märkligt, va?
Ikväll kommer mina föräldrar på besök och stannar över helgen. Jag tänkte sluta tidigare med detta som förevändning och sen försöka få provtagningen på MVC fixad. Och handla lite extra frukostmat, så vi klarar oss till på måndag. På senaste MVC-besöket fick jag en bjärt stencil som förklarade hur man tar urinprov, och på den stod helt andra öppettider för MVC-labbet än de tider jag fick från barnmorskan. Jag väljer att tro på barnmorskan. Stencilen kan ju vara från 1984...
Det ska bli trevligt att få hit mamma och pappa, fast som alltid har jag lite mild ångest över vad vi ska hitta på hela helgen. Jag tror vi har avverkat de flesta sevärdheter i stan och omgivningarna under de 13 år jag bott här. Dessutom vill jag mest sova. Men det kanske de tycker är helt OK, givet att jag producerar ett barnbarn. Vi får se. Maken, som är särdeles morgontrött, hoppas på lite senare morgnar nu när även jag har något att skylla på. Mamma och pappa vaknar ju tvångsmässigt kl 06 och tassar bort till ytterdörren för att norpa åt sig tidningen, men de äter inte frukost förrän vi har vaknat. Och då får jag ju dåligt samvete om jag vaknar efter kl 08 (då borde de ju vara rätt hungriga, menar jag).
Jag vet att jag gnäller mycket, och jag ska försöka sluta. Men när man inte kan gnälla för jobbarkompisar och de som faktiskt VET har tröttnat på min enkelspårighet så är internet räddningen. Jag har till exempel länge tänkt, men glömt, att skriva om vår toalett. Jag är fantastiskt nöjd över att toalett och badrum är färdigrenoverade och välfungerande. Tro inget annat! Problemet är att väggfärgen/fuktspärren/nåt annat på toaletten har en extremt läskig lukt. Antagligen inte alls läskig när man inte mår illa som standardläge (jag kan i alla fall inte minnas att jag reagerade på det för några veckor sen), men nu får jag nästan kväljningar varje gång jag går in där. Egentligen är det ju ingen obehaglig doft, inte som man skulle kunna tänka sig att det luktar på en toalett - men jag klarar inte av den! En syntetisk, sötkvalmig lukt som har en liten hint av gummi och en liten hint av lösningsmedel. Just nu är den lukten liksom själva definitionen på illamående. Det, och tanken på att äta macadamianötter. Märkligt, va?
Ikväll kommer mina föräldrar på besök och stannar över helgen. Jag tänkte sluta tidigare med detta som förevändning och sen försöka få provtagningen på MVC fixad. Och handla lite extra frukostmat, så vi klarar oss till på måndag. På senaste MVC-besöket fick jag en bjärt stencil som förklarade hur man tar urinprov, och på den stod helt andra öppettider för MVC-labbet än de tider jag fick från barnmorskan. Jag väljer att tro på barnmorskan. Stencilen kan ju vara från 1984...
Det ska bli trevligt att få hit mamma och pappa, fast som alltid har jag lite mild ångest över vad vi ska hitta på hela helgen. Jag tror vi har avverkat de flesta sevärdheter i stan och omgivningarna under de 13 år jag bott här. Dessutom vill jag mest sova. Men det kanske de tycker är helt OK, givet att jag producerar ett barnbarn. Vi får se. Maken, som är särdeles morgontrött, hoppas på lite senare morgnar nu när även jag har något att skylla på. Mamma och pappa vaknar ju tvångsmässigt kl 06 och tassar bort till ytterdörren för att norpa åt sig tidningen, men de äter inte frukost förrän vi har vaknat. Och då får jag ju dåligt samvete om jag vaknar efter kl 08 (då borde de ju vara rätt hungriga, menar jag).
2008-10-15
Frukost efter frukost
Idag har jag ätit och ätit, till och med mer än vanligt. Tänkte vara tidigt på jobbet för att hinna med att konfigurera lite grejer inför dagens testning, och insåg att det var idag det var tidigt frukostmöte. Frukost är ju tokgott, oavsett hur stinn man redan är på fil och kesomacka. Så det blev två mackor till. Jag övar magen på att växa, helt enkelt.
Tröttheten är lustig. Man skulle ju kunnat tro att jag borde ha somnat med huvudet i middags-köttfärsbiffarna igår, men inte! Jag såg hela House och sen, när vi väl gick och la oss, så kunde jag inte somna!!! Och idag är jag inte speciellt trött. Trots att jag sov typ 6 timmar i natt. Verkligen märkligt.
Jag har till slut lyckats boka tid för ett NUPP-test, det slumpade sig lyckligtvis så att båda komponenterna för en lyckad bokning samexisterade: Ett ledigt konferensrum (så man kan prata ostört i telefon) samt en människa i andra änden som svarade. Själva testet är planerat till den 14/11, alltså om en knapp månad. Men tiden går fort när man har roligt.
Irrationellt nog har jag nästan slutat oroa mig. Trots att fostret var "för litet" och trots att jag inte själv såg hjärtat. Det är hur som helst skönt att inte vara bekymrad hela, hela tiden.
Tröttheten är lustig. Man skulle ju kunnat tro att jag borde ha somnat med huvudet i middags-köttfärsbiffarna igår, men inte! Jag såg hela House och sen, när vi väl gick och la oss, så kunde jag inte somna!!! Och idag är jag inte speciellt trött. Trots att jag sov typ 6 timmar i natt. Verkligen märkligt.
Jag har till slut lyckats boka tid för ett NUPP-test, det slumpade sig lyckligtvis så att båda komponenterna för en lyckad bokning samexisterade: Ett ledigt konferensrum (så man kan prata ostört i telefon) samt en människa i andra änden som svarade. Själva testet är planerat till den 14/11, alltså om en knapp månad. Men tiden går fort när man har roligt.
Irrationellt nog har jag nästan slutat oroa mig. Trots att fostret var "för litet" och trots att jag inte själv såg hjärtat. Det är hur som helst skönt att inte vara bekymrad hela, hela tiden.
2008-10-14
Utomjordiskt trött
Jag ångrar bittert att jag valde att ligga i soffan och slötitta på CSI fram till kl 22 igår, istället för att gå och lägga mig. Idag har vi en deadline, och det som verkade så stabilt igår är inte lika stabilt idag. Jag vill lägga mig i fosterställning och gråta under skrivbordet.
I morgon är det spanskakurs igen, och även om jag faktiskt övade lite igår så måste läxan göras färdigt ikväll. Dessutom skall det strykas och städas inför helgens besök av mamma och pappa. De kommer på torsdag, och i morgon hinns det inte med nån städning. Och nu kanske jag måste jobba också. Och det GÅR INTE!!! Jag blir nästan desperat av tanken.
Det är i alla fall fint väder idag. Inte som igår, när det aldrig blev riktigt dagsljus. "Tengels land" som en kollega kallade det. Sanslöst kul, tyckte jag. Det kanske inte var så mycket VAD han sa, som HUR han sa det...
Igår hade jag utvecklingssamtal och fick berätta att jag planerar mammaledighet i slutet av maj. Om allt går som det ska, ta i trä (osv). Det är alltid lite pirrigt att berätta om det, för jag tror att missfallet liksom ska starta direkt jag har berättat det. Så verkar det dock inte ha blivit. Jag fick varma gratulationer och ett löfte om diskretion de närmaste veckorna. Vi får nog berätta för mina föräldrar nu när de kommer och hälsar på också. Jag bävar lite, de kanske blir så orealistiskt glada så de blir svåra att umgås med...
Godast just nu: Tomatjuice! Jag har alltid gillat tomatjuice (med svartpeppar), och återupptäckte det under söndagens illamående. Som mat, fast kallt. En liter tog slut på två dagar, och jag måste köpa meeeeer! Skulle kunna fylla hela kylen.
I morgon är det spanskakurs igen, och även om jag faktiskt övade lite igår så måste läxan göras färdigt ikväll. Dessutom skall det strykas och städas inför helgens besök av mamma och pappa. De kommer på torsdag, och i morgon hinns det inte med nån städning. Och nu kanske jag måste jobba också. Och det GÅR INTE!!! Jag blir nästan desperat av tanken.
Det är i alla fall fint väder idag. Inte som igår, när det aldrig blev riktigt dagsljus. "Tengels land" som en kollega kallade det. Sanslöst kul, tyckte jag. Det kanske inte var så mycket VAD han sa, som HUR han sa det...
Igår hade jag utvecklingssamtal och fick berätta att jag planerar mammaledighet i slutet av maj. Om allt går som det ska, ta i trä (osv). Det är alltid lite pirrigt att berätta om det, för jag tror att missfallet liksom ska starta direkt jag har berättat det. Så verkar det dock inte ha blivit. Jag fick varma gratulationer och ett löfte om diskretion de närmaste veckorna. Vi får nog berätta för mina föräldrar nu när de kommer och hälsar på också. Jag bävar lite, de kanske blir så orealistiskt glada så de blir svåra att umgås med...
Godast just nu: Tomatjuice! Jag har alltid gillat tomatjuice (med svartpeppar), och återupptäckte det under söndagens illamående. Som mat, fast kallt. En liter tog slut på två dagar, och jag måste köpa meeeeer! Skulle kunna fylla hela kylen.
2008-10-13
Den mörka årstiden
Maken skulle med ett tidigt tåg i morse, och jag bestämde mig för att också kliva upp i ottan (dvs mer i ottan än vanligt) för att jobba in en extra timme. Det är ju rena midvintermörkret ute! Är inte säker på att jag har vaknat ordentligt än.
I helgen har jag lyckats med inte mindre än TRE restaurangbesök. Jäklar, så uppsvälld magen är! Har dessutom träningsvärk i nedre delen av magen, eftersom jag började lördagen med att gå och träna.
Gårdagen spenderades illamående igen. Jag undrar varför söndagar drabbar mig värst.. Det är som om kroppen är van att må lite halvkass på söndan och passar på. Jag hoppades på att lite frisk luft skulle hjälpa och frågade maken om han ville följa med på en promenad. Jodå, det ville han, han skulle bara duscha och sånt först. Efter en timme kom vi oss iväg. Jag är helt övertygad om att jag sa att syftet med promenerandet var att jag trodde att illamåendet skulle försvinna i friska luften. Men uppenbarligen var jag inte tillräckligt tydlig, för med på promenaden kom nämligen en tredje part: Cigarren!
Min man älskar cigarrer, och i vanliga fall låter jag honom förstöra miljön omkring oss utan protester, så länge vi inte riskerar att kontaminera lägenhet, bil eller annat. Men igår var det liksom ett annat läge. Ändå kunde jag inte med att säga åt honom att lägga ner, utan kippade ledset efter luft och försökte gå i "lovart" om honom (eller vad man nu ska säga). Cigarr-rök är inte något jag rekomenderar mot illamående. När vi kom hem tryckte jag i mig en läskig fryst fullkornspaj och somnade i soffan i ren desperation. Sen mådde jag faktiskt lite bättre. Tur, eftersom vi skulle träffa en av makens kompisar och äta middag innan kvällens konsert. Jag åt tiramisú till efterrätt och kände ett stygn av dåligt samvete, eftersom jag så tydligt kände likörsmaken, men sen tänkte jag att herregud, så mycket fett och så lite alkohol, det KAN ju inte vara skadligt. Hoppas jag.
Jag mår inte kalasbra idag heller. Undrar om det långsamt ska bli värre och värre de närmsta 6 veckorna. Det vore jobbigt. Men jag kan ta det. Bara jag får gnälla lite. Hoppas jag slipper kräkas, bara. Det är nästan det värsta jag vet.
I helgen har jag lyckats med inte mindre än TRE restaurangbesök. Jäklar, så uppsvälld magen är! Har dessutom träningsvärk i nedre delen av magen, eftersom jag började lördagen med att gå och träna.
Gårdagen spenderades illamående igen. Jag undrar varför söndagar drabbar mig värst.. Det är som om kroppen är van att må lite halvkass på söndan och passar på. Jag hoppades på att lite frisk luft skulle hjälpa och frågade maken om han ville följa med på en promenad. Jodå, det ville han, han skulle bara duscha och sånt först. Efter en timme kom vi oss iväg. Jag är helt övertygad om att jag sa att syftet med promenerandet var att jag trodde att illamåendet skulle försvinna i friska luften. Men uppenbarligen var jag inte tillräckligt tydlig, för med på promenaden kom nämligen en tredje part: Cigarren!
Min man älskar cigarrer, och i vanliga fall låter jag honom förstöra miljön omkring oss utan protester, så länge vi inte riskerar att kontaminera lägenhet, bil eller annat. Men igår var det liksom ett annat läge. Ändå kunde jag inte med att säga åt honom att lägga ner, utan kippade ledset efter luft och försökte gå i "lovart" om honom (eller vad man nu ska säga). Cigarr-rök är inte något jag rekomenderar mot illamående. När vi kom hem tryckte jag i mig en läskig fryst fullkornspaj och somnade i soffan i ren desperation. Sen mådde jag faktiskt lite bättre. Tur, eftersom vi skulle träffa en av makens kompisar och äta middag innan kvällens konsert. Jag åt tiramisú till efterrätt och kände ett stygn av dåligt samvete, eftersom jag så tydligt kände likörsmaken, men sen tänkte jag att herregud, så mycket fett och så lite alkohol, det KAN ju inte vara skadligt. Hoppas jag.
Jag mår inte kalasbra idag heller. Undrar om det långsamt ska bli värre och värre de närmsta 6 veckorna. Det vore jobbigt. Men jag kan ta det. Bara jag får gnälla lite. Hoppas jag slipper kräkas, bara. Det är nästan det värsta jag vet.
2008-10-10
Det är nog hjärtverksamhet.. tror jag.. Ja, det tror jag ganska bestämt.
Jag skulle skrivit tidigare. Men man måste jobba också, på jobbet.
Idag var dagen G. Vi lyckades hitta parkering, trots den centrala placeringen av doktor Kristinas mottagning, och var alltså till och med i tid. Inte helt oväntat fick vi vänta. Trots att min tid var 08:15 hade redan två patienter dragit ut på tiden och sköterskan var ledig. Jag var nervös. Inga drömmar om tvillingar i natt. Vi läste "Gods och Gårdar" och hånflinade lite åt jaktmotiven. Så fick vi äntligen komma in, förklara ärendet, och jag fick kränga av mig byxor och trosor och kravla upp i gyn-stolen.
Det är skönt att jag inte har nåt emot att gå till gyn, eller tandläkaren heller, för den delen. Maken placerade sig stoiskt bredvid mig och blickade envist på skärmen för att slippa se själva undersökningsmomentet.
Vi fick se ett svart hål (urinblåsan), ett svart hål till (fostervatten), vitt ludd (själva fostret) och så var det dags för mätning. 7mm. Eller kanske 7,4. Då är jag i v. 6+3. Eller kanske 6+5. Men jag VET ju att jag är i v. 7+2. Nåja, jag hoppas att luddet låg lite på sniskan från utraljudsapparaten och därför såg kortare ut på skärmen... Grundat på hennes mätning är ETA i alla fall den 3/6.
"Ser du nåt hjärta?" undrade jag nervöst. Hon tittade och flyttade runt själva mätstaven och tittade och förstorade och jag såg BARA ludd. Och ett svart hål. Men till slut sa hon att hon ganska bestämt såg hjärtverksamhet. "Jag ser väl att det typ... vibrerar lite mer i mitten av det vita än på kanterna" sa maken lite avvaktande. Och det var tydligen det man tittade efter. Inget litet "pickande" hjärta här inte. Utan lite vibrationer. Jag hade kanske känt den där enorma lättnadskänslan om jag hade sett det själv, men samtidigt fattar jag att bara för att jag är halvblind så innebär inte det att en erfaren läkare har fel. Säger hon att hon "tycker bestämt" så är hon väl typ 90% säker.
Det var hur som helst inga tvilligar, så min dröm slog inte in. "Men jag har missat tvillingar förr" sa doktor Kristina.
Jag låter lite otacksam, men det är väl snarare snopen jag är. Det var så suddigt och otydligt. Men den FINNS där! Vår bebis! Och ikväll ska vi ut och fira med middag.
Idag var dagen G. Vi lyckades hitta parkering, trots den centrala placeringen av doktor Kristinas mottagning, och var alltså till och med i tid. Inte helt oväntat fick vi vänta. Trots att min tid var 08:15 hade redan två patienter dragit ut på tiden och sköterskan var ledig. Jag var nervös. Inga drömmar om tvillingar i natt. Vi läste "Gods och Gårdar" och hånflinade lite åt jaktmotiven. Så fick vi äntligen komma in, förklara ärendet, och jag fick kränga av mig byxor och trosor och kravla upp i gyn-stolen.
Det är skönt att jag inte har nåt emot att gå till gyn, eller tandläkaren heller, för den delen. Maken placerade sig stoiskt bredvid mig och blickade envist på skärmen för att slippa se själva undersökningsmomentet.
Vi fick se ett svart hål (urinblåsan), ett svart hål till (fostervatten), vitt ludd (själva fostret) och så var det dags för mätning. 7mm. Eller kanske 7,4. Då är jag i v. 6+3. Eller kanske 6+5. Men jag VET ju att jag är i v. 7+2. Nåja, jag hoppas att luddet låg lite på sniskan från utraljudsapparaten och därför såg kortare ut på skärmen... Grundat på hennes mätning är ETA i alla fall den 3/6.
"Ser du nåt hjärta?" undrade jag nervöst. Hon tittade och flyttade runt själva mätstaven och tittade och förstorade och jag såg BARA ludd. Och ett svart hål. Men till slut sa hon att hon ganska bestämt såg hjärtverksamhet. "Jag ser väl att det typ... vibrerar lite mer i mitten av det vita än på kanterna" sa maken lite avvaktande. Och det var tydligen det man tittade efter. Inget litet "pickande" hjärta här inte. Utan lite vibrationer. Jag hade kanske känt den där enorma lättnadskänslan om jag hade sett det själv, men samtidigt fattar jag att bara för att jag är halvblind så innebär inte det att en erfaren läkare har fel. Säger hon att hon "tycker bestämt" så är hon väl typ 90% säker.
Det var hur som helst inga tvilligar, så min dröm slog inte in. "Men jag har missat tvillingar förr" sa doktor Kristina.
Jag låter lite otacksam, men det är väl snarare snopen jag är. Det var så suddigt och otydligt. Men den FINNS där! Vår bebis! Och ikväll ska vi ut och fira med middag.
2008-10-09
Sanndrömsförhoppning
I natt drömde jag att jag var på ultraljud och att det visade sig vara tvillingar. Man såg deras oproportionerligt stora hjärtan JÄTTETYDLIGT. När jag vaknade kl 03 trodde jag att det var sant ett tag, men sen kom jag på att jag nog inte hade varit på UL mitt i natten, och att det allt hade verkat lite konstigt att receptionen hos gynekologen var full av grannar som klagade på tvättstugan. Det var lite tråkigt att det inte var sant. Det hade allt varit skönt att veta hur det står till.
Men i morgon, då vet jag! Kl 08:15 har jag tid, och det fladdrar av nervositet i magen när jag tänker på det. Det är som en triss-dragning i TV. Eller.. hade det varit så, så hade det varit bra. En person som kommer med i TVs trissdragning vinner ju alltid NÅNTING. Jag kan ha dragit en nitlott. Maken ska vara med och "hålla handen", eller i alla fall vara ett stöd. Och ser det bra ut så får han ju se det lilla underverket också. Det vill han inte missa, TROTS att jag har talat om att det hela involverar gynekologstol.
Håll alla tummar!
Men i morgon, då vet jag! Kl 08:15 har jag tid, och det fladdrar av nervositet i magen när jag tänker på det. Det är som en triss-dragning i TV. Eller.. hade det varit så, så hade det varit bra. En person som kommer med i TVs trissdragning vinner ju alltid NÅNTING. Jag kan ha dragit en nitlott. Maken ska vara med och "hålla handen", eller i alla fall vara ett stöd. Och ser det bra ut så får han ju se det lilla underverket också. Det vill han inte missa, TROTS att jag har talat om att det hela involverar gynekologstol.
Håll alla tummar!
2008-10-08
7 and counting
7 veckor "överstökade". 33 kvar. Hoppas jag. Det finns hur som helst inget som indikerar något annat.
Jag och maken var på MVC igår, och det verkade som om barnmorskan helt och hållet glömt varför hon bokat in mig på extrasamtal. Det hela blev till en inskrivning istället, men eftersom hon inte kallat det för just "inskrivning" så blev det inga prover tagna per automatik. Det får jag göra nån gång nästa vecka i stället. Självklart på arbetstid - 8-9:30, 10-12, 13-16 har labbet öppet.
Barnmorskan frågade om vi ville vara med i en föräldragrupp i vår "för att träffa andra par i området som också väntar sitt första barn, och utbyta erfarenheter". Maken skruvade på sig så att stolen nästan förflyttades ut ur rummet. "Jajjemän, det vill vi!" sa jag glatt och ignorerade hans plågade uppsyn. Hallå, jag vill ha information om förlossning, andning, amning och allt! Han får allt vackert följa med! Min man är smart, och insåg att han inte hade någon talan i det här fallet. Han kommer inte att gilla det, han kommer att HATA förlossningsfilmen, men han kommer att följa med.
Maken är generellt en guldklimp, och sköter just nu det mesta hemma medan jag ligger i soffan. Ibland undrar jag om jag är så trött som jag känner mig, eller om jag bara utnyttjar situationen. Men jo, jag är trött. Eftersom vi var på MVC igår på morgonen förlorade vi båda några flextimmar. Vi hade dessutom tvättid på kvällen. Jag har, till skillnad från maken, möjlighet att jobba hemifrån, och det var alltså jag som åkte hem och påbörjade tvätt + middag. Efter maten blev det jobb, och efter jobbet blev det tvätt, och efter tvätten blev det spanska-övningar, och sen mer tvätt, och sen plock (våra städflickor kommer idag, och då får det inte vara stökigt, för de måste ju kunna dammsuga). Fy fasen, jag vacklade runt som en skitgrinig zombie mellan tvättstugan och skrivbordet! Mådde illa, ville sova, ville äta.. tog en knäckemacka, mådde bättre, blev övertrött, hade svårt att somna. Det kändes som klockan var 03:30. I själva verket var den inte ens halv elva när jag dråsade isäng.
Igår var det tisdag ojämn vecka och oktober. Då är det gatustädning i ett bostadsområde jag passerar på vägen till jobbet. Jag har själv bott där och haft bilen parkerad på gatan, så jag vet exakt hur bra man är på att komma ihåg det där med "varannan tisdag, oktober till april". Hånlog triumferande när jag såg de typ 50 lappade bilarna som stod uppställda längs vägen. Vi har garage! Hurra!
Jag och maken var på MVC igår, och det verkade som om barnmorskan helt och hållet glömt varför hon bokat in mig på extrasamtal. Det hela blev till en inskrivning istället, men eftersom hon inte kallat det för just "inskrivning" så blev det inga prover tagna per automatik. Det får jag göra nån gång nästa vecka i stället. Självklart på arbetstid - 8-9:30, 10-12, 13-16 har labbet öppet.
Barnmorskan frågade om vi ville vara med i en föräldragrupp i vår "för att träffa andra par i området som också väntar sitt första barn, och utbyta erfarenheter". Maken skruvade på sig så att stolen nästan förflyttades ut ur rummet. "Jajjemän, det vill vi!" sa jag glatt och ignorerade hans plågade uppsyn. Hallå, jag vill ha information om förlossning, andning, amning och allt! Han får allt vackert följa med! Min man är smart, och insåg att han inte hade någon talan i det här fallet. Han kommer inte att gilla det, han kommer att HATA förlossningsfilmen, men han kommer att följa med.
Maken är generellt en guldklimp, och sköter just nu det mesta hemma medan jag ligger i soffan. Ibland undrar jag om jag är så trött som jag känner mig, eller om jag bara utnyttjar situationen. Men jo, jag är trött. Eftersom vi var på MVC igår på morgonen förlorade vi båda några flextimmar. Vi hade dessutom tvättid på kvällen. Jag har, till skillnad från maken, möjlighet att jobba hemifrån, och det var alltså jag som åkte hem och påbörjade tvätt + middag. Efter maten blev det jobb, och efter jobbet blev det tvätt, och efter tvätten blev det spanska-övningar, och sen mer tvätt, och sen plock (våra städflickor kommer idag, och då får det inte vara stökigt, för de måste ju kunna dammsuga). Fy fasen, jag vacklade runt som en skitgrinig zombie mellan tvättstugan och skrivbordet! Mådde illa, ville sova, ville äta.. tog en knäckemacka, mådde bättre, blev övertrött, hade svårt att somna. Det kändes som klockan var 03:30. I själva verket var den inte ens halv elva när jag dråsade isäng.
Igår var det tisdag ojämn vecka och oktober. Då är det gatustädning i ett bostadsområde jag passerar på vägen till jobbet. Jag har själv bott där och haft bilen parkerad på gatan, så jag vet exakt hur bra man är på att komma ihåg det där med "varannan tisdag, oktober till april". Hånlog triumferande när jag såg de typ 50 lappade bilarna som stod uppställda längs vägen. Vi har garage! Hurra!
2008-10-06
Det är svårt att vara ost- och vinälskare
Vi var på fest i lördags, där det bjöds mousserande vin i mängder, och dessertost därtill. Eftersom jag tog bilen var vinet inte så svårt att undvika - det blev cider istället (0,7% - det BORDE väl vara OK?), men osten... Alltså, alla vet ju att jag älskar dessertost. Vad finns det för rimlig orsak att plötsligt inte äta ost? Snabbt påkommen allergi mot mjölkprotein? Nja. Inte när man ätit snittar med creme fraicheröra innan. Så jag fick äta en ostbit. Sen var jag mätt. Ja, det var jag iofs (fast det brukar inte hindra mig till vardags). Listeria är ovanligt, intalar jag mig.
Hade också märkliga hugg i magen hela lördagen, antagligen för att jag under morgonen reflekterade över att jag inte haft ont i magen alls de senaste dagarna. Hoppas det betyder att allt är bra... de gick över i går morse och sen dess - inte ont i magen alls.
Igår mådde jag fö, för att använda ett populärt mellanstadieuttryck från slutet av 80-talet, "Urk på burk". Låg framför TVn och såg veckans samlade Idol i flera timmar. Det svartnade för ögonen när jag reste mig upp, och jag fick kväva illamåendet med skinkmackor. Det gick ganska bra, jag tog mig ut på en mycket blåsig promenad i den härliga höstluften framåt kvällen och mådde genast bättre. Hurra för frisk luft! Gick hem till en kompis som bor på en av stans högsta punkter och fick se "stormens härjningar" i form av nedfallna träd på vägen. När jag kom hem hade maken köttgrytan färdig. Det var tur, för jag var så hungrig att det var vakuum i magen.
Idag är jag trött, trött, trött och vill hem, hem, hem. Tyvärr måste jag jobba extra ändå, men det är skönt att göra det hemifrån. Det blir MVC imorrn, och det förmodade drog-snacket. Kommer inte till jobbet innan kl 10.
Åh, om det ändå kunde bli fredag snart, så man får se vad som bor där inne! Känns som att jag skulle behöva berätta för min projektledare varför jag är så off och okoncentrerad, men jag vill inte säga nåt förrän jag vet status. Typ. Jag hoppas ju på ett hjärta och att allt är helt normalt. Usch, jag vill inte ens tänka på alternativet.
Hade också märkliga hugg i magen hela lördagen, antagligen för att jag under morgonen reflekterade över att jag inte haft ont i magen alls de senaste dagarna. Hoppas det betyder att allt är bra... de gick över i går morse och sen dess - inte ont i magen alls.
Igår mådde jag fö, för att använda ett populärt mellanstadieuttryck från slutet av 80-talet, "Urk på burk". Låg framför TVn och såg veckans samlade Idol i flera timmar. Det svartnade för ögonen när jag reste mig upp, och jag fick kväva illamåendet med skinkmackor. Det gick ganska bra, jag tog mig ut på en mycket blåsig promenad i den härliga höstluften framåt kvällen och mådde genast bättre. Hurra för frisk luft! Gick hem till en kompis som bor på en av stans högsta punkter och fick se "stormens härjningar" i form av nedfallna träd på vägen. När jag kom hem hade maken köttgrytan färdig. Det var tur, för jag var så hungrig att det var vakuum i magen.
Idag är jag trött, trött, trött och vill hem, hem, hem. Tyvärr måste jag jobba extra ändå, men det är skönt att göra det hemifrån. Det blir MVC imorrn, och det förmodade drog-snacket. Kommer inte till jobbet innan kl 10.
Åh, om det ändå kunde bli fredag snart, så man får se vad som bor där inne! Känns som att jag skulle behöva berätta för min projektledare varför jag är så off och okoncentrerad, men jag vill inte säga nåt förrän jag vet status. Typ. Jag hoppas ju på ett hjärta och att allt är helt normalt. Usch, jag vill inte ens tänka på alternativet.
2008-10-03
Snor
Japp. Jag är sjuk. Jag kan inte träna. Min näsa är söndersnuten, trots flitig insmorning med Eight Hour Cream. Man känner sig fräsch som en nyponros när man sitter och trumpetar mitt i kontorslandskapet, men tyvärr finns inte alternativet "Inte snyta sig". Och skulle jag gå till toaletten varje gång skulle det inte bli mycket annat gjort.
En vecka kvar till ultraljud. Lite pirrigt redan.
Illamåendet kommer och går, igår mådde jag bara dåligt när jag funderade på om jag skulle ta några nötter som komplement till frukosten. Tydligen inte populärt. Fick nästan kväljningar vid blotta tanken. Idag har jag haft en lite busigare mage, men mest av allt har jag varit panikhungrig. Har utökat frukosten med en macka, och äter två knäckemackor med tub-makrill-i-tomatsås på förmiddagen, men är ÄNDÅ hungrig på gränsen till smärta när det är dags för lunch.
Igår gjorde vi i ordning källaren. Maken dammsög och fejade medan jag låg framför TVn med snuva, men sen hjälptes vi åt att möblera. Det blev lite annorlunda än innan, eftersom golvet liksom har ändrat karaktär.
Det är underbart att det är fredag! Jag ska lata mig hela helgen, och kanske baka scones (efter att en kollega pratat sig varm för sconesfrukostar). Vi har bytt till vintertäcket hemma, så jag skulle kunna sova dygnet runt, vältrandes i fluffigt dun. Ikväll tror jag banne mig att det blir några alkoholfria drinkar, och så ska vi äta världens mest onyttiga mat - ostpaj! Nej, det är ingen såndär fånig äggstanning i. BARA ost! Och fet pajdeg. Ja, och lite tomater.
En vecka kvar till ultraljud. Lite pirrigt redan.
Illamåendet kommer och går, igår mådde jag bara dåligt när jag funderade på om jag skulle ta några nötter som komplement till frukosten. Tydligen inte populärt. Fick nästan kväljningar vid blotta tanken. Idag har jag haft en lite busigare mage, men mest av allt har jag varit panikhungrig. Har utökat frukosten med en macka, och äter två knäckemackor med tub-makrill-i-tomatsås på förmiddagen, men är ÄNDÅ hungrig på gränsen till smärta när det är dags för lunch.
Igår gjorde vi i ordning källaren. Maken dammsög och fejade medan jag låg framför TVn med snuva, men sen hjälptes vi åt att möblera. Det blev lite annorlunda än innan, eftersom golvet liksom har ändrat karaktär.
Det är underbart att det är fredag! Jag ska lata mig hela helgen, och kanske baka scones (efter att en kollega pratat sig varm för sconesfrukostar). Vi har bytt till vintertäcket hemma, så jag skulle kunna sova dygnet runt, vältrandes i fluffigt dun. Ikväll tror jag banne mig att det blir några alkoholfria drinkar, och så ska vi äta världens mest onyttiga mat - ostpaj! Nej, det är ingen såndär fånig äggstanning i. BARA ost! Och fet pajdeg. Ja, och lite tomater.
2008-10-01
6+0
Jahopp. Mina veckor börjar på onsdagar just nu. Så idag är det en ny vecka.
Jag är trött. Inte så trött att jag skulle kunna somna stående, eller så att jag inte vaknar av väckarklockan - nej, på morgnarna är jag pigg. Det KAN till och med vara så att det jag upplever är helt vanlig oktobertrötthet. Igår somnade jag framför TVn kl 21:15. Jag måste vara ett hiskeligt kul sällskap.
Tycker att jag har mindre ont i magen nu än förut. Det är det här mensvärksliknande som har minskat. Det och känslan av att det liksom "ilar" och "drar" i olika senfästen. Igår kändes det däremot som om jag hade träningsvärk i nedre delen av magen. Skumt. Brösten är dock lika muntert ömma som innan, liksom bröstvårtorna. Fortfarande inga D-kupor i sikte - inte ens C-kupor, faktiskt - men det är ju skönt att slippa köpa nya BHar, förstås.
Har inte varit illamående lika konstant idag som igår, men visst har det legat och lurat! Det är lite som att vara bakfull: Magen är skum, man är vagt illamående och gäspar hela tiden.
Ikväll blir det spanskakurs igen. Vi övade lite hemma i förrgår, räkneord och hälsningsfraser. "Fjorton" är mycket svårt, liksom tjugo, trettio och fyrtio. Kursen slutar klockan 21. Hoppas jag håller mig alert :)
Det är flaggat för övertidsarbete nästa vecka. Jag som ska till MVC, på UL, på spanskakurs och en jobb-relaterad kurs på kvällstid.. Hur fasen ska jag orka jobba mer än 40 timmar då, när 4 timmar av arbetstiden försvinner till annat, och två hela kvällar går bort? Det hjälper förstås inte att gnälla. Nu är det såhär. Det blir svårare att motivera att jag kommer sent två dagar, men jag får väl bara säga "Läkarbesök". Så får folk tro vad de vill. Jag orkar inte tänka ut nån smart lögn för min projektledare. Läkarbesök är väl så nära sanningen det kan bli.
Igår ansåg vi att de var så färdiga i vår källare att vi kunde flytta tillbaka alla prylar till klädkammaren. Jäklar, så dammigt det var överallt! Ja, överallt utom precis på den golvyta där de lagt klinkers, för där har de minstann städat. Men alla våra grejer! Alla våra böcker! Soffan, pianot, ljusstakarna! Täckt i damm! Tur att vi har hemhjälp...
Det var hur som helst skönt att få se golvet där nere igen. Även om det ser skumt ut med ett klinkrat hörn. Källaren har varit ett kaos sen vi kom hem från semestern. Det var två månader sen.
Jag är trött. Inte så trött att jag skulle kunna somna stående, eller så att jag inte vaknar av väckarklockan - nej, på morgnarna är jag pigg. Det KAN till och med vara så att det jag upplever är helt vanlig oktobertrötthet. Igår somnade jag framför TVn kl 21:15. Jag måste vara ett hiskeligt kul sällskap.
Tycker att jag har mindre ont i magen nu än förut. Det är det här mensvärksliknande som har minskat. Det och känslan av att det liksom "ilar" och "drar" i olika senfästen. Igår kändes det däremot som om jag hade träningsvärk i nedre delen av magen. Skumt. Brösten är dock lika muntert ömma som innan, liksom bröstvårtorna. Fortfarande inga D-kupor i sikte - inte ens C-kupor, faktiskt - men det är ju skönt att slippa köpa nya BHar, förstås.
Har inte varit illamående lika konstant idag som igår, men visst har det legat och lurat! Det är lite som att vara bakfull: Magen är skum, man är vagt illamående och gäspar hela tiden.
Ikväll blir det spanskakurs igen. Vi övade lite hemma i förrgår, räkneord och hälsningsfraser. "Fjorton" är mycket svårt, liksom tjugo, trettio och fyrtio. Kursen slutar klockan 21. Hoppas jag håller mig alert :)
Det är flaggat för övertidsarbete nästa vecka. Jag som ska till MVC, på UL, på spanskakurs och en jobb-relaterad kurs på kvällstid.. Hur fasen ska jag orka jobba mer än 40 timmar då, när 4 timmar av arbetstiden försvinner till annat, och två hela kvällar går bort? Det hjälper förstås inte att gnälla. Nu är det såhär. Det blir svårare att motivera att jag kommer sent två dagar, men jag får väl bara säga "Läkarbesök". Så får folk tro vad de vill. Jag orkar inte tänka ut nån smart lögn för min projektledare. Läkarbesök är väl så nära sanningen det kan bli.
Igår ansåg vi att de var så färdiga i vår källare att vi kunde flytta tillbaka alla prylar till klädkammaren. Jäklar, så dammigt det var överallt! Ja, överallt utom precis på den golvyta där de lagt klinkers, för där har de minstann städat. Men alla våra grejer! Alla våra böcker! Soffan, pianot, ljusstakarna! Täckt i damm! Tur att vi har hemhjälp...
Det var hur som helst skönt att få se golvet där nere igen. Även om det ser skumt ut med ett klinkrat hörn. Källaren har varit ett kaos sen vi kom hem från semestern. Det var två månader sen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)