Säg hej till mamma och pappa!

Jag har mycket att göra på jobbet och skriver en snabbis:

Idag var vi på MVC för läkarbesök. Maken valde efter viss tvekan att följa med, eftersom han ändå kom sent ur sängen. Först fick jag stick i fingret av sköterskan och vi konstaterade att blodvärdet masat sig upp till 118, vilket ansågs acceptabelt.

Läkaren var gynekolog och hette Mette. Det visade sig vara rutin med ultraljud (om man ville), så efter lite petande och tittande ("allt ser bra ut") och kännande på livmodern ("den är bakåtlutad, så det är lite svårare att känna") fick maken komma fram, skärmen startades och ultraljudsstaven förseddes med kondom och Glidslem, btw ett av de härligaste namnen på något man finner hos doktorn. Jag sa att jag hoppades att det såg bra ut, men att jag visste att det är vanligt att embryot dör utan att man märker det, och doktor Mette sa att hon råkade på det varje vecka. Jag blev lite nervös. Sen började hon undersöka och sa direkt att "Ni blir i alla fall inte besvikna!". Och visst var det en liten parvel där, som låg alldeles stilla, men med ett hjärta som till och med jag såg!

Den var 3,8 cm lång, och det innebär att jag är tillbaka i vecka 11, närmare bestämt 10+4, vilket är exakt den dagen man skulle förväntat sig grundat på senaste mens. Jag vet ju fortfarande att jag är i 10+1 givet ägglossningen, men just nu spelar det mindre roll. Varelsen hade alla armar och ben, och Mette beklagade lite att den låg så stilla ("Men de har ju långa viloperioder"). Precis då vaknade den och började sprattla som en besatt, vinkade åt oss från skärmen. Jag blev allt lite tårögd! Den lever och mår bra!

Vi fick ett foto, och bokades in på rutin-ultraljud den 30/12. Jag hade nog kanske hellre tagit det innan jul, men den enda tidigare tiden som fanns var 23/12, och då är vi inte i stan.

Idag är jag glad över
* att vår bebis lever och sprattlar och är lagom stor
* att jag får dra ner på järnet, och kanske kan få tillbaka någon typ av tarmfunktion
* att jag ska på bio ikväll, på en förhandsvisning
* att maken var med och såg ultraljudet
* chokladpralinerna jag köpte på lunchen