Gnällig

Men idag är väl ändå en rätt trist dag?

Jag mår lite illa, jag är lite kissnödig, jag är törstig, har ont i magen (växtvärk gissar jag), har totalt noll intresse för att sitta och ad hoc-testa samma sak som vi testat de senaste två veckorna på jobbet, det är trist väder och ikväll är det spanskakurs.

Jag skrev det i onsdags, men det tål att upprepas: Jag vet inte om jag fixar att gå dit. Det gick ju bra förra veckan, då var jag dessutom liksom tvungen, eftersom vi hämtade upp svägerskan på hemvägen, och det hade varit märkligt om jag inte varit med. Men alltså.. igår gjorde jag läxan som hastigast. Det mesta utfördes i reklamavbrotten i kanal 8's Cityakuten-repris. 5 minuter i sträck var ungefär det jag fixade innan jag flämtande fick muta mig med satsumas/smörgåsrån+kaviar. Jag mår sååååå dåligt av spanska! Och det brukar gå bra på lektionerna, men är det verkligen värt det? Jag har spy-ångest för läxan och mår illa varje gång jag kommer att tänka på det, och ännu sämre när jag tänker på att sätta mig i lektionssal 401 och tvingas till spanska i 1,5 timmar i sträck. Inte för att jag har svårt att lära mig. Det är bara en association som är gjord en gång för alla. Spanska = må jätteilla. Jag mår till och med illa av att höra folk på TV prata spanska!

Allt finns ju i boken och på den medföljande skivan! Jag kan lära mig själv i efterhand! Varför fortsätter jag att göra saker jag mår dåligt av?

Det sabbade faktiskt gårdagskvällen. Jag mådde alldeles utmärkt innan jag började med den jävla läxan! Sen mådde jag kass resten av kvällen, och fick sova på rygg med täcket hermetiskt tillslutet runt halsen eftersom jag numera associerar lukten av Bliw-tvålen som ligger på toaletten med lukten av toaletten, som jag ju mår dåligt av. Och eftersom jag tvättat händerna med tvålen kunde jag inte ha dem i närheten av ansiktet utan att få rysningar. Jag slår vad om att om en vecka måste jag byta ut allt parfymerat i badrummet mot oparfymerat och om ytterligare en vecka klarar jag inte lukten av mat och får leva på knäckebröd och filmjölk.

Ja, jag veeeet att jag är gnällig. Och att många har det sämre. Och att jag ska vara glad att jag är gravid. Och det är jag. Men själva graviditeten är nog snart det enda som jag inte aktivt associerar med illamående, så jag föredrar faktiskt att tänka på det så lite som möjligt just nu. Varför skapa kopplingar i onödan?

Nåväl, när jag ändå börjat prata om det, så kan jag bidra med lite vetenskaplig info:
Jag beräknas vara i v. 12+3, dvs i andra trimestern. Fostret är ca 7 cm från hjässa till rumpa (man mäter inte benen, eftersom de ändå är i vinkel till kroppen hela tiden). Den lilla varelsen kan suga på tummen, och har börjat få ett riktigt skelett. Vid det här laget slutar många må illa, och ligger man på rygg är det också möjligt att känna livmodern ovanför blygdbenet (för de som inte har bakåtlutad livmoder, kanske är bäst att tillägga). Tack fertilityfriend för infon!

Apropå bakåtlutande så undrar jag om det blir lurigare för NUPP-testet som ju är UL på magen. Allt ligger ju liksom längre bort... men nej, jag har ju ultraljudat magen förut, och då har jag för mig att jag fick mina njurar utpekade, och även aorta. Så det borde väl inte vara några problem.

Idag framgår det nog att jag inte är på så gott humör. Men jag ska ändå hitta fem mindre dåliga saker att glädjas över :)

Det är bra att
* jag har möjlighet att hoppa över spanskan om jag verkligen vill. Jag är vuxen och har ingen skolplikt!
* det inte är så halt ute än att vi MÅSTE byta till vinterdäck. Väntar nog till nästa helg.
* jag inte har gått upp mer än ca 2,5 kg under första trimestern, trots panikartat småätande
* man kan titta på resebolagens hemsidor och fantisera om en solsemester i februari
* trots att det är lågkonjunktur och varsel i den här delen av landet känner både jag och maken oss rätt trygga med våra jobb