Kanske vecka 12...

Ja, räknar man enligt det som doktor Mette mätte så är jag ju faktiskt i v. 12 nu. Och jag mår inget vidare. Hoppas det lättar snart! Magen är som sten igen. Man får skylla sig själv när man lever på stärkelse en hel helg, antar jag. Men jag har varit totalt osugen på riktig mat, och bara cravat efter chips och pizza. Och så fick det ju bli, då. Har även fått i mig lättglögg, bullar, julmust och godis. Och pasta med pesto. Inget som hamnar på den fiberrika delen av skalan.

I fredags kväll låg jag på soffan och åt Salt and Vinegar chips och tyckte synd om mig själv. Maken tyckte också synd om mig, när han såg hur mycket av den grillade kycklingen (middag) jag lämnade. Och det berodde inte på chipsmättnad, utan på att det var Äckligt. Tyckte jag. Somnade väl typ kl 20:30.

I lördags mådde jag mycket bättre! 12 timmars sömn, strålande sol och en frost-täckt innergård hjälpt till. Vi tog med oss glöggtermosen och ett par bullar (kvar i frysen sen mammas besök) och picnicade på ett berg i närheten. Sen började jag må illa, så vi fick gå hem och äta mer chips - men det var en underbar förmiddag i alla fall! Framåt kvällen mådde jag bättre igen, men tog en Postafen (tablett mot sjösjuka/illamående) för att vara på den säkra sidan. Man vill ju inte sitta med maginnehållet i halsgropen när man är på fest!

Det var ett trevligt kalas vi var på, men kl 23 var jag toktrött och mitt "vin" var slut. Det hade ändå tett sig besynnerligt om jag åkt hem själv i denna tidiga timme, så jag fick vackert kväva gäspningarna fram till kl 02, när värdinnan avbröt festen med grannarna i åtanke. Maken fortsatte ut i natten med värden och några till, medan jag delade taxi med en invigd väninna, som sett (och hånlett åt) mitt lidande under den senare delen av kvällen. Tog en näve chips när jag kom hem, och sov i soffan till kl 05:30. Maken ramlade in en timme senare, kall och grinig. "Hade du roligt?" frågade jag. "Nä-ä!" sa han med eftertryck. Fast det var såklart inte sant, han var bara sur eftersom han gjort det mindre strategiska valet att promenera hem i minusgraderna istället för att ta en taxi.

Gårdagen var rätt slö, mådde bra på morgonen, men fick det lite svårare medan vi satt på stammis-pizzerian och väntade på mat. Pust, jag hoppas på att komma till läget när "kroppen vänjer sig vid den nya hormonnivån" snart. Även om det nog är lite läskigt när alla symptom försvinner.

Bra grejer:
* Salt & Vinegar chips! Herregud, dem får man i sig when all else fails. Än så länge.
* Hösten är här med klar luft, frost och allt
* Jag har fortfarande sluppit kräkas
* Ytterligare en jobbarkompis har fått barn (nr 2), och det verkar ha gått bra
* Ikväll blir det träning för första gången på över en vecka