Små mag-obehag

Jag cyklar envist till jobbet, även om det råkar vara isigt och kallt ute. Man får bara ta det försiktigt och inte glömma täckbyxorna (en rasande trevlig julklapp från svärföräldrarna för några år sen, täckbyxor med dragkedjor hela vägen uppeifrån och ned på utsidan benen så de är lätta att klä av sig på jobbet). Och så en tjock tröja under jackan.

Idag lyckades jag ha på mig alla de där kläderna och ett par nytvättade jeans. Och BÄLTE. Det var inget smart drag. Det blev för trångt under jackan, och resåren på täckbyxorna satt rakt utanpå bältet så att hela bålen trycktes ihop med andnöd och obestämbart magont som följd. Har fortfarande inte hämtat mig helt.

Det känns faktiskt som om jag långsamt mår bättre och bättre. Det är INTE taktiskt att bli hungrig, men annars verkar det mesta av illamåendet ha dragit sig tillbaka till kvällstid. Ibland kommer en släng på morgonen också, om jag är trött. Och om jag äter nåt sött så får jag ju skylla mig själv. Men jag har inte mått oprovocerat dåligt på dagtid sen nån gång innan helgen. Jag vet inte om jag ska börja knapra järntabletter igen riktigt än. Vill helst avvakta tills det är HELT bra. Om det nu blir det, alltså.

Igår bytte vi däck. Själva däckbytet tog som vanligt typ 20-30 minuter, men allt kringarbete i form av släpa däck från källarförråd, lasta in däck i bil, lasta ur däck ur bil, lasta in andra däck i bil, lasta ur dessa däck igen, tvätta däck, åka och växla pengar för att kunna tvätta klart, lasta in däcken igen, lasta ur dem igen, ta ner däck i källarförråd... det är DET som tar den där extra en och en halv timmen. Sen fick vi fira med BK eftersom jag var hungrig så jag mådde illa (mmmm, pommes frites!!), och efter det blev det Dexter, avsnitt 1, säsong 3.

Lagom till veckohandlingen var det dags för dagens illamående att poppa upp, men det var inte så hemskt att det var svårt att ta sig till ICA. Vi kom över ett ex av den där husmanskost-boken (änligen), men jag vet inte om det var så mycket i den som jag började spontandrägla över. Kanske just för att jag inte mådde så bra, iofs. Åt en närande middag bestående av te, keso och grönsaker medan jag läste Himlen är en plats på jorden av Åke Edwarsson.

Nu har jag gått in i den femtonde veckan (14+1), och det känns bra. Jag kan inte påstå att jag helt har slutat vara rädd att nåt ska gå fel - det GÖR ju faktiskt det i nån procent av fallen även såhär sent. Det var däremot länge sen jag drömde om blod, men jag kollar såklart fortfarande toapappret maniskt varje gång jag varit på toaletten. Det märks fortfarande inte att det finns nåt därinne - har jag tur kan jag börja känna den till jul, men det kan bli senare också.

Apropå jul så har makens ena present kommit med posten, och jag tror att han köpte nåt till mig i lördags medan jag var på jobbet. Vi vet också vad vi ska ge mina föräldrar, så allt är i princip fixat. Skönt! Ska bara lura ut en till present till min man - till det andra julfirandet. Sen är det klart.

Idag är jag glad över
* att det bara är en månad till jul, och mindre än en månad till jullov
* att däcken är bytta så vi slipper fundera mer på det
* att jag inte har gått upp mer i vikt på sista tiden och fortfarande kan ha mina byxor
* att jag fick äta pommes frites igår
* att jag ska klippa mig på lördag