Själva julen är slut för den här gången. På sätt och vis är det skönt, speciellt med tanke på all maten. Jag hade kanske inte tackat nej till lite sillsallad eller kalvsylta ens idag, men jag är fullständigt nöjd vad gäller köttbullar och skinka.
Julen är inte riktigt som förr. Det är för att man är vuxen, såklart. Fortfarande är man lite förväntansfull, men man tröttnar snabbare. Det blev i alla fall en vit jul, eller lite ljusgrå. Det snöade försiktigt under hela julafton och sen låg snön kvar tills vi åkte hem. Här i söder får man nöja sig med frost, men det är inte fy skam det heller. Bättre än regn.
Vi har träffat både makens och min familj. Makens familj är lite yngre, och därmed något mer pratbar än mina föräldrar. Jag har nog inte speciellt mycket gemensamt med mamma och pappa, helt enkelt. Vi har också träffat mina bröder och deras familjer (på självaste julafton), och där var det som vanligt klackarna i taket. Vi fick julklappar från hela släkten, vilket var aningens pinsamt eftersom vi bara köpt till mina föräldrar och varandra. Nåja, vi får väl ta igen det nästa gång vi är där och firar.
Dagen före julafton kände jag nåt som absolut skulle kunnat vara de första tveksamma sparkarna. Jag har känt samma sak några gånger varje dag, men igår var det nog bara en gång och idag har det varit lugnt hittills. Kanske ligger bebisen åt andra hållet? Eller har det varit skinkan som har förflyttat sig genom tarmsystemet hela tiden. Man vet ju inte riktigt säkert var tarmarna befinner sig just nu, eftersom allt nedanför naveln verkar ha skuffats åt sidan för att ge plats åt den lilla bollen som växer och frodas.
I morrn ska vi på ultraljud och se så att allt ser bra ut med pyret, och fastställa nån typ av ETA (Estimated Time of Arrival, mycket nördigt) för krypet. Håll alla tummar! Det hela går av stapeln på förmiddagen, och jag kan väl inte säga att jag är speciellt orolig, men konstigare saker har ju hänt än att man har hittat fel på fostret under rutinultraljudet.
Pratade med min syster i telefon på juldagen, och hon upprepade ett mantra om att inte oroa sig. Och det gör jag ju inte heller. Egentligen. Bara lite. Storasyster har två barn och har jobbat på förlossningsavdelning, så hon måste väl vara en av de mest erfarna jag känner inom området. Nu har inte jag nån förlossningsskräck - inte för egen del. Det finns ju smärtlindring av alla möjliga slag. Om jag är orolig över något så är det såklart barnet. Men riktigt dit har vi inte kommit än. Det var hur som helst kul att höra om syrrans två förlossningar, som var helt olika varandra. Efter den första sa hon direkt: "Åh, så häftigt! Det här måste jag göra igen!" och efter den andra "Det här ska jag aldrig göra om!". Barnen var ganska olika stora när de föddes, och det tillstötte väl några smärre komplikationer i det andra fallet.
Igår provade jag nyårsklänningar. Jag har inte tänkt köpa nån ny, så jag rotade igenom klädkammaren hemma efter tidigare festblåsor. Jag såg banne mig inte klok ut i nån av dem! Det är än så länge bara muddbyxorna som liksom får en att se gravid ut, i allt annat ser man ut som om man har ätit alldeles för mycket under en längre period. Till slut hittade jag i alla fall en klänning som var skuren under bysten och därmed inte tight över hela magen. Den får det bli.
Maken väljer att jobba idag, tillsmmans med.. tja, en liten tapper skara antar jag. Det är helt och hållet hans eget val, eftersom han inte har jour eller liknande. Själv vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig för. Packa upp, handla mat, kanske fika med en nyligen hemkommen kompis, laga middag, träna. Fast det känns onekligen som om det finns lite mera dag än vad det finns aktiviteter. Lite beroende på om den där fikan blir av, och var den i så fall blir av.
Idag är jag glad över
* alla julklappar
* att jag är ledig
* att jag förhoppningsvis har känt sparkar (och inte julmat)
* att vi är hemma igen
* att vi slipper öppna och äta Olas farmors julklappschokladaskar. Usch för godis just nu!
2008-12-29
2008-12-20
Julefrid
Äntligen, äntligen ledig! Det firade vi igår med att.. tja.. se "På Spåret". Sen somnade jag i soffan...
Idag har jag varit och tränat, och hade samma instruktör som jag för några veckor sen rådfrågade om träning och graviditet. Jag blev mycket omhuldad idag, det var nästan som att ha en personlig tränare! Kunde raskt konstatera att rygglyft liggande på mage på golvet inte längre är nåt för mig. Vissa kan ligga på mage länge. Jag tillhör uppenbarligen inte dem. Rätt obehagligt att få hela hårda livmodern inpressad i kroppen.
Apropå livmodern så klämde jag lite på den i morse innan jag steg upp och kunde konstatera två skojiga grejer, nämligen 1. Den når upp till naveln nu, vilket man känner om man har tillräckligt fylld blåsa och 2. Att man numera är mer kissnödig-klämkänslig i navelhöjd än i den höjd där blåsan faktiskt sitter. Antar att den har hamnat under/bakom på nåt sätt, så att man inte kan trycka på den utifrån som innan. Jag noterade också (senare under dagen) att man faktiskt ser en kula på magen även när jag ligger ner, så nu är det i alla fall definitivt inte bara en ökad fläskighet.
Idag har jag sovit lite i soffan. Det var dumt, för jag vaknade illamående. Jag förstår väl att det är delvis för att jag borde äta nåt (åt kl 12 och nu är det ju 6 timmar senare), men jag har än så länge nöjt mig med en macka (med det något udda pålägget gräddfil-och-romröra) och sparar mig till hämt-thaimaten jag lovat mig själv. Det blir mycket skräpmat nu, för kylen är tom. Åt korv med bröd (fanns i frysen) till lunch, och i morgon ska vi äta burgare på stationen innan tåget går. Maken kommer nämligen att vara bakfull och vilja kliva upp så sent som möjligt. Han är på julfest ikväll.
Jag kunde också varit på en liten fest ikväll, en kompis SMSade på eftermiddagen medan jag sov som bäst framför nåt kasst Kanal 9-program. Men eftersom jag känner mig hängig och lite illamående toppat med lätt huvudvärk så tackade jag nej. Orkar inte ta mig ur mjukisbyxorna och det ketchupfläckade linnet idag. Och verkligen inte ta på mig en BH!
Började lacka julklappar så fort maken gått hemifrån. Japp, så ålderdomlig är jag! Men det luktar så gott av lacket, och så blir det fint också. Fick iofs improvisera lite, eftersom vår lackstämpel verkar ha försvunnit. Hittade en kniv med välmönstrat skaft som funkade för att sigilla.
Det enda jag behöver göra ikväll är att packa. Planerar att göra det i reklampauserna av Harry Potter-filmen. Sen kan jag bara lata mig och gå och lägga mig tidigt. Ska bli skönt! Hela julen kommer förhoppningsvis att bli en enda lång vila, men varför låta det störa mitt soffliggande nu? Jag kan ta mig för saker när jag kommer hem igen. Om det finns nåt som behöver göras.
Det här är väl antagligen det sista jag skriver innan jul. Vi är borta en vecka, och den tiden skall inte ägnas åt bloggande, utan åt filmer, jul-TV (Åh, Anne på Grönkulla ska gå och jag hoppas sååå att fler vill se det!), knäck, nötknäppning, böcker och promenader (om vädret blir bättre än kiss-regnet som slår på rutan just nu).
Idag är jag glad över
* att spinningen inte alls var obehaglig, utan gick bra
* att jag bestämde mig för att stanna hemma och inte åka och äta middag hos kompisen
* att jag är leeeedig och kan spendera tid med maken och våra familjer
* att det är nystädat hemma, och kommer att fortsätta vara det när vi kommer hem igen
* att jag inte behöver laga mat ikväll
Idag har jag varit och tränat, och hade samma instruktör som jag för några veckor sen rådfrågade om träning och graviditet. Jag blev mycket omhuldad idag, det var nästan som att ha en personlig tränare! Kunde raskt konstatera att rygglyft liggande på mage på golvet inte längre är nåt för mig. Vissa kan ligga på mage länge. Jag tillhör uppenbarligen inte dem. Rätt obehagligt att få hela hårda livmodern inpressad i kroppen.
Apropå livmodern så klämde jag lite på den i morse innan jag steg upp och kunde konstatera två skojiga grejer, nämligen 1. Den når upp till naveln nu, vilket man känner om man har tillräckligt fylld blåsa och 2. Att man numera är mer kissnödig-klämkänslig i navelhöjd än i den höjd där blåsan faktiskt sitter. Antar att den har hamnat under/bakom på nåt sätt, så att man inte kan trycka på den utifrån som innan. Jag noterade också (senare under dagen) att man faktiskt ser en kula på magen även när jag ligger ner, så nu är det i alla fall definitivt inte bara en ökad fläskighet.
Idag har jag sovit lite i soffan. Det var dumt, för jag vaknade illamående. Jag förstår väl att det är delvis för att jag borde äta nåt (åt kl 12 och nu är det ju 6 timmar senare), men jag har än så länge nöjt mig med en macka (med det något udda pålägget gräddfil-och-romröra) och sparar mig till hämt-thaimaten jag lovat mig själv. Det blir mycket skräpmat nu, för kylen är tom. Åt korv med bröd (fanns i frysen) till lunch, och i morgon ska vi äta burgare på stationen innan tåget går. Maken kommer nämligen att vara bakfull och vilja kliva upp så sent som möjligt. Han är på julfest ikväll.
Jag kunde också varit på en liten fest ikväll, en kompis SMSade på eftermiddagen medan jag sov som bäst framför nåt kasst Kanal 9-program. Men eftersom jag känner mig hängig och lite illamående toppat med lätt huvudvärk så tackade jag nej. Orkar inte ta mig ur mjukisbyxorna och det ketchupfläckade linnet idag. Och verkligen inte ta på mig en BH!
Började lacka julklappar så fort maken gått hemifrån. Japp, så ålderdomlig är jag! Men det luktar så gott av lacket, och så blir det fint också. Fick iofs improvisera lite, eftersom vår lackstämpel verkar ha försvunnit. Hittade en kniv med välmönstrat skaft som funkade för att sigilla.
Det enda jag behöver göra ikväll är att packa. Planerar att göra det i reklampauserna av Harry Potter-filmen. Sen kan jag bara lata mig och gå och lägga mig tidigt. Ska bli skönt! Hela julen kommer förhoppningsvis att bli en enda lång vila, men varför låta det störa mitt soffliggande nu? Jag kan ta mig för saker när jag kommer hem igen. Om det finns nåt som behöver göras.
Det här är väl antagligen det sista jag skriver innan jul. Vi är borta en vecka, och den tiden skall inte ägnas åt bloggande, utan åt filmer, jul-TV (Åh, Anne på Grönkulla ska gå och jag hoppas sååå att fler vill se det!), knäck, nötknäppning, böcker och promenader (om vädret blir bättre än kiss-regnet som slår på rutan just nu).
Idag är jag glad över
* att spinningen inte alls var obehaglig, utan gick bra
* att jag bestämde mig för att stanna hemma och inte åka och äta middag hos kompisen
* att jag är leeeedig och kan spendera tid med maken och våra familjer
* att det är nystädat hemma, och kommer att fortsätta vara det när vi kommer hem igen
* att jag inte behöver laga mat ikväll
2008-12-18
Nedräkningen fortsätter
Nu är det inte många arbetstimmar kvar till stora glöggfryntligheten!
Jag ska faktiskt iväg till en kollega och dricka glögg ikväll, men det var inte den fryntligheten jag menade. Såklart. Jag menade ju självaste julen. Vi åker på söndag och är borta till den 27/12, och ska hinna med att fira med både makens och min familj. Jag längtar efter knäcken och sillsalladen!
Till glöggfesten ikväll har jag lovat att ta med mig lussekater - ett strålande sätt att bli av med bullar! Dessutom behöver jag inte ha ångest över att jag inte tar med mig nåt annat (t ex en blomma som värden ändå inte vill ha). Jag får ta med mig egen glögg också, eftersom det inte dög med Blossa grön (jag dricker ju helst inte mer än nån deciliter av lättglögg, utan tar då till den alkoholfria istället).
Mot alla odds har jobbandet gått mycket bra de senaste dagarna, framförallt idag, fram till för någon halvtimme sen. Om vi jämför mitt jobb med gräsklippning så är det i vanliga fall antingen en oändligt stor gräsmatta att klippa, eller så är det en till synes lättklippt liten sluttning som visar sig vara full av sten och kottar då man väl börjar klippa. Alltså antingen jättetråkigt eller mycket problemfyllt (ibland kan man inte trixa sig förbi stenarna utan att det blir jack i gräsklipparen, eller så lämnar man stora tuvor efter sig). Idag har det mera varit som en välskött gräsmatta i en villaförort. Lagom många hinder för att det ska bli intressant, men de är i form av svartvinbärsbuskar och grusgångar - saker man kan se i förväg och planera för.
Julmarknadsbesöket i förrgår var mycket lyckat. Vi hade lagom mycket kläder på oss och det var varken snålblåst, regn eller olidligt många besökare. Måste nog säga att det här var bästa gången hittills, faktiskt! Vi handlade inget utom snask och spankulerade omkring, maken med en cigarr i mungipan.
Igår var jag på spinning. Samma instruktör som i lördags, och oturligt nog hade hon valt att köra exakt samma pass (man skulle kunnat tro att det var att vänta, men det var faktiskt helt otippat). Jag tror iofs inte att det är de stående positionerna som är problemet, utan att min kropp beter sig på ett sätt jag inte är van vid. Inte så att fogarna gjorde ont, men jag var så seeeeg! Jag blev aldrig riktigt trött (vilket ju iofs är bra), men jag återhämtade mig inte heller. Det var som att springa i sand. Eller nåt. Jag får nog ge det några gånger till, men fortsätter jag att känna mig såhär så blir det till att byta träningsform. Jag kan ju inte hålla på med en träningstyp jag plötsligt inte gillar.
Att kallt vatten kan vara så gott! Iskallt kranvatten i stora glas! Jag åt en särdeles viskös ärtsoppa till lunch, och nu verkar jag ligga lite efter med vätskeintaget. Något jag btw verkar göra varje morgon, eftersom jag ofta vaknar med lätt huvudvärk och tungan som ett sandpapper.
Jag låg och klämde mig lite på magen igår och funderade på om livmodern har vuxit. Ja, den borde ju rimligen ha gjort det, men jag kunde inte avgöra det sådär på rak arm bara genom att känna och försöka minnas hur det varit tidigare. Nåt jag däremot konstaterade var att oj, så hårt det blivit därinne nu! Det ska bli spännande med ultraljud, helt klart.
Maken tänkte jobba halvdag i morrn, men själv har jag ett möte efter lunch. Vi får se hur mycket mer jobbat det blir under morgondagen, för som det ser ut nu så är jag hyfsat klar med de uppgifter jag haft att lösa innan jul, och har dessutom gjort ytterligare en grej (som också är klar). Såvida ingen hittar några fel är jag alltså ganska sysslolös. Ska testa lite själv och se om något går sönder, och så snygga upp efter mig.. men annars.. tja.
Idag är jag glad över
* att julen närmar sig med stormsteg
* att alla julklappar nu inte bara är betalda för, utan även finns i vår ägo och bara ska paketeras
* att jag redan är i vecka 18 (17+4)
* att jag faktiskt inte mått illa på riktigt på snart en vecka (bara lite äckelkänslor)
* att det snart ska finnas oändlig tid för vila och rekreation
Jag ska faktiskt iväg till en kollega och dricka glögg ikväll, men det var inte den fryntligheten jag menade. Såklart. Jag menade ju självaste julen. Vi åker på söndag och är borta till den 27/12, och ska hinna med att fira med både makens och min familj. Jag längtar efter knäcken och sillsalladen!
Till glöggfesten ikväll har jag lovat att ta med mig lussekater - ett strålande sätt att bli av med bullar! Dessutom behöver jag inte ha ångest över att jag inte tar med mig nåt annat (t ex en blomma som värden ändå inte vill ha). Jag får ta med mig egen glögg också, eftersom det inte dög med Blossa grön (jag dricker ju helst inte mer än nån deciliter av lättglögg, utan tar då till den alkoholfria istället).
Mot alla odds har jobbandet gått mycket bra de senaste dagarna, framförallt idag, fram till för någon halvtimme sen. Om vi jämför mitt jobb med gräsklippning så är det i vanliga fall antingen en oändligt stor gräsmatta att klippa, eller så är det en till synes lättklippt liten sluttning som visar sig vara full av sten och kottar då man väl börjar klippa. Alltså antingen jättetråkigt eller mycket problemfyllt (ibland kan man inte trixa sig förbi stenarna utan att det blir jack i gräsklipparen, eller så lämnar man stora tuvor efter sig). Idag har det mera varit som en välskött gräsmatta i en villaförort. Lagom många hinder för att det ska bli intressant, men de är i form av svartvinbärsbuskar och grusgångar - saker man kan se i förväg och planera för.
Julmarknadsbesöket i förrgår var mycket lyckat. Vi hade lagom mycket kläder på oss och det var varken snålblåst, regn eller olidligt många besökare. Måste nog säga att det här var bästa gången hittills, faktiskt! Vi handlade inget utom snask och spankulerade omkring, maken med en cigarr i mungipan.
Igår var jag på spinning. Samma instruktör som i lördags, och oturligt nog hade hon valt att köra exakt samma pass (man skulle kunnat tro att det var att vänta, men det var faktiskt helt otippat). Jag tror iofs inte att det är de stående positionerna som är problemet, utan att min kropp beter sig på ett sätt jag inte är van vid. Inte så att fogarna gjorde ont, men jag var så seeeeg! Jag blev aldrig riktigt trött (vilket ju iofs är bra), men jag återhämtade mig inte heller. Det var som att springa i sand. Eller nåt. Jag får nog ge det några gånger till, men fortsätter jag att känna mig såhär så blir det till att byta träningsform. Jag kan ju inte hålla på med en träningstyp jag plötsligt inte gillar.
Att kallt vatten kan vara så gott! Iskallt kranvatten i stora glas! Jag åt en särdeles viskös ärtsoppa till lunch, och nu verkar jag ligga lite efter med vätskeintaget. Något jag btw verkar göra varje morgon, eftersom jag ofta vaknar med lätt huvudvärk och tungan som ett sandpapper.
Jag låg och klämde mig lite på magen igår och funderade på om livmodern har vuxit. Ja, den borde ju rimligen ha gjort det, men jag kunde inte avgöra det sådär på rak arm bara genom att känna och försöka minnas hur det varit tidigare. Nåt jag däremot konstaterade var att oj, så hårt det blivit därinne nu! Det ska bli spännande med ultraljud, helt klart.
Maken tänkte jobba halvdag i morrn, men själv har jag ett möte efter lunch. Vi får se hur mycket mer jobbat det blir under morgondagen, för som det ser ut nu så är jag hyfsat klar med de uppgifter jag haft att lösa innan jul, och har dessutom gjort ytterligare en grej (som också är klar). Såvida ingen hittar några fel är jag alltså ganska sysslolös. Ska testa lite själv och se om något går sönder, och så snygga upp efter mig.. men annars.. tja.
Idag är jag glad över
* att julen närmar sig med stormsteg
* att alla julklappar nu inte bara är betalda för, utan även finns i vår ägo och bara ska paketeras
* att jag redan är i vecka 18 (17+4)
* att jag faktiskt inte mått illa på riktigt på snart en vecka (bara lite äckelkänslor)
* att det snart ska finnas oändlig tid för vila och rekreation
2008-12-16
Gemytlig trängsel
Ikväll ska jag och maken gå på julmarknad, äta brända mandlar och vara totalt ointresserade av allt hantverk som egentligen är det som är intressant. Vi ska trängas med tanter och barnvagnar och begapa all julbelysning. Varje år går vi dit, och varje år funderar vi varför - men jag ser ändå fram emot det.
Jag har fortsatt att må rätt OK. Inget klang och jubel direkt, men jag mår bara lite vagt illa. Utom precis när jag ska gå coh lägga mig, men även det har blivit betydligt bättre.
Ställde mig bävande på vågen i morse, och konstaterade glatt att jag faktiskt bara gått upp drygt 3kg totalt. Jag känner mig lite otympligare än så, men om det nu är 3 kg enbart mage så förklarar det ju saken. 3 "normala" kilo för mig sitter mestadels på rumpan. Större bakdel ger inte speciellt ökad klumpighet, inte så länge storleksökningen är inom rimliga gränser.
Igår gjorde jag absolut ingenting hemma, vi tvättade och sen låg jag i soffan tills jag somnade. Maken läste serier på nätet, fascinerad som en elvaåring.
Frukostflingorna verkar i alla fall ha gett resultat. Att det kan finnas så mycket bajs i ett tarmsystem! Idag har man inte heller behövt gasmask i närheten av mig. Alles gut. Något som kan ha hjälpt tarmarna är också den tyska kolan med det lustiga namnet "Durchbeißer" (som naturligtvis betyder "genombitare" och inte "genombajsare"), som orsakade stor munterhet på fikarasterna under gårdagen.
Nu när alla kläder är nytvättade börjar funderandet på vad man kan använda nu och vad som ska sparas till julfirandet i dagarna sju hos släkten. Eftersom jag hade svårt att bestämma mig i morse tog jag helt enkelt på mig grejer som jag Definitivt inte vill visa upp mig i för svärföräldrarna. Det blev istället jobbarkompisarna som fick se en lite småfet kollega i tights och en inte alltför lång, tight tunika/tröja. Nåja, de får allt stå ut. Jag hävdar min rätt att vara småfet just nu.
Vad jag definitivt inte funderat klart på är vad jag ska ha på mig på nyårsafton. Jag har en miljon klänningar, men de "styva" kan jag knappast ha längre utan obehag, och de stretchiga kanske blir lite osmakliga innan man fått den stora klot-magen (dvs under småfet-perioden). I somras köpte jag en klänning som jag DEFINITIVT skulle ha på nyår. Jag trodde fortfarande att det skulle bli bra då jag blev gravid, men inte förrän nu har jag fattat att den fina magen liksom kommer lite senare än v. 19. Jag orkar inte bry mig om det nu, så det får väl bli garderobs-safari i mellandagarna, kanske med tillhörande panikshoppingrunda.
Det kurrar i magen och jag funderar på en räd mot skafferi & kyl här på jobbet innan jag går hem. Åt en fet lunch, men cremefraiche-baserad gryta och en avokado (som kan vara det godaste som finns i grönsaksväg), men man står sig tyvärr inte hur länge som helst ens på en kombination av alla fettcirkelns delar.
Idag är jag glad över
* att jag ska gå på julmarknad, wiii!
* att det blir pastasallad till middag
* att hela jobbet gör en julnedvarvning
* att jag har kommit ihåg järntabletterna flera dagar i rad
* att det är dags att gå hem precis just nu
Jag har fortsatt att må rätt OK. Inget klang och jubel direkt, men jag mår bara lite vagt illa. Utom precis när jag ska gå coh lägga mig, men även det har blivit betydligt bättre.
Ställde mig bävande på vågen i morse, och konstaterade glatt att jag faktiskt bara gått upp drygt 3kg totalt. Jag känner mig lite otympligare än så, men om det nu är 3 kg enbart mage så förklarar det ju saken. 3 "normala" kilo för mig sitter mestadels på rumpan. Större bakdel ger inte speciellt ökad klumpighet, inte så länge storleksökningen är inom rimliga gränser.
Igår gjorde jag absolut ingenting hemma, vi tvättade och sen låg jag i soffan tills jag somnade. Maken läste serier på nätet, fascinerad som en elvaåring.
Frukostflingorna verkar i alla fall ha gett resultat. Att det kan finnas så mycket bajs i ett tarmsystem! Idag har man inte heller behövt gasmask i närheten av mig. Alles gut. Något som kan ha hjälpt tarmarna är också den tyska kolan med det lustiga namnet "Durchbeißer" (som naturligtvis betyder "genombitare" och inte "genombajsare"), som orsakade stor munterhet på fikarasterna under gårdagen.
Nu när alla kläder är nytvättade börjar funderandet på vad man kan använda nu och vad som ska sparas till julfirandet i dagarna sju hos släkten. Eftersom jag hade svårt att bestämma mig i morse tog jag helt enkelt på mig grejer som jag Definitivt inte vill visa upp mig i för svärföräldrarna. Det blev istället jobbarkompisarna som fick se en lite småfet kollega i tights och en inte alltför lång, tight tunika/tröja. Nåja, de får allt stå ut. Jag hävdar min rätt att vara småfet just nu.
Vad jag definitivt inte funderat klart på är vad jag ska ha på mig på nyårsafton. Jag har en miljon klänningar, men de "styva" kan jag knappast ha längre utan obehag, och de stretchiga kanske blir lite osmakliga innan man fått den stora klot-magen (dvs under småfet-perioden). I somras köpte jag en klänning som jag DEFINITIVT skulle ha på nyår. Jag trodde fortfarande att det skulle bli bra då jag blev gravid, men inte förrän nu har jag fattat att den fina magen liksom kommer lite senare än v. 19. Jag orkar inte bry mig om det nu, så det får väl bli garderobs-safari i mellandagarna, kanske med tillhörande panikshoppingrunda.
Det kurrar i magen och jag funderar på en räd mot skafferi & kyl här på jobbet innan jag går hem. Åt en fet lunch, men cremefraiche-baserad gryta och en avokado (som kan vara det godaste som finns i grönsaksväg), men man står sig tyvärr inte hur länge som helst ens på en kombination av alla fettcirkelns delar.
Idag är jag glad över
* att jag ska gå på julmarknad, wiii!
* att det blir pastasallad till middag
* att hela jobbet gör en julnedvarvning
* att jag har kommit ihåg järntabletterna flera dagar i rad
* att det är dags att gå hem precis just nu
2008-12-15
Pruttflingor
My God.. jag har handlat (och ätit) AllBran Plus, och resultatet i form av metangas låter inte vänta på sig. Tur att jobbarkompisarna som sitter närmast inte är här idag. Hoppas effekten ger sig till känna i konsistenshänseende också, och inte bara i gas.
Jag har på mig de enda av mina gamla jeans som är knäppbara. De var mycket lagom i morse, men av oklar anledning så växer magen framåt kvällen. Det är just nu inte jättebekvämt, men eftersom jag inte mår illa så är jag glad i alla fall. Märkligt så glad man kan vara så länge magen inte skvalpar!
I söndags morse vaknade jag till kl 05:30, och insåg att maken inte kommit hem från herrmiddagen. Även om jag naturligtvis rent logiskt kunde räkna ut att han var kvar hos värden och pratade politik eller liknande, så blev jag såklart lite orolig - det hade inte låtit på honom som om det skulle bli SÅ sent. Jag ringde, men utan att få svar. Givetvis var det omöjligt att somna om, så efter en halvtimmes vridande i sängen och en halvtimmes Tvins-TV ringde jag igen. Den här gången svarade han fryntligt, och jag erbjöd mig att åka och hämta honom (eftersom jag ju ändå var vaken). Körde rally genom bostadsområdena iförd mysbyxor och flanellskjorta kl 06:30. Maken var ytterst tacksam och förklarade lyckligt att han nu skulle se till att jag håller mig ständigt gravid, så han slipper åka spårvagn.
Medan delar av hushållet sov ruset av sig under söndagsförmiddagen åkte jag själv ner på stan för att köpa en BH för de rabattcheckar jag fick vid förrförra helgens shoppingrunda. Det gick bra, det blev en helt gratis BH i storlek - håll i er - 70E! För att ha fått knappt märkbart större tuttar så har jag gjort en imponerande odyssé i kupstorlekarnas arkipelag. Fascinerande hur man kan gå från "normal-minus" till "stor-plus"-byst bara genom att komma på att man behöver handla lite nya underkläder.
Passade även på att köpa en kjol så jag har nåt att ha på mig till jul. Trots att jag hade bestämt mig för att inte köpa fler mammakläder förrän efter nyår. Så kan det gå. Och eftersom maken börjat mumla nåt om namnbok (fast han benhårt håller fast vid att Erik är det enda rätta namnet) så handlade jag en sån också. Fick känna av lite svårare foglossning inne på Lindex, när jag plötsligt och smärtsamt fick erfara att stora steg - det skulle man inte ta. Jag stannade upp mitt i butiken med läpparna formade till ett förvånat "o" medan det kändes som nån krafsade med stora klor på mitt bäckenben. Men återigen - den typen av smärta accepterar jag utan problem.
När jag kom hem roade jag mig med att hitta konstiga namn i nya boken. Att fula namn kan ha så fina betydelser ibland! Gurli betyder t ex "ros". Gurli hamnar definitivt på topp-3-listan över fula tjejnamn, iaf om man bara räknar "riktiga" namn. Jag konstaterade också att det generellt verkar enklare att hitta fina flicknamn än passande pojknamn. I pojknamnsväg gillar jag Oskar (även om det är vanligt), Lukas (men det funkar inte pga vårt efternamn), Felix, Axel, Alvar och den lilla outsidern Vide. Medan maken som sagt benhårt kräver Erik. Det kan bli jobbigt, det här. Flicknamn då? Tja, här tycker jag om Alva, Minna, Mirja, Vanja och Aina (även Kajsa, men tänk efter vad det rimmar på...). Tror inte att nåt av dessa namn funkar hos min man. Vi tycker om Anastasia båda två, men tyvärr behöver man nog ett lite mer fantasifullt efternamn att matcha det förnamnet med. Tur att det är några månader kvar...
Vi passade på att köpa gran igår också, sen blev maken taktiskt bakfull lagom till veckohandlingen och piggnade inte till förrän jag handlat, fixat middag och satt upp ljusslingorna i juleträdet. Resten av pyntet hjälpte han glatt till med, och sen åt vi rissgrynsgröt och skinkmackor till middag.
Förra måndagen kändes det ju som en oändlighet till julledigt. I morse kändes det plötsligt som om det knappt är nån tid kvar. Skönt! Allt har gått smidigt på jobbet också, just nu tror jag att jag ligger före schemat till och med. Har till och med tagit mig tid att titta lite på barnvagnar på nätet, och inte helt oväntat konstaterat att om man vill ha nåt som tål skogsvägar och regn så kommer den inte att få plats i vår lilla bil. Nåja, inte värt att fundera för mycket på det nu. Vi tar problemen när de kommer. Först är det ju ultraljud om inte annat.
Det börjar bli dags att dra sig hemåt till tvättiden och middagen. Kycklinggryta eller pastasallad? Gissningsvis kyckling, eftersom den ligger färsk och väntar i kylen. Ruccolan och avokadon klarar sig garanterat några extra dagar.
Idag är jag glad
* rent allmänt, faktiskt
* över att jag mått så bra på sista tiden, bara lite illa i går kväll (innan jag fick middag)
* att det snart är jul!
* över granen, som står så grön och grann i stugan
* att cykeln går så mycket snabbare nu när jag pumpat däcken ordentligt
Jag har på mig de enda av mina gamla jeans som är knäppbara. De var mycket lagom i morse, men av oklar anledning så växer magen framåt kvällen. Det är just nu inte jättebekvämt, men eftersom jag inte mår illa så är jag glad i alla fall. Märkligt så glad man kan vara så länge magen inte skvalpar!
I söndags morse vaknade jag till kl 05:30, och insåg att maken inte kommit hem från herrmiddagen. Även om jag naturligtvis rent logiskt kunde räkna ut att han var kvar hos värden och pratade politik eller liknande, så blev jag såklart lite orolig - det hade inte låtit på honom som om det skulle bli SÅ sent. Jag ringde, men utan att få svar. Givetvis var det omöjligt att somna om, så efter en halvtimmes vridande i sängen och en halvtimmes Tvins-TV ringde jag igen. Den här gången svarade han fryntligt, och jag erbjöd mig att åka och hämta honom (eftersom jag ju ändå var vaken). Körde rally genom bostadsområdena iförd mysbyxor och flanellskjorta kl 06:30. Maken var ytterst tacksam och förklarade lyckligt att han nu skulle se till att jag håller mig ständigt gravid, så han slipper åka spårvagn.
Medan delar av hushållet sov ruset av sig under söndagsförmiddagen åkte jag själv ner på stan för att köpa en BH för de rabattcheckar jag fick vid förrförra helgens shoppingrunda. Det gick bra, det blev en helt gratis BH i storlek - håll i er - 70E! För att ha fått knappt märkbart större tuttar så har jag gjort en imponerande odyssé i kupstorlekarnas arkipelag. Fascinerande hur man kan gå från "normal-minus" till "stor-plus"-byst bara genom att komma på att man behöver handla lite nya underkläder.
Passade även på att köpa en kjol så jag har nåt att ha på mig till jul. Trots att jag hade bestämt mig för att inte köpa fler mammakläder förrän efter nyår. Så kan det gå. Och eftersom maken börjat mumla nåt om namnbok (fast han benhårt håller fast vid att Erik är det enda rätta namnet) så handlade jag en sån också. Fick känna av lite svårare foglossning inne på Lindex, när jag plötsligt och smärtsamt fick erfara att stora steg - det skulle man inte ta. Jag stannade upp mitt i butiken med läpparna formade till ett förvånat "o" medan det kändes som nån krafsade med stora klor på mitt bäckenben. Men återigen - den typen av smärta accepterar jag utan problem.
När jag kom hem roade jag mig med att hitta konstiga namn i nya boken. Att fula namn kan ha så fina betydelser ibland! Gurli betyder t ex "ros". Gurli hamnar definitivt på topp-3-listan över fula tjejnamn, iaf om man bara räknar "riktiga" namn. Jag konstaterade också att det generellt verkar enklare att hitta fina flicknamn än passande pojknamn. I pojknamnsväg gillar jag Oskar (även om det är vanligt), Lukas (men det funkar inte pga vårt efternamn), Felix, Axel, Alvar och den lilla outsidern Vide. Medan maken som sagt benhårt kräver Erik. Det kan bli jobbigt, det här. Flicknamn då? Tja, här tycker jag om Alva, Minna, Mirja, Vanja och Aina (även Kajsa, men tänk efter vad det rimmar på...). Tror inte att nåt av dessa namn funkar hos min man. Vi tycker om Anastasia båda två, men tyvärr behöver man nog ett lite mer fantasifullt efternamn att matcha det förnamnet med. Tur att det är några månader kvar...
Vi passade på att köpa gran igår också, sen blev maken taktiskt bakfull lagom till veckohandlingen och piggnade inte till förrän jag handlat, fixat middag och satt upp ljusslingorna i juleträdet. Resten av pyntet hjälpte han glatt till med, och sen åt vi rissgrynsgröt och skinkmackor till middag.
Förra måndagen kändes det ju som en oändlighet till julledigt. I morse kändes det plötsligt som om det knappt är nån tid kvar. Skönt! Allt har gått smidigt på jobbet också, just nu tror jag att jag ligger före schemat till och med. Har till och med tagit mig tid att titta lite på barnvagnar på nätet, och inte helt oväntat konstaterat att om man vill ha nåt som tål skogsvägar och regn så kommer den inte att få plats i vår lilla bil. Nåja, inte värt att fundera för mycket på det nu. Vi tar problemen när de kommer. Först är det ju ultraljud om inte annat.
Det börjar bli dags att dra sig hemåt till tvättiden och middagen. Kycklinggryta eller pastasallad? Gissningsvis kyckling, eftersom den ligger färsk och väntar i kylen. Ruccolan och avokadon klarar sig garanterat några extra dagar.
Idag är jag glad
* rent allmänt, faktiskt
* över att jag mått så bra på sista tiden, bara lite illa i går kväll (innan jag fick middag)
* att det snart är jul!
* över granen, som står så grön och grann i stugan
* att cykeln går så mycket snabbare nu när jag pumpat däcken ordentligt
2008-12-13
Proppmätt
Den andra alkoholfria ölen, ja... den var äcklig. Den hette Clausthaler eller nåt ditåt. Köp inte den.
Har mått OK både torsdag, fredag och idag - just nu är jag iofs hemskt mätt efter nästan två portioner lins-curry med chapati-bröd och raita. Jag får skylla mig själv.
Igår var vi på restaurang och åt middag med en massa kompisar. Jag fick höra att jag blivit lite tjock (på ett bra sätt), annars rörde sig samtalet om mer invanda saker (som bajs och sprit). Vi var hemma kl 23, då mådde jag faktiskt lite busigt i magen efter all Pepsi jag satt i mig.
Urinvägsinfektionen verkar i alla fall bara vara frukten av min hypokondri. Ingen ringde från MVC igår. De sa att proverna skulle vara klara igår, och ringer såklart bara om man uppvisat positiva resultat. Jag undrar fortfarande varför jag kan bli kissnödig en gång i kvarten, men det får jag nog fortsätta att fundera på.
Hur som helst, eftersom jag inte är sjuk så pallrade jag mig iväg och tränade i förmiddags, fast besluten att se om spinning och foglossning fungerar ihop. Det gick väl ungefär som väntat. Det var ett extremt jobbigt pass, såtillvida att man förväntades stå rakt upp (position 2, som det kallas) stora delar av tiden - nåt jag hatar redan i vanliga fall och definitivt inte gillar bättre när mitt bäcken inte längre sitter ihop. Jag fick sitta istället, eller stå framåtlutad. Kände inte av fogarna mer än en handfull gånger under själva passet, men nu är det inte jätteskönt. Men inte alls så illa att jag har svårt att röra mig eller så.
Apropå fogarna så kan jag tala om att det där med att sova med en kudde mellan knäna inte hade någon som helst effekt, utom att det blev mer obekvämt och svettigt i sängen, och ett helt projekt att vända sig om. Så det la jag ner efter halva natten.
En lyckträff för en hypokondriker som jag är när vinterkräksjukan börjar drabba folk på jobbet. Ja, inte så att drabbandet inträffar på jobbet (tack och lov!), utan att jobbarkompisar sjukskriver sig pga kräksjuka. Jag tvättar händerna så noggrannt att en kirurg hade varit stolt. Iofs - ingen skrubbning av nagelbanden, men jag tvättar under ringarna och BÅDA tummarna (sen en kompis visat att man effektivt missar en av tummarna vid normal tvagningsteknik). Stackars händerna är nu alldeles torra av all tvål - det blir ju ganska många tvättar eftersom jag går på toaletten 200 gånger om dagen. Ingen kräksjuka i sikte för mig än så länge. Men man går aldrig säker. Kom på mig själv med att fundera på om styret på spinningcykeln möjligen kunde vara smittat av nån träningsfanatiker som går på spinning dagen efter kaskadkräkningar, men risken är väl förmodligen rätt liten.
Maken är på herrmiddag ikväll och bjuder fint på vilt och vin för en totalsumma av 800 kr. Och då är det inte inräknat förrätt, efterrätt eller dricka därtill. Det har nån annan handlat. Hur som helst har jag lägenheten för mig själv och har utnyttjat det genom att laga den där linscurryn som spänner ut magen, och se Harry Potter på TV. Undrar varför de alltid visar Harry Potter till jul..? Men det är klart, sagor hör väl julen till.
Jag har börjat oroa mig inför ultraljudet om två veckor (drygt) också. Tänk om når ät fel? Det finns ju alla möjliga saker som inte kan stå rätt till... allt såg OK ut vid NUPP-testet, men det är ju ingen garanti! Om det går bra på ultraljudet så kommer vi nog kanske att börja köpa lite grejer. Och fundera på namn mer allvarligt. Men än så länge vågar man inte riktigt, det får räcka med de två paren muddbyxor som jag inte kunde vara utan. Jag kan fortfarande klämma ner mig i ett par av mina vanliga jeans också, och man klarar sig faktiskt på tre par byxor om man får blanda ut det hela med lite klänningar och leggings också.
Nä, nu ska jag nog vackla tillbaka till TVn, det ojästa chapati-brödet ligger och sväller i magen just nu, och jag hoppas på att slippa en "Utvandrarna"-effekt (ni vet, tösen som äter o-svälld gröt och sedan dör av att tarmarna sprängs...). En välfylld buk gör sig bäst i horisontalläge.
Idag är jag glad över att jag
* kom iväg och tränade
* inte mått dåligt, även om magen varit i ett litet gasuppror på eftermiddagen
* inte fått vinterkräksjukan (än)
* fick avnjuta Luciamorgon på TV med en nyvärmd lussebulle och kalenderljuset brinnande
* har alla möjligheter i världen att somna framför TVn precis när jag vill ikväll
Har mått OK både torsdag, fredag och idag - just nu är jag iofs hemskt mätt efter nästan två portioner lins-curry med chapati-bröd och raita. Jag får skylla mig själv.
Igår var vi på restaurang och åt middag med en massa kompisar. Jag fick höra att jag blivit lite tjock (på ett bra sätt), annars rörde sig samtalet om mer invanda saker (som bajs och sprit). Vi var hemma kl 23, då mådde jag faktiskt lite busigt i magen efter all Pepsi jag satt i mig.
Urinvägsinfektionen verkar i alla fall bara vara frukten av min hypokondri. Ingen ringde från MVC igår. De sa att proverna skulle vara klara igår, och ringer såklart bara om man uppvisat positiva resultat. Jag undrar fortfarande varför jag kan bli kissnödig en gång i kvarten, men det får jag nog fortsätta att fundera på.
Hur som helst, eftersom jag inte är sjuk så pallrade jag mig iväg och tränade i förmiddags, fast besluten att se om spinning och foglossning fungerar ihop. Det gick väl ungefär som väntat. Det var ett extremt jobbigt pass, såtillvida att man förväntades stå rakt upp (position 2, som det kallas) stora delar av tiden - nåt jag hatar redan i vanliga fall och definitivt inte gillar bättre när mitt bäcken inte längre sitter ihop. Jag fick sitta istället, eller stå framåtlutad. Kände inte av fogarna mer än en handfull gånger under själva passet, men nu är det inte jätteskönt. Men inte alls så illa att jag har svårt att röra mig eller så.
Apropå fogarna så kan jag tala om att det där med att sova med en kudde mellan knäna inte hade någon som helst effekt, utom att det blev mer obekvämt och svettigt i sängen, och ett helt projekt att vända sig om. Så det la jag ner efter halva natten.
En lyckträff för en hypokondriker som jag är när vinterkräksjukan börjar drabba folk på jobbet. Ja, inte så att drabbandet inträffar på jobbet (tack och lov!), utan att jobbarkompisar sjukskriver sig pga kräksjuka. Jag tvättar händerna så noggrannt att en kirurg hade varit stolt. Iofs - ingen skrubbning av nagelbanden, men jag tvättar under ringarna och BÅDA tummarna (sen en kompis visat att man effektivt missar en av tummarna vid normal tvagningsteknik). Stackars händerna är nu alldeles torra av all tvål - det blir ju ganska många tvättar eftersom jag går på toaletten 200 gånger om dagen. Ingen kräksjuka i sikte för mig än så länge. Men man går aldrig säker. Kom på mig själv med att fundera på om styret på spinningcykeln möjligen kunde vara smittat av nån träningsfanatiker som går på spinning dagen efter kaskadkräkningar, men risken är väl förmodligen rätt liten.
Maken är på herrmiddag ikväll och bjuder fint på vilt och vin för en totalsumma av 800 kr. Och då är det inte inräknat förrätt, efterrätt eller dricka därtill. Det har nån annan handlat. Hur som helst har jag lägenheten för mig själv och har utnyttjat det genom att laga den där linscurryn som spänner ut magen, och se Harry Potter på TV. Undrar varför de alltid visar Harry Potter till jul..? Men det är klart, sagor hör väl julen till.
Jag har börjat oroa mig inför ultraljudet om två veckor (drygt) också. Tänk om når ät fel? Det finns ju alla möjliga saker som inte kan stå rätt till... allt såg OK ut vid NUPP-testet, men det är ju ingen garanti! Om det går bra på ultraljudet så kommer vi nog kanske att börja köpa lite grejer. Och fundera på namn mer allvarligt. Men än så länge vågar man inte riktigt, det får räcka med de två paren muddbyxor som jag inte kunde vara utan. Jag kan fortfarande klämma ner mig i ett par av mina vanliga jeans också, och man klarar sig faktiskt på tre par byxor om man får blanda ut det hela med lite klänningar och leggings också.
Nä, nu ska jag nog vackla tillbaka till TVn, det ojästa chapati-brödet ligger och sväller i magen just nu, och jag hoppas på att slippa en "Utvandrarna"-effekt (ni vet, tösen som äter o-svälld gröt och sedan dör av att tarmarna sprängs...). En välfylld buk gör sig bäst i horisontalläge.
Idag är jag glad över att jag
* kom iväg och tränade
* inte mått dåligt, även om magen varit i ett litet gasuppror på eftermiddagen
* inte fått vinterkräksjukan (än)
* fick avnjuta Luciamorgon på TV med en nyvärmd lussebulle och kalenderljuset brinnande
* har alla möjligheter i världen att somna framför TVn precis när jag vill ikväll
2008-12-11
En dag att bara låta gå
Jag tror jag skrev tidigare att Cobras alkoholfria öl är riktigt läskig. Nu har jag provat Jevers, och den smakar faktiskt öl! Kanske lite åt lättöl-hållet, men inte äckligt. Jag har en till alkoholfri hemma, utlåtande om denna kommer senare. Kanske i morgon, vi ska äta potatisgratäng och rostbiff ikväll och det borde ju vara ett gyllne ölprovartillfälle.
Jag tror också att jag måste få lusskatterna bakade idag om de ska finnas klara på lördag kl 07 (då jag bänkar mig framför Luciamorgon!). I morrn ska vi ju ut och äta. Kan inte påstå att jag är så lusse-bak-sugen just nu. Jag mår inte så bra (surprise!), men glädjande nog hade jag iaf inget att klaga på i illamåendeväg i förmiddags - det kom efter lunch.
Igår kväll var jag ynklig och låg framför TVn. Inte lika ynklig som jag varit tidigare, men klart ynklig. Hoppas på att må bättre ikväll, så bakningen inte blir en plåga.
Funderar på om jag borde köpa tidigare säsonger av Grey's Anatomy. Jag har inte följt serien tidigare, men nu när jag har sett de senaste 6 avsnitten i horisontalläge så är jag helt fast. Nu undrar man ju bara vilka förvecklingar som varit tidigare. Och såklart vad som kommer att hända sen.
Börjar bli dags att ta sig hemåt i lågskorna. Det har faktiskt snöat lite under dagen, framförallt i morse. Riktig romantisk julesnö som dalade ner mot marken. Det är inte vanligt här, normalt snöar det parallellt med marken, gärna blandat med regn. Naturligtvis smälte dagens snö så fort den landade, men det var i alla fall fint att cykla i. Jag har väl haft en halvproduktiv dag på jobbet, framåt eftermiddagen hade jag behövt börja på nåt nytt, men det är så svårt att göra en nystart vid 15-tiden, så jag pysslade vidare med det jag höll på med. I morgon - då..!
Egentligen har jag väl inget att skriva. Det har inte hänt nåt speciellt, jag mår precis som igår, jag kissar lika ofta, jag känner inga sparkar (det hade i sanning varit konstigt om jag gjort det, i vecka 16 med moderkakan i framvägg..) och mina illusioner om att illamåendet ska gå över som i ett trollslag har jag glömt för länge sen. Igår låg jag framför TVn och tänkte att "Tja, det är ju bara 5 månader kvar, och om jag nu ska må illa hela den tiden så klarar jag väl av det också". Jag menar, jag har väl snart mått dåligt i tre månader och förhoppningsvis blir det väl inte värre. Blir det inte bättre så kan jag hantera det.
Foglossningen, hur går det med den? Jotack, den blir långsamt värre, men än så länge handikappar den mig absolut inte. Jag känner inte av den under dagtid om jag inte verkligen känner efter, det är på nätterna och morgonen som det gör ont. Som värst om man t ex tvättat ansiktet djupt böjd över tvättstället och sen reser sig - då hugger det till i övre delen av rumpan. Nåja, jag klagar verkligen inte! Jag tror fortfarande envist att jag hanterar smärta bättre än illamående. Ska testa att sova med en kudde mellan knäna inatt och se om det hjälper. Gammalt husmorsknep.
Idag är jag trots allt glad över
* att jag verkligen har blivit bättre i magen. Hård, men inte förstoppad. Och magen har varit bra så länge så jag kan säga att den har blivit bättre helt utan att balnda in nåt önsketänkande
* att det blir lussebullar bakade (och smakade) ikväll
* snöfallet i morse
* att huvudvärken jag kände av i går em och i förmiddags inte blev långvarig och plågsam
* att maken bäddade rent i sängen och la ner en varmvattenflaska på min sida medan jag sov i soffan igår kväll
Jag tror också att jag måste få lusskatterna bakade idag om de ska finnas klara på lördag kl 07 (då jag bänkar mig framför Luciamorgon!). I morrn ska vi ju ut och äta. Kan inte påstå att jag är så lusse-bak-sugen just nu. Jag mår inte så bra (surprise!), men glädjande nog hade jag iaf inget att klaga på i illamåendeväg i förmiddags - det kom efter lunch.
Igår kväll var jag ynklig och låg framför TVn. Inte lika ynklig som jag varit tidigare, men klart ynklig. Hoppas på att må bättre ikväll, så bakningen inte blir en plåga.
Funderar på om jag borde köpa tidigare säsonger av Grey's Anatomy. Jag har inte följt serien tidigare, men nu när jag har sett de senaste 6 avsnitten i horisontalläge så är jag helt fast. Nu undrar man ju bara vilka förvecklingar som varit tidigare. Och såklart vad som kommer att hända sen.
Börjar bli dags att ta sig hemåt i lågskorna. Det har faktiskt snöat lite under dagen, framförallt i morse. Riktig romantisk julesnö som dalade ner mot marken. Det är inte vanligt här, normalt snöar det parallellt med marken, gärna blandat med regn. Naturligtvis smälte dagens snö så fort den landade, men det var i alla fall fint att cykla i. Jag har väl haft en halvproduktiv dag på jobbet, framåt eftermiddagen hade jag behövt börja på nåt nytt, men det är så svårt att göra en nystart vid 15-tiden, så jag pysslade vidare med det jag höll på med. I morgon - då..!
Egentligen har jag väl inget att skriva. Det har inte hänt nåt speciellt, jag mår precis som igår, jag kissar lika ofta, jag känner inga sparkar (det hade i sanning varit konstigt om jag gjort det, i vecka 16 med moderkakan i framvägg..) och mina illusioner om att illamåendet ska gå över som i ett trollslag har jag glömt för länge sen. Igår låg jag framför TVn och tänkte att "Tja, det är ju bara 5 månader kvar, och om jag nu ska må illa hela den tiden så klarar jag väl av det också". Jag menar, jag har väl snart mått dåligt i tre månader och förhoppningsvis blir det väl inte värre. Blir det inte bättre så kan jag hantera det.
Foglossningen, hur går det med den? Jotack, den blir långsamt värre, men än så länge handikappar den mig absolut inte. Jag känner inte av den under dagtid om jag inte verkligen känner efter, det är på nätterna och morgonen som det gör ont. Som värst om man t ex tvättat ansiktet djupt böjd över tvättstället och sen reser sig - då hugger det till i övre delen av rumpan. Nåja, jag klagar verkligen inte! Jag tror fortfarande envist att jag hanterar smärta bättre än illamående. Ska testa att sova med en kudde mellan knäna inatt och se om det hjälper. Gammalt husmorsknep.
Idag är jag trots allt glad över
* att jag verkligen har blivit bättre i magen. Hård, men inte förstoppad. Och magen har varit bra så länge så jag kan säga att den har blivit bättre helt utan att balnda in nåt önsketänkande
* att det blir lussebullar bakade (och smakade) ikväll
* snöfallet i morse
* att huvudvärken jag kände av i går em och i förmiddags inte blev långvarig och plågsam
* att maken bäddade rent i sängen och la ner en varmvattenflaska på min sida medan jag sov i soffan igår kväll
2008-12-10
.. och så var vi där igen
Ja, idag mår jag inget vidare. Har kommit smygande under em, och vi får väl se om det eskalerar under kvällen. Kanske är jag bara lite extra hungrig? Jag ska ta en macka innan jag åker hem och se om det hjälper.
I morse lämnades urinprovet in. Har jag inte hört nåt på fredag så är jag sannolikt frisk - och det är nästan en ännu obehagligare tanke, för det innebär att det är helt normalt att vara panikkissnödig en gång i timmen på en helt normal vätskediet. Hu.
Nåt som ÄR normalt är att gå upp och kissa på natten. Jag vet inte om jag sovit en enda hel natt sen typ v. 8. Det gör mig inget, eftersom jag somnar om så fort huvet hamnar på kudden, men det här med urinprov ställer ju till det lite. Man måste ha hållit sig i 4 timmar innan man tar provet, och banne mig, vaknade jag inte EXAKT 4 timmar efter senaste toabesök i natt? Då var jag så kissnödig att det gjorde ont, så det var tur att jag inte vaknade innan... Att urinmängden uppgick till modiga ca 2dl är ju en annan sak.
Det är avslutning på spanskakursen för maken ikväll. Tydligen var det fler som tog tillfället i akt när jag hoppade av, och nu är det bara 6 personer kvar. Varav 2 inte skulle komma ikväll. "Det känns lite pinsamt" sa mannen, och det förstår jag ju. Jag hoppas han har lärt sig för mig också nu. I takt med att illamåendet lättar så går det också bättre att höra spanska, jag blev bara lite äcklad under gårdagens House, där patienten var kuban. Men spanska och lukten på vår toalett äcklar mig fortfarande, även när jag inte mår dåligt i övrigt. Det kommer nog att sitta i ett tag.
Magen tjocknar. Jag tycker själv att jag börjar se gravid ut, och inte bara fet. Men jag fattar att det inte är uppenbart för andra. Jag har inte den där kulan än (det vore konstigt, livmodern är väl inte större än en handboll och sträcker sig inte upp till naveln än), men själv vet jag ju att en sån här kagge får jag inte av mat, om jag inte fläskar till mig på övriga kroppen också. Tyvärr vet inte omvärlden det.
Jag tror att de flesta av jobbarkompisarna har snappat upp nyheten nu. Jag hade förlitat mig för mycket på folks skvallerbegär, men eftersom alla här är småbarnsföräldrar så är en graviditet inte nåt som är värt att stjärnögt skvallra om. Alltså får jag tålmodigt ta upp ämnet om och om igen i olika sällskap tills alla har hört det. Tur att vi inte är fler än 30 på kontoret, alltså.
Igår kväll var jag oväntat pigg! Jag skivade rostbiff med vår uråldriga (trasiga) skärmaskin OCH strök två blusar, allt detta innan kl 21. Om inte illamåendet ger sig så kanske tröttheten gör det i alla fall. Jag har förresten glömt järntabletterna idag. Får ta dem tillsammans med den där mackan.
Vi gör ett nytt försök på Kesella-fronten ikväll. Kanske blir det pastagratäng, alltså. Det vore inte alls tokigt.
Idag är jag glad över
* att jag fått lära mig nya tillvägagångssätt på jobbet (förenklar en del)
* muddbyxorna, igen
* att jag slipper gå på spanska ikväll också
* att gullande med maken blir så mycket trevligare när man inte mår dåligt
* att jag nog ska få träffa massa kompisar på fredag, det var länge sen senast
I morse lämnades urinprovet in. Har jag inte hört nåt på fredag så är jag sannolikt frisk - och det är nästan en ännu obehagligare tanke, för det innebär att det är helt normalt att vara panikkissnödig en gång i timmen på en helt normal vätskediet. Hu.
Nåt som ÄR normalt är att gå upp och kissa på natten. Jag vet inte om jag sovit en enda hel natt sen typ v. 8. Det gör mig inget, eftersom jag somnar om så fort huvet hamnar på kudden, men det här med urinprov ställer ju till det lite. Man måste ha hållit sig i 4 timmar innan man tar provet, och banne mig, vaknade jag inte EXAKT 4 timmar efter senaste toabesök i natt? Då var jag så kissnödig att det gjorde ont, så det var tur att jag inte vaknade innan... Att urinmängden uppgick till modiga ca 2dl är ju en annan sak.
Det är avslutning på spanskakursen för maken ikväll. Tydligen var det fler som tog tillfället i akt när jag hoppade av, och nu är det bara 6 personer kvar. Varav 2 inte skulle komma ikväll. "Det känns lite pinsamt" sa mannen, och det förstår jag ju. Jag hoppas han har lärt sig för mig också nu. I takt med att illamåendet lättar så går det också bättre att höra spanska, jag blev bara lite äcklad under gårdagens House, där patienten var kuban. Men spanska och lukten på vår toalett äcklar mig fortfarande, även när jag inte mår dåligt i övrigt. Det kommer nog att sitta i ett tag.
Magen tjocknar. Jag tycker själv att jag börjar se gravid ut, och inte bara fet. Men jag fattar att det inte är uppenbart för andra. Jag har inte den där kulan än (det vore konstigt, livmodern är väl inte större än en handboll och sträcker sig inte upp till naveln än), men själv vet jag ju att en sån här kagge får jag inte av mat, om jag inte fläskar till mig på övriga kroppen också. Tyvärr vet inte omvärlden det.
Jag tror att de flesta av jobbarkompisarna har snappat upp nyheten nu. Jag hade förlitat mig för mycket på folks skvallerbegär, men eftersom alla här är småbarnsföräldrar så är en graviditet inte nåt som är värt att stjärnögt skvallra om. Alltså får jag tålmodigt ta upp ämnet om och om igen i olika sällskap tills alla har hört det. Tur att vi inte är fler än 30 på kontoret, alltså.
Igår kväll var jag oväntat pigg! Jag skivade rostbiff med vår uråldriga (trasiga) skärmaskin OCH strök två blusar, allt detta innan kl 21. Om inte illamåendet ger sig så kanske tröttheten gör det i alla fall. Jag har förresten glömt järntabletterna idag. Får ta dem tillsammans med den där mackan.
Vi gör ett nytt försök på Kesella-fronten ikväll. Kanske blir det pastagratäng, alltså. Det vore inte alls tokigt.
Idag är jag glad över
* att jag fått lära mig nya tillvägagångssätt på jobbet (förenklar en del)
* muddbyxorna, igen
* att jag slipper gå på spanska ikväll också
* att gullande med maken blir så mycket trevligare när man inte mår dåligt
* att jag nog ska få träffa massa kompisar på fredag, det var länge sen senast
2008-12-09
Den stora Kesella-jakten
Igår skulle jag laga en pastagratäng med Kesella. Kesella gourmet (lättkesella skulle nog få en något avvikande konsistens i ugnen). I söndags gapade kesella-hyllan helt tom på ICA Maxi, så jag blev tvungen att kompletteringshandla efter jobbet igår. Trodde jag.
Jag besökte en ICA-butik, två Coop i olika storlekar, Netto, Willys och närbutiken hemma. Och hade jag velat ha vaniljkesella så hade jag varit lycklig.
Det blev chili con carne till middag.
Såhär i början av december går gissningsvis hälften av årets kesella åt. Till lussekatter. Jag ska också baka saffransbröd med denna magiska kvarg, men det är lättkesella i mitt recept, och det fanns på alla butiker i stan utom ICA. Så nu är jag rustad inför bakandet - alla ingredienser står i kyl/skafferi hemma och väntar tålmodigt.
En mycket bra sak med igår var att jag inte mådde illa! Utom precis när jag skulle gå och lägga mig, och det var helt klart hanterbart. Jag fick nog också några små äckel-attacker av olika läskiga lukter, men inget sammanhängande kvälj alltså.
En något mindre bra sak är att jag igår insåg att den där märkliga träningsvärken som jag haft i rumpan (framförallt nattetid och när jag rätar upp mig från framåtböjt läge) inte ALLS är träningsvärk utan regelrätt foglossning. Men jag håller fast vid detta: Foglossning har jag betydligt hellre än illamående. Kanske ändrar jag mig om jag blir rullstolsburen, men just nu känns det som om även DET är att föredra - vi bor ju på bottenvåningen, det finns hiss och handikapptoalett på jobbet och jag har ett höj- och sänkbart bord. Hur som helst känns det bättre idag. Jag hoppas att jag kommer att kunna fortsätta träna på något sätt, spinning gärna. Om inte det funkar så får jag väl köra lite anpassad styrketräning och bålstabilitet.
Bra saker:
* Jag har hämtat ett urinprovsrör (gul kork!) och kommer att få reda på om jag har UVI eller inte den här veckan
* Jag har sagt det förut, men nu hoppas jag på att det är sant: Illamåendet håller på att ge med sig
* Pratade i telefon med föräldrarna igår, och allt var bra med dem
* Mitt bensinkort kom igår, så nu behöver vi inte svära över att vi inte har några småpengar i bilen mer
* Magen växer
Jag besökte en ICA-butik, två Coop i olika storlekar, Netto, Willys och närbutiken hemma. Och hade jag velat ha vaniljkesella så hade jag varit lycklig.
Det blev chili con carne till middag.
Såhär i början av december går gissningsvis hälften av årets kesella åt. Till lussekatter. Jag ska också baka saffransbröd med denna magiska kvarg, men det är lättkesella i mitt recept, och det fanns på alla butiker i stan utom ICA. Så nu är jag rustad inför bakandet - alla ingredienser står i kyl/skafferi hemma och väntar tålmodigt.
En mycket bra sak med igår var att jag inte mådde illa! Utom precis när jag skulle gå och lägga mig, och det var helt klart hanterbart. Jag fick nog också några små äckel-attacker av olika läskiga lukter, men inget sammanhängande kvälj alltså.
En något mindre bra sak är att jag igår insåg att den där märkliga träningsvärken som jag haft i rumpan (framförallt nattetid och när jag rätar upp mig från framåtböjt läge) inte ALLS är träningsvärk utan regelrätt foglossning. Men jag håller fast vid detta: Foglossning har jag betydligt hellre än illamående. Kanske ändrar jag mig om jag blir rullstolsburen, men just nu känns det som om även DET är att föredra - vi bor ju på bottenvåningen, det finns hiss och handikapptoalett på jobbet och jag har ett höj- och sänkbart bord. Hur som helst känns det bättre idag. Jag hoppas att jag kommer att kunna fortsätta träna på något sätt, spinning gärna. Om inte det funkar så får jag väl köra lite anpassad styrketräning och bålstabilitet.
Bra saker:
* Jag har hämtat ett urinprovsrör (gul kork!) och kommer att få reda på om jag har UVI eller inte den här veckan
* Jag har sagt det förut, men nu hoppas jag på att det är sant: Illamåendet håller på att ge med sig
* Pratade i telefon med föräldrarna igår, och allt var bra med dem
* Mitt bensinkort kom igår, så nu behöver vi inte svära över att vi inte har några småpengar i bilen mer
* Magen växer
2008-12-08
Julefläsket
Sen jag skrev senast har jag avklarat en synth-konsert (oj, så ont i ryggen jag fick!), 6 timmars minibussåkande, ett besök i ett flygledartorn och två julbord. Det hade varit skönt att vila lite också.
Under konserten funderade jag på om min invånare kan höra starka ljud. Om inte annat så tror jag att den kände av dem, eftersom jag själv trodde att hjärtat skulle börja slå i otakt pga de kraftiga ljudvågorna. Mådde inte helt bra av strobbarna heller, så jag tror jag får nöja mig med sittplats på bekvämt avstånd på eventuella kommande musikaliska evenemang.
Har jag sagt att jag tror att jag har fått urinvägsinfektion? Det har jag nog. Hur som helst gick minibussresorna bra, eftersom jag inte drack NÅGONTING innan avfärd, och det blev en kisspaus per resa. Fick köra hem själv, så jag kunde bestämma att vi skulle stanna i Gislaved. Jag har ringt till MVC nu, och pratat med min barnmorskas telefonsvarare. Förhoppningsvis får jag komma in och lämna ett prov snart. Det finns lite för många skräckscenarios med just UVI under graviditeten för att jag ska känna mig helt tillfreds.
Jag har faktiskt mått bra hela helgen. Det beror nog på till lika delar Postafen som vistelse utanför hemmet. Jag mår helt enkelt sämst hemma. Tyvärr. Har läst mig till att även UVI kan ge illamående, så kanske är det där skon klämmer nu.
Julmaten var i alla fall god, och jag fick både sillsallad och kalvsylta. Fast olika dagar. Jag tröttnade på båda tillställningarna vid 22:30-tiden, men tyvärr var det omöjligt att ta sig tillbaka till hotellet för egen maskin på fredan, eftersom kalaset var placerat en bra bit utanför stan. Bussen hem gick kl 01:30, och det kändes som en oändlig väntan. Som tur var kände jag ändå ett par personer (förutom maken) på stället, så även om jag inte var speciellt kul sällskap där jag satt och gäspade så kunde jag i alla fall sysselsätta mig med nåt. Julbord nr 2 var här i stan, och då åkte vi glatt hem när vi blev trötta. Vi somnade både två i soffan till en dokumentär om Britney Spears runt 23-tiden.
Det känns som om den sista sträckan fram till jul är oändlig. Två veckor kvar nu. Bränslet är liksom slut, och reservdunken är tom. Men på nåt sätt fungerar det ju varje år.
Ska handla sista klappen till maken efter jobbet, eftersom han inte kommer hem förrän kl 20 ikväll. Sen är bestyren över. Måste leta upp Kesella också, för som vanligt är det helt slut i affärerna nu när det ska bakas lussebullar. Jag ska också baka lussebullar, men inte förrän på fredag. Tyvärr behöver jag kesella till dagens middag också.
Jag har ju läst boken "Den hemlige kocken" som handlar om livsmedelstillsatser. Det fick igår till följd att jag inte köpte färdigskivad rostbiff, utan köpte en hel köttbit. Jag menar, MÅSTE det vara glutamat i allt? Till och med i rostbiff? Nu får jag alltså starta ett ugnsstekningsprojekt ikväll, bara för att få till lite kallskuret.
Hoppas mamma har handlat glutamatfri skinka - jag hör till den minoritet som vill ha skinkan grå och lite torr, och hörde till den grupperingen redan innan jag visste att köpt/färdigkokt julskinka proppas full med vatten, bindemedel, smakförstärkare och nåt slags nitrat (som gör att den behåller den rosa färgen). När jag var liten gjorde mamma alltid julskinka själv, helt från grunden. Dvs det inköptes en halv gris som styckades och frystes in, sen tog man fram skinkan, la den i nån slags saltlag(?) i flera dagar, innan den kokades och slutligen griljerades. Mmm, DET är riktig julskinka det!
Idag är jag glad över
* att mina tester på jobbet plötsligt fungerar
* att gravlaxen såg så pigg ut att jag vågade äta den i lördags
* att kalenderljuset blir kortare för varje dag
* att jag äntligen har kunnat känna livmodern utanpå magen - maken kände också!
* att vi har en mer eller mindre fungerande skärmaskin som vi kan skära ett kilo rostbiff med i morrn
Under konserten funderade jag på om min invånare kan höra starka ljud. Om inte annat så tror jag att den kände av dem, eftersom jag själv trodde att hjärtat skulle börja slå i otakt pga de kraftiga ljudvågorna. Mådde inte helt bra av strobbarna heller, så jag tror jag får nöja mig med sittplats på bekvämt avstånd på eventuella kommande musikaliska evenemang.
Har jag sagt att jag tror att jag har fått urinvägsinfektion? Det har jag nog. Hur som helst gick minibussresorna bra, eftersom jag inte drack NÅGONTING innan avfärd, och det blev en kisspaus per resa. Fick köra hem själv, så jag kunde bestämma att vi skulle stanna i Gislaved. Jag har ringt till MVC nu, och pratat med min barnmorskas telefonsvarare. Förhoppningsvis får jag komma in och lämna ett prov snart. Det finns lite för många skräckscenarios med just UVI under graviditeten för att jag ska känna mig helt tillfreds.
Jag har faktiskt mått bra hela helgen. Det beror nog på till lika delar Postafen som vistelse utanför hemmet. Jag mår helt enkelt sämst hemma. Tyvärr. Har läst mig till att även UVI kan ge illamående, så kanske är det där skon klämmer nu.
Julmaten var i alla fall god, och jag fick både sillsallad och kalvsylta. Fast olika dagar. Jag tröttnade på båda tillställningarna vid 22:30-tiden, men tyvärr var det omöjligt att ta sig tillbaka till hotellet för egen maskin på fredan, eftersom kalaset var placerat en bra bit utanför stan. Bussen hem gick kl 01:30, och det kändes som en oändlig väntan. Som tur var kände jag ändå ett par personer (förutom maken) på stället, så även om jag inte var speciellt kul sällskap där jag satt och gäspade så kunde jag i alla fall sysselsätta mig med nåt. Julbord nr 2 var här i stan, och då åkte vi glatt hem när vi blev trötta. Vi somnade både två i soffan till en dokumentär om Britney Spears runt 23-tiden.
Det känns som om den sista sträckan fram till jul är oändlig. Två veckor kvar nu. Bränslet är liksom slut, och reservdunken är tom. Men på nåt sätt fungerar det ju varje år.
Ska handla sista klappen till maken efter jobbet, eftersom han inte kommer hem förrän kl 20 ikväll. Sen är bestyren över. Måste leta upp Kesella också, för som vanligt är det helt slut i affärerna nu när det ska bakas lussebullar. Jag ska också baka lussebullar, men inte förrän på fredag. Tyvärr behöver jag kesella till dagens middag också.
Jag har ju läst boken "Den hemlige kocken" som handlar om livsmedelstillsatser. Det fick igår till följd att jag inte köpte färdigskivad rostbiff, utan köpte en hel köttbit. Jag menar, MÅSTE det vara glutamat i allt? Till och med i rostbiff? Nu får jag alltså starta ett ugnsstekningsprojekt ikväll, bara för att få till lite kallskuret.
Hoppas mamma har handlat glutamatfri skinka - jag hör till den minoritet som vill ha skinkan grå och lite torr, och hörde till den grupperingen redan innan jag visste att köpt/färdigkokt julskinka proppas full med vatten, bindemedel, smakförstärkare och nåt slags nitrat (som gör att den behåller den rosa färgen). När jag var liten gjorde mamma alltid julskinka själv, helt från grunden. Dvs det inköptes en halv gris som styckades och frystes in, sen tog man fram skinkan, la den i nån slags saltlag(?) i flera dagar, innan den kokades och slutligen griljerades. Mmm, DET är riktig julskinka det!
Idag är jag glad över
* att mina tester på jobbet plötsligt fungerar
* att gravlaxen såg så pigg ut att jag vågade äta den i lördags
* att kalenderljuset blir kortare för varje dag
* att jag äntligen har kunnat känna livmodern utanpå magen - maken kände också!
* att vi har en mer eller mindre fungerande skärmaskin som vi kan skära ett kilo rostbiff med i morrn
2008-12-03
Lite väl mycket latmaskande
Kvällsmöte på jobbet idag, helt OK eftersom det är av typen "Informationsmöte" och man får mat (mer eller mindre fräsch baguette) redan kl 17. Maken är hemma och äter tonfisksallad, och tillagar en extra portion till min lunchlåda i morrn. Man lever ett liv i lyx och överdåd!
Fast jag måste nog försöka få rumpan ur soffan snart. Rumpan, huvudet och fötterna, faktiskt. Jag hjälper till för lite hemma när jag väl däckat av efter middagen - och det händer ju i princip varje kväll om det inte är något som MÅSTE göras hemma. Just nu är min gräns för MÅSTE på en lite annan nivå än makens, så han diskar, stryker och städar medan jag läser eller ser på TV, trygg i min förvissning om att det i alla fall inte brinner någonstans. Det håller ju inte såklart. Om jag nu inte fixar att göra de här grejerna på kvällarna så får jag väl gå och lägga mig vid 21-tiden och sen gå upp en timme tidigare och ta min del av hushållsarbetet. Jag är gravid, inte handikappad (även om det ena inte nödvändigtvis utesluter det andra).
Igår var det något mulen stämning hemma. Min käre man går på "diet" som innebär att han envist inte äter sig mätt, och det innebär i sin tur att han blir tjurig när blodsockernivån går ner. Som alla blir. Igår var vi hos fotografen och beställde bröllopsfotoförstoringar, och jag gissar på att det blev lite dyrare än väntat för vissa av oss. Vi var där direkt efter jobbet, när det var flera timmar sen lunch. Jag hade ätit knäckemackor. Det hade inte maken. Han svarade på tilltal med enstaka grymtningar (i bästa fall) tills middagen var uppäten någon timme senare. Jag förstår nu hur kul jag själv är när jag går på svältdiet. Det innebär naturligtvis inte att jag aldrig mer kommer att göra det. Man lär sig inte alltid av sina misstag.
Jag fick också tag på fastighetsskötaren igår och frågade om köksfläkten som skulle monterats "innan nyår". Korrekt fråga är alltid "Vilket nyår?", men vi har tydligen tappat lite av den ifrågasättande standardrutinen och antog alltså att det var 2008 som avsågs. Nu kommer arbetet tydligen att dra igång EFTER nyår (Vilket nyår?) och vara klart under våren (Jajustdet, vilken vår?). Under tiden får vi leva med o-fläkt och en IKEA-spot som matlagningsbelysning. Men det har vi ju gjort nu i ett par år, så några månader till går nog bra. Förutsatt att de menar DET HÄR nyåret och DEN HÄR våren.
Dagens graviditetsfundering: Har jag blivit varmare? Igår satt folk och gnuggade sina stelfrusna fingrar i kontorslandskapet, men jag (som brukar frysa mest av alla) tyckte att det var förhållandevis behagligt. Förvisso med tjock tröja och filt över knäna, men jag brukar faktiskt frysa även under dessa förutsättningar. Om jag håller på att bli varmare: Hurra!
Jag tror de har bytt tidningsbud hemma. Tidningen har varit sen några gånger de senaste veckorna. I morse kom den vid 07-tiden, fast jag ville läsa den 06:20. Det blev morgon-TV istället.
Idag är jag glad över
* att vi har ett badrum - man måste påminna sig om hur bra det är ibland
* knäckemackorna som finns på jobbet. Och osten!
* att det bara är en till julklapp (till maken) att fixa, och jag tror jag vet vad det blir
* att jag var ganska utsövd i morse och hade det riktigt mysigt med mitt kalenderljus framför TVn
* att få ligga i soffan och se Grey's Anatomy ikväll
Fast jag måste nog försöka få rumpan ur soffan snart. Rumpan, huvudet och fötterna, faktiskt. Jag hjälper till för lite hemma när jag väl däckat av efter middagen - och det händer ju i princip varje kväll om det inte är något som MÅSTE göras hemma. Just nu är min gräns för MÅSTE på en lite annan nivå än makens, så han diskar, stryker och städar medan jag läser eller ser på TV, trygg i min förvissning om att det i alla fall inte brinner någonstans. Det håller ju inte såklart. Om jag nu inte fixar att göra de här grejerna på kvällarna så får jag väl gå och lägga mig vid 21-tiden och sen gå upp en timme tidigare och ta min del av hushållsarbetet. Jag är gravid, inte handikappad (även om det ena inte nödvändigtvis utesluter det andra).
Igår var det något mulen stämning hemma. Min käre man går på "diet" som innebär att han envist inte äter sig mätt, och det innebär i sin tur att han blir tjurig när blodsockernivån går ner. Som alla blir. Igår var vi hos fotografen och beställde bröllopsfotoförstoringar, och jag gissar på att det blev lite dyrare än väntat för vissa av oss. Vi var där direkt efter jobbet, när det var flera timmar sen lunch. Jag hade ätit knäckemackor. Det hade inte maken. Han svarade på tilltal med enstaka grymtningar (i bästa fall) tills middagen var uppäten någon timme senare. Jag förstår nu hur kul jag själv är när jag går på svältdiet. Det innebär naturligtvis inte att jag aldrig mer kommer att göra det. Man lär sig inte alltid av sina misstag.
Jag fick också tag på fastighetsskötaren igår och frågade om köksfläkten som skulle monterats "innan nyår". Korrekt fråga är alltid "Vilket nyår?", men vi har tydligen tappat lite av den ifrågasättande standardrutinen och antog alltså att det var 2008 som avsågs. Nu kommer arbetet tydligen att dra igång EFTER nyår (Vilket nyår?) och vara klart under våren (Jajustdet, vilken vår?). Under tiden får vi leva med o-fläkt och en IKEA-spot som matlagningsbelysning. Men det har vi ju gjort nu i ett par år, så några månader till går nog bra. Förutsatt att de menar DET HÄR nyåret och DEN HÄR våren.
Dagens graviditetsfundering: Har jag blivit varmare? Igår satt folk och gnuggade sina stelfrusna fingrar i kontorslandskapet, men jag (som brukar frysa mest av alla) tyckte att det var förhållandevis behagligt. Förvisso med tjock tröja och filt över knäna, men jag brukar faktiskt frysa även under dessa förutsättningar. Om jag håller på att bli varmare: Hurra!
Jag tror de har bytt tidningsbud hemma. Tidningen har varit sen några gånger de senaste veckorna. I morse kom den vid 07-tiden, fast jag ville läsa den 06:20. Det blev morgon-TV istället.
Idag är jag glad över
* att vi har ett badrum - man måste påminna sig om hur bra det är ibland
* knäckemackorna som finns på jobbet. Och osten!
* att det bara är en till julklapp (till maken) att fixa, och jag tror jag vet vad det blir
* att jag var ganska utsövd i morse och hade det riktigt mysigt med mitt kalenderljus framför TVn
* att få ligga i soffan och se Grey's Anatomy ikväll
2008-12-02
Som en ny människa
Japp! Jag är nöjd med min klippning! Ny färg och ny(gammal) frisyr. Ingen mellanblond hårboll på huvudet längre, alltså. Har fått mycket positiv feedback från kollegerna, så sannolikt är det inte BARA jag som tycker att det hela är en förbättring.
Förra veckan ändrade jag min morgonrutin genom att byta ut yoghurten mot gröt. Det verkar ha haft en positiv effekt på magen, så trots att jag egentligen gillar kall frukost bättre än varm blir det gröt den här veckan också. Idag ändrade jag lite till, och lagade frukost direkt när jag gick upp, istället för att duscha först. Tänkte att det borde funka bättre ur illamåendesynpunkt, och det var helt riktigt. Jag klappar ming själv på axeln för denna lysande idé.
Idag blev det allt en lång lunch - vi pratade dykning med vidhängande lustiga anekdoter. Min dykutrustning är borta sen länge, men det vore kul att dyka igen. Fast det är klart. Just nu går det ju inte. Apparatdykning är nog en av de grejer som faktiskt är fosterskadliga på riktigt. Inte som parmaskinka.
Ikväll ska jag och maken ta oss till vår bröllopsfotograf och se om det finns en möjlighet att förstora några bilder innan jul. Det känns som om chansen är ganska låg. Men man vet inte förrän man provat. Föräldrarna har hintat om en bild rätt länge nu, så det börjar väl bli dags. Tyvärr kommer det redan att finnas 500 mer förutseende personer i kö för förstoringar - personer som ska ge inramade bilder på dreglande padd-liknande bebisar till hela släkten.
Järntabletterna står på menyn igen, sen förra veckan. Tyvärr är jag fortfarande jättetrött på kvällarna, så jag vet inte om jag behöver klämma i mig ännu mer järn, eller om tröttheten beror på nåt annat.
Det blir en kort vecka den här veckan, men julfest på makens jobb på fredag. Jag undrar vad jag ska ha på mig. Jag går nog i någon gammal klänning utan problem. Måste prova, bara. Om det nu är klänning som gäller, alltså.
Jag längtar till ikväll, när man får ligga i soffan! Tyvärr kommer jag att må dåligt och vilja gå och lägga mig, men å andra sidan mår jag dåligt och vill gå och lägga mig nu också. Lite trist. Har ett lite lustigt, nästan nasalt illmående idag. Kommer i vågor, och är inte så besvärande så länge jag jobbar, men tillräckligt besvärande för att sänka mig ikväll om jag känner mig själv rätt.
Förresten tror jag att Postafen faktiskt hjälper en smula. I lördags mådde jag nog bra hela dagen, utom under en kort hungerperiod på em. Kanske kan det vara så att jag mår bättre om jag får sova ordentligt? Kanske ska testa att gå isäng vid 20-tiden ikväll ;)
Frisören hade sina hundar i salongen igår. Först märkte jag inte av dem alls, men mot slutet var jag tämligen astmatisk. Idag nyser jag som en tok. Jag fattar ju att hon inte vill lämna hundarna ensamma hur länge som helst, eftersom jag nu klippte mig på kvällstid.. men lustigt att hon inte ens tänkte på att fråga om allergier.
Något annat spännande som händer i mitt liv? Nej. Inte egentligen. Jag kollar lite förstrött efter ny lägenhet, eftersom vår inte är optimalt praktisk som familjeboende (även om den är stor). Fascinerad hittar jag hyresrätt-radhus för 17000 i månaden. Vi tjänar inte så dåligt, maken och jag, men 17000 är nog i saftigaste laget även för oss med högre medelinkomst. De som tjänar mer än oss köper väl en villa? Eller finns det fler därute som tycker att HR är det mest bekväma boendet? Även om man har råd att köpa?
Idag ligger följande på plus-sidan:
* Kort vecka
* Två julbord till helgen
* Få prata med fastighetsskötaren ikväll och få reda på var den där utlovade köksfläkten tagit vägen
* Fortsatt sköna arbetsuppgifter som kräver precis lagom lite tankearbete
* Håret är kort! Kort!
Förra veckan ändrade jag min morgonrutin genom att byta ut yoghurten mot gröt. Det verkar ha haft en positiv effekt på magen, så trots att jag egentligen gillar kall frukost bättre än varm blir det gröt den här veckan också. Idag ändrade jag lite till, och lagade frukost direkt när jag gick upp, istället för att duscha först. Tänkte att det borde funka bättre ur illamåendesynpunkt, och det var helt riktigt. Jag klappar ming själv på axeln för denna lysande idé.
Idag blev det allt en lång lunch - vi pratade dykning med vidhängande lustiga anekdoter. Min dykutrustning är borta sen länge, men det vore kul att dyka igen. Fast det är klart. Just nu går det ju inte. Apparatdykning är nog en av de grejer som faktiskt är fosterskadliga på riktigt. Inte som parmaskinka.
Ikväll ska jag och maken ta oss till vår bröllopsfotograf och se om det finns en möjlighet att förstora några bilder innan jul. Det känns som om chansen är ganska låg. Men man vet inte förrän man provat. Föräldrarna har hintat om en bild rätt länge nu, så det börjar väl bli dags. Tyvärr kommer det redan att finnas 500 mer förutseende personer i kö för förstoringar - personer som ska ge inramade bilder på dreglande padd-liknande bebisar till hela släkten.
Järntabletterna står på menyn igen, sen förra veckan. Tyvärr är jag fortfarande jättetrött på kvällarna, så jag vet inte om jag behöver klämma i mig ännu mer järn, eller om tröttheten beror på nåt annat.
Det blir en kort vecka den här veckan, men julfest på makens jobb på fredag. Jag undrar vad jag ska ha på mig. Jag går nog i någon gammal klänning utan problem. Måste prova, bara. Om det nu är klänning som gäller, alltså.
Jag längtar till ikväll, när man får ligga i soffan! Tyvärr kommer jag att må dåligt och vilja gå och lägga mig, men å andra sidan mår jag dåligt och vill gå och lägga mig nu också. Lite trist. Har ett lite lustigt, nästan nasalt illmående idag. Kommer i vågor, och är inte så besvärande så länge jag jobbar, men tillräckligt besvärande för att sänka mig ikväll om jag känner mig själv rätt.
Förresten tror jag att Postafen faktiskt hjälper en smula. I lördags mådde jag nog bra hela dagen, utom under en kort hungerperiod på em. Kanske kan det vara så att jag mår bättre om jag får sova ordentligt? Kanske ska testa att gå isäng vid 20-tiden ikväll ;)
Frisören hade sina hundar i salongen igår. Först märkte jag inte av dem alls, men mot slutet var jag tämligen astmatisk. Idag nyser jag som en tok. Jag fattar ju att hon inte vill lämna hundarna ensamma hur länge som helst, eftersom jag nu klippte mig på kvällstid.. men lustigt att hon inte ens tänkte på att fråga om allergier.
Något annat spännande som händer i mitt liv? Nej. Inte egentligen. Jag kollar lite förstrött efter ny lägenhet, eftersom vår inte är optimalt praktisk som familjeboende (även om den är stor). Fascinerad hittar jag hyresrätt-radhus för 17000 i månaden. Vi tjänar inte så dåligt, maken och jag, men 17000 är nog i saftigaste laget även för oss med högre medelinkomst. De som tjänar mer än oss köper väl en villa? Eller finns det fler därute som tycker att HR är det mest bekväma boendet? Även om man har råd att köpa?
Idag ligger följande på plus-sidan:
* Kort vecka
* Två julbord till helgen
* Få prata med fastighetsskötaren ikväll och få reda på var den där utlovade köksfläkten tagit vägen
* Fortsatt sköna arbetsuppgifter som kräver precis lagom lite tankearbete
* Håret är kort! Kort!
2008-12-01
Kort och koncist
Det blir, för att vara jag, ett kort inlägg.
Jag har handlat kläder för 2500 kr i helgen, det räckte till 2 par muddbyxor och 2 BHar. Halleluja för mudd! Inget klämmer på magen. Men sexig, det känner man sig inte. BH-äventyret är en historia för sig, eftersom de som tillverkar detta plagg verkar ha fattat att alla vill ha liten kropp och stora lökar. Följdaktligen har mina blygsamma behag förvandlats till D-kupor. Mycket märkligt.
Jag kan fö tala om att alkoholfri Cobra är riktigt läbbigt. Testa inte den på en pub. Ta en cola istället. Vi var ute en snabbis i fredags och ölade med ett par kompisar till maken. Ja, för mig blev det en snabbis, efter äckel-ölen körde jag hem eftersom parkeringstiden gick ut. Maken kom hem illamående tre timmar senare och mumlade nåt om citronöl. Vådan med att gå till ett ställe med för stort utbud.
Det adventspyntades också en del i helgen, så nu är det fint hemma. Inte städat, men fint. Röda gardiner, stjärnor, stakar och slinga på balkongen.
Idag har jag jobbat i glädje, eftersom jag äntligen har fått en lagom överblickbar uppgift att bita i. Och nu är det dags att åka hem till rotfruktspannkakan och tvättiden.
Idag är jag glad över
* Adventsstjärnorna som lyser upp hemmet
* Mina nya byxor
* Att jag ska klippa mig ikväll (vi får se hur glad jag är i morrn)
* Bra dag på jobbet
* Har gått in i vecka 15
Jag har handlat kläder för 2500 kr i helgen, det räckte till 2 par muddbyxor och 2 BHar. Halleluja för mudd! Inget klämmer på magen. Men sexig, det känner man sig inte. BH-äventyret är en historia för sig, eftersom de som tillverkar detta plagg verkar ha fattat att alla vill ha liten kropp och stora lökar. Följdaktligen har mina blygsamma behag förvandlats till D-kupor. Mycket märkligt.
Jag kan fö tala om att alkoholfri Cobra är riktigt läbbigt. Testa inte den på en pub. Ta en cola istället. Vi var ute en snabbis i fredags och ölade med ett par kompisar till maken. Ja, för mig blev det en snabbis, efter äckel-ölen körde jag hem eftersom parkeringstiden gick ut. Maken kom hem illamående tre timmar senare och mumlade nåt om citronöl. Vådan med att gå till ett ställe med för stort utbud.
Det adventspyntades också en del i helgen, så nu är det fint hemma. Inte städat, men fint. Röda gardiner, stjärnor, stakar och slinga på balkongen.
Idag har jag jobbat i glädje, eftersom jag äntligen har fått en lagom överblickbar uppgift att bita i. Och nu är det dags att åka hem till rotfruktspannkakan och tvättiden.
Idag är jag glad över
* Adventsstjärnorna som lyser upp hemmet
* Mina nya byxor
* Att jag ska klippa mig ikväll (vi får se hur glad jag är i morrn)
* Bra dag på jobbet
* Har gått in i vecka 15
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)