Julefläsket

Sen jag skrev senast har jag avklarat en synth-konsert (oj, så ont i ryggen jag fick!), 6 timmars minibussåkande, ett besök i ett flygledartorn och två julbord. Det hade varit skönt att vila lite också.

Under konserten funderade jag på om min invånare kan höra starka ljud. Om inte annat så tror jag att den kände av dem, eftersom jag själv trodde att hjärtat skulle börja slå i otakt pga de kraftiga ljudvågorna. Mådde inte helt bra av strobbarna heller, så jag tror jag får nöja mig med sittplats på bekvämt avstånd på eventuella kommande musikaliska evenemang.

Har jag sagt att jag tror att jag har fått urinvägsinfektion? Det har jag nog. Hur som helst gick minibussresorna bra, eftersom jag inte drack NÅGONTING innan avfärd, och det blev en kisspaus per resa. Fick köra hem själv, så jag kunde bestämma att vi skulle stanna i Gislaved. Jag har ringt till MVC nu, och pratat med min barnmorskas telefonsvarare. Förhoppningsvis får jag komma in och lämna ett prov snart. Det finns lite för många skräckscenarios med just UVI under graviditeten för att jag ska känna mig helt tillfreds.

Jag har faktiskt mått bra hela helgen. Det beror nog på till lika delar Postafen som vistelse utanför hemmet. Jag mår helt enkelt sämst hemma. Tyvärr. Har läst mig till att även UVI kan ge illamående, så kanske är det där skon klämmer nu.

Julmaten var i alla fall god, och jag fick både sillsallad och kalvsylta. Fast olika dagar. Jag tröttnade på båda tillställningarna vid 22:30-tiden, men tyvärr var det omöjligt att ta sig tillbaka till hotellet för egen maskin på fredan, eftersom kalaset var placerat en bra bit utanför stan. Bussen hem gick kl 01:30, och det kändes som en oändlig väntan. Som tur var kände jag ändå ett par personer (förutom maken) på stället, så även om jag inte var speciellt kul sällskap där jag satt och gäspade så kunde jag i alla fall sysselsätta mig med nåt. Julbord nr 2 var här i stan, och då åkte vi glatt hem när vi blev trötta. Vi somnade både två i soffan till en dokumentär om Britney Spears runt 23-tiden.

Det känns som om den sista sträckan fram till jul är oändlig. Två veckor kvar nu. Bränslet är liksom slut, och reservdunken är tom. Men på nåt sätt fungerar det ju varje år.

Ska handla sista klappen till maken efter jobbet, eftersom han inte kommer hem förrän kl 20 ikväll. Sen är bestyren över. Måste leta upp Kesella också, för som vanligt är det helt slut i affärerna nu när det ska bakas lussebullar. Jag ska också baka lussebullar, men inte förrän på fredag. Tyvärr behöver jag kesella till dagens middag också.

Jag har ju läst boken "Den hemlige kocken" som handlar om livsmedelstillsatser. Det fick igår till följd att jag inte köpte färdigskivad rostbiff, utan köpte en hel köttbit. Jag menar, MÅSTE det vara glutamat i allt? Till och med i rostbiff? Nu får jag alltså starta ett ugnsstekningsprojekt ikväll, bara för att få till lite kallskuret.

Hoppas mamma har handlat glutamatfri skinka - jag hör till den minoritet som vill ha skinkan grå och lite torr, och hörde till den grupperingen redan innan jag visste att köpt/färdigkokt julskinka proppas full med vatten, bindemedel, smakförstärkare och nåt slags nitrat (som gör att den behåller den rosa färgen). När jag var liten gjorde mamma alltid julskinka själv, helt från grunden. Dvs det inköptes en halv gris som styckades och frystes in, sen tog man fram skinkan, la den i nån slags saltlag(?) i flera dagar, innan den kokades och slutligen griljerades. Mmm, DET är riktig julskinka det!

Idag är jag glad över
* att mina tester på jobbet plötsligt fungerar
* att gravlaxen såg så pigg ut att jag vågade äta den i lördags
* att kalenderljuset blir kortare för varje dag
* att jag äntligen har kunnat känna livmodern utanpå magen - maken kände också!
* att vi har en mer eller mindre fungerande skärmaskin som vi kan skära ett kilo rostbiff med i morrn