I förmiddags var jag och tränade spinning. Skönt att det fortfarande går att träna, även om jag dragit ner på takten ganska ordentligt (när vi kommer till sista låten och instruktören peppar alla att ta i så de nästan spricker så börjar jag så smått varva ner). Hittills har jag varit nöjd med att de gamla träningsbyxorna som jag fiskat fram ur garderoben har så uttöjd midjeresår att jag kommer att få upp dem över magen fram till maj - men idag insåg jag att tyvärr börjar även resten av byxorna bli så uttöjda att de inte vill stanna på plats. Att resåren hamnar under magen är väl OK, men att byxgrenen hamnar en decimeter nedanför skrevet är inte fullt så charmigt, eller bekvämt för den delen. Googlade lite för att hitta någon återförsäljare av träningsbyxor för gravida, men det enda jag hittade var nån outlet där man kunde välja mellan XL och S. Inte min storlek. Jag antar att jag får fortsätta med att hissa upp byxorna. Alternativt skaffa hängslen.
Maken visade sig faktiskt betydligt mer intresserad av det där huset än han lät per telefon. Vi kommer naturligtvis fortfarande inte att ta erbjudandet, och inte får vi någon egen visning heller. Jag kommer istället att åka dit på söndag med några väninnor. Vi kommer att få trängas med småbarnsfamiljer och par i min ålder och jag kommer att tycka att det är lite halvpinsamt att jag har med mig en hel delegation av människor som inte över huvud taget kommer att bo i själva huset (som ju inte jag heller kommer att göra, men jag är i alla fall en spekulant...)
Funderar på att ta en liten tripp till området idag, så jag hittar i morgon (och vet hur lång tid det tar att ta sig dit). I uppgifterna stod det att det tar 15 minuter från centrum, men för det första bor jag inte i centrum och för det andra så har jag ingen aning om ifall det finns några jättelika vägarbeten eller annat i den riktningen som kan sätta käppar i hjulet. Det vore nog ännu mer genant att komma försent med sin delegation av nyfikna kompisar än att komma dit i tid med dem.
Nu har jag gått in i vecka 25. Barn som föds i v. 25 har 70% chans att klara sig, men risken för skador är ganska stor. Lyckligtvis finns det inga tecken på att någon förlossning är i annalkande. Jag hoppas att bebisen trivs bra därinne och vill stanna i åtminstone 3 månader till. Helst hela vägen fram till 21/5. Det finns inga nya foton, för jag tror inte att jag ser så värst mycket tjockare ut än förra veckan. Magen har dock ändrat form lite, men är fortfarande liksom platt över naveln.
Ska hem till en kompis och äta middag ikväll. Jag bad henne köpa alkoholfritt rödvin till mig, för även om jag egentligen tycker att det är rätt läskigt har jag nu kommit till en punkt där vatten till maten är ack så o-festligt, och sötade drycker liksom inte riktigt passar till rustika kötträtter. Har lovat att hjälpa till med inköpen av mat, och också fått i hemläxa att fundera ut vad vi ska äta :) Hon har nog några idéer, men kände kanske själv att de inte var så strålande som hon hade velat.
Idag är jag glad över
* att jag åtminstone kommer att få lite längre linnen att träna i snart (magen är inte jättecharmig då den sticker ut mellan över- och underdel på ett träningspass)
* att maken kom iväg till helgens event i Stockholm - det såg mörkt ut igår, eftersom det var kris på jobbet och pratades om helgarbete för honom
* att jag åt jättemycket smågodis igår utan att må speciellt illa
* att jag sluppit drabbas av influensa hittills
* att jag fortfarande sover bra, trots 1-2 kisspauser varje natt
2009-01-28
A dream come true?
Vi har blivit erbjudna ett hus i ett mindre samhälle utanför stan. Märk väl, ett hus att HYRA. Sprillans nytt, två våningar, 4 sovrum, carport och trädgård. Och utsikt. Jag har alltid sagt att jag gärna bor i ett hus, det är äga ett hus jag helst undviker. Så har även maken sagt. Märkligt nog är han inte alls speciellt exalterad när möjligheten väl finns. Faktiskt snarare surmulen. Det beror antagligen på att
Vi bor ju inte dåligt nu, så det finns ingen flyttpanik. Jag tycker däremot att det är dumt att inte ta möjligheten om man får den. Å andra sidan så ska naturligtvis båda vara överens om att det är just en möjlighet, och inte ett straff.
Mina tarmar har varit nån slags metangasanläggning de senaste dagarna. Det tränger på och pyser ut. Och det kurrar och bubblar lustigt nånstans djupt inne i buken. Ibland känns det som om tarmaktiviteten väcker det lilla pyret, för det börjar röra sig ungefär samtidigt som tarmarna rör sig. Ibland tror jag att den sparkar ilsket mot tarmpaketet, för jag kan få en mycket märklig känsla i de trakterna helt oprovocerat. Men jag vet inte. Svårt att säga. Tror också att jag till slut har lyckats förstå delar av kissnödigheten. De där gångerna när man blir mystiskt kissnödig sådär på sekunden, det är nog inte för att njurarna har släppt iväg 1dl urin helt abrupt, utan för att någon tassar omkring på blåsan. Just DE kissnödighetsattackerna går nämligen över efter några minuter.
Jag har börjat vänja mig vid magen nu. Känner mig inte alls så tjock som jag ser ut. Har inte vägt mig på ett tag, men gissar på att jag kanske har gått upp 8kg totalt. Hoppas på att slippa gå upp mer än 15 (helst mindre), för allt över 12 är överflödigt. Så länge överflödet består av svullna fötter är det väl i sin ordning, men jag vill helst inte få hur tjocka lår som helst på köpet. "Det går bort när man ammar" säger folk, men tänk om man inte kan amma då? Jag har inte suttit och hobbytryckt på tuttarna än, men nån spontan råmjölkstillströmning har jag inte märkt av.
Idag är en seg dag på jobbet. Sen efter lunch har jag väntat på att ett par kolleger ska bli färdiga med sina punkter eftersom nästa steg i mitt arbete bygger på att de är klara. Ännu verkar ingen ljusning har skett. Har städat upp lite, surfat Familjeliv, kollat in planritningar och fasadbilder på Huset och grämt mig, men bara lite - jag har också mina dubier mot att flytta ut till en familjeidyll 15 minuters bilväg från stan (som blir 35 minuter i rusningstrafik) när vi behöver pengarna till att köpa ny bil snarare än till högre boendekostnader.
Jag har för all del flextimmar att ta ut, så jag skulle kunnat gå hem tidigare. Men det "får" jag inte (utan att jobba in tiden igen), och jag har redan 5 timmar att jobba in. Låter lite konstigt, va..? Funkar såhär: Gentemot min arbetsgivare ligger jag på plus-flex. I mitt projekt ligger jag på minus. Och det låter ju inget vidare då det återrapporteras. Logiken blir att det är bättre att jag rapporterat att jag jobbat med saker som jag inte har jobbat med än att jag bara säger att jag inte har jobbat och att det är klart ändå. Ytterst smidigt.
Idag är jag glad över
* att jag får gå på husvisning
* att det kommer att vara städat hemma när vi kommer hem
* att jag inte gick upp supertidigt utan istället fick se att himlen ljusnade medan jag cyklade till jobbet
* att vi har internet på jobbet
* att jag inte alls mådde dåligt igår
- Jag sökte hyres-villan utan att fråga honom först (hade ju inte räknat med att få ett erbjudande, och jag kan ju inte rådfråga honom för varje objekt jag söker - det kan vara flera om dagen)
- Huset ligger inte i stan
- Månadskostnaden hamnar på i runda slängar 12000 kr.
Vi bor ju inte dåligt nu, så det finns ingen flyttpanik. Jag tycker däremot att det är dumt att inte ta möjligheten om man får den. Å andra sidan så ska naturligtvis båda vara överens om att det är just en möjlighet, och inte ett straff.
Mina tarmar har varit nån slags metangasanläggning de senaste dagarna. Det tränger på och pyser ut. Och det kurrar och bubblar lustigt nånstans djupt inne i buken. Ibland känns det som om tarmaktiviteten väcker det lilla pyret, för det börjar röra sig ungefär samtidigt som tarmarna rör sig. Ibland tror jag att den sparkar ilsket mot tarmpaketet, för jag kan få en mycket märklig känsla i de trakterna helt oprovocerat. Men jag vet inte. Svårt att säga. Tror också att jag till slut har lyckats förstå delar av kissnödigheten. De där gångerna när man blir mystiskt kissnödig sådär på sekunden, det är nog inte för att njurarna har släppt iväg 1dl urin helt abrupt, utan för att någon tassar omkring på blåsan. Just DE kissnödighetsattackerna går nämligen över efter några minuter.
Jag har börjat vänja mig vid magen nu. Känner mig inte alls så tjock som jag ser ut. Har inte vägt mig på ett tag, men gissar på att jag kanske har gått upp 8kg totalt. Hoppas på att slippa gå upp mer än 15 (helst mindre), för allt över 12 är överflödigt. Så länge överflödet består av svullna fötter är det väl i sin ordning, men jag vill helst inte få hur tjocka lår som helst på köpet. "Det går bort när man ammar" säger folk, men tänk om man inte kan amma då? Jag har inte suttit och hobbytryckt på tuttarna än, men nån spontan råmjölkstillströmning har jag inte märkt av.
Idag är en seg dag på jobbet. Sen efter lunch har jag väntat på att ett par kolleger ska bli färdiga med sina punkter eftersom nästa steg i mitt arbete bygger på att de är klara. Ännu verkar ingen ljusning har skett. Har städat upp lite, surfat Familjeliv, kollat in planritningar och fasadbilder på Huset och grämt mig, men bara lite - jag har också mina dubier mot att flytta ut till en familjeidyll 15 minuters bilväg från stan (som blir 35 minuter i rusningstrafik) när vi behöver pengarna till att köpa ny bil snarare än till högre boendekostnader.
Jag har för all del flextimmar att ta ut, så jag skulle kunnat gå hem tidigare. Men det "får" jag inte (utan att jobba in tiden igen), och jag har redan 5 timmar att jobba in. Låter lite konstigt, va..? Funkar såhär: Gentemot min arbetsgivare ligger jag på plus-flex. I mitt projekt ligger jag på minus. Och det låter ju inget vidare då det återrapporteras. Logiken blir att det är bättre att jag rapporterat att jag jobbat med saker som jag inte har jobbat med än att jag bara säger att jag inte har jobbat och att det är klart ändå. Ytterst smidigt.
Idag är jag glad över
* att jag får gå på husvisning
* att det kommer att vara städat hemma när vi kommer hem
* att jag inte gick upp supertidigt utan istället fick se att himlen ljusnade medan jag cyklade till jobbet
* att vi har internet på jobbet
* att jag inte alls mådde dåligt igår
2009-01-26
Ögonsvid
Snart dags att börja med ett nytt par linser, känner jag. Det svider i ögonen. Kanske litegrann för att jag är trött, iofs. Började tidigare i morse eftersom jag måste jobba in lite tid, och sov lite halvdåligt på morgonkvisten - jag vaknade 04:20 och sen somnade jag inte om riktigt ordentligt, utan låg i nån slags dvala där bisarra drömmar passerade revy.
Dags för en liten hälsosammanställning igen, va?
Jag mår fortfarande illa, praktiskt taget varje kväll, men det är ett ganska snällt illamående. Jag mår dessutom illa om jag inte äter tillräckligt ofta, äter för mycket socker eller trycker i mig mycket mat.
Foglossning i bakre delen av bäckenet känner jag av ibland, ett par gånger i veckan kanske. Fortfarande inte speciellt smärtfyllt.
Jag har varit konstant snuvig sen i november nån gång. Lite småtäppt, snorig och så nyser jag några gånger om dagen.
Andfådd blir jag väldigt lätt. Det är väl en kombination av ökad blodvolym, minskad kondition och ökad kroppsvikt.
Ryggen har vilat upp sig ganska bra under helgen. Inget kroniskt, alltså.
Magen är helt OK, skulle kunna funka bättre, men inte alls så hård som den var i början.
Saker som luktar syntetiskt får mig inte längre att må jättedåligt. Jag kan vistas inne på toaletten frivilligt, trots den kemiska doften från väggarna.
Är fortfarande tröttare än vanligt, svårt att hålla mig vaken efter kl 23 om jag bara är hemma och jäser. Somnar obönhörligen till alla TV-filmer som börjar kl 21.
Ingen halsbränna/sura uppstötningar, men jag kan känna att det är på gång om jag böjer mig framåt ganska snart efter att jag har ätit/druckit.
Kissnödig är jag fortfarande, oftare än bekvämt. Har dock testat att gå på bio i helgen, och jag klarar av att hålla mig i ett par timmar utan större problem.
Törsten är ungefär konstant, har legat högt sen början av graviditeten, men efter de första veckorna sjönk det till en något mer acceptabel nivå.
Det spänner inte längre i magen på samma sätt som för ett par veckor sen. Misstänker iofs att det kommer tillbaka.
Som synes så mår jag alltså förhållandevis bra. Det jobbigaste är nog det kvarvarande illamåendet samt andfåddheten i kombination med nästäppan.
Vi har bokat in oss för spa nu, tredagarsvistelse på kurort med massage (japp, de masserar mig också!) och pedikyr, bubbelpool och supé. Det är två månader kvar, men nedräkningen har redan börjat.
Lyckades efter många om och men beställa lite kläder från Ellos. Det blev ju inte billigt, men förhoppningsvis bra. Det vet jag om nån dryg vecka. Insåg att jag behövde beställa ett par linnen att träna i också, om jag inte vill spinna med magen bar i februari. Inte ens Ellos har träningskläder för gravida, så det blev standardsortimentet för facila 175 kr/styck.
Om drygt två veckor är det dags för nästa besök på MVC. Ska bli skönt att bli uppkollad igen - lyssna på hjärtljud, kolla järn och blodsocker och allt vad det nu är de gör.
Igår kunde jag se hur magen rörde sig när bebisen rörde sig. Det var lite kul! Fast det känns fortfarande rätt overkligt att det bor någon därinne. På bion blev det allt liv! Antagligen var det ljudvolymen som gjorde den lille (eller lilla) upprörd på ett eller annat sätt.
I går kväll roade jag mig med att peta på bebisen genom magen innan jag skulle somna. Lyckades peta till ganska ordentligt precis när den stack ut något (arm/ben/huvud/rumpa) så jag hoppas att jag inte gjorde den illa. Annars brukar man kunna leka lite med den, om den rör sig på ett ställe så kan man "peta tillbaka" där man kände rörelsen, och då svarar den med en rörelse till på samma ställe. Efter gårdagens lite väl hårda tag flyttade den över energin till andra sidan magen istället. Förorättat, gissar jag.
Vinterkräksjukan verkar fortfarande härja. Den och influensan. Det är VAB och sjukskrivningar till höger och vänster. Läste i tidningen om ett dagis som hade haft barn kräksjuka i 10 veckor. Inte samma barn, då. Eller jo, några hade nog lyckats få det flera gånger. En kollega hade avstyrt ett besök med sin son på ett sånt där lekland - "Jamen bara tänk på hur många sjuka ungar som har varit och dreglat (eller värre) i bollhavet!" sa han. Jag har förstått att den där kräksjukan inte är att leka med.
Idag är jag glad över
* att SPA är inbokat
* att jag sluppit vinterkräk hittills
* att jag lyckats skjuta upp ett möte med en försäkringssäljare till nästa vecka
* att bebisen har rört sig varje dag hittills (och rör sig just nu)
* att jag mår förhållandevis bra
Dags för en liten hälsosammanställning igen, va?
Jag mår fortfarande illa, praktiskt taget varje kväll, men det är ett ganska snällt illamående. Jag mår dessutom illa om jag inte äter tillräckligt ofta, äter för mycket socker eller trycker i mig mycket mat.
Foglossning i bakre delen av bäckenet känner jag av ibland, ett par gånger i veckan kanske. Fortfarande inte speciellt smärtfyllt.
Jag har varit konstant snuvig sen i november nån gång. Lite småtäppt, snorig och så nyser jag några gånger om dagen.
Andfådd blir jag väldigt lätt. Det är väl en kombination av ökad blodvolym, minskad kondition och ökad kroppsvikt.
Ryggen har vilat upp sig ganska bra under helgen. Inget kroniskt, alltså.
Magen är helt OK, skulle kunna funka bättre, men inte alls så hård som den var i början.
Saker som luktar syntetiskt får mig inte längre att må jättedåligt. Jag kan vistas inne på toaletten frivilligt, trots den kemiska doften från väggarna.
Är fortfarande tröttare än vanligt, svårt att hålla mig vaken efter kl 23 om jag bara är hemma och jäser. Somnar obönhörligen till alla TV-filmer som börjar kl 21.
Ingen halsbränna/sura uppstötningar, men jag kan känna att det är på gång om jag böjer mig framåt ganska snart efter att jag har ätit/druckit.
Kissnödig är jag fortfarande, oftare än bekvämt. Har dock testat att gå på bio i helgen, och jag klarar av att hålla mig i ett par timmar utan större problem.
Törsten är ungefär konstant, har legat högt sen början av graviditeten, men efter de första veckorna sjönk det till en något mer acceptabel nivå.
Det spänner inte längre i magen på samma sätt som för ett par veckor sen. Misstänker iofs att det kommer tillbaka.
Som synes så mår jag alltså förhållandevis bra. Det jobbigaste är nog det kvarvarande illamåendet samt andfåddheten i kombination med nästäppan.
Vi har bokat in oss för spa nu, tredagarsvistelse på kurort med massage (japp, de masserar mig också!) och pedikyr, bubbelpool och supé. Det är två månader kvar, men nedräkningen har redan börjat.
Lyckades efter många om och men beställa lite kläder från Ellos. Det blev ju inte billigt, men förhoppningsvis bra. Det vet jag om nån dryg vecka. Insåg att jag behövde beställa ett par linnen att träna i också, om jag inte vill spinna med magen bar i februari. Inte ens Ellos har träningskläder för gravida, så det blev standardsortimentet för facila 175 kr/styck.
Om drygt två veckor är det dags för nästa besök på MVC. Ska bli skönt att bli uppkollad igen - lyssna på hjärtljud, kolla järn och blodsocker och allt vad det nu är de gör.
Igår kunde jag se hur magen rörde sig när bebisen rörde sig. Det var lite kul! Fast det känns fortfarande rätt overkligt att det bor någon därinne. På bion blev det allt liv! Antagligen var det ljudvolymen som gjorde den lille (eller lilla) upprörd på ett eller annat sätt.
I går kväll roade jag mig med att peta på bebisen genom magen innan jag skulle somna. Lyckades peta till ganska ordentligt precis när den stack ut något (arm/ben/huvud/rumpa) så jag hoppas att jag inte gjorde den illa. Annars brukar man kunna leka lite med den, om den rör sig på ett ställe så kan man "peta tillbaka" där man kände rörelsen, och då svarar den med en rörelse till på samma ställe. Efter gårdagens lite väl hårda tag flyttade den över energin till andra sidan magen istället. Förorättat, gissar jag.
Vinterkräksjukan verkar fortfarande härja. Den och influensan. Det är VAB och sjukskrivningar till höger och vänster. Läste i tidningen om ett dagis som hade haft barn kräksjuka i 10 veckor. Inte samma barn, då. Eller jo, några hade nog lyckats få det flera gånger. En kollega hade avstyrt ett besök med sin son på ett sånt där lekland - "Jamen bara tänk på hur många sjuka ungar som har varit och dreglat (eller värre) i bollhavet!" sa han. Jag har förstått att den där kräksjukan inte är att leka med.
Idag är jag glad över
* att SPA är inbokat
* att jag sluppit vinterkräk hittills
* att jag lyckats skjuta upp ett möte med en försäkringssäljare till nästa vecka
* att bebisen har rört sig varje dag hittills (och rör sig just nu)
* att jag mår förhållandevis bra
2009-01-23
Magen i v. 24
OK, såhär ser man då alltså ut. Förutom att jag har både huvud och ben i vanliga fall, naturligtvis. Magens kantighet beror på att min normala putmage sitter precis under naveln, och graviditeten nu har börjat trycka ut magen lite högre upp också. Ju större mage, desto rundare. Antar jag.
Vecka 24
För att fira ny vecka så har jag lagt upp en liten bebisnedräknare på sidan. Idag är det 118 dagar kvar.
Fick maken att fota mig igår, och det kan kanske hända att jag lägger upp en bild senare ikväll - fast min arm ser så fläskig ut att magen ter sig liten i jämförelse. Så vi får se.
Bebisen har varit ganska lugn de senaste två dagarna. Den rör lite på sig, men inte lika bestämt som innan. Läste att den nu har börjat få det lite trångt, så den kanske inte kan ta sats på samma sätt för sparkarna nu... sen blir den väl starkare och klarar av att sparkas ordentligt ändå. Ibland spänner det till i magen. Det håller i sig i nån halvminut för att sedan avta. Hade det varit hela magen som blivit spänd hade jag trott att det var en sammandragning, men nu känns det ganska lokalt. Vet inte om det är knytet som sträcker på sig, vänder sig eller sysslar med nåt annat, men jag gissar på det.
Den skall väga ett drygt halvkilo nu, och vara 21 cm från hjässa till rumpa. Det känns allt lite overkligt att man går omkring och bär på något av den storleken utan att det bekommer en nämnvärt.
Det är fredag idag, och det känns skönt. Är trött i ryggen - maken masserade lite igår och det finns en punkt på vänster sida, lite ovanför svanken, som verkligen strålar ut smärta när man klämmer på den. Vet inte riktigt vad jag ska göra åt saken, antar att man får vila och hoppas på att det ger med sig av sig självt. Var på spinning i går kväll, men tycker inte att det har blivit vare sig bättre eller sämre på grund av det. Skönt att det inte förvärrats i alla fall.
Hur som helst så plågar ryggen mig inte så speciellt, jag är som sagt lite trött i den. Inte värre än så.
Idag hittade en kollega en kul sida på nätet, http://www.jobbskatteavdrag.se/. Man kan se hur mycket man betalar i skatt, men det skojigaste är att det är en ohöljd beundrarsida för alliansregeringen, där man via en länk kan skicka ett automatgenererat mail till Anders Borg som tackar honom och resten av regeringen för de x antal extra kronor man "fått i plånboken" sedan 2006. Jag tyckte att det hela var mycket lustigt. Speciellt om man tar i beaktande att alla mail till regeringsmedlemmar måste diarieföras. Om man spammar honom tillräckligt mycket så kommer ytterligare en arbetslös Volvoanställd att komma till nytta som ny diarieförare. Kanske?
Mitt hår börjar se ut som en buskig boll igen. Inga stylingprodukter i världen kan få en utväxt nacke att se bra ut. Alltså blir det klippning på torsdag. Jag ska försöka övertala frisörsnärtan att klippa håret KORT i bak den här gången. Inte bara kort. Utan KORT. Och klippa av håret ovanför öronen så att man skönjer mer än örsnibbarna. Vi får se hur det går. Man betalar 1000 kr och går därifrån med känslan av att det blev bra, men kunde blivit bättre. Så är det oftast, oavsett frisör.
Jag och maken funderar på en spa-helg i vår. Det är kanske inte så taktiskt nu när vi bestämt oss för att spara, men jag förde ändå över 4000 kr till sparkontot härom dagen, så med en sån månad till så kommer vi ändå att ligga på plus. Trots spa. Vi vet inte vart vi ska, eller vilka behandlingar som skall göras. Men spa ska det bli. Jag hoppas de masserar gravida också. Har hört att vissa massörer helst undviker det.
Är på gång hem och ett litet tag. Maken kommer hem senare ikväll, så jag har laddat med kakor och vindruvor på eftermiddagens möte för att kunna vänta med middagen. Måste middagshandla på hemvägen, och sen åka kollektivt hem, jag fick nämligen skjuts till jobbet eftersom det blåste snöblandat regn över stan i morse.
En sak jag noterat är att det verkar vara fler och fler för varje år som liksom vill spara lite jul genom att inte plocka ner julpyntet. För mig är Knut den bortersta gränsen av jul. Sen är glada julen slutslutslut. Kvällen före första advent: Adventspynt upp. Allra senast tjugonde dag Knut: Julpynt ner. Fast när jag ser mig omkring så inser jag att alla inte delar min uppfattning. Stjärnor i varje fönster, granar i entrén till hyreshus, träd klädda med ljusslingor, lysande "istappar" på balkonger... Det stör mig faktiskt inte (nu längre, för några år sen var jag rasande på fenomenet), men jag tycker att det är märkligt att folk inte tröttnar. Hela poängen är ju att det skall vara julpyntat under en avgränsad period, så man inte vänjer sig för mycket vid det. Det är alltid trist att det blir mörkare i lägenheten när adventsstjärnan tas ner, men om man aldrig tar ner den så kommer inte våren som en lättnad på samma sätt. Granen är jag ärligt talat oftast nöjd att bli av med.
Idag är jag glad över
* ny vecka (i vecka 24 räddas hälften av alla för tidigt födda)
* att kunna förfasa mig över Hasse Aro i Let´s Dance om bara några timmar
* beställningen av gravid-linnen jag ska göra på Ellos hemsida så fort jag kommer hem (mina gamla linnen parkerar just nu under bysten)
* att kund-demon idag gick bra
* att det faktiskt känns som om det ska bli vår igen även i år
Fick maken att fota mig igår, och det kan kanske hända att jag lägger upp en bild senare ikväll - fast min arm ser så fläskig ut att magen ter sig liten i jämförelse. Så vi får se.
Bebisen har varit ganska lugn de senaste två dagarna. Den rör lite på sig, men inte lika bestämt som innan. Läste att den nu har börjat få det lite trångt, så den kanske inte kan ta sats på samma sätt för sparkarna nu... sen blir den väl starkare och klarar av att sparkas ordentligt ändå. Ibland spänner det till i magen. Det håller i sig i nån halvminut för att sedan avta. Hade det varit hela magen som blivit spänd hade jag trott att det var en sammandragning, men nu känns det ganska lokalt. Vet inte om det är knytet som sträcker på sig, vänder sig eller sysslar med nåt annat, men jag gissar på det.
Den skall väga ett drygt halvkilo nu, och vara 21 cm från hjässa till rumpa. Det känns allt lite overkligt att man går omkring och bär på något av den storleken utan att det bekommer en nämnvärt.
Det är fredag idag, och det känns skönt. Är trött i ryggen - maken masserade lite igår och det finns en punkt på vänster sida, lite ovanför svanken, som verkligen strålar ut smärta när man klämmer på den. Vet inte riktigt vad jag ska göra åt saken, antar att man får vila och hoppas på att det ger med sig av sig självt. Var på spinning i går kväll, men tycker inte att det har blivit vare sig bättre eller sämre på grund av det. Skönt att det inte förvärrats i alla fall.
Hur som helst så plågar ryggen mig inte så speciellt, jag är som sagt lite trött i den. Inte värre än så.
Idag hittade en kollega en kul sida på nätet, http://www.jobbskatteavdrag.se/. Man kan se hur mycket man betalar i skatt, men det skojigaste är att det är en ohöljd beundrarsida för alliansregeringen, där man via en länk kan skicka ett automatgenererat mail till Anders Borg som tackar honom och resten av regeringen för de x antal extra kronor man "fått i plånboken" sedan 2006. Jag tyckte att det hela var mycket lustigt. Speciellt om man tar i beaktande att alla mail till regeringsmedlemmar måste diarieföras. Om man spammar honom tillräckligt mycket så kommer ytterligare en arbetslös Volvoanställd att komma till nytta som ny diarieförare. Kanske?
Mitt hår börjar se ut som en buskig boll igen. Inga stylingprodukter i världen kan få en utväxt nacke att se bra ut. Alltså blir det klippning på torsdag. Jag ska försöka övertala frisörsnärtan att klippa håret KORT i bak den här gången. Inte bara kort. Utan KORT. Och klippa av håret ovanför öronen så att man skönjer mer än örsnibbarna. Vi får se hur det går. Man betalar 1000 kr och går därifrån med känslan av att det blev bra, men kunde blivit bättre. Så är det oftast, oavsett frisör.
Jag och maken funderar på en spa-helg i vår. Det är kanske inte så taktiskt nu när vi bestämt oss för att spara, men jag förde ändå över 4000 kr till sparkontot härom dagen, så med en sån månad till så kommer vi ändå att ligga på plus. Trots spa. Vi vet inte vart vi ska, eller vilka behandlingar som skall göras. Men spa ska det bli. Jag hoppas de masserar gravida också. Har hört att vissa massörer helst undviker det.
Är på gång hem och ett litet tag. Maken kommer hem senare ikväll, så jag har laddat med kakor och vindruvor på eftermiddagens möte för att kunna vänta med middagen. Måste middagshandla på hemvägen, och sen åka kollektivt hem, jag fick nämligen skjuts till jobbet eftersom det blåste snöblandat regn över stan i morse.
En sak jag noterat är att det verkar vara fler och fler för varje år som liksom vill spara lite jul genom att inte plocka ner julpyntet. För mig är Knut den bortersta gränsen av jul. Sen är glada julen slutslutslut. Kvällen före första advent: Adventspynt upp. Allra senast tjugonde dag Knut: Julpynt ner. Fast när jag ser mig omkring så inser jag att alla inte delar min uppfattning. Stjärnor i varje fönster, granar i entrén till hyreshus, träd klädda med ljusslingor, lysande "istappar" på balkonger... Det stör mig faktiskt inte (nu längre, för några år sen var jag rasande på fenomenet), men jag tycker att det är märkligt att folk inte tröttnar. Hela poängen är ju att det skall vara julpyntat under en avgränsad period, så man inte vänjer sig för mycket vid det. Det är alltid trist att det blir mörkare i lägenheten när adventsstjärnan tas ner, men om man aldrig tar ner den så kommer inte våren som en lättnad på samma sätt. Granen är jag ärligt talat oftast nöjd att bli av med.
Idag är jag glad över
* ny vecka (i vecka 24 räddas hälften av alla för tidigt födda)
* att kunna förfasa mig över Hasse Aro i Let´s Dance om bara några timmar
* beställningen av gravid-linnen jag ska göra på Ellos hemsida så fort jag kommer hem (mina gamla linnen parkerar just nu under bysten)
* att kund-demon idag gick bra
* att det faktiskt känns som om det ska bli vår igen även i år
2009-01-21
Upptaget..
Jag har visst inte skrivit på några dagar. Beror på att jag har haft att göra, och när jag inte haft att göra så har maken ockuperat datorn.
I helgen blev det två födelsedagsfester. I fredags en middag på lokal med en nybliven 35-åring. Det låter så gammalt, 35. Fast snart är man ju där själv... Gåvorna var en märklig blandning av dyrt portvin och halvantik, snuskig litteratur.
Dagen efter var det dags att köpa present igen, till en 30-åring som hyrt in sig i bardelen av en restaurang i stan. En suboptimal kombination för ryggen visade sig vara att först gå på stan i några timmar och sen stå på höga klackar hela kvällen. Det visade sig att vi inte var ensamma om att vänta tillökning, två gamla studiekamraters flickvänner hade också beräknad nedkomst i början av sommaren. Bättre sent än aldrig för oss allihopa, antar jag.
Lördagskvällens födelsedagsbarn är mer makens än min kompis, och följdaktligen så var många av de inbjudna också vänner till maken. Ett ypperligt tillfälle att outa en graviditet, jag tog på mig en överdel som jag inte bara såg fet ut i, men fick ändå vänta på att någon skulle notera kombinationen Tjock OCH Spritfri. Fast sen spred sig ryktet snabbt, och det blev mången gratulation under kvällen.
Söndagen vigdes åt latande, eftersom ryggen och fötterna fått sig en dust under kvällen. Pappa ringde och frågade hur det var med oss, och förmanade mig att inte cykla när det är halt ute.
På måndagen var det kurs med jobbet inne i stan. Det visade sig att det frusit på under natten, så det gällde att ha tungan rätt i munnen under färden dit. Funderade ett tag på spårvagn, men kom fram till att jag inte skulle hinna i tid. Cyklade jag omkull? Ja, självklart. Jag välte sådär snyggt som man alltid gör när man svänger på framhjulet men resten av cykeln fortsätter i samma riktning som tidigare. Blåmärken på höften, armbågen och knäet, men magen och huvudet klarade sig fint. Bebisen sparkade lojt under förmiddagen och levde rövare på kvällen när jag skulle sova, så den verkar inte ha blivit alltför traumatiserad.
Ryggen tog däremot stryk av två dagars sittande i kurslokal med skrivbord skapta för små, små människor. Jag antar att jag borde börja göra lite ryggövningar hemma. Svanken ömmar på kvällskvisten, och jag antar att mitt ökande omfång inte kommer att förbättra det hela. Det är flera månader kvar av stigande ryggsmärta, med andra ord. Man kanske skulle ta och köpa sig en TENS-apparat? Jag har hört att det skall vara en lisa för ledsna muskler.
Maken har lite ekonomi-ångest. Jag tjänar mer än honom, och gör av med mindre. Det innebär att jag har flera tusen kvar i slutet av månaden, medan han upplever att han får snåla. Därför vill han att vi ska minska vårt gemensamma sparande. Jag försökte få igenom att han kan minska, medan jag fortsätter att spara som innan, men det skulle bli "orättvist"... Jag förstår inte helt varför, men det var hans orubbliga åsikt. "Då blir det ju som att du ger mig pengar" suckade han. Jag ser inget fel i det heller. Men alla är vi olika. Till slut kom han i alla fall fram till att vi ändå måste spara så mycket vi kan nu, för att kunna köpa bebisgrejer. Och framförallt en ny bil. Det gjorde honom inte alls gladare.
Jag är däremot glad. Till exempel över
* att jag fått gå en kurs (där jag lärde mig rätt mycket)
* att jag får åka hem och vila ryggen om några minuter
* att det inte längre är nattsvart ute redan 16:30
* kläderna som jag fått låna, och som nu är tvättade och används flitigt
* att vi har en diskmaskin
I helgen blev det två födelsedagsfester. I fredags en middag på lokal med en nybliven 35-åring. Det låter så gammalt, 35. Fast snart är man ju där själv... Gåvorna var en märklig blandning av dyrt portvin och halvantik, snuskig litteratur.
Dagen efter var det dags att köpa present igen, till en 30-åring som hyrt in sig i bardelen av en restaurang i stan. En suboptimal kombination för ryggen visade sig vara att först gå på stan i några timmar och sen stå på höga klackar hela kvällen. Det visade sig att vi inte var ensamma om att vänta tillökning, två gamla studiekamraters flickvänner hade också beräknad nedkomst i början av sommaren. Bättre sent än aldrig för oss allihopa, antar jag.
Lördagskvällens födelsedagsbarn är mer makens än min kompis, och följdaktligen så var många av de inbjudna också vänner till maken. Ett ypperligt tillfälle att outa en graviditet, jag tog på mig en överdel som jag inte bara såg fet ut i, men fick ändå vänta på att någon skulle notera kombinationen Tjock OCH Spritfri. Fast sen spred sig ryktet snabbt, och det blev mången gratulation under kvällen.
Söndagen vigdes åt latande, eftersom ryggen och fötterna fått sig en dust under kvällen. Pappa ringde och frågade hur det var med oss, och förmanade mig att inte cykla när det är halt ute.
På måndagen var det kurs med jobbet inne i stan. Det visade sig att det frusit på under natten, så det gällde att ha tungan rätt i munnen under färden dit. Funderade ett tag på spårvagn, men kom fram till att jag inte skulle hinna i tid. Cyklade jag omkull? Ja, självklart. Jag välte sådär snyggt som man alltid gör när man svänger på framhjulet men resten av cykeln fortsätter i samma riktning som tidigare. Blåmärken på höften, armbågen och knäet, men magen och huvudet klarade sig fint. Bebisen sparkade lojt under förmiddagen och levde rövare på kvällen när jag skulle sova, så den verkar inte ha blivit alltför traumatiserad.
Ryggen tog däremot stryk av två dagars sittande i kurslokal med skrivbord skapta för små, små människor. Jag antar att jag borde börja göra lite ryggövningar hemma. Svanken ömmar på kvällskvisten, och jag antar att mitt ökande omfång inte kommer att förbättra det hela. Det är flera månader kvar av stigande ryggsmärta, med andra ord. Man kanske skulle ta och köpa sig en TENS-apparat? Jag har hört att det skall vara en lisa för ledsna muskler.
Maken har lite ekonomi-ångest. Jag tjänar mer än honom, och gör av med mindre. Det innebär att jag har flera tusen kvar i slutet av månaden, medan han upplever att han får snåla. Därför vill han att vi ska minska vårt gemensamma sparande. Jag försökte få igenom att han kan minska, medan jag fortsätter att spara som innan, men det skulle bli "orättvist"... Jag förstår inte helt varför, men det var hans orubbliga åsikt. "Då blir det ju som att du ger mig pengar" suckade han. Jag ser inget fel i det heller. Men alla är vi olika. Till slut kom han i alla fall fram till att vi ändå måste spara så mycket vi kan nu, för att kunna köpa bebisgrejer. Och framförallt en ny bil. Det gjorde honom inte alls gladare.
Jag är däremot glad. Till exempel över
* att jag fått gå en kurs (där jag lärde mig rätt mycket)
* att jag får åka hem och vila ryggen om några minuter
* att det inte längre är nattsvart ute redan 16:30
* kläderna som jag fått låna, och som nu är tvättade och används flitigt
* att vi har en diskmaskin
2009-01-15
Vecka 23 med spänd mage
Idag går vi in i v. 23, jag och min innevånare. Den har varit ganska lugn idag också, bara några sömniga petningar med de små fötterna (eller händerna). Enligt internet skall den nu väga runt 450 gram. Jag väger betydligt mer än så :) Kollade midjemåttet i morse och noterade att jag nu ligger på sisådär 93 cm, att jämföra med mina ca 80 i normala fall. Det känns. Magen spänner. Det är inte direkt behagligt, men inte så hemskt obehagligt heller. Mest ovant, tror jag. Det känns som om nåt är fel. Utanpå känns det som om man är väldigt mätt, även om man är hungrig inuti. Eller hur jag nu ska förklara det.
Apropå hungrig så borde jag enligt konstens alla regler vara hungrigare än vanligt nu. Jag ska stoppa i mig 500 kcal extra per dag. Fast mitt normala intag kanske är på 500 kcal för mycket, för inte har jag då nån speciellt panikartad hunger... Fast ändå äter jag lite mer. Ett extra mellanmål (oftast bestående av 85 gram minimorötter) på eftermiddagen. Och så brukar det bli något efter middagen också, mest för att jag fortfarande mår lite illa på kvällarna och det hjälper med en macka.
Inte bara är det v. 23, utan också sjätte månaden. Det låter lite mer imponerande, tycker jag. Även om det bara innebär att jag har varit gravid prick 5 månader. Ja, minus två veckor då (fast ju längre det går, desto enklare är det att liksom bortse från de där första fusk-veckorna mellan mens och ägglossning som räknas in i graviditeten trots att man faktiskt inte var gravid under den tiden).
Maken är borta ikväll också. Nu är det konferens. En väldigt kort, eftersom de åkte i morse och tydligen är tillbaka i morgon em. Antar att jag borde stryka ett par omfångsrika blusar, men jag sitter hellre framför datorn och spelar Depeche för bebisen. Det gäller att prägla den på bra musik. Just strykning dessutom är nåt som jag tycker är så fruktansvärt tråkigt att jag lätt skulle betalat maken för att göra det åt mig om det inte hade varit förnedrande för alla inblandade parter. Som det är nu blir mina nytvättade och ostrukna kläder ofta hängande i nån månad eller så innan jag får tummen ur.
Det sägs att det var skönt ute idag. "Nästan som vår". Jag vet inget om det, eftersom mina två utomhusperioder inföll då det var alldeles kolmörkt. Inte alls som vår. Nu får det snart ta och ljusna lite. Jag minns när man kunde cykla både till och från jobet i fullt dagsljus. Fast det känns lite som om jag har fabricerat det minnet. Jag kan inte riktigt relatera till det. Nej, det låter helt enkelt för bra.
Jag hoppas verkligen att vi kommer att orka åka upp till stugan i sommar. Där är det ljust dygnet runt. På sommaren alltså. Nu är det antagligen mörkt dygnet runt, och omöjligt att ta sig fram till huset genom snön. Dessutom är stugan totalt o-isolerad, och man skulle få elda i spisen utan avbrott för att få plusgrader i åtminstone vardagsrummet. Nej, inga vinterbesök. Även om det låter lite romantiskt med all den där snön. Jag är nog bara sugen på att komma härifrån. Bort från mörkret och regnet - även om det nu inte regnade idag. Det var i stället nollgradigt och förbannat kallt om öronen både på väg till och från jobbet.
Idag är jag glad över
* att det var städat när jag kom hem igår (hemstädet hade varit här för första gången sen veckan innan jul)
* att jag bokat upp barnvagn, åkpåse, skötväska och kläder för 1300 kr totalt. Med tanek på att en ny vagn går loss på runt 5000 kr så är jag rätt nöjd. Även om "min" vagn är solblekt.
* att jag inte jobbar på Volvo, något konsultbolag till Volvo eller hos någon av deras underleverantörer. Det verkar gå bra för mitt företag. Än så länge
* att jag idag blev klar med den långdragna dokumentationsuppgift som jag jobbat med den här veckan
* att det finns obegränsat med kallt, gott vatten i kranen
Apropå hungrig så borde jag enligt konstens alla regler vara hungrigare än vanligt nu. Jag ska stoppa i mig 500 kcal extra per dag. Fast mitt normala intag kanske är på 500 kcal för mycket, för inte har jag då nån speciellt panikartad hunger... Fast ändå äter jag lite mer. Ett extra mellanmål (oftast bestående av 85 gram minimorötter) på eftermiddagen. Och så brukar det bli något efter middagen också, mest för att jag fortfarande mår lite illa på kvällarna och det hjälper med en macka.
Inte bara är det v. 23, utan också sjätte månaden. Det låter lite mer imponerande, tycker jag. Även om det bara innebär att jag har varit gravid prick 5 månader. Ja, minus två veckor då (fast ju längre det går, desto enklare är det att liksom bortse från de där första fusk-veckorna mellan mens och ägglossning som räknas in i graviditeten trots att man faktiskt inte var gravid under den tiden).
Maken är borta ikväll också. Nu är det konferens. En väldigt kort, eftersom de åkte i morse och tydligen är tillbaka i morgon em. Antar att jag borde stryka ett par omfångsrika blusar, men jag sitter hellre framför datorn och spelar Depeche för bebisen. Det gäller att prägla den på bra musik. Just strykning dessutom är nåt som jag tycker är så fruktansvärt tråkigt att jag lätt skulle betalat maken för att göra det åt mig om det inte hade varit förnedrande för alla inblandade parter. Som det är nu blir mina nytvättade och ostrukna kläder ofta hängande i nån månad eller så innan jag får tummen ur.
Det sägs att det var skönt ute idag. "Nästan som vår". Jag vet inget om det, eftersom mina två utomhusperioder inföll då det var alldeles kolmörkt. Inte alls som vår. Nu får det snart ta och ljusna lite. Jag minns när man kunde cykla både till och från jobet i fullt dagsljus. Fast det känns lite som om jag har fabricerat det minnet. Jag kan inte riktigt relatera till det. Nej, det låter helt enkelt för bra.
Jag hoppas verkligen att vi kommer att orka åka upp till stugan i sommar. Där är det ljust dygnet runt. På sommaren alltså. Nu är det antagligen mörkt dygnet runt, och omöjligt att ta sig fram till huset genom snön. Dessutom är stugan totalt o-isolerad, och man skulle få elda i spisen utan avbrott för att få plusgrader i åtminstone vardagsrummet. Nej, inga vinterbesök. Även om det låter lite romantiskt med all den där snön. Jag är nog bara sugen på att komma härifrån. Bort från mörkret och regnet - även om det nu inte regnade idag. Det var i stället nollgradigt och förbannat kallt om öronen både på väg till och från jobbet.
Idag är jag glad över
* att det var städat när jag kom hem igår (hemstädet hade varit här för första gången sen veckan innan jul)
* att jag bokat upp barnvagn, åkpåse, skötväska och kläder för 1300 kr totalt. Med tanek på att en ny vagn går loss på runt 5000 kr så är jag rätt nöjd. Även om "min" vagn är solblekt.
* att jag inte jobbar på Volvo, något konsultbolag till Volvo eller hos någon av deras underleverantörer. Det verkar gå bra för mitt företag. Än så länge
* att jag idag blev klar med den långdragna dokumentationsuppgift som jag jobbat med den här veckan
* att det finns obegränsat med kallt, gott vatten i kranen
2009-01-14
Promenader? Nej tack!
Äsch, det kanske inte är så illa som rubriken lyder, men lite less blev jag allt när jag gick till jobbet i morse. Vanligtvis gillar jag att gå till jobbet, men idag var det så mycket som var fel... MP3-spelaren hade laddat ur och vägrade att ens spela radio för mig. Jag hade tagit för tunna strumpor i Varma Vinterstövlarna, så stövlarna halkade fram och tillbaka över hälen. Dessutom var den en sten i en av stövlarna. Den rasslade omkring och stack mig omväxlande under hälen och trampdynan. Ibland i hålfoten. Det var mörkt och jag blev snuvig. Magen kändes som en spärrballong och det var tungt att andas trots att vägen saknar uppförsbackar. Det enda positiva var nog att foglossningen som högg till 5 gånger de första 200 metrarna sen höll sig behagligt frånvarande. När jag kom fram hade jag (OBS, äckelvarning!) lyckats producera en ansenlig mängd gulbeige slem från de nedre regionerna - hurra för trosskydd, synd bara att jag tydligen inte hade med mig nåt extra...
Flytningen ifråga (den äckliga i stycket ovan) fick mig naturligtvis att oroa mig en smula. Allt som kommer ut där och som är i närheten av brunt eller rött (dit klassas t ex beige, ljusrosa och aprikosfärgat) är en källa till vankelmodig oro. För om det inte ÄR brunt eller rött så är det ju inte farligt. Bara skrämmande nära farligt. Dessutom har bebisen rört på sig mycket mindre idag än igår (då den ju i princip dansade polka därinne), men rört sig har den i alla fall gjort, så jag har slutat med oron.
Fick ett mail från kollegan med barngrejerna, där han skickade med lite extra info, bilder och hur mycket de vill ha för prylarna. Vi slår nog till på alltihop, utom skötbordet. Vi får inte plats med nåt skötbord av klassisk modell, utan får nöja oss med den lite sunkigare, badkarsmonterade varianten. Det funkar säkert hur bra som helst det också.
En grej jag har funderat över är skötväska. Alltså varför man behöver en alldeles speciell väska för blöjor och andra bebissaker. Duger det inte med en vanlig ryggsäck? Antagligen är det bara jag som är dum. Vi ska köpa deras skötväska också. För om nu alla har en så måste det väl finnas fördelar? Eller?
Jag fick klara mig själv hemma utan maken igår. Det innebar att jag omedelbart efter fiskpinnarna (mmm, jag gillar fiskpinnar!) somnade i soffan och sen vaknade med illamående en halvtimme senare. Försökte tappert häva det med hemgjord citronglass. Det gick utmärkt en liten stund. Sen mådde jag lite sämre. Det var i alla fall inte i paritet med kvällarna i v. 10-15, så jag klagar inte egentligen. Distraherade mig med TV, först Mästarnas Mästare och sen en fantastiskt skojig dokumentär om två skånska bröder som lagade maskiner i Zambia. Mellan TV-progrmasvarven försökte jag sjunga lite för magen. Den som bor därinne ska ju ha fungerande hörsel nu, och jag tror verkligen på att man kan utveckla barns musikalitet genom att bara låta dem lyssna på sång. Eller jag hoppas det i alla fall. Sen spelar det förhoppningsvis mindre roll vad man sjunger. Jag har nämligen inga barnsånger i färskt minne, så det blev en högst blandad konsert.
Maken ringde från hotellet i mellansverige och var nöjd över att han hade bokat ett rum för rökare. Jag visste inte ens att det fanns såna på svenska hotell (rum för rökare alltså, inte rökare. Jag vet att det finns rökare), men tydligen finns det såna rum, och det är rena himmelriket för den som vill röka cigarr på vintern och har en ogin hustru som inte tillåter inomhusrökning hemma i lägenheten.
Jag försöker komma ihåg att göra knipövningar. Det är inte lätt. Att komma ihåg alltså. Jag hoppas få lite disciplin på det hela innan jag behöver det för att inte kissa på mig av ilskna sparkar på blåsan. Och efter förlossningen och alla stygn som jag förväntar mig så kommer det nog ännu mer väl till pass.
I morgon går jag in i vecka 23. Hurra för mig och bebisen!
Dagens bra saker:
* Maken kommer hem
* Vi ligger bra till på jobbet
* Jag har blivit erbjuden en barnvagn för 700 kr
* Jag slipper promenera hem, eftersom min cykel står parkerad utanför kontoret
* Ännu inga bristningar på magen, trots att det ibland känns som om den brister..
Flytningen ifråga (den äckliga i stycket ovan) fick mig naturligtvis att oroa mig en smula. Allt som kommer ut där och som är i närheten av brunt eller rött (dit klassas t ex beige, ljusrosa och aprikosfärgat) är en källa till vankelmodig oro. För om det inte ÄR brunt eller rött så är det ju inte farligt. Bara skrämmande nära farligt. Dessutom har bebisen rört på sig mycket mindre idag än igår (då den ju i princip dansade polka därinne), men rört sig har den i alla fall gjort, så jag har slutat med oron.
Fick ett mail från kollegan med barngrejerna, där han skickade med lite extra info, bilder och hur mycket de vill ha för prylarna. Vi slår nog till på alltihop, utom skötbordet. Vi får inte plats med nåt skötbord av klassisk modell, utan får nöja oss med den lite sunkigare, badkarsmonterade varianten. Det funkar säkert hur bra som helst det också.
En grej jag har funderat över är skötväska. Alltså varför man behöver en alldeles speciell väska för blöjor och andra bebissaker. Duger det inte med en vanlig ryggsäck? Antagligen är det bara jag som är dum. Vi ska köpa deras skötväska också. För om nu alla har en så måste det väl finnas fördelar? Eller?
Jag fick klara mig själv hemma utan maken igår. Det innebar att jag omedelbart efter fiskpinnarna (mmm, jag gillar fiskpinnar!) somnade i soffan och sen vaknade med illamående en halvtimme senare. Försökte tappert häva det med hemgjord citronglass. Det gick utmärkt en liten stund. Sen mådde jag lite sämre. Det var i alla fall inte i paritet med kvällarna i v. 10-15, så jag klagar inte egentligen. Distraherade mig med TV, först Mästarnas Mästare och sen en fantastiskt skojig dokumentär om två skånska bröder som lagade maskiner i Zambia. Mellan TV-progrmasvarven försökte jag sjunga lite för magen. Den som bor därinne ska ju ha fungerande hörsel nu, och jag tror verkligen på att man kan utveckla barns musikalitet genom att bara låta dem lyssna på sång. Eller jag hoppas det i alla fall. Sen spelar det förhoppningsvis mindre roll vad man sjunger. Jag har nämligen inga barnsånger i färskt minne, så det blev en högst blandad konsert.
Maken ringde från hotellet i mellansverige och var nöjd över att han hade bokat ett rum för rökare. Jag visste inte ens att det fanns såna på svenska hotell (rum för rökare alltså, inte rökare. Jag vet att det finns rökare), men tydligen finns det såna rum, och det är rena himmelriket för den som vill röka cigarr på vintern och har en ogin hustru som inte tillåter inomhusrökning hemma i lägenheten.
Jag försöker komma ihåg att göra knipövningar. Det är inte lätt. Att komma ihåg alltså. Jag hoppas få lite disciplin på det hela innan jag behöver det för att inte kissa på mig av ilskna sparkar på blåsan. Och efter förlossningen och alla stygn som jag förväntar mig så kommer det nog ännu mer väl till pass.
I morgon går jag in i vecka 23. Hurra för mig och bebisen!
Dagens bra saker:
* Maken kommer hem
* Vi ligger bra till på jobbet
* Jag har blivit erbjuden en barnvagn för 700 kr
* Jag slipper promenera hem, eftersom min cykel står parkerad utanför kontoret
* Ännu inga bristningar på magen, trots att det ibland känns som om den brister..
2009-01-13
Jubileum
Sedär, nu skriver jag inlägg nr 100! Kanske inte direkt värt att fira, men jag uppmärksammade det i alla fall.
Idag har bebisen sparkat runt väldigt mycket mer än tidigare. Jag har till och med känt det när jag stått upp (det har aldrig hänt förut - jag skyller det på moderkakan som sitter som en airbag mellan min framsida och de små fötterna). Det är skönt när den sparkar, för då vet man att den lever. Ja, faktiskt tänker jag så fortfarande.
Jag tror inte att jag fattat det här med att jag faktiskt har en liten person i magen riktigt än. Och det räknas faktiskt som person och inte foster nu när jag är i v. 22. I alla fall om den skulle komma ut. Fast det ska den ju såklart inte än på ett bra tag! Det känns väldigt långt till maj, och även om jag nu fått erbjudanden om att köpa grejer från kolleger (tack, tack!) så har jag än så länge inte ens övervägt att tassa in på barnavdelningen på H&M och handla bodies och pyjamasar. Jag har ingen aning om vad man behöver. Eller hur mycket. Hoppas att jag tar ett litet initiativ och tar reda på det innan knodden kommer.
Däremot handlar jag saker till mig själv! Två tjocka tröjor i söndags. Den ena var i alldeles underbart stickigt, brunt ylle. Jag tillhör den lilla skara som tycker att ylle luktar tryggt och står ut med stickigheten utan problem. I fredags fick jag dessutom låna toppar och tunikor av kompisen jag var hemma hos. Hon är något större än mig, framförallt över bysten, och de kläder jag fick låna är såna som hon inte får över tuttarna längre. Hon gillar dessutom A-linjeformade kläder, så de går galant över min buk i flera månader framöver. Alltså är det nog färdighandlat på klädfronten för ett tag.
Trots att det här med barn fortfarande känns ganska abstrakt så har jag och maken ändå tagit tag i några saker. T ex kollat upp hur mycket man får i föräldrapenning om man väljer att plocka ut 5 dagar i veckan. När vi var färdiga med den beräkningen var vi imponerade över att folk har råd med villalån och två bilar. Fast de kanske plockar ut 7 dagar i veckan. Eller tjänar betydligt mer pengar än vi. Eller delar upp det smartare. Som vi räknat ut det nu blir jag ledig i 12 månader och maken i 10. Vi har också låtit det här med bilinköp sjunka in lite till. Vår 13 år gamla tvådörrars Mazda skall servas i februari och sen får vi se vad vi gör av det hela. Frågan är lite vilande just nu. I helgen gick det dessutom upp för maken att barnet faktiskt SKA få ett eget rum förr eller senare, och att det i sin tur innebär att vi måste välja mellan att
1. Bygga en mellanvägg i vårt bibliotek (som därmed slutar vara bibliotek)
2. Göra oss av med en massa grejer eller
3. Flytta
Ingen brådska med det, såklart. Men han har inte riktigt velat inse fakta tidigare.
Det spänner i magen. Det känns ungefär som om man har ätit ganska mycket och sen spänner ut magen så mycket man kan och så tar tag på sidorna om kroppen och drar huden bakåt med händerna. Eller helt enkelt som om ens magmuskler plötsligt helt och hållet lagt ner och huden får ta allt trycket som kommer sig av att inälvorna ramlar framåt. Välj själva vilken beskrivning som känns bäst...
Idag är jag glad över
* att jag föll till föga för mitt begär och köpte Fjällfil med hjortronsmak. Vardagslyx!
* att jag har bil till jobbet, eftersom vädret är sådär
* att jag äntligen läst ut Rid i natt som jag haft på nattduksbordet sen i somras
* att jag fått nya kläder
* att jag ska på två födelsedagskalas i helgen
Idag har bebisen sparkat runt väldigt mycket mer än tidigare. Jag har till och med känt det när jag stått upp (det har aldrig hänt förut - jag skyller det på moderkakan som sitter som en airbag mellan min framsida och de små fötterna). Det är skönt när den sparkar, för då vet man att den lever. Ja, faktiskt tänker jag så fortfarande.
Jag tror inte att jag fattat det här med att jag faktiskt har en liten person i magen riktigt än. Och det räknas faktiskt som person och inte foster nu när jag är i v. 22. I alla fall om den skulle komma ut. Fast det ska den ju såklart inte än på ett bra tag! Det känns väldigt långt till maj, och även om jag nu fått erbjudanden om att köpa grejer från kolleger (tack, tack!) så har jag än så länge inte ens övervägt att tassa in på barnavdelningen på H&M och handla bodies och pyjamasar. Jag har ingen aning om vad man behöver. Eller hur mycket. Hoppas att jag tar ett litet initiativ och tar reda på det innan knodden kommer.
Däremot handlar jag saker till mig själv! Två tjocka tröjor i söndags. Den ena var i alldeles underbart stickigt, brunt ylle. Jag tillhör den lilla skara som tycker att ylle luktar tryggt och står ut med stickigheten utan problem. I fredags fick jag dessutom låna toppar och tunikor av kompisen jag var hemma hos. Hon är något större än mig, framförallt över bysten, och de kläder jag fick låna är såna som hon inte får över tuttarna längre. Hon gillar dessutom A-linjeformade kläder, så de går galant över min buk i flera månader framöver. Alltså är det nog färdighandlat på klädfronten för ett tag.
Trots att det här med barn fortfarande känns ganska abstrakt så har jag och maken ändå tagit tag i några saker. T ex kollat upp hur mycket man får i föräldrapenning om man väljer att plocka ut 5 dagar i veckan. När vi var färdiga med den beräkningen var vi imponerade över att folk har råd med villalån och två bilar. Fast de kanske plockar ut 7 dagar i veckan. Eller tjänar betydligt mer pengar än vi. Eller delar upp det smartare. Som vi räknat ut det nu blir jag ledig i 12 månader och maken i 10. Vi har också låtit det här med bilinköp sjunka in lite till. Vår 13 år gamla tvådörrars Mazda skall servas i februari och sen får vi se vad vi gör av det hela. Frågan är lite vilande just nu. I helgen gick det dessutom upp för maken att barnet faktiskt SKA få ett eget rum förr eller senare, och att det i sin tur innebär att vi måste välja mellan att
1. Bygga en mellanvägg i vårt bibliotek (som därmed slutar vara bibliotek)
2. Göra oss av med en massa grejer eller
3. Flytta
Ingen brådska med det, såklart. Men han har inte riktigt velat inse fakta tidigare.
Det spänner i magen. Det känns ungefär som om man har ätit ganska mycket och sen spänner ut magen så mycket man kan och så tar tag på sidorna om kroppen och drar huden bakåt med händerna. Eller helt enkelt som om ens magmuskler plötsligt helt och hållet lagt ner och huden får ta allt trycket som kommer sig av att inälvorna ramlar framåt. Välj själva vilken beskrivning som känns bäst...
Idag är jag glad över
* att jag föll till föga för mitt begär och köpte Fjällfil med hjortronsmak. Vardagslyx!
* att jag har bil till jobbet, eftersom vädret är sådär
* att jag äntligen läst ut Rid i natt som jag haft på nattduksbordet sen i somras
* att jag fått nya kläder
* att jag ska på två födelsedagskalas i helgen
2009-01-09
Saker man borde fattat...
Jag läste en ganska skojig tråd på Familjeliv idag (japp, när det inte finns så mycket att göra på jobbet så hamnar man liksom där). Gravida tjejer listade vad de önskade att nån talat om för dem innan de blev gravida. Nu var det ju mycket i den tråden som jag faktiskt VISSTE, men jag har också en lista. Eller egentligen två. Vad jag nog skulle velat veta innan (men inte visste) och vad jag borde kunnat räkna ut själv. Såhär, ungefär:
Jag skulle velat veta att
Jag skulle velat veta att
- Själva gravidmagen inte syns förrän efter flera månader
- Trots att inte magen syns så känns den - heeelt annorlunda än den vanliga fetto-magen (dvs det är obehagligt med tryck mot nedre delen av magen även ganska tidigt)
- Man får läskiga flytningar i mängder
- Man känner sig totalt kraftlös eftersom ens kondition, blodvolym och lungkapacitet ändras
- All fysisk kontakt som inte är initierad av mig själv är lite jobbig när man mår dåligt, har ont i brösten, r hungrig, är täppt i näsan och känner sig fet
- Man faktiskt på allvar tror att man ska krysta sig fram till missfall om man är hård i magen i början av graviditeten
- Dofter som man i normala fall gillar (typ syntetiska tvåldofter) plötsligt kan bli så totalt motbjudande att man måste slänga produkterna som luktar
Jag borde dock kunnat räkna ut att
- Min kroppstyp i kombination med konstant ätande skulle framkalla fläskighet långt innan någon graviditet kunde synas
- Illamåendet skulle bli förbannat jobbigt, rent mentalt påfrestande
- Jag skulle oroa mig för missfall varje vaken minut innan v. 12
- Lite blod skulle ge mig ett nervöst sammanbrott
- Trots att jag VET att risken för listeria är minimal så vågar jag ändå inte äta mögelöst. Ens pastöriserad.
- Sötsaker, som vanligtvis är goda, inte smakar lika gott när man vet att man kommer att må dåligt om man äter dem
- Man inte nödvändigtvis känner sig Gravid hela tiden, och inte måste ha ett konstant hormonsvall som förbereder en på föräldraskapets mödor
- Bara för att ens mage är som en kula frampå så betyder inte det att barnet befinner sig var som hest därinne, magen ser ut som en kula även om övre delen fortfarande består av magsäck och sånt
- Man ovillkorligen läser på Familjeliv-siten mer eller mindre regelbundet, trots att man föraktade den tidigare
Tja, för tillfället kommer jag inte på så mycket mer...
Jag kan väl inte påstå att det har hänt så mycket spännande idag... Maken är ute och äter middag med kompisar, så jag har fått käka halloumiost. Ska iväg till en kompis och slötitta på Let's Dance ikväll.
Idag är jag glad över
* att det är fredag igen
* att jag har fått äta ost till middag
* att det är cykelbart ute igen
* att det blir träning i morgon bitti
* att jag äntligen har en preliminärplan för mammaledighet
2009-01-07
Nytt arbetsår
Då var man tillbaka på jobbet igen. Åtta långa timmar, och jag kanske dör av leda..? Nä, allvarligt så har det varit ganska slött för min del idag. Bestämde efter lite labbande att det "snygga" sättet kostade betydligt mer än det smakade, och så blev det det enkla sättet i stället.
Idag har jag sprängt 70-vallen. Vågen stod på 70,7 i morse, och tydligen är det under de närmsta 10 veckorna som jag ska gå upp de flesta kilona. Undrar var det slutar... Jag var ju inte mager innan heller, så över 80 blir det i alla fall definitivt. Mycket riktigt verkar min mage också vara något mer imponerande nu än innan jul, för jag fick kommenterar i stil med "Mycket julmat eller, höhö?" av kolleger som mycket väl vet varför jag växer. Fast visst. Mycket julmat också.
Igår åt jag hemgjord romrussinglass för tredje dagen i rad - syndigt gott, men lite dåligt samvete får man ju eftersom glassen faktiskt innehåller starksprit. En centiliter per portion, ungefär. Man får väl hoppas att knodden klarar det. Den sparkade i alla fall nån timme efter glass-intag, så förhoppningsvis blev den inte alltför i gasen. 1cl starksprit = 2dl lättöl. Borde ju inte vara nån fara.
Jag försöker planera när jag ska ta föräldraledighet och hur länge jag ska vara ledig. Väntar på input från min projektledare om huruvida det är bra att sluta den 30/4 eller om jag ska jobba en vecka till. Resten är väl upp till min lekamen - jag kanske blir sjukskriven eller kollapsar i mitten av april. Då är det ju inte mycket att göra åt. Måste också göra ett seriöst försök att räkna på föräldrapeng på FKs hemsida.
En jobbarkompis pratade lite svävande om att han hade bebisgrejer hemma som han ville bli av med. Vi kanske kan bli med vagn lite enklare än väntat. Ska prata med maken om det, och sen kolla vad kollegan är sugen på att sälja av.
Jag blev plötsligt mycket trött. 6 timmars arbetsdag är fullt tillräckligt såhär efter julledigheten! Om man nu kan kalla idag för en arbetsdag, jag har inte åstadkommit riktigt så mycket som jag borde. Får skjuts hem också, eftersom hela världen är en isgata idag. Jag bad alltså min ovanligt morgonpigge make om skjuts till jobbet. Och då blir man hämtad också. Sen ska vi äta nån carbonara-variant. Mums! Suger i magen bara jag tänker på det, så det kanske snart är dags för en mellanmålsmacka.
Idag är jag glad över
* att vardagen börjat igen (faktiskt)
* att ett gem fungerar istället för knapp in case of muddbyx-emergency
* att resten av Veronica Mars kan laddas ner från nätet, eftersom jag blev besatt av serien sen jag sett de första 12 avsnitten igår och i förrgår
* att jag får åka bil hem, och inte sladda omkull med cykeln
* att julklapps-DVD-boxen med en TV-serie fortfarande har mycket kvar att ge
Idag har jag sprängt 70-vallen. Vågen stod på 70,7 i morse, och tydligen är det under de närmsta 10 veckorna som jag ska gå upp de flesta kilona. Undrar var det slutar... Jag var ju inte mager innan heller, så över 80 blir det i alla fall definitivt. Mycket riktigt verkar min mage också vara något mer imponerande nu än innan jul, för jag fick kommenterar i stil med "Mycket julmat eller, höhö?" av kolleger som mycket väl vet varför jag växer. Fast visst. Mycket julmat också.
Igår åt jag hemgjord romrussinglass för tredje dagen i rad - syndigt gott, men lite dåligt samvete får man ju eftersom glassen faktiskt innehåller starksprit. En centiliter per portion, ungefär. Man får väl hoppas att knodden klarar det. Den sparkade i alla fall nån timme efter glass-intag, så förhoppningsvis blev den inte alltför i gasen. 1cl starksprit = 2dl lättöl. Borde ju inte vara nån fara.
Jag försöker planera när jag ska ta föräldraledighet och hur länge jag ska vara ledig. Väntar på input från min projektledare om huruvida det är bra att sluta den 30/4 eller om jag ska jobba en vecka till. Resten är väl upp till min lekamen - jag kanske blir sjukskriven eller kollapsar i mitten av april. Då är det ju inte mycket att göra åt. Måste också göra ett seriöst försök att räkna på föräldrapeng på FKs hemsida.
En jobbarkompis pratade lite svävande om att han hade bebisgrejer hemma som han ville bli av med. Vi kanske kan bli med vagn lite enklare än väntat. Ska prata med maken om det, och sen kolla vad kollegan är sugen på att sälja av.
Jag blev plötsligt mycket trött. 6 timmars arbetsdag är fullt tillräckligt såhär efter julledigheten! Om man nu kan kalla idag för en arbetsdag, jag har inte åstadkommit riktigt så mycket som jag borde. Får skjuts hem också, eftersom hela världen är en isgata idag. Jag bad alltså min ovanligt morgonpigge make om skjuts till jobbet. Och då blir man hämtad också. Sen ska vi äta nån carbonara-variant. Mums! Suger i magen bara jag tänker på det, så det kanske snart är dags för en mellanmålsmacka.
Idag är jag glad över
* att vardagen börjat igen (faktiskt)
* att ett gem fungerar istället för knapp in case of muddbyx-emergency
* att resten av Veronica Mars kan laddas ner från nätet, eftersom jag blev besatt av serien sen jag sett de första 12 avsnitten igår och i förrgår
* att jag får åka bil hem, och inte sladda omkull med cykeln
* att julklapps-DVD-boxen med en TV-serie fortfarande har mycket kvar att ge
2009-01-05
Lata dagar
Så vad har hänt sen senast? Inte mycket, Inte mycket alls. Jag har legat i soffan större delen av tiden, antingen läsandes en bok - har börjat med en ny (gammal) sci-fi-bok som är rätt bra - eller tittandes på TV - antingen TV-serier på DVD eller de filmer som kanalutbudet har att erbjuda.
Vi har sovit länge på morgnarna, kanske tagit nån promenad om det varit fint väder. Och så har mamma och pappa hälsat på en snabb vända, de är i krokarna, nämligen hos sina vänner i ett mindre samhälle här i närheten. Pappa är fortfarande löjligt överbeskyddande, och hans stora skräck verkar definitivt vara att jag ska halka. Jag tror att risken att han själv ska halka är betydligt större, och att skadorna som kan komma av det sannolikt är allvarligare (jag bedömer nämligen att min reaktionsförmåga är någon bättre än hans), men visst är det fint av honom att oroa sig.
Magen växer. Fast den är ju inte entydigt gravid, utan fettet veckar sig minsann fortfarande när man sätter sig. Nåja, min dag kommer den också. När jag har en spärrballong på framsidan och inte kan andas normalt.
För tillfället mår jag ganska bra. Jag måste dock erkänna att illamåendet inte har gått över helt. Det kommer det nog inte att göra heller. Det är dock helt klart hanterbart. Jag är inte heller speciellt trött, även om jag kan sova länge om andan faller på. En lustig bieffekt är att jag, som tidigare varit så väldigt lättväckt, nu kan sova igenom telefonsignaler och mer därtill. Jag trodde det skulle vara tvärt om, men det kanske kommer senare. Den lättväckta perioden alltså. Foglossningen då? Ja, den är helt borta. I alla fall för tillfället, men jag har alltså inte känt av den alls sen en bit innan jul. Inget jag klagar över. Fortfarande är jag förskonad från halsbrännan som man "ska" få, men snuvig är jag konstant. Och törstig. Och kissnödig. Hungrig hela tiden, eller förresten.. inte hungrig, utan jag känner mer att jag har ett behov av att äta. Inte ett sug heller, utan.. äsch, det går inte att förklara. Och så har det börjat klia på mig. Torr hud, tror jag. Har till och med fått utslag på höfterna som jag ivrigt smörjer med "fet kräm" köpt på apoteket. Det gör det hela bättre.
Maken jobbar idag, och jag har varit och tränat. Det är -10 ute, vilket är ovanligt i min del av landet, och allt pappas prat om att halka har fastnat på nåt sätt, för jag var lite orolig över att cykla omkull. Det är grymt halt på vissa ställen, men sandat/saltat nästan överallt. Spinnade med pulsklocka och försökte att hålla mig under 170 i puls. Har läst nånstans att man inte ska gå över 150, men det tar jag nog som en sanning med modifikation. Jag har hög maxpuls, och 150 passerar jag utan att ens vara andfådd under uppvärmningen. Hur det gick med att hålla mig under 170? Sådär. Jag maxade på 183, men jag försökte verkligen hålla igen när det var möjligt och snittade på 165 eller nåt liknande. Inga hemska sammandragningar som indikation på att jag tagit i för hårt - jag har fortfarande inte känt av några sammandragningar alls såvitt jag kan förstå.
Jag ska retirera till soffan igen och titta på film. I övermorgon börjar allvaret igen, så det är bäst att slappa så mycket man kan nu när man är ledig!
Idag är jag glad över
* att det är vackert vinterväder ute, men att jag slipper befinna mig i det om jag inte vill
* att magen växer och den lilla därinne sparkar
* att SVT sänder hela Veronica Mars-serien (eller i alla fall första säsongen) som marathon på förmiddagarna
* att jag mår förhållandevis bra
* att jag är ledig i morgon också
Vi har sovit länge på morgnarna, kanske tagit nån promenad om det varit fint väder. Och så har mamma och pappa hälsat på en snabb vända, de är i krokarna, nämligen hos sina vänner i ett mindre samhälle här i närheten. Pappa är fortfarande löjligt överbeskyddande, och hans stora skräck verkar definitivt vara att jag ska halka. Jag tror att risken att han själv ska halka är betydligt större, och att skadorna som kan komma av det sannolikt är allvarligare (jag bedömer nämligen att min reaktionsförmåga är någon bättre än hans), men visst är det fint av honom att oroa sig.
Magen växer. Fast den är ju inte entydigt gravid, utan fettet veckar sig minsann fortfarande när man sätter sig. Nåja, min dag kommer den också. När jag har en spärrballong på framsidan och inte kan andas normalt.
För tillfället mår jag ganska bra. Jag måste dock erkänna att illamåendet inte har gått över helt. Det kommer det nog inte att göra heller. Det är dock helt klart hanterbart. Jag är inte heller speciellt trött, även om jag kan sova länge om andan faller på. En lustig bieffekt är att jag, som tidigare varit så väldigt lättväckt, nu kan sova igenom telefonsignaler och mer därtill. Jag trodde det skulle vara tvärt om, men det kanske kommer senare. Den lättväckta perioden alltså. Foglossningen då? Ja, den är helt borta. I alla fall för tillfället, men jag har alltså inte känt av den alls sen en bit innan jul. Inget jag klagar över. Fortfarande är jag förskonad från halsbrännan som man "ska" få, men snuvig är jag konstant. Och törstig. Och kissnödig. Hungrig hela tiden, eller förresten.. inte hungrig, utan jag känner mer att jag har ett behov av att äta. Inte ett sug heller, utan.. äsch, det går inte att förklara. Och så har det börjat klia på mig. Torr hud, tror jag. Har till och med fått utslag på höfterna som jag ivrigt smörjer med "fet kräm" köpt på apoteket. Det gör det hela bättre.
Maken jobbar idag, och jag har varit och tränat. Det är -10 ute, vilket är ovanligt i min del av landet, och allt pappas prat om att halka har fastnat på nåt sätt, för jag var lite orolig över att cykla omkull. Det är grymt halt på vissa ställen, men sandat/saltat nästan överallt. Spinnade med pulsklocka och försökte att hålla mig under 170 i puls. Har läst nånstans att man inte ska gå över 150, men det tar jag nog som en sanning med modifikation. Jag har hög maxpuls, och 150 passerar jag utan att ens vara andfådd under uppvärmningen. Hur det gick med att hålla mig under 170? Sådär. Jag maxade på 183, men jag försökte verkligen hålla igen när det var möjligt och snittade på 165 eller nåt liknande. Inga hemska sammandragningar som indikation på att jag tagit i för hårt - jag har fortfarande inte känt av några sammandragningar alls såvitt jag kan förstå.
Jag ska retirera till soffan igen och titta på film. I övermorgon börjar allvaret igen, så det är bäst att slappa så mycket man kan nu när man är ledig!
Idag är jag glad över
* att det är vackert vinterväder ute, men att jag slipper befinna mig i det om jag inte vill
* att magen växer och den lilla därinne sparkar
* att SVT sänder hela Veronica Mars-serien (eller i alla fall första säsongen) som marathon på förmiddagarna
* att jag mår förhållandevis bra
* att jag är ledig i morgon också
2009-01-01
Gott nytt år!
När vi tittade på nyårsraketerna igår förklarade en av mina kompisar att 2009 nog skulle bli ett dåligt år rent generellt, men garanterat det bästa året i hans liv. Jag undrade varför, och han sa att alla år i hans liv hittills hade varit det bästa, så han gissade på att det skulle fortsätta i samma stil. Sen förklarade han att han ska gifta sig i år. Den 23/5. Jag tror jag får svårt att komma på det bröllopet.
I förrgår var vi på ultraljud. Vi fick vänta i en oändligt trist korridor på sjukhuset tillsammans med ett antal andra par/familjer. Inte utan att man blev lite nervös, men allt visade sig vara precis som det skulle, och beräknad nedkomst är numera den 21/5. Nu kunde man se både ryggrad och andra skelettdelar mycket tydligt.
I morse fick maken känna sin första spark - bebisen har hittills varit väldigt restriktiv gällande att sparka när någon främmande hand ligger på magen, men i nu gav den alltså med sig. Maken somnade lyckligt om, men jag hade inte riktigt samma tur. Å andra sidan inte riktigt samma behov heller - jag var ju spik nykter (om man räknar bort efterrätten med sprit i...) och hemma kl 4, medan han kom insläntrandes nån gång vid 05:30-tiden, efter en större mängd vin, öl, hot shots och drinkar.
Nyårskalaset igår var trevligt, vi lyckades outa graviditeten för de flesta närvarande (förhoppningsvis alla 20), och det var ganska skönt. Ljudvolymen på tillställningen var magnifik, så min röst började försvinna redan vid 22-tiden. Kl 02:30 skulle alla utom värdinnan vidare till ett större kalas, men jag vet precis hur kul tillställningar i den lokalen brukar bli, speciellt om man har förlorat talförmågan, så jag försökte i stället få tag på en taxi. Självklart totalt omöjligt, jag gav upp efter 12 försök och promenerade hem - det tog väl ca 45 minuter och jag höll mig duktigt på större vägar genom väl upplysta bostadsområden istället för att ta skumma genvägar genom skogspartier.
Idag är jag glad över
* att det är strålande sol
* att bebisen verkar må bra och sparkar
* att det blev ett bra nyårsfirande
* att det är flera dagars ledigt kvar
* att mitt munsår håller på att ge med sig
I förrgår var vi på ultraljud. Vi fick vänta i en oändligt trist korridor på sjukhuset tillsammans med ett antal andra par/familjer. Inte utan att man blev lite nervös, men allt visade sig vara precis som det skulle, och beräknad nedkomst är numera den 21/5. Nu kunde man se både ryggrad och andra skelettdelar mycket tydligt.
I morse fick maken känna sin första spark - bebisen har hittills varit väldigt restriktiv gällande att sparka när någon främmande hand ligger på magen, men i nu gav den alltså med sig. Maken somnade lyckligt om, men jag hade inte riktigt samma tur. Å andra sidan inte riktigt samma behov heller - jag var ju spik nykter (om man räknar bort efterrätten med sprit i...) och hemma kl 4, medan han kom insläntrandes nån gång vid 05:30-tiden, efter en större mängd vin, öl, hot shots och drinkar.
Nyårskalaset igår var trevligt, vi lyckades outa graviditeten för de flesta närvarande (förhoppningsvis alla 20), och det var ganska skönt. Ljudvolymen på tillställningen var magnifik, så min röst började försvinna redan vid 22-tiden. Kl 02:30 skulle alla utom värdinnan vidare till ett större kalas, men jag vet precis hur kul tillställningar i den lokalen brukar bli, speciellt om man har förlorat talförmågan, så jag försökte i stället få tag på en taxi. Självklart totalt omöjligt, jag gav upp efter 12 försök och promenerade hem - det tog väl ca 45 minuter och jag höll mig duktigt på större vägar genom väl upplysta bostadsområden istället för att ta skumma genvägar genom skogspartier.
Idag är jag glad över
* att det är strålande sol
* att bebisen verkar må bra och sparkar
* att det blev ett bra nyårsfirande
* att det är flera dagars ledigt kvar
* att mitt munsår håller på att ge med sig
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)