A dream come true?

Vi har blivit erbjudna ett hus i ett mindre samhälle utanför stan. Märk väl, ett hus att HYRA. Sprillans nytt, två våningar, 4 sovrum, carport och trädgård. Och utsikt. Jag har alltid sagt att jag gärna bor i ett hus, det är äga ett hus jag helst undviker. Så har även maken sagt. Märkligt nog är han inte alls speciellt exalterad när möjligheten väl finns. Faktiskt snarare surmulen. Det beror antagligen på att

1. Jag sökte hyres-villan utan att fråga honom först (hade ju inte räknat med att få ett erbjudande, och jag kan ju inte rådfråga honom för varje objekt jag söker - det kan vara flera om dagen)
2. Huset ligger inte i stan
3. Månadskostnaden hamnar på i runda slängar 12000 kr.

Jag tänker nog försöka ta mig på visning i alla fall. Den officiella visningen är på söndag, och då är maken med största sannolikhet inte hemma (utan i en bil på väg från Stockholm). Vi har möjlighet att få en "privat" visning också, men något säger mig att det inte kommer att finnas intresse för det från min bättre hälfts sida. Att det inte blir nån villa är alltså mer eller mindre avgjort redan innan vi ens diskuterat det, men ingen ska ta ifrån mig visningen! Jag tar med mig en väninna om maken nu inte kan komma.

Vi bor ju inte dåligt nu, så det finns ingen flyttpanik. Jag tycker däremot att det är dumt att inte ta möjligheten om man får den. Å andra sidan så ska naturligtvis båda vara överens om att det är just en möjlighet, och inte ett straff.

Mina tarmar har varit nån slags metangasanläggning de senaste dagarna. Det tränger på och pyser ut. Och det kurrar och bubblar lustigt nånstans djupt inne i buken. Ibland känns det som om tarmaktiviteten väcker det lilla pyret, för det börjar röra sig ungefär samtidigt som tarmarna rör sig. Ibland tror jag att den sparkar ilsket mot tarmpaketet, för jag kan få en mycket märklig känsla i de trakterna helt oprovocerat. Men jag vet inte. Svårt att säga. Tror också att jag till slut har lyckats förstå delar av kissnödigheten. De där gångerna när man blir mystiskt kissnödig sådär på sekunden, det är nog inte för att njurarna har släppt iväg 1dl urin helt abrupt, utan för att någon tassar omkring på blåsan. Just DE kissnödighetsattackerna går nämligen över efter några minuter.

Jag har börjat vänja mig vid magen nu. Känner mig inte alls så tjock som jag ser ut. Har inte vägt mig på ett tag, men gissar på att jag kanske har gått upp 8kg totalt. Hoppas på att slippa gå upp mer än 15 (helst mindre), för allt över 12 är överflödigt. Så länge överflödet består av svullna fötter är det väl i sin ordning, men jag vill helst inte få hur tjocka lår som helst på köpet. "Det går bort när man ammar" säger folk, men tänk om man inte kan amma då? Jag har inte suttit och hobbytryckt på tuttarna än, men nån spontan råmjölkstillströmning har jag inte märkt av.

Idag är en seg dag på jobbet. Sen efter lunch har jag väntat på att ett par kolleger ska bli färdiga med sina punkter eftersom nästa steg i mitt arbete bygger på att de är klara. Ännu verkar ingen ljusning har skett. Har städat upp lite, surfat Familjeliv, kollat in planritningar och fasadbilder på Huset och grämt mig, men bara lite - jag har också mina dubier mot att flytta ut till en familjeidyll 15 minuters bilväg från stan (som blir 35 minuter i rusningstrafik) när vi behöver pengarna till att köpa ny bil snarare än till högre boendekostnader.

Jag har för all del flextimmar att ta ut, så jag skulle kunnat gå hem tidigare. Men det "får" jag inte (utan att jobba in tiden igen), och jag har redan 5 timmar att jobba in. Låter lite konstigt, va..? Funkar såhär: Gentemot min arbetsgivare ligger jag på plus-flex. I mitt projekt ligger jag på minus. Och det låter ju inget vidare då det återrapporteras. Logiken blir att det är bättre att jag rapporterat att jag jobbat med saker som jag inte har jobbat med än att jag bara säger att jag inte har jobbat och att det är klart ändå. Ytterst smidigt.

Idag är jag glad över
* att jag får gå på husvisning
* att det kommer att vara städat hemma när vi kommer hem
* att jag inte gick upp supertidigt utan istället fick se att himlen ljusnade medan jag cyklade till jobbet
* att vi har internet på jobbet
* att jag inte alls mådde dåligt igår