Jubileum

Sedär, nu skriver jag inlägg nr 100! Kanske inte direkt värt att fira, men jag uppmärksammade det i alla fall.

Idag har bebisen sparkat runt väldigt mycket mer än tidigare. Jag har till och med känt det när jag stått upp (det har aldrig hänt förut - jag skyller det på moderkakan som sitter som en airbag mellan min framsida och de små fötterna). Det är skönt när den sparkar, för då vet man att den lever. Ja, faktiskt tänker jag så fortfarande.

Jag tror inte att jag fattat det här med att jag faktiskt har en liten person i magen riktigt än. Och det räknas faktiskt som person och inte foster nu när jag är i v. 22. I alla fall om den skulle komma ut. Fast det ska den ju såklart inte än på ett bra tag! Det känns väldigt långt till maj, och även om jag nu fått erbjudanden om att köpa grejer från kolleger (tack, tack!) så har jag än så länge inte ens övervägt att tassa in på barnavdelningen på H&M och handla bodies och pyjamasar. Jag har ingen aning om vad man behöver. Eller hur mycket. Hoppas att jag tar ett litet initiativ och tar reda på det innan knodden kommer.

Däremot handlar jag saker till mig själv! Två tjocka tröjor i söndags. Den ena var i alldeles underbart stickigt, brunt ylle. Jag tillhör den lilla skara som tycker att ylle luktar tryggt och står ut med stickigheten utan problem. I fredags fick jag dessutom låna toppar och tunikor av kompisen jag var hemma hos. Hon är något större än mig, framförallt över bysten, och de kläder jag fick låna är såna som hon inte får över tuttarna längre. Hon gillar dessutom A-linjeformade kläder, så de går galant över min buk i flera månader framöver. Alltså är det nog färdighandlat på klädfronten för ett tag.

Trots att det här med barn fortfarande känns ganska abstrakt så har jag och maken ändå tagit tag i några saker. T ex kollat upp hur mycket man får i föräldrapenning om man väljer att plocka ut 5 dagar i veckan. När vi var färdiga med den beräkningen var vi imponerade över att folk har råd med villalån och två bilar. Fast de kanske plockar ut 7 dagar i veckan. Eller tjänar betydligt mer pengar än vi. Eller delar upp det smartare. Som vi räknat ut det nu blir jag ledig i 12 månader och maken i 10. Vi har också låtit det här med bilinköp sjunka in lite till. Vår 13 år gamla tvådörrars Mazda skall servas i februari och sen får vi se vad vi gör av det hela. Frågan är lite vilande just nu. I helgen gick det dessutom upp för maken att barnet faktiskt SKA få ett eget rum förr eller senare, och att det i sin tur innebär att vi måste välja mellan att
1. Bygga en mellanvägg i vårt bibliotek (som därmed slutar vara bibliotek)
2. Göra oss av med en massa grejer eller
3. Flytta
Ingen brådska med det, såklart. Men han har inte riktigt velat inse fakta tidigare.

Det spänner i magen. Det känns ungefär som om man har ätit ganska mycket och sen spänner ut magen så mycket man kan och så tar tag på sidorna om kroppen och drar huden bakåt med händerna. Eller helt enkelt som om ens magmuskler plötsligt helt och hållet lagt ner och huden får ta allt trycket som kommer sig av att inälvorna ramlar framåt. Välj själva vilken beskrivning som känns bäst...

Idag är jag glad över
* att jag föll till föga för mitt begär och köpte Fjällfil med hjortronsmak. Vardagslyx!
* att jag har bil till jobbet, eftersom vädret är sådär
* att jag äntligen läst ut Rid i natt som jag haft på nattduksbordet sen i somras
* att jag fått nya kläder
* att jag ska på två födelsedagskalas i helgen