Lata dagar

Så vad har hänt sen senast? Inte mycket, Inte mycket alls. Jag har legat i soffan större delen av tiden, antingen läsandes en bok - har börjat med en ny (gammal) sci-fi-bok som är rätt bra - eller tittandes på TV - antingen TV-serier på DVD eller de filmer som kanalutbudet har att erbjuda.

Vi har sovit länge på morgnarna, kanske tagit nån promenad om det varit fint väder. Och så har mamma och pappa hälsat på en snabb vända, de är i krokarna, nämligen hos sina vänner i ett mindre samhälle här i närheten. Pappa är fortfarande löjligt överbeskyddande, och hans stora skräck verkar definitivt vara att jag ska halka. Jag tror att risken att han själv ska halka är betydligt större, och att skadorna som kan komma av det sannolikt är allvarligare (jag bedömer nämligen att min reaktionsförmåga är någon bättre än hans), men visst är det fint av honom att oroa sig.

Magen växer. Fast den är ju inte entydigt gravid, utan fettet veckar sig minsann fortfarande när man sätter sig. Nåja, min dag kommer den också. När jag har en spärrballong på framsidan och inte kan andas normalt.

För tillfället mår jag ganska bra. Jag måste dock erkänna att illamåendet inte har gått över helt. Det kommer det nog inte att göra heller. Det är dock helt klart hanterbart. Jag är inte heller speciellt trött, även om jag kan sova länge om andan faller på. En lustig bieffekt är att jag, som tidigare varit så väldigt lättväckt, nu kan sova igenom telefonsignaler och mer därtill. Jag trodde det skulle vara tvärt om, men det kanske kommer senare. Den lättväckta perioden alltså. Foglossningen då? Ja, den är helt borta. I alla fall för tillfället, men jag har alltså inte känt av den alls sen en bit innan jul. Inget jag klagar över. Fortfarande är jag förskonad från halsbrännan som man "ska" få, men snuvig är jag konstant. Och törstig. Och kissnödig. Hungrig hela tiden, eller förresten.. inte hungrig, utan jag känner mer att jag har ett behov av att äta. Inte ett sug heller, utan.. äsch, det går inte att förklara. Och så har det börjat klia på mig. Torr hud, tror jag. Har till och med fått utslag på höfterna som jag ivrigt smörjer med "fet kräm" köpt på apoteket. Det gör det hela bättre.

Maken jobbar idag, och jag har varit och tränat. Det är -10 ute, vilket är ovanligt i min del av landet, och allt pappas prat om att halka har fastnat på nåt sätt, för jag var lite orolig över att cykla omkull. Det är grymt halt på vissa ställen, men sandat/saltat nästan överallt. Spinnade med pulsklocka och försökte att hålla mig under 170 i puls. Har läst nånstans att man inte ska gå över 150, men det tar jag nog som en sanning med modifikation. Jag har hög maxpuls, och 150 passerar jag utan att ens vara andfådd under uppvärmningen. Hur det gick med att hålla mig under 170? Sådär. Jag maxade på 183, men jag försökte verkligen hålla igen när det var möjligt och snittade på 165 eller nåt liknande. Inga hemska sammandragningar som indikation på att jag tagit i för hårt - jag har fortfarande inte känt av några sammandragningar alls såvitt jag kan förstå.

Jag ska retirera till soffan igen och titta på film. I övermorgon börjar allvaret igen, så det är bäst att slappa så mycket man kan nu när man är ledig!

Idag är jag glad över
* att det är vackert vinterväder ute, men att jag slipper befinna mig i det om jag inte vill
* att magen växer och den lilla därinne sparkar
* att SVT sänder hela Veronica Mars-serien (eller i alla fall första säsongen) som marathon på förmiddagarna
* att jag mår förhållandevis bra
* att jag är ledig i morgon också