Upptaget..

Jag har visst inte skrivit på några dagar. Beror på att jag har haft att göra, och när jag inte haft att göra så har maken ockuperat datorn.

I helgen blev det två födelsedagsfester. I fredags en middag på lokal med en nybliven 35-åring. Det låter så gammalt, 35. Fast snart är man ju där själv... Gåvorna var en märklig blandning av dyrt portvin och halvantik, snuskig litteratur.

Dagen efter var det dags att köpa present igen, till en 30-åring som hyrt in sig i bardelen av en restaurang i stan. En suboptimal kombination för ryggen visade sig vara att först gå på stan i några timmar och sen stå på höga klackar hela kvällen. Det visade sig att vi inte var ensamma om att vänta tillökning, två gamla studiekamraters flickvänner hade också beräknad nedkomst i början av sommaren. Bättre sent än aldrig för oss allihopa, antar jag.

Lördagskvällens födelsedagsbarn är mer makens än min kompis, och följdaktligen så var många av de inbjudna också vänner till maken. Ett ypperligt tillfälle att outa en graviditet, jag tog på mig en överdel som jag inte bara såg fet ut i, men fick ändå vänta på att någon skulle notera kombinationen Tjock OCH Spritfri. Fast sen spred sig ryktet snabbt, och det blev mången gratulation under kvällen.

Söndagen vigdes åt latande, eftersom ryggen och fötterna fått sig en dust under kvällen. Pappa ringde och frågade hur det var med oss, och förmanade mig att inte cykla när det är halt ute.

På måndagen var det kurs med jobbet inne i stan. Det visade sig att det frusit på under natten, så det gällde att ha tungan rätt i munnen under färden dit. Funderade ett tag på spårvagn, men kom fram till att jag inte skulle hinna i tid. Cyklade jag omkull? Ja, självklart. Jag välte sådär snyggt som man alltid gör när man svänger på framhjulet men resten av cykeln fortsätter i samma riktning som tidigare. Blåmärken på höften, armbågen och knäet, men magen och huvudet klarade sig fint. Bebisen sparkade lojt under förmiddagen och levde rövare på kvällen när jag skulle sova, så den verkar inte ha blivit alltför traumatiserad.

Ryggen tog däremot stryk av två dagars sittande i kurslokal med skrivbord skapta för små, små människor. Jag antar att jag borde börja göra lite ryggövningar hemma. Svanken ömmar på kvällskvisten, och jag antar att mitt ökande omfång inte kommer att förbättra det hela. Det är flera månader kvar av stigande ryggsmärta, med andra ord. Man kanske skulle ta och köpa sig en TENS-apparat? Jag har hört att det skall vara en lisa för ledsna muskler.

Maken har lite ekonomi-ångest. Jag tjänar mer än honom, och gör av med mindre. Det innebär att jag har flera tusen kvar i slutet av månaden, medan han upplever att han får snåla. Därför vill han att vi ska minska vårt gemensamma sparande. Jag försökte få igenom att han kan minska, medan jag fortsätter att spara som innan, men det skulle bli "orättvist"... Jag förstår inte helt varför, men det var hans orubbliga åsikt. "Då blir det ju som att du ger mig pengar" suckade han. Jag ser inget fel i det heller. Men alla är vi olika. Till slut kom han i alla fall fram till att vi ändå måste spara så mycket vi kan nu, för att kunna köpa bebisgrejer. Och framförallt en ny bil. Det gjorde honom inte alls gladare.

Jag är däremot glad. Till exempel över
* att jag fått gå en kurs (där jag lärde mig rätt mycket)
* att jag får åka hem och vila ryggen om några minuter
* att det inte längre är nattsvart ute redan 16:30
* kläderna som jag fått låna, och som nu är tvättade och används flitigt
* att vi har en diskmaskin