Jag finns på Facebook. Har dock inte varit så speciellt aktiv det senaste året, utan bara loggat in när jag fått nåt mail. I veckan fick jag en inbjudan som jag tackade ja till, och eftersom inte platsen var bestämd så har jag gått in och kollat varje dag om nåt har uppdaterats. Och i och med det har jag gått ner mig mer och mer i träsket. Eventet är nu ikväll, så nästa vecka är jag förhoppningsvis tillbaka på normalt Facebookanvändande.
Skönt att arbetsveckan snart är slut. Jag har varit onormalt trött de senaste dagarna, och funderar allvarligt på att hoppa över träningen i morgon och ta en ordentlig sovmorgon i stället (innan jag ska gå på mässa med hysteriska barn och föräldrar). Jag är för tillfället inte sjukt upplagd för en AW, men jag ska ändå gå på en sån. Med en gammal kompis som är på tillfälligt återbesök i hembygden. Först pizza, sen öl. Eller ja, cola antar jag. Jag har inte så stor tilltro till utbudet av alkoholfri öl på uteställen. Men vi får väl se.
Bebisen sparkar nånstans i överdel av livmodern. Eller så boxar den. Man vet inte. Tydligen kan den redan ha vänt på sig "definitivt", men det kan också ta 7 veckor till. Eller så vänder den sig inte. Jag hoppas den väljer att komma ut med huvudet först.
Ryggen gör ont. Jag sätter min tilltro till TENS-apparaten, som borde komma nästa vecka. Hoppas jag inte blir besviken.
Har fått vår löneadministratör att skriva under på vad jag tjänar, så nu är allt upplagt för föräldrapenning. Jag hoppas väl iofs att få en löneförhandling och någon höjning innan jag går på ledighet, men antar att man kan skicka in nya uppgifter när som helst.
Dags att tidrapportera och ladda inför pizzan! Om exakt en månad är det SPA!
Idag är jag glad över
* att gårdagsregnet övergått i sol - och det är fortfarande soligt fast klockan nästan är 17!
* att det är både föräldragrupp och MVC-besök nästa vecka
* att jag förhoppningsvis har möjlighet att köpa en ergonomisk bärsele för 350 kr mindre än normalpris
* att träffa en gammal kompis ikväll
* att det är dags att lämna jobbet åt sitt öde för den här veckan
2009-02-27
2009-02-25
Ytterligare en onsdag
Idag har inte varit lika illa som de senaste onsdagarna, man knappast något samling av intressanta händelser heller. Arbetsdagen lider ju lyckligtvis mot sitt slut, och jag väntar på att bli hämtad av maken. Har just stoppat i mig en ostmacka - man blir hungrig av det här tillståndet!
Magen verkar långsamt men säkert förlora den platta fronten, så kanske kan till och med jag få en såndär karaktäristisk kulmage framöver.
Fler barn är på gång i bekantskapskretsen - en kompis kompis (tillika exflickvän till en annan kompis) har "kommit ut" som gravid.
Har bokat in mig på gravid-vattengympa 8 måndagar med start i början av mars. Ska bli lite skönt att träna med andra i samma situation, eftersom man känner sig något handikappad på de vanliga träningspassen (som jag givetvis planerar att fortsätta på).
Idag är jag glad över
* att det kommer att vara städat när jag kommer hem
* att jag har beställt en TENS-apparat
* att det är en baby-barn-mässa i helgen där man får köpa en ergonomisk bärsele till hyfsat rabatterat pris
* att maken faktiskt sagt att han vill följa med på ovan nämnda mässa
* att jag ska börja på vattengympa
Magen verkar långsamt men säkert förlora den platta fronten, så kanske kan till och med jag få en såndär karaktäristisk kulmage framöver.
Fler barn är på gång i bekantskapskretsen - en kompis kompis (tillika exflickvän till en annan kompis) har "kommit ut" som gravid.
Har bokat in mig på gravid-vattengympa 8 måndagar med start i början av mars. Ska bli lite skönt att träna med andra i samma situation, eftersom man känner sig något handikappad på de vanliga träningspassen (som jag givetvis planerar att fortsätta på).
Idag är jag glad över
* att det kommer att vara städat när jag kommer hem
* att jag har beställt en TENS-apparat
* att det är en baby-barn-mässa i helgen där man får köpa en ergonomisk bärsele till hyfsat rabatterat pris
* att maken faktiskt sagt att han vill följa med på ovan nämnda mässa
* att jag ska börja på vattengympa
2009-02-24
Fettisdag
Mm, idag är det semmeldags! Vi bakade släta bullar i söndags för att inte stå utan semla en dag som denna. Fördelarna med att göra egna semlor är oändliga: Man kan göra dem i den storlek man vill. Det blir billigt. Hemgjord mandelmassa är 100 gånger godare än köpt (och man kan göra den så lös/hård/söt/bitter/knaprig man känner för). Semlan är absolut färsk när man äter den. Man behöver inte tvinga i sig sockrad grädde (äckligt!) och hembakta bullar förstörs inte om man vill ha dem i mjölk (sk hetvägg).
Vi laddar med nyttig tonfisksallad till middag för att optimera näringsbalansen för kvällen. Hoppas jag slipper må dåligt av sockerochfett-chocken, bara.
Blev ingen trubadur igår. Maken hade jobb-aktivitet, och av de två kompisar som ville följa med fick jag bara tag på den ena, och hon var kräksjuk. Jag tillbringade kvällen med att laga stark köttfärssås med massor av szechuanpeppar och chili (och grädde, så det gick att äta utan att tungan frättes bort) och sen låg jag i soffan och läste delar av Stora boken om barn.
Antar att många har inställningen att när man väl får barn så vet man hur man ska göra med dem helt automatiskt. Jag är inte så dum att jag litar på mig själv så mycket. Jag vill veta hur ofta bebisen ska badas, hur den ser ut när den har ont i magen, om det är normalt med hudutslag, när navelstumpen ramlar bort, hur man tvättar den efter att man bytt på den och en miljon andra saker. Däremot har jag, i alla fall än så länge, inställningen att själva förlossningen kommer att sköta sig själv. Nu har jag ju iofs läst en bok om det också, men kan inte säga att jag nånsin varit speciellt orolig över just förlossningen. Jag är inte orolig över smärtan - jag kommer att skrika och svära och sparka och gråta och vara på väg hem, jag kommer att vara totalt osamarbetsvillig men det kommer ÄNDÅ att gå bra. Jag är inte rädd för att tappa kontrollen, för jag har inget behov av att ha total kontroll. Jag litar på personalen om jag själv inte kan ta beslut eller om något akut händer. Det jag möjligen kan oroa mig för är att det skulle hända nåt med bebisen, eller att jag kommer att spricka så illa att jag får använda stomipåse resten av livet. Smärtan går ju över, hur ohanterlig den än är. Men bestående men vill jag såklart slippa till nästan varje pris.
Vaknade av inget speciellt lite innan kl 05 i morse. Jag undrar om jag har blivit mera lättväckt och helt enkelt vaknar av att tidningen kommer. Sannolikt vaknar jag av det även i vanliga fall, men somnar om direkt. Jag har lite svårare att somna om nu, och glider till ytan av total vakenhet innan det vänder. Går upp och kissar fast jag inte behöver, bara för att syssla med nåt. Jag har än så länge inte vaknat av att jag är hungrig, vilket är lite skönt. Skulle ju vara jobbigt att behöva börja bre mackor kl 04:43 varje morgon.
En lite lustig grej är apropå inget alls, att bebisen ligger blick stilla så fort min man vill känna på magen. Den kan ha rumlat runt därinne fram till 10 sekunder innan han lägger dit handen, sen är den trumpet stilla. Vet inte om det beror på att jag spänner mig, eller om den känner att det är nåt ovant utanpå dess bo.
Just nu är jag glad över
* att det ljusnar ute för varje dag (jag är alltid glad över det, tror jag)
* att det snart är lunch, eftersom jag är mycket, mycket hungrig
* att det blir semla (eller semlor) ikväll
* House, kl 21
* att det är mindre än tre månader kvar till beräknad nedkomst (fast jag tror att den kommer att komma lite senare - eller mycket tidigare möjligen)
Vi laddar med nyttig tonfisksallad till middag för att optimera näringsbalansen för kvällen. Hoppas jag slipper må dåligt av sockerochfett-chocken, bara.
Blev ingen trubadur igår. Maken hade jobb-aktivitet, och av de två kompisar som ville följa med fick jag bara tag på den ena, och hon var kräksjuk. Jag tillbringade kvällen med att laga stark köttfärssås med massor av szechuanpeppar och chili (och grädde, så det gick att äta utan att tungan frättes bort) och sen låg jag i soffan och läste delar av Stora boken om barn.
Antar att många har inställningen att när man väl får barn så vet man hur man ska göra med dem helt automatiskt. Jag är inte så dum att jag litar på mig själv så mycket. Jag vill veta hur ofta bebisen ska badas, hur den ser ut när den har ont i magen, om det är normalt med hudutslag, när navelstumpen ramlar bort, hur man tvättar den efter att man bytt på den och en miljon andra saker. Däremot har jag, i alla fall än så länge, inställningen att själva förlossningen kommer att sköta sig själv. Nu har jag ju iofs läst en bok om det också, men kan inte säga att jag nånsin varit speciellt orolig över just förlossningen. Jag är inte orolig över smärtan - jag kommer att skrika och svära och sparka och gråta och vara på väg hem, jag kommer att vara totalt osamarbetsvillig men det kommer ÄNDÅ att gå bra. Jag är inte rädd för att tappa kontrollen, för jag har inget behov av att ha total kontroll. Jag litar på personalen om jag själv inte kan ta beslut eller om något akut händer. Det jag möjligen kan oroa mig för är att det skulle hända nåt med bebisen, eller att jag kommer att spricka så illa att jag får använda stomipåse resten av livet. Smärtan går ju över, hur ohanterlig den än är. Men bestående men vill jag såklart slippa till nästan varje pris.
Vaknade av inget speciellt lite innan kl 05 i morse. Jag undrar om jag har blivit mera lättväckt och helt enkelt vaknar av att tidningen kommer. Sannolikt vaknar jag av det även i vanliga fall, men somnar om direkt. Jag har lite svårare att somna om nu, och glider till ytan av total vakenhet innan det vänder. Går upp och kissar fast jag inte behöver, bara för att syssla med nåt. Jag har än så länge inte vaknat av att jag är hungrig, vilket är lite skönt. Skulle ju vara jobbigt att behöva börja bre mackor kl 04:43 varje morgon.
En lite lustig grej är apropå inget alls, att bebisen ligger blick stilla så fort min man vill känna på magen. Den kan ha rumlat runt därinne fram till 10 sekunder innan han lägger dit handen, sen är den trumpet stilla. Vet inte om det beror på att jag spänner mig, eller om den känner att det är nåt ovant utanpå dess bo.
Just nu är jag glad över
* att det ljusnar ute för varje dag (jag är alltid glad över det, tror jag)
* att det snart är lunch, eftersom jag är mycket, mycket hungrig
* att det blir semla (eller semlor) ikväll
* House, kl 21
* att det är mindre än tre månader kvar till beräknad nedkomst (fast jag tror att den kommer att komma lite senare - eller mycket tidigare möjligen)
2009-02-23
Morgonpigg svängom
I morse vaknade jag abrupt 2 minuter innan klockradion satte igång, och förstod först inte alls varför - men sen insåg jag att nån levde rövare i min mage. Jag vet inte vad pyret sysslade med riktigt, den kanske vände sig.. Det tryckte och petade på alla möjliga ställen samtidigt. Klarvaken blev jag, och kunde inte ens somna om för att snooza.
Hela helgen har tillbringats i ryggläge i soffan, jag har plöjt igenom "Att föda" av Gudrun Abascal. Så nu vet jag allt om förlossningar. Nej, självklart inte. Men jag har väl fått några uppenbarelser, om det nu är som hon säger.
Funderar på att köpa en TENS-apparat. Jag får så jäkla ont i ryggen (mitt på, inte i svanken) när jag jobbar. I morse kom det till och med innan jag åkte till jobbet. Antar att jag sitter för framåtböjd, men jag har då aldrig haft ont förut. Men nu. Apparaten kostar 1700 kr, och det kan det nog definitivt vara värt. Maken kan använda den också, till sina ömma axlar. Fast jag får vänta till nästa lön. Dvs på onsdag.
Jag skulle inte ha slagit mig för bröstet i förra veckan och sagt att jag inte mår illa längre. Mådde dåligt både i lördags och igår, igår var jag dessutom dum nog att kolla på när min man gick i barndom och spelade Quake2. Åksjuk? Javisst! Fick lägga mig med balkongdörren öppen mot februarinatten för att kunna flämta i mig lite frisk luft. Ganska skönt, faktiskt.
I fredags hade jag en lite smått obehaglig upplevelse, när det plötsligt började sticka/hugga lite nedanför naveln, några cm till höger. Det gjorde ont av och till under kvällen, oberoende av vilken ställning jag stod/satt i. Jag antog att det var ett ligament som sträckts lite väl mycket, men kunde ändå inte RIKTIGT släppa tanken på moderkaksavlossning eller liknande. Det var iaf borta i lördags. Så ja, det var nog ett ligament som sträckts.
Vågade mig på att äta rökt makrill igår, trots att jag nånstans läst att man inte ska äta vakuumförpackad rökt fisk. Det stod iaf inte så på Livsmedelsverkets hemsida och herregud, den är ju VARMrökt, dvs tillagad. Jag tänker dessutom äta resterna till lunch idag. Living on the edge...
Idag är jag glad över
* att föräldrautbildningen börjar om en vecka
* att jag ev. ska se en skojig trubadur ikväll
* att jag inte cyklade omkull på väg till jobbet, trots att det var fläckvis blixthalka
* min helt normala sammandragning
* att ontet i magen från fredagen är spårlöst försvunnet
Hela helgen har tillbringats i ryggläge i soffan, jag har plöjt igenom "Att föda" av Gudrun Abascal. Så nu vet jag allt om förlossningar. Nej, självklart inte. Men jag har väl fått några uppenbarelser, om det nu är som hon säger.
- Om det hela startar med värkar så är det ingen idé att tänka "Nu är det dags!". Man ska istället försöka koppla av, sova, se på TV, kolhydratladda.. eftersom latensfasen (innan man öppnat sig 4 cm eller vad det nu var) tar i snitt 20 timmar.
- Allt går snabbare och gör mindre ont om man kan vara upprätt så mycket som möjligt i öppningsfasen. Dvs sitta upp, stå på huk, använda gåstol, stå på knä. Att ligga gör smärtan och påfrestningen större. Fast är man utmattad så är man...
- EDA (bedövning) är effektiv, men gör värkarna svagare och går ur kroppen efter ett par timmar. Att bedövningen går ur kan kännas värre än att ha ont hela tiden. Den kan också ta "fel" och inte fungera, vilket känns oerhört frustrerande.
- Värkarna är "till för" att förbereda kroppen på mer smärta. Så man ska inte bedöva för mycket om man inte känner att det behövs.
- Man MÅSTE inte känna intensiva moderskänslor så fort knodden är ute. Det kan ta ett tag att greppa situationen.
Funderar på att köpa en TENS-apparat. Jag får så jäkla ont i ryggen (mitt på, inte i svanken) när jag jobbar. I morse kom det till och med innan jag åkte till jobbet. Antar att jag sitter för framåtböjd, men jag har då aldrig haft ont förut. Men nu. Apparaten kostar 1700 kr, och det kan det nog definitivt vara värt. Maken kan använda den också, till sina ömma axlar. Fast jag får vänta till nästa lön. Dvs på onsdag.
Jag skulle inte ha slagit mig för bröstet i förra veckan och sagt att jag inte mår illa längre. Mådde dåligt både i lördags och igår, igår var jag dessutom dum nog att kolla på när min man gick i barndom och spelade Quake2. Åksjuk? Javisst! Fick lägga mig med balkongdörren öppen mot februarinatten för att kunna flämta i mig lite frisk luft. Ganska skönt, faktiskt.
I fredags hade jag en lite smått obehaglig upplevelse, när det plötsligt började sticka/hugga lite nedanför naveln, några cm till höger. Det gjorde ont av och till under kvällen, oberoende av vilken ställning jag stod/satt i. Jag antog att det var ett ligament som sträckts lite väl mycket, men kunde ändå inte RIKTIGT släppa tanken på moderkaksavlossning eller liknande. Det var iaf borta i lördags. Så ja, det var nog ett ligament som sträckts.
Vågade mig på att äta rökt makrill igår, trots att jag nånstans läst att man inte ska äta vakuumförpackad rökt fisk. Det stod iaf inte så på Livsmedelsverkets hemsida och herregud, den är ju VARMrökt, dvs tillagad. Jag tänker dessutom äta resterna till lunch idag. Living on the edge...
Idag är jag glad över
* att föräldrautbildningen börjar om en vecka
* att jag ev. ska se en skojig trubadur ikväll
* att jag inte cyklade omkull på väg till jobbet, trots att det var fläckvis blixthalka
* min helt normala sammandragning
* att ontet i magen från fredagen är spårlöst försvunnet
2009-02-20
En helt vanlig fredag
Uff, uff. Igår var det en Riktigt Tråkig Arbetsdag. Idag har jag däremot fått nyttigheter gjorda, åtminstone fram till för nån timme sen. Nu börjar det tryta i "pajpen" igen. Det är därför jag skriver här utan att egentligen ha nåt att berätta.
Var på spinning igår kväll och fick stolt visa upp magen för en kompis jag inte träffat på 3-4 veckor. Hon var mycket imponerad. Själv ser jag ju ingen större skillnad, men jag ser å andra sidan mig själv hela tiden.
Man känner sig inte Snyggast i träningskläder, det är en sak som är säker. Hade jag varit väldigt smärt och smidig i kroppen så hade magen liksom blivit en accessoar, nu är det mer så att hela jag är stor och oformlig. Nog har väl resten av mig också vuxit en del, det erkänner jag villigt.. men jag upplever mig inte riktigt som den kluns jag ser ut att vara. Nåja, att hoppa över träningen gör ju inte klunsigheten mindre, så det är bara att bita ihop och flasha sina nya kurvor. Själv har jag alltid varit imponerad av gravida tjejer som tränar. Hoppas andra är imponerade av mig! Fast det är klart, de gravida tjejerna jag sett på mitt gym har ju varit smärta och smidiga, och haft magen som en accessoar. Hm.
Mer bebisaktivitet i magen idag än igår. Annars inte mycket att rapportera på den fronten. Det är liksom på samma sätt ganska ofta, dagarna går, magen blir större, knodden sparkar, jag får lite ondare i ryggen , lite svårare att knyta skorna och lite jobbigare att andas, men är välmående så länge tarmarna fungerar som de ska. Och jag är så glad över att allt verkar fortsätta som planerat! Tro absolut inget annat!
Sitter och funderar på efterrätt till ikväll. Lite sugen på att försöka mig på en lakritspannacotta, men jag har inte hittat nåt recept som känns helt rätt. Kanske får bli choklad- och hallonmousse istället? Jag har ju faktiskt inga små ugnsfasta pannacottaformar när jag tänker efter. Bättre med nåt som inte ska lagas i ugnen i små portioner då, kanske.
Idag är jag glad över
* att det har slutat snöa (det smälter ju ändå bara bort, och just nu är det vägsalt överallt)
* den stundande helgen
* tanken på att handla bebisböcker som jag sen kan förkovra mig i (jag vet ju Ingenting!)
* att jag haft nåt att göra idag
* att jag inte jobbar på Saab i Trollhättan
Var på spinning igår kväll och fick stolt visa upp magen för en kompis jag inte träffat på 3-4 veckor. Hon var mycket imponerad. Själv ser jag ju ingen större skillnad, men jag ser å andra sidan mig själv hela tiden.
Man känner sig inte Snyggast i träningskläder, det är en sak som är säker. Hade jag varit väldigt smärt och smidig i kroppen så hade magen liksom blivit en accessoar, nu är det mer så att hela jag är stor och oformlig. Nog har väl resten av mig också vuxit en del, det erkänner jag villigt.. men jag upplever mig inte riktigt som den kluns jag ser ut att vara. Nåja, att hoppa över träningen gör ju inte klunsigheten mindre, så det är bara att bita ihop och flasha sina nya kurvor. Själv har jag alltid varit imponerad av gravida tjejer som tränar. Hoppas andra är imponerade av mig! Fast det är klart, de gravida tjejerna jag sett på mitt gym har ju varit smärta och smidiga, och haft magen som en accessoar. Hm.
Mer bebisaktivitet i magen idag än igår. Annars inte mycket att rapportera på den fronten. Det är liksom på samma sätt ganska ofta, dagarna går, magen blir större, knodden sparkar, jag får lite ondare i ryggen , lite svårare att knyta skorna och lite jobbigare att andas, men är välmående så länge tarmarna fungerar som de ska. Och jag är så glad över att allt verkar fortsätta som planerat! Tro absolut inget annat!
Sitter och funderar på efterrätt till ikväll. Lite sugen på att försöka mig på en lakritspannacotta, men jag har inte hittat nåt recept som känns helt rätt. Kanske får bli choklad- och hallonmousse istället? Jag har ju faktiskt inga små ugnsfasta pannacottaformar när jag tänker efter. Bättre med nåt som inte ska lagas i ugnen i små portioner då, kanske.
Idag är jag glad över
* att det har slutat snöa (det smälter ju ändå bara bort, och just nu är det vägsalt överallt)
* den stundande helgen
* tanken på att handla bebisböcker som jag sen kan förkovra mig i (jag vet ju Ingenting!)
* att jag haft nåt att göra idag
* att jag inte jobbar på Saab i Trollhättan
2009-02-19
Sista tredjedelen
Idag är det inte bara ny graviditetsvecka, utan även ny trimester (om man får tro Fertilityfriend). Heja oss!
Det har varit lugnt i magen, några försiktiga petningar. Kanske lite av en vilodag? Drömde inatt att jag fick en kanonhård spark - vem vet, det kanske stämde? Vaknade inte av det, såvitt jag vet. Men det är så förvirrat på morgonkvisten ändå, jag är lite halvvaken och vet inte vad som händer och vad som är inbillning.
Ont i ryggen idag, och trött. Ska snart ringa och bättra på mitt bokade Spa med en benvaxning. Så det blir halvkroppsmassage, vaxning av underben och pedikyr. Idag ska jag äntligen få tummen ur till det där samtalet, så fort lunchen är slut.
Dagens irritationsmoment är att toppen jag har på mig, inköpt på H&Ms Mama-avdelning, inte längre når ner till byxlinningen. Tydligen har jag för lång överkropp även för mammakläderna. Hurra.
Idag är jag glad över
* att en ny säsong av Grey's Anatomy började igår
* det lilla snötäcket som lyser upp stan fram till ikväll (när det förmodligen regnar bort)
* att vi har slutat få vår grannes post
* att jag inte mådde dåligt efter godis-smaskandet igår heller
* att jag går in i vecka 28 idag
Det har varit lugnt i magen, några försiktiga petningar. Kanske lite av en vilodag? Drömde inatt att jag fick en kanonhård spark - vem vet, det kanske stämde? Vaknade inte av det, såvitt jag vet. Men det är så förvirrat på morgonkvisten ändå, jag är lite halvvaken och vet inte vad som händer och vad som är inbillning.
Ont i ryggen idag, och trött. Ska snart ringa och bättra på mitt bokade Spa med en benvaxning. Så det blir halvkroppsmassage, vaxning av underben och pedikyr. Idag ska jag äntligen få tummen ur till det där samtalet, så fort lunchen är slut.
Dagens irritationsmoment är att toppen jag har på mig, inköpt på H&Ms Mama-avdelning, inte längre når ner till byxlinningen. Tydligen har jag för lång överkropp även för mammakläderna. Hurra.
Idag är jag glad över
* att en ny säsong av Grey's Anatomy började igår
* det lilla snötäcket som lyser upp stan fram till ikväll (när det förmodligen regnar bort)
* att vi har slutat få vår grannes post
* att jag inte mådde dåligt efter godis-smaskandet igår heller
* att jag går in i vecka 28 idag
2009-02-18
Jag mår bra!
Insåg i förmiddags att det faktiskt var flera dagar sen jag mådde illa senast. Kanske jag fått nån liten släng efter alltför högt sockerintag, men i övrigt - inte alls.
Jag firade detta med att gå till Apoteket på lunchen och handla såna nödvändigheter som linsvätska, fluorskölj, tandtråd och järntabletter. Sen ropade ICA-butiken lockande att den sålde godis, så nu har jag ett nästan helt uppätet rör Mentos på skrivbordet. Vi får väl se om jag lockar fram nåt illamående med allt socker..
Jag är värdelös på att spara på godis. Har jag väl börjat äta så får jag nästan en olustkänsla när munnen är tom, och tar en ny karamell. Fort, fort. Så är det iofs med all mat, jag äter fort, fort och sparar konversationen till senare.
Idag är det onsdag. Onsdag är den nya måndag, på nåt sätt. Veckans sämsta dag. Måndag symboliserar nuförtiden en ny kalendervecka som tar mig närmare maj. På tisdagen vilar fortfarande "ny vecka"-känslan över mig. Torsdagen, ja då byter jag och bebisen graviditetsvecka och jag får kolla på Fertilityfriend-siten vad bebisen har för sig kommande 7 dagar, och hur jag själv förväntas må. Sen är det fredag, och fredag är alltid bra. Vi lagar lite finare middag och firar in helgen med finporslinet, jag ser på Let's dance och somnar innan utröstningen. Lördag och söndag är lediga dagar och då har man ju alltid möjlighet att hitta på nåt kul.. och sen har man närmat sig maj med ytterligare en vecka. Men onsdagen. Onsdagen är bara mitt i. Den är grå, lång och trist och skall mest genomlevas.
Sådär. Då var Mentosen slut. Det tog trots allt över en halvtimme, så jag är förhållandevis nöjd med mig själv. Det var "Tropical"-varianten, med extra syntetisk fruktsmak. Socker, glukossirap, fruktjuice (3%), stabiliseringsmedel och aromämnen. Namnam!
Jag är lite ambivalent över min nya profil. Oftast gillar jag magen, är perverst nöjd med att få vara riktigt Tjock utan att behöva få viktpanik, men ibland känns det mest som om kulan är spänd och ivägen. Speciellt när skor och termobyxor ska av och på, och när byx-mudden halkar ner när man cyklar. Dessutom är den fortfarande inte sådär moderligt rund, utan har ett platt parti frampå. Det beror ju på hur mina bukfett-depåer är fördelade såklart, men jag saknar den härliga symmetrin en smula.
Jag känner att det var länge sen min hypokondri lyste igenom. Jag gnäller över krämpor större delen av tiden, men det är ju inget direkt fel på mig. Nu har jag dock en punkt att ta upp: Ett födelsemärke! Eller en leverfläck. Nåja, en brun fläck som jag har haft i några år och som jag nu inbillar mig har blivit mörkare och liksom står ut lite mera. Saken är den att fläcken sitter precis i kanten av vårtgården. Det är ju helt normalt att få mörkare vårtgårdar under graviditeten, nåt jag inte fått (sannolikt eftersom jag saknar pigment). Kan det vara så att allt mitt bröstvårtepigment liksom sitter i den här pigmentfläcken, och att den har mörknat istället? Eller är det malignt melanom orsakat av topless solariesolning för två år sedan? Eller har fläcken alltid sett ut sådär, och bara blivit större för att brösten faktiskt blivit lite större? Ärligt talat är jag inte så orolig. Ska låta min kompis "soon-to-become-a-doctor" ta en titt och ge ett utlåtande.
En oro som jag däremot inte helt släppt (och aldrig kommer att släppa) är att nåt ska hända bebisen i magen. Den verkar må bra, trampar mig på blåsan och vrider sig på kvällarna.. men man vet ju aldrig. Hörde på TV att en svensk forskare tror att det som orsakar plötslig spädbarnsdöd och oförklarlig fosterdöd är ett virus som heter Ljunganviruset. Nu tycker ju inte jag att jag har exponerats för gnagare på sista tiden - men man vet aldrig! Och såklart kan det finnas annat som är fel också. Fast sannolikheten att inget är fel är ju mycket större. Det föds jättemånga friska barn varje år. Antalet barn som dör i livmodern i tredje trimestern är.. mindre. I brist på statistik.
Idag är jag glad över
* att mina tarmar verkar ha tagit sitt förnuft till fånga och börjat fungera igen
* lunch-godiset (det finns en chokladbit kvar - plopp saltlakrits! Ska bli spännande...)
* att onsdagen passerar, så sakteliga
* att det är mindre skitkallt idag än igår
* att jag fortfarande är rörlig, kan cykla till jobbet och till och med gå på träningspass
Jag firade detta med att gå till Apoteket på lunchen och handla såna nödvändigheter som linsvätska, fluorskölj, tandtråd och järntabletter. Sen ropade ICA-butiken lockande att den sålde godis, så nu har jag ett nästan helt uppätet rör Mentos på skrivbordet. Vi får väl se om jag lockar fram nåt illamående med allt socker..
Jag är värdelös på att spara på godis. Har jag väl börjat äta så får jag nästan en olustkänsla när munnen är tom, och tar en ny karamell. Fort, fort. Så är det iofs med all mat, jag äter fort, fort och sparar konversationen till senare.
Idag är det onsdag. Onsdag är den nya måndag, på nåt sätt. Veckans sämsta dag. Måndag symboliserar nuförtiden en ny kalendervecka som tar mig närmare maj. På tisdagen vilar fortfarande "ny vecka"-känslan över mig. Torsdagen, ja då byter jag och bebisen graviditetsvecka och jag får kolla på Fertilityfriend-siten vad bebisen har för sig kommande 7 dagar, och hur jag själv förväntas må. Sen är det fredag, och fredag är alltid bra. Vi lagar lite finare middag och firar in helgen med finporslinet, jag ser på Let's dance och somnar innan utröstningen. Lördag och söndag är lediga dagar och då har man ju alltid möjlighet att hitta på nåt kul.. och sen har man närmat sig maj med ytterligare en vecka. Men onsdagen. Onsdagen är bara mitt i. Den är grå, lång och trist och skall mest genomlevas.
Sådär. Då var Mentosen slut. Det tog trots allt över en halvtimme, så jag är förhållandevis nöjd med mig själv. Det var "Tropical"-varianten, med extra syntetisk fruktsmak. Socker, glukossirap, fruktjuice (3%), stabiliseringsmedel och aromämnen. Namnam!
Jag är lite ambivalent över min nya profil. Oftast gillar jag magen, är perverst nöjd med att få vara riktigt Tjock utan att behöva få viktpanik, men ibland känns det mest som om kulan är spänd och ivägen. Speciellt när skor och termobyxor ska av och på, och när byx-mudden halkar ner när man cyklar. Dessutom är den fortfarande inte sådär moderligt rund, utan har ett platt parti frampå. Det beror ju på hur mina bukfett-depåer är fördelade såklart, men jag saknar den härliga symmetrin en smula.
Jag känner att det var länge sen min hypokondri lyste igenom. Jag gnäller över krämpor större delen av tiden, men det är ju inget direkt fel på mig. Nu har jag dock en punkt att ta upp: Ett födelsemärke! Eller en leverfläck. Nåja, en brun fläck som jag har haft i några år och som jag nu inbillar mig har blivit mörkare och liksom står ut lite mera. Saken är den att fläcken sitter precis i kanten av vårtgården. Det är ju helt normalt att få mörkare vårtgårdar under graviditeten, nåt jag inte fått (sannolikt eftersom jag saknar pigment). Kan det vara så att allt mitt bröstvårtepigment liksom sitter i den här pigmentfläcken, och att den har mörknat istället? Eller är det malignt melanom orsakat av topless solariesolning för två år sedan? Eller har fläcken alltid sett ut sådär, och bara blivit större för att brösten faktiskt blivit lite större? Ärligt talat är jag inte så orolig. Ska låta min kompis "soon-to-become-a-doctor" ta en titt och ge ett utlåtande.
En oro som jag däremot inte helt släppt (och aldrig kommer att släppa) är att nåt ska hända bebisen i magen. Den verkar må bra, trampar mig på blåsan och vrider sig på kvällarna.. men man vet ju aldrig. Hörde på TV att en svensk forskare tror att det som orsakar plötslig spädbarnsdöd och oförklarlig fosterdöd är ett virus som heter Ljunganviruset. Nu tycker ju inte jag att jag har exponerats för gnagare på sista tiden - men man vet aldrig! Och såklart kan det finnas annat som är fel också. Fast sannolikheten att inget är fel är ju mycket större. Det föds jättemånga friska barn varje år. Antalet barn som dör i livmodern i tredje trimestern är.. mindre. I brist på statistik.
Idag är jag glad över
* att mina tarmar verkar ha tagit sitt förnuft till fånga och börjat fungera igen
* lunch-godiset (det finns en chokladbit kvar - plopp saltlakrits! Ska bli spännande...)
* att onsdagen passerar, så sakteliga
* att det är mindre skitkallt idag än igår
* att jag fortfarande är rörlig, kan cykla till jobbet och till och med gå på träningspass
2009-02-17
Fattigare men finare
Jag har varit på visit hos tandhygienisten. För 700 kr har jag återfått mellanrummen mellan tänderna och en kontroll av tandstatus. Inga hål. Trodde hon, men utan röntgen kan man ju inte vara säker. Och röntgen tar man inte i onödan när man väntar barn. Det är alltid skönt att få tänderna rensade av ett proffs. Det gör lite ont i gommarna efteråt, men det är det definitivt värt.
Alltså, det här med Konstfack och deras elever som utför uppenbart olagliga handlingar i konstens namn med lärarnas goda minne.. Jag fattar inte. Sen får man inte säga att det inte är konst heller. Kulturministern får inte säga att hon inte anser det vara konst när en kille sprayar ner en tunnelbanevagn inför förskrämda passagerare och sen slår sönder en ruta som han smiter genom. Och uppenbarligen måste man också hålla med om att det definitivt är konst när någon låtsas vara mentalsjuk och blir hämtad av polisen till psykakuten, där hon tar resurser av folk som Verkligen är sjuka. Innebär det att jag kan snatta godis på Konsum och komma undan med det om jag filmar det samtidigt (i utställningssyfte), eller måste jag plugga på Konstfack för att det ska räknas? Nä, jag fattar helt enkelt inte. Jag är en inskränkt akademiker. Förlåt mig.
Jag börjar faktiskt på allvar tro att jag har börjat känna av den där höjda kroppstemperaturen. Alla klagar på att det är sååå kallt på kontoret idag, och jag fryser inte det minsta. Har till och med lagt bort fleece-pläden sen några veckor tillbaka. Så länge jag har långärmat är det helt OK. Däremot är det fantastiskt kallt ute. Från tandläkaren och till jobbet är det en ordentlig nerförsbacke, och mina lår var ganska genomfrusna när jag kom fram, trots att det bara var 10 minuters cykeltur.
Trött idag också. Det är märkligt, jag är då inte så trött på kvällarna (efter 19-tiden) och jag är pigg när jag vaknar. Men jag är trött all tid däremellan. Får försöka sova ÄNNU mer i helgen, men det är ju svårt när man vaknar av sig själv och inte kan somna om kl 8 på morgonen.. Ryggen mår i alla fall bättre idag.
Jag minns med saknad en tid då min mage fungerade helt optimalt. Jag gav kroppen träning, grönsaker, bönor och fullkorn, och magen tackade genom att producera en magnifik hög i rätt konsistens varje morgon efter frukost. Sen kom den nästan ett år långa perioden av totalt tarmuppror - gaser och restprodukter av obeskrivlig konsistens producerades i oanade mängder när som helst under dagen. Sen blev jag gravid och magen stannade totalt i ett par veckor. Nu har det varit bra - mycket bättre än på länge i flera månader. Fram till slutet av förra veckan. Sen dess har jag knappt producerat nånting alls. Inte underligt att magen känns spänd. Jag stoppar ju ner en massa saker som inte kommer ut igen. Utom i form av en liten kaninplutt nån gång ibland, om jag Verkligen Försöker. Nåja. Det kommer nog att lösa sig det här också!
Idag är jag glad över
* att jag lyssnar på musik på jobbet (det händer var tredje månad, och varje gång undrar jag varför jag inte gör det oftare, just nu är det And One - tysk synth)
* att vi vek all nytvättad tvätt redan igår kväll så jag slapp gå upp tidigare i morse
* att jag köpt nektariner, för det är sååå gott
* att ryggen är snäll mot mig
* att tänderna mår bra
Alltså, det här med Konstfack och deras elever som utför uppenbart olagliga handlingar i konstens namn med lärarnas goda minne.. Jag fattar inte. Sen får man inte säga att det inte är konst heller. Kulturministern får inte säga att hon inte anser det vara konst när en kille sprayar ner en tunnelbanevagn inför förskrämda passagerare och sen slår sönder en ruta som han smiter genom. Och uppenbarligen måste man också hålla med om att det definitivt är konst när någon låtsas vara mentalsjuk och blir hämtad av polisen till psykakuten, där hon tar resurser av folk som Verkligen är sjuka. Innebär det att jag kan snatta godis på Konsum och komma undan med det om jag filmar det samtidigt (i utställningssyfte), eller måste jag plugga på Konstfack för att det ska räknas? Nä, jag fattar helt enkelt inte. Jag är en inskränkt akademiker. Förlåt mig.
Jag börjar faktiskt på allvar tro att jag har börjat känna av den där höjda kroppstemperaturen. Alla klagar på att det är sååå kallt på kontoret idag, och jag fryser inte det minsta. Har till och med lagt bort fleece-pläden sen några veckor tillbaka. Så länge jag har långärmat är det helt OK. Däremot är det fantastiskt kallt ute. Från tandläkaren och till jobbet är det en ordentlig nerförsbacke, och mina lår var ganska genomfrusna när jag kom fram, trots att det bara var 10 minuters cykeltur.
Trött idag också. Det är märkligt, jag är då inte så trött på kvällarna (efter 19-tiden) och jag är pigg när jag vaknar. Men jag är trött all tid däremellan. Får försöka sova ÄNNU mer i helgen, men det är ju svårt när man vaknar av sig själv och inte kan somna om kl 8 på morgonen.. Ryggen mår i alla fall bättre idag.
Jag minns med saknad en tid då min mage fungerade helt optimalt. Jag gav kroppen träning, grönsaker, bönor och fullkorn, och magen tackade genom att producera en magnifik hög i rätt konsistens varje morgon efter frukost. Sen kom den nästan ett år långa perioden av totalt tarmuppror - gaser och restprodukter av obeskrivlig konsistens producerades i oanade mängder när som helst under dagen. Sen blev jag gravid och magen stannade totalt i ett par veckor. Nu har det varit bra - mycket bättre än på länge i flera månader. Fram till slutet av förra veckan. Sen dess har jag knappt producerat nånting alls. Inte underligt att magen känns spänd. Jag stoppar ju ner en massa saker som inte kommer ut igen. Utom i form av en liten kaninplutt nån gång ibland, om jag Verkligen Försöker. Nåja. Det kommer nog att lösa sig det här också!
Idag är jag glad över
* att jag lyssnar på musik på jobbet (det händer var tredje månad, och varje gång undrar jag varför jag inte gör det oftare, just nu är det And One - tysk synth)
* att vi vek all nytvättad tvätt redan igår kväll så jag slapp gå upp tidigare i morse
* att jag köpt nektariner, för det är sååå gott
* att ryggen är snäll mot mig
* att tänderna mår bra
2009-02-16
Ny vecka, nytt ryggont
När var det jag skrev senast? I torsdags? Det blev i alla fall inget tränat då, eftersom jag insåg att passet hade bytt instruktör till en kille jag inte gillar. Mirakulöst nog hade jag inte så rygg-ont i fredags ändå. Det har jag däremot idag, efter att ha tränat igår. Så det verkar inte som om just träningen är den springande punkten. Heller.
Helgen har varit bättre än genomsnittshelgen. Fredagen den trettonde passerade utan missöden (maken kom hem när han skulle, inga bilolyckor, benbrott eller matförgiftningar och bebisen sparkade på som den brukar). I lördags var det ju alla hjärtans dag, och vi firade med lite extra lyxig frukost (jag hade bakat goda efterrättsbakelser) och en långpromenad i solen, som kanske inte var toppen för mina bäckenfogar, men var välbehövlig för humöret. Vi kikade in i en baby-butik och klämde på ett badkarsmonterat skötbord. Bara en sån sak! Handlade alkoholfritt mousserande vin, som inte alls var så tokigt - framförallt inte om man blandade det med högkvalitativ hallonsaft i måttliga mängder och frysta hallon i de mängder man ville.
Vi såg också en ganska märklig opera på kvällen, lite flamsig för vår smak, men välsjungen. Jag gillar flamsigt i vanliga fall.. men det här blev.. Tja.. Fel. Fast det var nog oss det var fel på, för resten av publiken var nästan löjligt nöjd, och föreställningen fick en bra recension i söndagstidningen.
Igår blev det Utflykt. Bilen behövde motioneras och vi behövde aktiveras. Efter räkmacka, äppelbakelse och guidad tur kände vi oss mycket tillfreds och åkte hem. Jag har varit hemskt trött under helgen, och fick vila upp mig på soffan en timme innan jag pallrade mig iväg till spinningen, men det var då skönt att komma dit! Även om det var ett jobbigt pass (jag tog det såklart hyfsat lugnt), och det började spänna och sträcka i alla ligament som håller magen på plats redan under uppvärmningen. Instruktören gick en runda bland oss tränande och försäkrade sig lite skämtsamt om att jag inte börjat få värkar än. Kanske en smula olämpligt - tänk om magen var en kvarleva från en tidigare graviditet och jag helt enkelt bara varit fet? Eller ser jag verkligen så gravid ut att det inte går att misstolka? Nåja, inga värkar hur som helst.
Vi har hunnit med att gå igenom hela vår kollektion med bebiskläder också. Jag har listat vad vi har och ser uppenbara luckor. Skrev upp en hel del saker som vi behöver, inte bara kläder. Typ skötbord, nappflaska, tvättlappar, spjälsäng, amningsinlägg... det saknas miljoner grejer. Jag tror att jag ska lura med väninnorna till Ullared nån lördag framöver.
Bebisen har varit väldigt aktiv idag och trampat omkring i nedre delen av magen. Jag har svårt att ta in att det bor nån som är 35 cm i min mage, utan får hela tiden bilden av en 20 cm lång varelse som rör sig därinne obehindrat, som en liten fisk. Jag blir fortfarande förvånad när det buffar till nånstans i sidan eller ovanför naveln.
I frysen står det en bytta med hemgjord apelsinsorbet sen i lördags kväll. Den var supermumsig då, och jag hoppas på att den fortfarande är det. Och att vi kanske kan smaska i oss den ikväll.
I övrigt är jag grymt hård i magen (om det beror på ökat järnintag eller att jag inte ätit några som helst fibrer sen i torsdags vet jag inte - kanske båda?), och är jättetrött idag också, trots att jag sovit mer än vanligt i helgen. Extra törstig också. Vatten, mmm!
Idag är jag glad över
* att varje måndag tar oss närmare maj
* att kollegan bredvid mig använder hörlurar så jag bara hör hans death metal lite svagt
* att helgen bjöd på vackert väder
* att foglossningen från förra veckan är borta
* att maken är hemma igen
Helgen har varit bättre än genomsnittshelgen. Fredagen den trettonde passerade utan missöden (maken kom hem när han skulle, inga bilolyckor, benbrott eller matförgiftningar och bebisen sparkade på som den brukar). I lördags var det ju alla hjärtans dag, och vi firade med lite extra lyxig frukost (jag hade bakat goda efterrättsbakelser) och en långpromenad i solen, som kanske inte var toppen för mina bäckenfogar, men var välbehövlig för humöret. Vi kikade in i en baby-butik och klämde på ett badkarsmonterat skötbord. Bara en sån sak! Handlade alkoholfritt mousserande vin, som inte alls var så tokigt - framförallt inte om man blandade det med högkvalitativ hallonsaft i måttliga mängder och frysta hallon i de mängder man ville.
Vi såg också en ganska märklig opera på kvällen, lite flamsig för vår smak, men välsjungen. Jag gillar flamsigt i vanliga fall.. men det här blev.. Tja.. Fel. Fast det var nog oss det var fel på, för resten av publiken var nästan löjligt nöjd, och föreställningen fick en bra recension i söndagstidningen.
Igår blev det Utflykt. Bilen behövde motioneras och vi behövde aktiveras. Efter räkmacka, äppelbakelse och guidad tur kände vi oss mycket tillfreds och åkte hem. Jag har varit hemskt trött under helgen, och fick vila upp mig på soffan en timme innan jag pallrade mig iväg till spinningen, men det var då skönt att komma dit! Även om det var ett jobbigt pass (jag tog det såklart hyfsat lugnt), och det började spänna och sträcka i alla ligament som håller magen på plats redan under uppvärmningen. Instruktören gick en runda bland oss tränande och försäkrade sig lite skämtsamt om att jag inte börjat få värkar än. Kanske en smula olämpligt - tänk om magen var en kvarleva från en tidigare graviditet och jag helt enkelt bara varit fet? Eller ser jag verkligen så gravid ut att det inte går att misstolka? Nåja, inga värkar hur som helst.
Vi har hunnit med att gå igenom hela vår kollektion med bebiskläder också. Jag har listat vad vi har och ser uppenbara luckor. Skrev upp en hel del saker som vi behöver, inte bara kläder. Typ skötbord, nappflaska, tvättlappar, spjälsäng, amningsinlägg... det saknas miljoner grejer. Jag tror att jag ska lura med väninnorna till Ullared nån lördag framöver.
Bebisen har varit väldigt aktiv idag och trampat omkring i nedre delen av magen. Jag har svårt att ta in att det bor nån som är 35 cm i min mage, utan får hela tiden bilden av en 20 cm lång varelse som rör sig därinne obehindrat, som en liten fisk. Jag blir fortfarande förvånad när det buffar till nånstans i sidan eller ovanför naveln.
I frysen står det en bytta med hemgjord apelsinsorbet sen i lördags kväll. Den var supermumsig då, och jag hoppas på att den fortfarande är det. Och att vi kanske kan smaska i oss den ikväll.
I övrigt är jag grymt hård i magen (om det beror på ökat järnintag eller att jag inte ätit några som helst fibrer sen i torsdags vet jag inte - kanske båda?), och är jättetrött idag också, trots att jag sovit mer än vanligt i helgen. Extra törstig också. Vatten, mmm!
Idag är jag glad över
* att varje måndag tar oss närmare maj
* att kollegan bredvid mig använder hörlurar så jag bara hör hans death metal lite svagt
* att helgen bjöd på vackert väder
* att foglossningen från förra veckan är borta
* att maken är hemma igen
2009-02-12
Det är tydligen en sån period nu
Igår träffade jag en bekant som berättade att ytterligare ett par vi känner ska ha barn. Inte för att jag var superförvånad, när killen dyker upp själv på en nyårsfest eftersom hans sambo är "sjuk" så blir man ju lite misstänksam. Jag menar, om jag varit sjuk på nyår så hade jag nog velat att maken skulle stanna hemma. En helt annan sak om man väljer att inte gå på festen för att mörka en graviditet.
Så från att ha känt 1 person i min ålder som skaffat barn har nu situationen ändrats till att jag vet 5 par som ska ha sitt första i perioden maj - september. Det är uppenbarligen dags nu.
Igår fick jag en laddning barnkläder från en kollega. De är ganska tydligt pojkkläder, men jag tycker inte att det spelar nån roll. Än, i alla fall. Kollade upp storlekarna på plaggen hemma, och fick för första gången åtminstone en liiiten vibb av att det kommer att komma en liten varm och sprattlande varelse som ska ha på sig de här sakerna. Som man kan krama och bära och mata och vyssja. Det ska bli fint!
Idag går jag in i vecka 27 (fast 26 då, enligt barnmorskan. Suck) och bebisen väger drygt ett kilo enligt information på nätet. Själv hade jag gått upp 8, enligt vågen på MVC. Helt OK. Knodden är runt 35 cm lång, från huvud till fot. Den ska alltså växa sisådär 15 cm och 2,5 kg innan det är dags att komma ut. Hur som helst så sprattlar den runt på samma sätt som tidigare, så jag hoppas att den är nöjd.
Vi har fått reda på vilka dagar det är föräldrautbildning (undrar om man får ett diplom eller certifiering när man utbildat sig klart) också. Måndagsförmiddagar i mars. Det hade ju varit att föredra om det varit kvällar känner jag - men man kan inte få allt. Man får ju ta föräldraledigt den tiden och slipper belasta flexbanken.
I morgon kommer maken hem igen. Det ska bli skönt! Jag gillar iofs att vara ensam hemma nån gång ibland, men det är inte roligt att sova själv 5 nätter i sträck.
Apropå sova så verkar min temperaturreglering ha satts ur spel - jag har vaknat svettig flera gånger per natt senaste veckan, utan att vara sjuk eller ha tränat sent på kvällarna. Har fått lite smyg-ont i ryggen igen och funderar på om det har att göra med sovställning, om jag borde träna mer eller om det bara är nåt man får stå ut med. Ska försöka ta mig till spinningpasset ikväll och hoppas på att det inte ska ge mig mer av den foglossning som jag faktiskt känt av varje dag sen i måndags. Risken att jag inte är så träningssugen när mörkret faller på är ganska överhängande. Jag är faktiskt inte så sugen ens nu, fast det är sol ute. Vi får se om jag biter ihop och tar på mig mina nya, fantastiska träningsbyxor ändå, eller om jag tar på mig byxorna som är likadana som träningsbyxorna och lägger mig i soffan när jag ätit middag.
Jag skulle vilja gå ut och bara andras frisk luft och kanske äta en glass, påbyltad mot en solig vägg. Jag skulle vilja ta eftermiddagen ledig och sitta på café med mina kompisar. Jag skulle vilja ta en promenad runt en sjö och dricka varm choklad ur termos. Men istället ska jag jobba.
Funderar lite på vad vi ska äta på lördag. Det är ju valentino-dagen och vi ska inte ut på restaurang. Inget vin till mig, och inte till maken heller - han har en vit månad av lite oklar anledning. Det är svårt att komma på lite festligare mat som inte "kräver" vin. Får fundera vidare.
Idag är jag glad över
* vädret
* barnkläderna
* min nystädade lägenhet
* att jag inte fått influensan än
* de sparkande små fötterna
Så från att ha känt 1 person i min ålder som skaffat barn har nu situationen ändrats till att jag vet 5 par som ska ha sitt första i perioden maj - september. Det är uppenbarligen dags nu.
Igår fick jag en laddning barnkläder från en kollega. De är ganska tydligt pojkkläder, men jag tycker inte att det spelar nån roll. Än, i alla fall. Kollade upp storlekarna på plaggen hemma, och fick för första gången åtminstone en liiiten vibb av att det kommer att komma en liten varm och sprattlande varelse som ska ha på sig de här sakerna. Som man kan krama och bära och mata och vyssja. Det ska bli fint!
Idag går jag in i vecka 27 (fast 26 då, enligt barnmorskan. Suck) och bebisen väger drygt ett kilo enligt information på nätet. Själv hade jag gått upp 8, enligt vågen på MVC. Helt OK. Knodden är runt 35 cm lång, från huvud till fot. Den ska alltså växa sisådär 15 cm och 2,5 kg innan det är dags att komma ut. Hur som helst så sprattlar den runt på samma sätt som tidigare, så jag hoppas att den är nöjd.
Vi har fått reda på vilka dagar det är föräldrautbildning (undrar om man får ett diplom eller certifiering när man utbildat sig klart) också. Måndagsförmiddagar i mars. Det hade ju varit att föredra om det varit kvällar känner jag - men man kan inte få allt. Man får ju ta föräldraledigt den tiden och slipper belasta flexbanken.
I morgon kommer maken hem igen. Det ska bli skönt! Jag gillar iofs att vara ensam hemma nån gång ibland, men det är inte roligt att sova själv 5 nätter i sträck.
Apropå sova så verkar min temperaturreglering ha satts ur spel - jag har vaknat svettig flera gånger per natt senaste veckan, utan att vara sjuk eller ha tränat sent på kvällarna. Har fått lite smyg-ont i ryggen igen och funderar på om det har att göra med sovställning, om jag borde träna mer eller om det bara är nåt man får stå ut med. Ska försöka ta mig till spinningpasset ikväll och hoppas på att det inte ska ge mig mer av den foglossning som jag faktiskt känt av varje dag sen i måndags. Risken att jag inte är så träningssugen när mörkret faller på är ganska överhängande. Jag är faktiskt inte så sugen ens nu, fast det är sol ute. Vi får se om jag biter ihop och tar på mig mina nya, fantastiska träningsbyxor ändå, eller om jag tar på mig byxorna som är likadana som träningsbyxorna och lägger mig i soffan när jag ätit middag.
Jag skulle vilja gå ut och bara andras frisk luft och kanske äta en glass, påbyltad mot en solig vägg. Jag skulle vilja ta eftermiddagen ledig och sitta på café med mina kompisar. Jag skulle vilja ta en promenad runt en sjö och dricka varm choklad ur termos. Men istället ska jag jobba.
Funderar lite på vad vi ska äta på lördag. Det är ju valentino-dagen och vi ska inte ut på restaurang. Inget vin till mig, och inte till maken heller - han har en vit månad av lite oklar anledning. Det är svårt att komma på lite festligare mat som inte "kräver" vin. Får fundera vidare.
Idag är jag glad över
* vädret
* barnkläderna
* min nystädade lägenhet
* att jag inte fått influensan än
* de sparkande små fötterna
2009-02-10
100 dagar kvar
Som titeln antyder så har jag idag exakt 100 dagar kvar till beräknad förlossning. Det är ju inte jättelänge.. men ändå ganska länge, va? Nåja, det är ett jubileum i vilket fall som helst!
Idag har jag träffat barnmorskan igen, och fått ta prover (järnvärde, blodgrupp, blodtryck). Det kom väl inte som nån skräll att jag hade lågt järnvärde (110), däremot blev jag förvånad över blodtrycket (111/45, tror jag...). Blodgruppen fick jag inte veta, men eftersom jag har varit blodgivare (innan järnvärdet ställde till det även där) så vet jag att jag är AB+, en mycket tacksam grupp (jag kan få blod från Vem Som Helst).
Morgonens huvudattraktion var att lyssna på hjärtljud (det lät typ svisch-svisch-svisch först och sen pang-pang-pang) och mäta magen, det sk symfus-fundus-måttet; antal centimeter mellan blygdbenets överkant och livmoderns överkant. Det var 24 cm, vilket tydligen var exakt på kurvan för vecka 25. Jag är fortfarande förvirrad över det här med veckor. Samma barnmorska som i v. 7+2 sa att jag var i "vecka 8" anser alltså att v. 25+5 är "vecka 25". Jag ger upp.
Sov rätt kasst i natt. Svettades, drömde mardrömmar (tänk "Ringu") och vaknade till hyfsat ofta. Sover sämre när maken är bortrest, helt enkelt. Jag kände mig helt utvilad på morgonen, men nu börjar det bli lite grusigt i ögonen. Måste handla på hemvägen, men jag var lat och tog bilen till jobbet (det var faktiskt halt ute också!) så det ska väl inte bli alltför ansträngande.
Igår dök mina hett efterlängtade kläder från Ellos upp. Hm. Av 5 plagg passade 3 hjälpligt. De övriga två satt fruktansvärt illa (den som bestämde storlekarna måste ha tagit droger). Jag tror egentligen inte att nån av topparna var specifikt gjord för gravida. Nåja, jag kan i alla fall behålla tre linnen. De behövs.
Såhär runt kl 17 kan man konstatera att världen faktiskt blir ljusare och ljusare. Man blir lika glad och förvånad varje år.
Idag är jag glad över
* att allt utom mitt järnvärde verkade supernormalt
* att jag ska mat-experimentera ikväll
* att det ska bli vår i år också
* att bilen har varit på service och inte blev utdömd i år heller
* att jag trots allt fått mitt Ellos-paket
Idag har jag träffat barnmorskan igen, och fått ta prover (järnvärde, blodgrupp, blodtryck). Det kom väl inte som nån skräll att jag hade lågt järnvärde (110), däremot blev jag förvånad över blodtrycket (111/45, tror jag...). Blodgruppen fick jag inte veta, men eftersom jag har varit blodgivare (innan järnvärdet ställde till det även där) så vet jag att jag är AB+, en mycket tacksam grupp (jag kan få blod från Vem Som Helst).
Morgonens huvudattraktion var att lyssna på hjärtljud (det lät typ svisch-svisch-svisch först och sen pang-pang-pang) och mäta magen, det sk symfus-fundus-måttet; antal centimeter mellan blygdbenets överkant och livmoderns överkant. Det var 24 cm, vilket tydligen var exakt på kurvan för vecka 25. Jag är fortfarande förvirrad över det här med veckor. Samma barnmorska som i v. 7+2 sa att jag var i "vecka 8" anser alltså att v. 25+5 är "vecka 25". Jag ger upp.
Sov rätt kasst i natt. Svettades, drömde mardrömmar (tänk "Ringu") och vaknade till hyfsat ofta. Sover sämre när maken är bortrest, helt enkelt. Jag kände mig helt utvilad på morgonen, men nu börjar det bli lite grusigt i ögonen. Måste handla på hemvägen, men jag var lat och tog bilen till jobbet (det var faktiskt halt ute också!) så det ska väl inte bli alltför ansträngande.
Igår dök mina hett efterlängtade kläder från Ellos upp. Hm. Av 5 plagg passade 3 hjälpligt. De övriga två satt fruktansvärt illa (den som bestämde storlekarna måste ha tagit droger). Jag tror egentligen inte att nån av topparna var specifikt gjord för gravida. Nåja, jag kan i alla fall behålla tre linnen. De behövs.
Såhär runt kl 17 kan man konstatera att världen faktiskt blir ljusare och ljusare. Man blir lika glad och förvånad varje år.
Idag är jag glad över
* att allt utom mitt järnvärde verkade supernormalt
* att jag ska mat-experimentera ikväll
* att det ska bli vår i år också
* att bilen har varit på service och inte blev utdömd i år heller
* att jag trots allt fått mitt Ellos-paket
2009-02-08
Hurra, nya byxor!
Jag har lyckats hitta träningsbyxor som är helt underbart sköna. Stretchiga, och med mudd (även om det kallas "justerbar linning" i beskrivningen - mudd är just vad det är). Inte en enda skavande snörning eller söm, allt sitter kvar där det ska. Jag blev tvungen att köpa ett extra par att ha som "mysbyxor" hemma. Det här det bästa någon uppfunnit sen skivat bröd. I alla fall det bekvämaste jag har tagit på mig sen i oktober.
Helgen i övrigt har varit ganska händelselös för min del. Maken har tagit tåget till en kurs som han skall vara på fram till på fredag. Jag mår lite halvilla, efter att ha livnärt mig på mackor och glass (och blomkålssoppa till middag, men det var nog alldeles för lite riktig mat för att väga upp svullandet). Det finns chips också. Jag funderar på om de kommer att få mig att må bättre eller sämre. Det kan var värt att prova.
Jonna har nu blivit lycklig mamma till en liten gosse. Jag ser med förväntan fram emot att läsa hennes egen berättelse på bloggen, men hon är fortfarande kvar på sjukhuset.
Inatt sov jag verkligen inget vidare. Tror att jag var uppe och kissade 4 gånger på 9 timmar. Och jag vaknade nog ytterligare 3 gånger, utan att kliva upp. Försökte sova på sida, men vaknade på rygg varje gång. Är lite skeptisk till ryggläge, eftersom jag har hört att det kan ge för högt tryck på aorta. Men det kanske inte är förrän senare (jag har då inte känt mig yr när jag har legat på rygg hittills). Hade hyfsat ont i en av mina bäckenfogar två av toalettbesöken också. Var ute på stan en sväng idag och fick ont på båda sidorna. Men inte så jag kände mig handikappad. Bara lite värre än tidigare.
Idag är jag glad över
* mina nya byxor, hurra!
* att jag inte fick ett nervöst sammanbrott när jag "listigt" handlade på en annan Ica-butik än vanligt och inte hittade NÅGONTING (en papparskasse belv det totalt, och det tog 45 minuter)
* att jag snart får sova, för jag är lite trött och mycket uttråkad
* att bebisen krälar omkring därinne så man ser det utanpå magen om man tittar efter
* att jag mot bättre vetande köpte sötat yoghurt till frukost. Ibland får man lyxa till det
Helgen i övrigt har varit ganska händelselös för min del. Maken har tagit tåget till en kurs som han skall vara på fram till på fredag. Jag mår lite halvilla, efter att ha livnärt mig på mackor och glass (och blomkålssoppa till middag, men det var nog alldeles för lite riktig mat för att väga upp svullandet). Det finns chips också. Jag funderar på om de kommer att få mig att må bättre eller sämre. Det kan var värt att prova.
Jonna har nu blivit lycklig mamma till en liten gosse. Jag ser med förväntan fram emot att läsa hennes egen berättelse på bloggen, men hon är fortfarande kvar på sjukhuset.
Inatt sov jag verkligen inget vidare. Tror att jag var uppe och kissade 4 gånger på 9 timmar. Och jag vaknade nog ytterligare 3 gånger, utan att kliva upp. Försökte sova på sida, men vaknade på rygg varje gång. Är lite skeptisk till ryggläge, eftersom jag har hört att det kan ge för högt tryck på aorta. Men det kanske inte är förrän senare (jag har då inte känt mig yr när jag har legat på rygg hittills). Hade hyfsat ont i en av mina bäckenfogar två av toalettbesöken också. Var ute på stan en sväng idag och fick ont på båda sidorna. Men inte så jag kände mig handikappad. Bara lite värre än tidigare.
Idag är jag glad över
* mina nya byxor, hurra!
* att jag inte fick ett nervöst sammanbrott när jag "listigt" handlade på en annan Ica-butik än vanligt och inte hittade NÅGONTING (en papparskasse belv det totalt, och det tog 45 minuter)
* att jag snart får sova, för jag är lite trött och mycket uttråkad
* att bebisen krälar omkring därinne så man ser det utanpå magen om man tittar efter
* att jag mot bättre vetande köpte sötat yoghurt till frukost. Ibland får man lyxa till det
2009-02-05
Vecka 26
Trallalla, idag går jag in i vecka 26 och plötsligt gäller graviditetsförsäkringen som jag har skaffat! Mycket lämpligt, eftersom vi ska på försäkringsrådgivning hos Trygg-Hansa ikväll.
I vecka 26 kan bebisen öppna ögonen igen, efter att de varit stängda sen embryostadiet nån gång. Fast den har väl inte så mycket att titta på därinne, kan man tro.
Vi får se om jag får till nån ny magbild ikväll, just nu känns det som om magen håller på att sprängas. Jag tror att gårdagens middag (och dagens lunch, samma mat) har en viss inverkan, eftersom just den maten är galet gasbildande. Sen bjöds det födelsedagstårta efter lunchen också, så det är obehagligt mycket som trängs därinne i detta ögonblick.
Har inte fått mitt Ellos-paket än, och har idag på mig ett linne som slutar nånstans ovanför naveln. Under en tunika, naturligtvis (jag behövde bara lite extra tyg i urringningen), men bekvämt är det sannerligen inte, även om det ser bra ut. Ellos-katalogen har jag däremot fått, och igår kollade jag lite på deras barnklädesutbud. Deras kläder har i princip 4 färger. ALLT finns i ljusblått eller ljusrosa, sen finns det en tredje färg som kan vara grå/svart eller gul/beige. Fy fasen! Det blir då inget från Ellos i alla fall!
Vi har gått igenom lådan med mina gamla barnkläder också. Där var det inte mycket att ha. Jag har nog sparat det mesta av nostalgiska skäl, och inte funderat så mycket på om grejerna kommer att komma till användning igen. Nu återstår alltså kassarna från kollegan, men de har ännu inte levererats. Jag väntar med spänning.
Idag är jag glad över
* att Jonna får sin bebis idag med planerat snitt
* att vi äntligen får det där jäkla försäkringssamtalet överstökat ikväll
* att ryggen blivit bättre
* att gårdagens snöslask har töat bort
* att magen verkar växa
I vecka 26 kan bebisen öppna ögonen igen, efter att de varit stängda sen embryostadiet nån gång. Fast den har väl inte så mycket att titta på därinne, kan man tro.
Vi får se om jag får till nån ny magbild ikväll, just nu känns det som om magen håller på att sprängas. Jag tror att gårdagens middag (och dagens lunch, samma mat) har en viss inverkan, eftersom just den maten är galet gasbildande. Sen bjöds det födelsedagstårta efter lunchen också, så det är obehagligt mycket som trängs därinne i detta ögonblick.
Har inte fått mitt Ellos-paket än, och har idag på mig ett linne som slutar nånstans ovanför naveln. Under en tunika, naturligtvis (jag behövde bara lite extra tyg i urringningen), men bekvämt är det sannerligen inte, även om det ser bra ut. Ellos-katalogen har jag däremot fått, och igår kollade jag lite på deras barnklädesutbud. Deras kläder har i princip 4 färger. ALLT finns i ljusblått eller ljusrosa, sen finns det en tredje färg som kan vara grå/svart eller gul/beige. Fy fasen! Det blir då inget från Ellos i alla fall!
Vi har gått igenom lådan med mina gamla barnkläder också. Där var det inte mycket att ha. Jag har nog sparat det mesta av nostalgiska skäl, och inte funderat så mycket på om grejerna kommer att komma till användning igen. Nu återstår alltså kassarna från kollegan, men de har ännu inte levererats. Jag väntar med spänning.
Idag är jag glad över
* att Jonna får sin bebis idag med planerat snitt
* att vi äntligen får det där jäkla försäkringssamtalet överstökat ikväll
* att ryggen blivit bättre
* att gårdagens snöslask har töat bort
* att magen verkar växa
2009-02-03
Lite trött och oengagerad
Har varit och lunchat med en mammaledig kollega, och åt en fantastiskt god thai-inspirerad sej (panerad med sesamfrö bl a). Funderar på om man klarar av att göra något motsvarande själv eller om det blir pannkaka av det. Tror jag ska testa nästa vecka när maken ändå är borta på kurs.
Fick även träffa kollegans son som hastigast men nej - jag får fortfarande ingen hormonrusch av småbarn. Är inte ens speciellt intresserad av andras barn, men det blir förhoppningsvis annorlunda med ens egna. Det enda jag blir hormonell av är att se förlossningar på TV. Då börjar jag gråta.
Idag är det en vecka kvar till nästa besök på MVC. Man måste ju ändå säga att 14 veckor är rätt långt mellan gångerna, men nu blir det ändring.. 2-3 veckors mellanrum framöver, sen varannan vecka, sen varje vecka. Kollegan tyckte att jag hade liten mage, vi får väl se vad mätningarna säger.
På jobbet händer inte mycket. Jag har med vilje tagit på mig enkla uppgifter och nu väntar jag på att få tillgång till en modul som uppdateras på annat håll. Jag borde nog hitta på nåt annat (kreativt) under tiden, men hänföll till surfande istället. Är ganska gäspig och har fortfarande ont i ryggen. Jobbet lockar faktiskt inte så alldeles överdrivet. Det är hemskt att ha det stressigt. Det är tråkigt att inte ha tillräckligt att göra.
När jag tittar ut genom fönstret längtar jag till friska luften och bestämmer mig för att ta en promenad på kvällen. När jag kommer hem är det mörkt som i en jordkällare och promenadlusten är som bortblåst. Jag parkerar i soffan, och i bästa fall läser jag i en bok. I värsta fall zappar jag mellan bisarra kanal5-dokumentärer och värdelösa TV-serier hela kvällen. Jag är Tråkig. Och trött. Ibland har jag föreslagit ett biobesök, men vi verkar liksom aldrig komma iväg. Ikväll blir det däremot skoj; tvättid! Ljuspukten är att jag får skjuts hem - jag, som alltid föredragit att cykla om det inte är snöblandat regn eller orkan, börjar nu föredra att åka bil. Jag degenererar.
Jag läser Jonnas blogg och snart är det dags för henne. Man har egentligen inte rätt att klaga på nånting när man börjat läsa hennes blogg. Två dödfödda barn och den senaste graviditeten tillbringad i horisontalläge, vilket gjort hela kroppen till en enda smärtande, muskelbefriad knuta. Skönt för henne att det bara är dagar kvar till kejsarsnittet. Tror det är i övermorgon. Jag håller tummarna för att allt ska gå bra!
Ändå tycker jag synd om mig själv, trots att jag är rörlig och kan ha ett normalt liv. Har en finne vid ena näsvingen som är ful och gör ont. Totalt o-klämbar är den också. Jag är trött och har ont i ryggen. Jag glömmer att göra mina knipövningar fast jag Verkligen Inte vill råka ut för läskiga urinläckage framöver. Mina ben är torra, jag har utslag på smalben, höfter och armbågar som kliar och som måste smörjas med fet kräm. Jag är kissnödig hela tiden. Det är svårt att få av och på mina underbara termobyxor eftersom det blir för bylsigt under magen, så jag inte kan böja mig framåt för att öppna dragkedjorna i benen. Jag har inga som helst intressen som jag kan syssla med under kvällstid utom träning, och jag orkar inte ta mig till gymmet när det är mörkt ute just nu. Kylen är äcklig och borde städas ur.
I flera dagar har jag funderat på att ta en sväng ner i källarförrådet för att kolla vad det egentligen är för barnkläder vi har. Vi har en låda grejer som jag hade på mig när jag var liten, men jag minns inte vad som finns i den. Tyvärr känns det varje kväll som en totalt meningslös uppgift eftersom det är så jobbigt att rota fram den där lådan ur källarförrådet. Vi har ju fortfarande inte fått barnkläderna vi får "ärva", och det verkar smartare att kolla på både kollektionerna samtidigt. Tycker jag på kvällen, när jag ligger i soffan. I själva verket skulle det vara en alldeles utmärkt aktivitet, till skillnad från att sömnigt se på ett Simpsonsavsnitt jag redan sett 2,5 gånger.
Idag är jag gnällig, och får koncentrera mig för att hitta saker jag är glad över, men här kommer de:
* den goda och trevliga lunchen
* ett halvt löfte om att få låna ett babyskydd
* att arbetsdagen snart är slut
* sängen som kommer att vara renbäddad ikväll
* casting-killen för "House" som tänkte "Den här killen Hugh Laurie, som spelat komplett idiot i olika brittiska produktioner, han passar ju Utmärkt som en bitter, missbrukande, hyperintelligent amerikansk läkare!". Det är humor.
Fick även träffa kollegans son som hastigast men nej - jag får fortfarande ingen hormonrusch av småbarn. Är inte ens speciellt intresserad av andras barn, men det blir förhoppningsvis annorlunda med ens egna. Det enda jag blir hormonell av är att se förlossningar på TV. Då börjar jag gråta.
Idag är det en vecka kvar till nästa besök på MVC. Man måste ju ändå säga att 14 veckor är rätt långt mellan gångerna, men nu blir det ändring.. 2-3 veckors mellanrum framöver, sen varannan vecka, sen varje vecka. Kollegan tyckte att jag hade liten mage, vi får väl se vad mätningarna säger.
På jobbet händer inte mycket. Jag har med vilje tagit på mig enkla uppgifter och nu väntar jag på att få tillgång till en modul som uppdateras på annat håll. Jag borde nog hitta på nåt annat (kreativt) under tiden, men hänföll till surfande istället. Är ganska gäspig och har fortfarande ont i ryggen. Jobbet lockar faktiskt inte så alldeles överdrivet. Det är hemskt att ha det stressigt. Det är tråkigt att inte ha tillräckligt att göra.
När jag tittar ut genom fönstret längtar jag till friska luften och bestämmer mig för att ta en promenad på kvällen. När jag kommer hem är det mörkt som i en jordkällare och promenadlusten är som bortblåst. Jag parkerar i soffan, och i bästa fall läser jag i en bok. I värsta fall zappar jag mellan bisarra kanal5-dokumentärer och värdelösa TV-serier hela kvällen. Jag är Tråkig. Och trött. Ibland har jag föreslagit ett biobesök, men vi verkar liksom aldrig komma iväg. Ikväll blir det däremot skoj; tvättid! Ljuspukten är att jag får skjuts hem - jag, som alltid föredragit att cykla om det inte är snöblandat regn eller orkan, börjar nu föredra att åka bil. Jag degenererar.
Jag läser Jonnas blogg och snart är det dags för henne. Man har egentligen inte rätt att klaga på nånting när man börjat läsa hennes blogg. Två dödfödda barn och den senaste graviditeten tillbringad i horisontalläge, vilket gjort hela kroppen till en enda smärtande, muskelbefriad knuta. Skönt för henne att det bara är dagar kvar till kejsarsnittet. Tror det är i övermorgon. Jag håller tummarna för att allt ska gå bra!
Ändå tycker jag synd om mig själv, trots att jag är rörlig och kan ha ett normalt liv. Har en finne vid ena näsvingen som är ful och gör ont. Totalt o-klämbar är den också. Jag är trött och har ont i ryggen. Jag glömmer att göra mina knipövningar fast jag Verkligen Inte vill råka ut för läskiga urinläckage framöver. Mina ben är torra, jag har utslag på smalben, höfter och armbågar som kliar och som måste smörjas med fet kräm. Jag är kissnödig hela tiden. Det är svårt att få av och på mina underbara termobyxor eftersom det blir för bylsigt under magen, så jag inte kan böja mig framåt för att öppna dragkedjorna i benen. Jag har inga som helst intressen som jag kan syssla med under kvällstid utom träning, och jag orkar inte ta mig till gymmet när det är mörkt ute just nu. Kylen är äcklig och borde städas ur.
I flera dagar har jag funderat på att ta en sväng ner i källarförrådet för att kolla vad det egentligen är för barnkläder vi har. Vi har en låda grejer som jag hade på mig när jag var liten, men jag minns inte vad som finns i den. Tyvärr känns det varje kväll som en totalt meningslös uppgift eftersom det är så jobbigt att rota fram den där lådan ur källarförrådet. Vi har ju fortfarande inte fått barnkläderna vi får "ärva", och det verkar smartare att kolla på både kollektionerna samtidigt. Tycker jag på kvällen, när jag ligger i soffan. I själva verket skulle det vara en alldeles utmärkt aktivitet, till skillnad från att sömnigt se på ett Simpsonsavsnitt jag redan sett 2,5 gånger.
Idag är jag gnällig, och får koncentrera mig för att hitta saker jag är glad över, men här kommer de:
* den goda och trevliga lunchen
* ett halvt löfte om att få låna ett babyskydd
* att arbetsdagen snart är slut
* sängen som kommer att vara renbäddad ikväll
* casting-killen för "House" som tänkte "Den här killen Hugh Laurie, som spelat komplett idiot i olika brittiska produktioner, han passar ju Utmärkt som en bitter, missbrukande, hyperintelligent amerikansk läkare!". Det är humor.
2009-02-02
Tidsoptimistisk
Jag har minsann tänkt skriva ett inlägg flera gånger idag, men skjutit upp det hela tiden. Och nu ska jag gå hem. Det blir en snabbis.
Huset: Jag och väninnorna var och tittade i söndags. Förutom att det verkligen ligger i Ingenstans, och att området är en byggarbetsplats så tror jag säkert att det skulle vara jättefint där. Högt läge, kvällssol, balkong och uteplats, möjlighet att bestämma planlösningen själv (husen var nämligen inte färdiga), skog bakom tomten, badsjö i närheten, hyfsade kommunikationer... Väninnorna var alldeles till sig och tyckte ABSOLUT att vi skulle flytta dit. Så idag ringde jag och sa att vi inte var intresserade. För det är faktiskt så att jag hellre prioriterar ny bil och längre föräldraledighet (dvs ta ut färre betalda dagar i veckan) än nytt boende, åtminstone just nu. Jag vill inte flytta två mil från mina kompisar och vara halvisolerad eftersom maken tar bilen till jobbet. Jag vill kunna promenera in till stan. Det kanske ändrar sig framöver, och i så fall så kan vi ju flytta då.
Har varit fint väder idag, men bitande kallt. I alla fall med den här landsändans mått mätt. Kallt inne på jobbet också, precis när man börjat vänja sig vid att temperaturen faktiskt är helt acceptabel härinne.
Har fått ondare och ondare i ryggen idag, utan att egentligen tycka att jag har förtjänat det. Och lite svårt att andas. Undrar om det är dags för magen att växa lite mer igen, eller om jag håller på att bli sjuk - det går ju influensa den här tiden på året.
Idag är jag glad över
* att jag slipper flytta från stan
* att det har varit fint väder
* att jag nuförtiden ser fram emot måndagar, eftersom varje dag tar oss närmare maj
* att jag förhoppningsvis ska luncha med en mammaledig kollega i morrn
* att jag slapp använda cykelljus i morse, eftersom det var tillräckligt ljust ute
Huset: Jag och väninnorna var och tittade i söndags. Förutom att det verkligen ligger i Ingenstans, och att området är en byggarbetsplats så tror jag säkert att det skulle vara jättefint där. Högt läge, kvällssol, balkong och uteplats, möjlighet att bestämma planlösningen själv (husen var nämligen inte färdiga), skog bakom tomten, badsjö i närheten, hyfsade kommunikationer... Väninnorna var alldeles till sig och tyckte ABSOLUT att vi skulle flytta dit. Så idag ringde jag och sa att vi inte var intresserade. För det är faktiskt så att jag hellre prioriterar ny bil och längre föräldraledighet (dvs ta ut färre betalda dagar i veckan) än nytt boende, åtminstone just nu. Jag vill inte flytta två mil från mina kompisar och vara halvisolerad eftersom maken tar bilen till jobbet. Jag vill kunna promenera in till stan. Det kanske ändrar sig framöver, och i så fall så kan vi ju flytta då.
Har varit fint väder idag, men bitande kallt. I alla fall med den här landsändans mått mätt. Kallt inne på jobbet också, precis när man börjat vänja sig vid att temperaturen faktiskt är helt acceptabel härinne.
Har fått ondare och ondare i ryggen idag, utan att egentligen tycka att jag har förtjänat det. Och lite svårt att andas. Undrar om det är dags för magen att växa lite mer igen, eller om jag håller på att bli sjuk - det går ju influensa den här tiden på året.
Idag är jag glad över
* att jag slipper flytta från stan
* att det har varit fint väder
* att jag nuförtiden ser fram emot måndagar, eftersom varje dag tar oss närmare maj
* att jag förhoppningsvis ska luncha med en mammaledig kollega i morrn
* att jag slapp använda cykelljus i morse, eftersom det var tillräckligt ljust ute
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)