Lite trött och oengagerad

Har varit och lunchat med en mammaledig kollega, och åt en fantastiskt god thai-inspirerad sej (panerad med sesamfrö bl a). Funderar på om man klarar av att göra något motsvarande själv eller om det blir pannkaka av det. Tror jag ska testa nästa vecka när maken ändå är borta på kurs.

Fick även träffa kollegans son som hastigast men nej - jag får fortfarande ingen hormonrusch av småbarn. Är inte ens speciellt intresserad av andras barn, men det blir förhoppningsvis annorlunda med ens egna. Det enda jag blir hormonell av är att se förlossningar på TV. Då börjar jag gråta.

Idag är det en vecka kvar till nästa besök på MVC. Man måste ju ändå säga att 14 veckor är rätt långt mellan gångerna, men nu blir det ändring.. 2-3 veckors mellanrum framöver, sen varannan vecka, sen varje vecka. Kollegan tyckte att jag hade liten mage, vi får väl se vad mätningarna säger.

På jobbet händer inte mycket. Jag har med vilje tagit på mig enkla uppgifter och nu väntar jag på att få tillgång till en modul som uppdateras på annat håll. Jag borde nog hitta på nåt annat (kreativt) under tiden, men hänföll till surfande istället. Är ganska gäspig och har fortfarande ont i ryggen. Jobbet lockar faktiskt inte så alldeles överdrivet. Det är hemskt att ha det stressigt. Det är tråkigt att inte ha tillräckligt att göra.

När jag tittar ut genom fönstret längtar jag till friska luften och bestämmer mig för att ta en promenad på kvällen. När jag kommer hem är det mörkt som i en jordkällare och promenadlusten är som bortblåst. Jag parkerar i soffan, och i bästa fall läser jag i en bok. I värsta fall zappar jag mellan bisarra kanal5-dokumentärer och värdelösa TV-serier hela kvällen. Jag är Tråkig. Och trött. Ibland har jag föreslagit ett biobesök, men vi verkar liksom aldrig komma iväg. Ikväll blir det däremot skoj; tvättid! Ljuspukten är att jag får skjuts hem - jag, som alltid föredragit att cykla om det inte är snöblandat regn eller orkan, börjar nu föredra att åka bil. Jag degenererar.

Jag läser Jonnas blogg och snart är det dags för henne. Man har egentligen inte rätt att klaga på nånting när man börjat läsa hennes blogg. Två dödfödda barn och den senaste graviditeten tillbringad i horisontalläge, vilket gjort hela kroppen till en enda smärtande, muskelbefriad knuta. Skönt för henne att det bara är dagar kvar till kejsarsnittet. Tror det är i övermorgon. Jag håller tummarna för att allt ska gå bra!

Ändå tycker jag synd om mig själv, trots att jag är rörlig och kan ha ett normalt liv. Har en finne vid ena näsvingen som är ful och gör ont. Totalt o-klämbar är den också. Jag är trött och har ont i ryggen. Jag glömmer att göra mina knipövningar fast jag Verkligen Inte vill råka ut för läskiga urinläckage framöver. Mina ben är torra, jag har utslag på smalben, höfter och armbågar som kliar och som måste smörjas med fet kräm. Jag är kissnödig hela tiden. Det är svårt att få av och på mina underbara termobyxor eftersom det blir för bylsigt under magen, så jag inte kan böja mig framåt för att öppna dragkedjorna i benen. Jag har inga som helst intressen som jag kan syssla med under kvällstid utom träning, och jag orkar inte ta mig till gymmet när det är mörkt ute just nu. Kylen är äcklig och borde städas ur.

I flera dagar har jag funderat på att ta en sväng ner i källarförrådet för att kolla vad det egentligen är för barnkläder vi har. Vi har en låda grejer som jag hade på mig när jag var liten, men jag minns inte vad som finns i den. Tyvärr känns det varje kväll som en totalt meningslös uppgift eftersom det är så jobbigt att rota fram den där lådan ur källarförrådet. Vi har ju fortfarande inte fått barnkläderna vi får "ärva", och det verkar smartare att kolla på både kollektionerna samtidigt. Tycker jag på kvällen, när jag ligger i soffan. I själva verket skulle det vara en alldeles utmärkt aktivitet, till skillnad från att sömnigt se på ett Simpsonsavsnitt jag redan sett 2,5 gånger.

Idag är jag gnällig, och får koncentrera mig för att hitta saker jag är glad över, men här kommer de:
* den goda och trevliga lunchen
* ett halvt löfte om att få låna ett babyskydd
* att arbetsdagen snart är slut
* sängen som kommer att vara renbäddad ikväll
* casting-killen för "House" som tänkte "Den här killen Hugh Laurie, som spelat komplett idiot i olika brittiska produktioner, han passar ju Utmärkt som en bitter, missbrukande, hyperintelligent amerikansk läkare!". Det är humor.