Heels over head

I tisdags kväll tyckte jag nog att bebisen rörde sig lite annorlunda, framförallt att sparkarna mot blåsan ändrat karaktär från att ge mig temporärt ökad kissnödighet till att få mig att knipa hysteriskt. Hos barnmorskan igår visade det sig att den nuförtiden ligger med huvudet nedåt (och alltså skallar och boxar mig på blåsan, snarare än sparkar) och är "ruckbar". Det är tydligen extremt osannolikt att den vänder sig igen, så det verkar som om vi är redo att köra nu! Ännu inga sparkar i revbenen, men de kommer väl framöver. Däremot mer aktivitet i ljumskarna, där den petar runt med sina små framtassar. Vi mådde bra i övrigt också, mitt blodtryck var lagom lågt, blodvärdet hade ökat en smula, magen hade vuxit (lite mindre än väntat, men det kunde bero på att bebisen sjunkit ner i bäckenet). Bebispulsen låg på 150. Maken var med och lyssnade på hjärtat för första gången, och fick även känna på huvudet nere i mitt bäcken. Både han och barnmorskan klämde hyfsat hårt. Det får en ju i alla fall att sluta oroa sig över att man ska göra illa bebisen genom att trycka för hårt på magen.

I går kväll kom också rätt del till babysittern. Märkligt nog är själva sittern inte alls lika stabil som visningsexet som stod uppställt på GeKås, men vi får väl se om det går att göra nåt åt.

Gårdagskvällen ägnades i övrigt åt att tvätta. Vi hade astronomiska mängder tvätt, eftersom alla bebiskläder, bebislakan och bebishanddukar skulle gå ett varv i maskinen, tillsammans med våra egna kläder, lakan och handdukar. Jag kan dock stolt tala om att allt är vikt, även om det ännu inte är garderobierat. Vi har ju ingen förvaring för barngrejerna än. Helst vill vi köpa ett Leksvik-skåp (http://www.ikea.com/se/sv/catalog/products/30034188), men vi vill ha flera hyllor, och det ser inte ut som om det går att köpa till. Vi ska ringa IKEA och fråga, tror jag. Fram till detta inköp ligger alla barngrejer där skåpet ska stå, staplade i varandra och i papperskassar. Inte totalpraktiskt, speciellt inte när man redan har sorterat upp de små begagnade kläderna efter storlek och fick använda lupp för att se vad det stod på de urtvättade lapparna. Nu får man göra om jobbet igen.

Jag lyckades förresten lägga upp mina nya jeans i förrgår, även om jag blev svettig av raseri under tiden. Vår symaskin är inte av högsta moderna kvalitet. Jag vet inte hur man trär den, det lossnar delar från den och undertrådsmatningen är under all kritik. Själva sy-momentet tog 45 minuter. Men nu har jag ett par bekväma, lagom långa jeans. Utan jättetrånga vader. Hurra!

I morgon är det ledig dag och transport till Spa-anläggning. Guuud, så skönt det ska bli! Vi tar med oss laptop (med de första Lost-avsnitten i säsong 5), böcker och mjuka kläder. Och badkläder såklart. Sen ska vi göra ingenting i två dygn. Innan vi åker kanske det vankas tårta också. Det är ju trots allt min födelsedag. Jag har inte funderat så mycket på det hittills, men nu är jag lite nyfiken på vad födelsedagstomten kommer med i sin säck.

I morrn ska mina tjejkompisar träffas och skvallra utan mig. Känns lite konstigt, när det är min födelsedag. Vi brukar ses och äta middag nån gång i slutet av mars varje år, eftersom två av oss fyller år då. Det hade varit kul att träffa dem. Senaste gången vi sågs allihopa måste vara ett par månader sen. Eller drygt en, i alla fall.

Idag är jag glad över:
* att bebisen vänt sig
* att solen ännu inte gett vika för snöovädret som ska komma in över landet i natt
* att det är sista arbetsdagen i veckan
* att jag ska få massage och lata mig i helgen
* att foglossningen, som nu faktiskt är en realitet, ännu inte hindrar mig från promenader och vattengympa