Ny (gammal) vagn

Har precis ätit ett äpple så frenetiskt att jag skadade läppen. Bitskada.

Igår kom vår barnvagn, den något patinerade Emmaljunga-vagnen från 2004. Jag har fortfarande inte lyckats lära mig vad som kallas duo och vad som är kombi i vagnvärlden, men den vi har har en sittdel som monteras på själva underredet, och om man fäller ryggstödet på sittdelen helt kan man lägga i en mjuklift som tjänar som liggdel. Vi lyckades lära oss hur man fäller ihop den, hitta myggnätet och medan jag var på vattengympa klarade maken med hjälp av manualen av att vända på sittdelen så att den är vänd åt "rätt" håll. Förutom lite solblekt tyg och ganska slitna däck var vagnen i ypperlig kondition - man får ju betänka att den använts till två barn i 4 år.

Däremot har jag svårt att se hur jag skulle använda ett lakan i mjukliften, eftersom den saknar egentlig madrass. Men NÅT måste man ju bädda med - plastad frotté och nånting över, inbillar jag mig. Får fundera.

Nu saknas det säng med madrass, skötbord och ett skåp att förvara alla kläder och prylar i. Annars har vi allt. Utom en ny bil, men jag tror att makens envishet kommer att segra för ett tag framöver. Trots att vi fick fälla sätet för att få in vagnen.

Vi kollade ju en lägenhet i torsdags. Den var sunkig, så vi ville inte ha den. Lite synd om killen som bor där nu, för han ville flytta så snart som möjligt. Och nu lär det ju dröja till 1/6, eftersom hyresvärden ska hitta nån ny intressent.

I helgen har jag handlat bebis-sockor och byxor (byxorna var till mig själv). Nu har jag stl 44 på H&M. Allt annat är för trångt över låren. Inte för att jag tycker att jag lagt på mig så mycket, men lite har jag väl tjockat till mig, såklart. Tyvärr är byxor i stl 44 ganska långa. Förhoppningsvis får jag tummen ur att lägga upp jenasen ikväll. Jeans med "flared legs", dvs de ser lite milt bootcut ut på mig med mina elefantvader. Hurra för byxor som inte sitter åt runt vaderna! Jag är sjukt trött på att ha korvat tyg i massor runt knäna och byxbenen flaggande runt fotknölarna så fort jag reser mig från sittande. Gärna stödstrumpor under också, så att friktionen för åter-nedglidning är maximal.

Stödstrumpor börjar för övrigt bli ett nödvändigt ont. Mina fötter svullnar. I morse fick jag lossa på snöringen på skorna. Men händer och ansikte är fortfarande oförändrade. Låt det fortsätta så, tack!

Jag har fortfarande liiiite svårt att ta in hela vidden av att jag ska bli mamma. Har varit så nojjig för att nåt ska gå fel (och är det fortfarande), så jag vågar inte riktigt fundera på vad som händer efter förlossningen. Men det löser sig, såklart.

Det blir skönt med kort vecka. Spa på fredag! I snön. För det ska tydligen snöa. Det snöade faktiskt i morse, en smått surrealistisk upplevelse eftersom solen sken från klarblå himmel samtidigt. Ja, molnen fanns såklart, men på andra sidan huset. Jag försökte föreviga det med kamera, men det blev inte alls speciellt bra.

Har troget fortsatt med järntabletterna, och får inte ont i magen av dem längre. Fast det är inte jättekul att gå på toaletten. Inte blir jag astronomiskt mycket piggare heller. Men vad gör man inte för vetenskapen?

Det nyuppväckta kvällsillamåendet har nu fått ackompanjemang av lite extra andningssvårigheter. Magen kommer tydligen inte mycket högre än såhär, eller.. den ska väl öka i storlek uppåt ett par veckor till, men sen hålla sig konstant och förhoppningsvis sjunka lite mot slutet.

Idag är jag glad över:
* att det är kort vecka
* att vi har fått vagnen
* att det är MVC-besök i morgon - känns alltid som en milstolpe
* att snöandet inte har börjat än
* att det är mindre än två månader kvar