Jag har slutat leta fysiska tecken på att förlossningen är på gång (för några såna finns ju inte) och har istället börjat titta efter mer abstrakta omen. Till exempel:
Idag är det mors dag. Jag har ringt till mamma redan, och fick skynda mig att säga att det inte hade kommit nån bebis, så hon inte skulle få för höga förväntningar på samtalet. Men ändå. Är det inte väldigt troligt att barnet föds på Mors Dag? Det skulle ju vara en ypperlig present!
Igår hade jag en bestämd känsla av att barnet skulle födas idag, och var riktigt förvånad över att jag varken drabbats av vattenavgång eller värkar när jag steg upp.
Jag tog en promenad alladeles nyss, i väntan på att maken ska vakna. Det är helt enkelt förbannat fint väder ute, så det var en ren njutning. Passerade förbi ett ödehus som jag har en speciell relation till sen tidigare. Jag tror säkert att jag har skrivit om det förut - en kväll fär några år sen när en kompis precis annonserat sin graviditet gick jag hem den vägen, trots att det är en omväg hem, och var bestämt övertygad om att jag aldrig skulle få några barn. Och för första gången nånsin såg jag en ensam fönsterlampa i ett av husets fönster. I somras/höstas, när jag försökte bli gravid såg jag ytterligare belysning därinne och inte långt senare väntade jag faktiskt barn. Sen dess har huset varit lika öde och förfallet som vanligt, så när jag passerade idag trodde jag knappt mina ögon; det stod en stege ställd mot den flagnande fasaden, och på stegen stod en man och skrapade färg! Helt makalöst - ett mycket handfast livstecken. Jag väntade mig nästan att jag skulle få värkar där och då, men det var tydligen inte ett riktigt SÅ stort omen när allt kommer omkring. För fortfarande finns det inga som helst fysiska tecken på att något skulle vara förestående.
Eventuellt ska vi ut och picnica eller nåt sånt idag, men jag känner mig inte så sugen. Värme är inte optimalt för de svullna fötterna, och jag sitter inte i solen längre stunder i onödan, hellre inomhus, eller i skuggan nära hemmet. Det pratades även om grillning ikväll, vilket jag i så fall ställer mig mer positiv till. Men innan något annat händer ska maken vakna, han ska duscha, äta frukost, dricka kaffe och säkert 15 andra grejer, och när vi är färdiga att ta oss för nånting kommer klockan att vara halv tre. Jag kanske borde väcka honom? Det är frustrerande att till och med tillbringa helgerna ensam - jag vaknade kl 8 och kunde inte somna om, så förutom promenad och mamma-samtal har jag hunnit med ett avsnitt Greys Anatomy (första i säsong 4, som är mycket kortare än säsong 3), frukost, läsa tidningen och städa lite i köket.
Idag är jag glad över:
* att ödehuset verkar ha någon som bryr sig om det
* att det är otroligt fint väder
* att bebisen rör sig
* att det, oavsett vad, är mindre än två veckor kvar tills barnet kommer
* att jag kom ihåg att gatta en kompis på födelsedagen
2009-05-31
2009-05-29
Nybakt bröd
Idag är en bättre dag. Jag har promenerat till biblioteket och förtidsröstat i EU-valet (eftersom det mer och mer börjar kännas som om jag kommer att ligga på BB den 7/6), en promenad som tog ca 1 timme. Lyckades även provocera fram några förvärkar på hemvägen, om det nu är så de känns. Svårt att veta, tycker jag. Men det kändes i alla fall som ganska ordentliga sammandragningar kombinerat med smärta (inte så hemsk smärta, men definitivt smärta) i nedre delen av magen. Som mensvärk, ungefär. Fast med en hård mage som bonus.
Jag gnällde för maken igår om hur extremt tråkigt jag hade haft, och han kom med en massa förslag på vad jag kunde hitta på. Till slut föreslog han "baka bröd", och det föll mig på läppen. Nu står det två limpor i ugnen. Sånt där enkelt bröd med bikarbonat i stället för jäst, och mörk sirap för att ge illusionen av grovhet och nyttighet. Fast det är faktiskt dessutom frön, fullkornsmjöl och 4-kornskross i det, så HELT onyttigt är det i varje fall inte. Jag ska äta ett par skivor till mellanmål, tror jag. Det är klart och avsvalnat om nån timme.
Det blåser inte så hemskt idag, så jag har faktiskt suttit på gräsmattan under ett träd i en brassestol och läst bok. En granne kom förbi och undrade om jag inte hade fått barn än - "Det var ju jättelänge sen du sa att det bara var några veckor kvar, ska det bli igångsättning snart eller?" undade hon. Tja, förhoppningsvis inte, som sagt. Fick mail från ytterligare en tjej i föräldragruppen igår om att de hade fått barn. Nu visste jag ju redan det, eftersom barnmorskan berättat det, så det är fortfarande 4/6 par som fått. Såvitt jag vet. Hur som helst, hon hade tydligen gått över 10 dagar och sen blivit igångsatt, men sluppit snitt. Skönt för henne.
Som jag nämnde åt vi ärtsoppa i går kväll. Makens buk har tydligen lite svårare för ärtor än min, eller så var det veckans samlade bönkonsumtion som till slut tog ut sin rätt, för det gick verkligen inte att vistas i sovrummet. För någon av oss. Vi fick ta en promenad istället, mitt i natten, medan vi vädrade ut hemma. Även om jag finner en viss tillfredsställelse i att veta att jag själv kan producera nåt så totalt vidrigt illaluktande, så går mina perversioner inte så långt att jag finner nöje i andras fisar. Inte alls. Resterande ärtsoppa står i frysen. Det blev lammfärspaj till lunch idag.
Som sagt, allt är bättre idag. Fast jag tycker nog ändå att det åtminstone kunde ta och lossna lite slempropp så jag vet att kroppen förbereder sig på nåt sätt. Det känns som om min livmoder lever i total förnekelse om att den förväntas klämma ut sitt innehåll när som helst.
Hur var det förr i tiden? Alltså, var folk gravida hur länge som helst innan det fanns sjukhus och igångsättningar? Dog kvinnorna och barnen pga överburenhet? Eller existerade inte problemet då? Tydligen startar ju förlossningen oftast tidigare än beräknat datum om man har tränat innan, under förutsättning att träningen varit med egen kroppsvikt. Dvs inte simning, cykling, rodd etc utan typ jogging, raska promenader, gympa.. och så ska man ha tränat hela graviditeten tre gånger per vecka. Jag antar att man liksom hade den där "träningen" gratis förr i tiden, i alla fall om man tillhörde bonde-ståndet. Då var nog inte överburenhet ett problem. Fast kanske för adeln?
Idag är jag glad över:
* att det är helg snart, och att det ska bli fint väder så man kan göra utflykter om man nu inte ska in på förlossningen
* att maken kom på den lysande brödbakningsidén som gav mitt liv mening igen
* att jag har fått röstningen ur världen, och en skön promenad på köpet
* att jag läst ut den skumma boken jag började med i förrgår
* att bebisen rör sig och verkar må bra, trots att den vägrar komma ut
Jag gnällde för maken igår om hur extremt tråkigt jag hade haft, och han kom med en massa förslag på vad jag kunde hitta på. Till slut föreslog han "baka bröd", och det föll mig på läppen. Nu står det två limpor i ugnen. Sånt där enkelt bröd med bikarbonat i stället för jäst, och mörk sirap för att ge illusionen av grovhet och nyttighet. Fast det är faktiskt dessutom frön, fullkornsmjöl och 4-kornskross i det, så HELT onyttigt är det i varje fall inte. Jag ska äta ett par skivor till mellanmål, tror jag. Det är klart och avsvalnat om nån timme.
Det blåser inte så hemskt idag, så jag har faktiskt suttit på gräsmattan under ett träd i en brassestol och läst bok. En granne kom förbi och undrade om jag inte hade fått barn än - "Det var ju jättelänge sen du sa att det bara var några veckor kvar, ska det bli igångsättning snart eller?" undade hon. Tja, förhoppningsvis inte, som sagt. Fick mail från ytterligare en tjej i föräldragruppen igår om att de hade fått barn. Nu visste jag ju redan det, eftersom barnmorskan berättat det, så det är fortfarande 4/6 par som fått. Såvitt jag vet. Hur som helst, hon hade tydligen gått över 10 dagar och sen blivit igångsatt, men sluppit snitt. Skönt för henne.
Som jag nämnde åt vi ärtsoppa i går kväll. Makens buk har tydligen lite svårare för ärtor än min, eller så var det veckans samlade bönkonsumtion som till slut tog ut sin rätt, för det gick verkligen inte att vistas i sovrummet. För någon av oss. Vi fick ta en promenad istället, mitt i natten, medan vi vädrade ut hemma. Även om jag finner en viss tillfredsställelse i att veta att jag själv kan producera nåt så totalt vidrigt illaluktande, så går mina perversioner inte så långt att jag finner nöje i andras fisar. Inte alls. Resterande ärtsoppa står i frysen. Det blev lammfärspaj till lunch idag.
Som sagt, allt är bättre idag. Fast jag tycker nog ändå att det åtminstone kunde ta och lossna lite slempropp så jag vet att kroppen förbereder sig på nåt sätt. Det känns som om min livmoder lever i total förnekelse om att den förväntas klämma ut sitt innehåll när som helst.
Hur var det förr i tiden? Alltså, var folk gravida hur länge som helst innan det fanns sjukhus och igångsättningar? Dog kvinnorna och barnen pga överburenhet? Eller existerade inte problemet då? Tydligen startar ju förlossningen oftast tidigare än beräknat datum om man har tränat innan, under förutsättning att träningen varit med egen kroppsvikt. Dvs inte simning, cykling, rodd etc utan typ jogging, raska promenader, gympa.. och så ska man ha tränat hela graviditeten tre gånger per vecka. Jag antar att man liksom hade den där "träningen" gratis förr i tiden, i alla fall om man tillhörde bonde-ståndet. Då var nog inte överburenhet ett problem. Fast kanske för adeln?
Idag är jag glad över:
* att det är helg snart, och att det ska bli fint väder så man kan göra utflykter om man nu inte ska in på förlossningen
* att maken kom på den lysande brödbakningsidén som gav mitt liv mening igen
* att jag har fått röstningen ur världen, och en skön promenad på köpet
* att jag läst ut den skumma boken jag började med i förrgår
* att bebisen rör sig och verkar må bra, trots att den vägrar komma ut
2009-05-28
En vecka över tiden
Suck.
Nu börjar jag bli seriöst trött på det här, och det hjälper inte att jag vet att det är max två veckor kvar. Varje kväll känns det som en seger att ytterligare en dag har gått. Idag har jag: Ätit frukost, legat på soffan, sett på Grey's Anatomy och ätit mellanmål, åkt ner på stan och hämtat examenspresent, köpt kaffe, fått mina föräldrapengar insatta på banken och åkt hem igen, ätit lunch och sett på ytterligare ett avsnitt av GA, surfat lite, städat köket, läst i en bok, legat på soffan, SMSat med en kompis, ätit glass och sett ett avsnitt till av GA, städat badrummet och nu sitter jag här och väntar på att klockan ska bli minst 16 innan jag börjar med middagen.
Det finns helt enkelt inget att berätta om.
Det går förbi en man med en golden retriever.
Det blåser ute.
Min mage spänner.
Jag åt bönor till lunch idag IGEN, och har fjärtat halva eftermiddagen.
Har faktiskt haft lite ont i magen av och till, men inte nödvändigtvis i samband med sammandragningar. Jag har mycket sammandragningar. Men de gör inte ont. Inte allihopa, i alla fall. Ontet kanske har att göra med bönorna? Det sägs att man VET när det är riktiga värkar, och då kan jag ju definitivt säga att det är i alla fall inte värkar, det där onda jag har. För så ont gör det inte. Alltså är det väl bönornas fel. Det blir ärtsoppa ikväll, för att bättra på det hela. Jag tror att jag ska äta nåt annat till lunch i morrn. Jag fixar inte mer baljväxter nu. Och jag är ändå ett stort fan av baljväxter.
Förra måndagen kramade barnmorskan om mig och sa att hon trodde att det var sista gången vi skulle ses, eftersom jag var på tillväxt-ultraljud den här veckan istället för ett besök hos henne. På måndag kommer hon väl att få krama om mig igen. Då är det nämligen det sista planerade besöket på MVC. Syftet med det besöket, förutom att kolla att magen växt och att bebisen har normal puls (och att jag inte har fått högt blodtryck) är att boka in ytterligare en kontroll. Överburenhetskontroll. Som man gör veckan efter. Jag tror att man på den här överburenhetskontrollen bokar in en igångsättning, tämligen omgående ifall någon av oss mår dåligt, och ytterligare en vecka senare om båda är vid god vigör. Vilket jag såklart hoppas att vi kommer att vara, men jag hoppas ÄNNU hellre att förlossningen startar av sig själv innan överburenhetskontrollen.
50% av de igångsatta förlossningarna slutar i kejsarsnitt. Jag har inget emot kejsarsnitt, direkt. Men jag hade föredragit att det fungerar av sig själv. Ett barn som föds mer än två veckor efter utsatt datum har börjat magra av inne i magen och ser ut som en skrynklig farbror. Eller tant. Moderkakan är inte tänkt att fungera så länge.
Varför går jag inte ut och rör mig lite mer? Varför var jag inte på stan längre? Tja, få se nu... jag måste kissa 1-2 gånger i timmen (så ja, jag blev tvungen att betala för ett toalettbesök medan jag var hemifrån). Jag skulle tycka att det var hemskt obehagligt om vattnet gick "in public" och jag inte ens hade nån med mig som kunde hämta bilen medan jag satt och droppade på en parkbänk. Och slutligen: Det finns egentligen inget att göra på stan, ensam, när man snart ska föda barn. Vi har köpt alla barngrejer utom säng. Vi kommer inte att köpa en säng på ett tag. Det finns ingen poäng med att handla kläder åt mig, eftersom jag inte vet hur jag kommer att se ut efteråt. Amnings-BHar och -toppar har jag redan köpt. Jag kan inte komma på nåt annat jag behöver. Och gå i affärer utan syfte är bara roligt om det var hemskt länge sen man gick i affärer senast.
Idag: Extremt gnällig. Jag hoppas det blir bättre i helgen, när jag slipper vara hemma ensam hela dagarna. Om maken sätter sig och tittar på Seinfeld (som jag fö hatar) istället för att aktivera mig och hitta på roliga utflykter kommer jag att bli Arg.
Jag har lite svårt att fokusera på saker att vara glad över, men jag gör ett försök:
* Vattnet gick inte när jag satt i Nordeas soffa och väntade på min tur
* Jag körde inte över en dam på ett övergångsställe, fast det var inte långt ifrån
* Mina fisar luktar riktigt illa, och jag finner en pervers njutning i det
* Max två veckor kvar
* Det ska bli fint väder i helgen
Nu börjar jag bli seriöst trött på det här, och det hjälper inte att jag vet att det är max två veckor kvar. Varje kväll känns det som en seger att ytterligare en dag har gått. Idag har jag: Ätit frukost, legat på soffan, sett på Grey's Anatomy och ätit mellanmål, åkt ner på stan och hämtat examenspresent, köpt kaffe, fått mina föräldrapengar insatta på banken och åkt hem igen, ätit lunch och sett på ytterligare ett avsnitt av GA, surfat lite, städat köket, läst i en bok, legat på soffan, SMSat med en kompis, ätit glass och sett ett avsnitt till av GA, städat badrummet och nu sitter jag här och väntar på att klockan ska bli minst 16 innan jag börjar med middagen.
Det finns helt enkelt inget att berätta om.
Det går förbi en man med en golden retriever.
Det blåser ute.
Min mage spänner.
Jag åt bönor till lunch idag IGEN, och har fjärtat halva eftermiddagen.
Har faktiskt haft lite ont i magen av och till, men inte nödvändigtvis i samband med sammandragningar. Jag har mycket sammandragningar. Men de gör inte ont. Inte allihopa, i alla fall. Ontet kanske har att göra med bönorna? Det sägs att man VET när det är riktiga värkar, och då kan jag ju definitivt säga att det är i alla fall inte värkar, det där onda jag har. För så ont gör det inte. Alltså är det väl bönornas fel. Det blir ärtsoppa ikväll, för att bättra på det hela. Jag tror att jag ska äta nåt annat till lunch i morrn. Jag fixar inte mer baljväxter nu. Och jag är ändå ett stort fan av baljväxter.
Förra måndagen kramade barnmorskan om mig och sa att hon trodde att det var sista gången vi skulle ses, eftersom jag var på tillväxt-ultraljud den här veckan istället för ett besök hos henne. På måndag kommer hon väl att få krama om mig igen. Då är det nämligen det sista planerade besöket på MVC. Syftet med det besöket, förutom att kolla att magen växt och att bebisen har normal puls (och att jag inte har fått högt blodtryck) är att boka in ytterligare en kontroll. Överburenhetskontroll. Som man gör veckan efter. Jag tror att man på den här överburenhetskontrollen bokar in en igångsättning, tämligen omgående ifall någon av oss mår dåligt, och ytterligare en vecka senare om båda är vid god vigör. Vilket jag såklart hoppas att vi kommer att vara, men jag hoppas ÄNNU hellre att förlossningen startar av sig själv innan överburenhetskontrollen.
50% av de igångsatta förlossningarna slutar i kejsarsnitt. Jag har inget emot kejsarsnitt, direkt. Men jag hade föredragit att det fungerar av sig själv. Ett barn som föds mer än två veckor efter utsatt datum har börjat magra av inne i magen och ser ut som en skrynklig farbror. Eller tant. Moderkakan är inte tänkt att fungera så länge.
Varför går jag inte ut och rör mig lite mer? Varför var jag inte på stan längre? Tja, få se nu... jag måste kissa 1-2 gånger i timmen (så ja, jag blev tvungen att betala för ett toalettbesök medan jag var hemifrån). Jag skulle tycka att det var hemskt obehagligt om vattnet gick "in public" och jag inte ens hade nån med mig som kunde hämta bilen medan jag satt och droppade på en parkbänk. Och slutligen: Det finns egentligen inget att göra på stan, ensam, när man snart ska föda barn. Vi har köpt alla barngrejer utom säng. Vi kommer inte att köpa en säng på ett tag. Det finns ingen poäng med att handla kläder åt mig, eftersom jag inte vet hur jag kommer att se ut efteråt. Amnings-BHar och -toppar har jag redan köpt. Jag kan inte komma på nåt annat jag behöver. Och gå i affärer utan syfte är bara roligt om det var hemskt länge sen man gick i affärer senast.
Idag: Extremt gnällig. Jag hoppas det blir bättre i helgen, när jag slipper vara hemma ensam hela dagarna. Om maken sätter sig och tittar på Seinfeld (som jag fö hatar) istället för att aktivera mig och hitta på roliga utflykter kommer jag att bli Arg.
Jag har lite svårt att fokusera på saker att vara glad över, men jag gör ett försök:
* Vattnet gick inte när jag satt i Nordeas soffa och väntade på min tur
* Jag körde inte över en dam på ett övergångsställe, fast det var inte långt ifrån
* Mina fisar luktar riktigt illa, och jag finner en pervers njutning i det
* Max två veckor kvar
* Det ska bli fint väder i helgen
2009-05-26
Korvfingrar
En ruskigt bisarr serie av tecknade filmer är Salad Fingers. Googla på det! Mina fingrar är något mer animaliska och ser ut som förlängda prinskorvar. De snubblar över tangenterna som berusade studenter och stavfelen hopar sig. Jag är rädd att bilden inte helt gör dem rättvisa, men håll till godo:
Jag har precis varit ute och fått dagens D-vitamindos. Det gällde att passa på innan solskenet förbyttes i duggregn, vilket har inträffat nu. När jag traskade omkring i villaområdena insåg jag att nu hade det faktiskt varit trevligt med en trädgård. Tidigare har jag mest sett trädgårdar som extra arbete på kvällar och helger, men när man är dagledig känns det lite annorlunda.
Vi har ju för all del en balkong, men utrymmet och bekvämligheten där är ytterst begränsad, och dessutom är balkongen placerad på marken med full insyn. Hade jag haft en hyfsat insynsskyddad trädgård hade jag legat ute på en filt, eller snarare suttit i en solstol i halvskuggan. Kanske lyssnat på radio eller läst. Eller sovit lite. Ätit glass.
Jag fantiserade vidare: Inte för mycket gräsmatta att klippa - viktigt! En vintergrön häck ut mot väg och grannar, en altan, hägg, syren och rhododendron för att lukta gott, vara fint, skydda från insyn och begränsa den där gräsklippningen. Kanske ett litet grönsaksland med morötter, lök, rödbetor, gräslök, dill, persilja, basilika och mynta. Och en krusbärsbuske. Rabarber såklart. Eventuellt hallon eller jordgubbar, men SÅ roligt är det ju inte att rensa ogräs... Ett äppelträd? Kanske en grusgång?
Jag undrar om det är hormonellt? Eller helt enkelt bara beror på att jag är frustrerad över att inte kunna vara ifred och vara utomhus samtidigt, nu när jag har eoner av tid och solen har lyst över västkusten flera dagar i sträck. Hur som helst, nu regnar det och trädgårdsdrömmarna håller på att sjunka undan.
Gårdagens tillväxtultraljud gick så snabbt att jag knappt hann fatta att det var klart förrän vi var tillbaka på parkeringen. Vi fick se bebisansiktet i halvprofil, han mätte huvudets omkrets och nåt mer (i bålen på bebisen om jag fattade det rätt) och sa att allt såg helt normalt ut och beräknad vikt på barnet just då var 3300 gram. Vilket väl betyder mellan 2500 och 4000. Den lilla illbattingen har ännu inte visat något som helst intresse av att komma ut. Jag tror att den är i maskopi med min kropp.
Ska man räkna på ägglossningsdag så tror jag att det är i morgon som är det officiella beräknade datumet. Inte mig emot. Fast då får nog värkarna komma igång idag, senast ikväll. Än så länge: Ingenting. Även om jag igår kväll plötsligt fick yrsel när jag reste mig. Det höll i sig i början av natten, så jag vinglade betänkligt under promenaden till toaletten de två första toabesöken (av FEM!!!). Nu känner jag inte av det längre och undrar vad det kan ha varit som slagit slint med balanssinnet. Jag tror hur som helst inte att yrsel är ett vanligt tecken på att förlossningen kommer att starta inom ett dygn :)
Idag är jag glad över:
* min promenad, som luktade syren och gav mig sol och trädgårdsdrömmar
* att tillväxt-UL såg bra ut igår
* att det blev sovmorgon i morse eftersom maken skulle till tandläkaren
* att mina ögonbryn har minskat i Frankensteins monster-omfång
* att det är dags för fruktstund och Grey's Anatomy
Jag har precis varit ute och fått dagens D-vitamindos. Det gällde att passa på innan solskenet förbyttes i duggregn, vilket har inträffat nu. När jag traskade omkring i villaområdena insåg jag att nu hade det faktiskt varit trevligt med en trädgård. Tidigare har jag mest sett trädgårdar som extra arbete på kvällar och helger, men när man är dagledig känns det lite annorlunda.
Vi har ju för all del en balkong, men utrymmet och bekvämligheten där är ytterst begränsad, och dessutom är balkongen placerad på marken med full insyn. Hade jag haft en hyfsat insynsskyddad trädgård hade jag legat ute på en filt, eller snarare suttit i en solstol i halvskuggan. Kanske lyssnat på radio eller läst. Eller sovit lite. Ätit glass.
Jag fantiserade vidare: Inte för mycket gräsmatta att klippa - viktigt! En vintergrön häck ut mot väg och grannar, en altan, hägg, syren och rhododendron för att lukta gott, vara fint, skydda från insyn och begränsa den där gräsklippningen. Kanske ett litet grönsaksland med morötter, lök, rödbetor, gräslök, dill, persilja, basilika och mynta. Och en krusbärsbuske. Rabarber såklart. Eventuellt hallon eller jordgubbar, men SÅ roligt är det ju inte att rensa ogräs... Ett äppelträd? Kanske en grusgång?
Jag undrar om det är hormonellt? Eller helt enkelt bara beror på att jag är frustrerad över att inte kunna vara ifred och vara utomhus samtidigt, nu när jag har eoner av tid och solen har lyst över västkusten flera dagar i sträck. Hur som helst, nu regnar det och trädgårdsdrömmarna håller på att sjunka undan.
Gårdagens tillväxtultraljud gick så snabbt att jag knappt hann fatta att det var klart förrän vi var tillbaka på parkeringen. Vi fick se bebisansiktet i halvprofil, han mätte huvudets omkrets och nåt mer (i bålen på bebisen om jag fattade det rätt) och sa att allt såg helt normalt ut och beräknad vikt på barnet just då var 3300 gram. Vilket väl betyder mellan 2500 och 4000. Den lilla illbattingen har ännu inte visat något som helst intresse av att komma ut. Jag tror att den är i maskopi med min kropp.
Ska man räkna på ägglossningsdag så tror jag att det är i morgon som är det officiella beräknade datumet. Inte mig emot. Fast då får nog värkarna komma igång idag, senast ikväll. Än så länge: Ingenting. Även om jag igår kväll plötsligt fick yrsel när jag reste mig. Det höll i sig i början av natten, så jag vinglade betänkligt under promenaden till toaletten de två första toabesöken (av FEM!!!). Nu känner jag inte av det längre och undrar vad det kan ha varit som slagit slint med balanssinnet. Jag tror hur som helst inte att yrsel är ett vanligt tecken på att förlossningen kommer att starta inom ett dygn :)
Idag är jag glad över:
* min promenad, som luktade syren och gav mig sol och trädgårdsdrömmar
* att tillväxt-UL såg bra ut igår
* att det blev sovmorgon i morse eftersom maken skulle till tandläkaren
* att mina ögonbryn har minskat i Frankensteins monster-omfång
* att det är dags för fruktstund och Grey's Anatomy
2009-05-25
Alla fester avklarade
Nu har det firats åttiårsdag och bröllop, helt utan incidenter som vattenavgång eller värkarbete. Och det var ju iofs skönt att vattnet inte gick mitt under bröllopsmiddagen, även om jag och maken hade blivit placerade på en bordsände närmast dörren.
Idag ska vi på tillväxt-ultraljud, och det ska bli ganska skönt, för bebisen har rört sig väldigt lite nu på förmiddagen. Den rör sig iofs oftast ganska lite på förmiddagarna, för att ta igen det på kvällen, men idag är det extremt. Några små petningar kan man provocera fram, men inte så mycket mer.
Maken hjälpte mig att färga håret igår, jag såg mig själv på foton från bröllopet och insåg att det faktiskt inte är acceptabelt att se ut på det sättet i håret. Så nu är jag nästan svarthårig, men färgen kommer nog att stabilisera sig på mörkbrun efter några tvättar. Hoppas jag. Effekten av att färga håret så mörkt är naturligtvis att ens ögonbryn helt försvinner i sammanhanget, speciellt mina, som är blygsamma även då jag är blond. Så idag fick jag färga bryn. Det ena blev mörkare än det andra, vilket naturligtvis såg väldigt lustigt ut, så jag fick färga det andra en extra gång och slarvade med att smörja in huden runtomkring - så nu har jag ett mörkt ögonbryn och ett mörkt ögonbryn med mörk hud under. Man kan vara snyggare. Just nu är jag glad över att jag har lång lugg.
Den här veckan blir det baljväxter varje dag. Inte mitt fel, maken valde mat och verkade missa detaljen att det ingick bönor i allt. Inte mig emot, jag tillbringar ju ändå större delen av tiden i ensamhet och kan definitivt fisa hur mycket jag vill. Dessutom kommer magen att börja fungera på ett mycket bättre sätt om jag får i mig mer fibrer. Fyra dagars sötebröd (ända sen i torsdags) har inte gjort underverk för tarmarna.
Det verkar som om fyra av sex par i föräldragruppen har fått barn nu. Det är inte så konstigt att vi är bland de sista, för vi hade faktiskt ett av de sista datumen i gruppen också. Det var bara ett par som skulle få efter oss, och det var dagen efter så det ligger väl inom felmarginalen. De har dock inte hört av sig än, så jag vet inte hur det gått för dem. Om det inte visar sig att något är onormalt på vårt ultraljud idag så räknar jag fortfarande med att det inte kommer ut nån bebis än på några dagar. Har ju inga känningar.
En kollega berättade i våras att när de väntade sitt första barn så gick de över tiden, och då blev det på nåt sätt så overkligt att tänka sig att bebisen skulle komma ut, så de började nästan glömma bort det. Gick på bio och restaurang och sånt som de inte hade vågat innan, eftersom de hade full beredskap. Jag förstår precis vad han menade nu. Sannolikhetsinlärningen talar om för mig att eftersom det inte kommit ut någon de senaste två veckorna så verkar det ju inte så troligt att det kommer att hända idag heller. Fast det naturligtvis är så att det blir mer och mer sannolikt att det KOMMER att hända för varje dag som går.
Ett irritationsmoment i vardagen just nu är att jag har en liten tandköttsflik som sitter löst i munnen. Det gör ont att tugga och ont att borsta tänderna, och jag har lyckats skaffa mig ett lätt underbett för att slippa komma åt det ömma stället av misstag. Så förutom Frankensteins monsters ögonbryn har jag nu också hans bestämda käke. Hurra.
Idag är jag glad över
* att vi fick vara med på både 80-årsmiddagen och bröllopet
* att det blir ultraljud idag, så vi får se om bebisen har det bra
* att jag kom mig ut på en promenad i det förhållandevis vackra vädret även idag
* att jag kan ta igen nattens förlorade sömntimmar precis när jag vill i soffan
* att vi äntligen köpt examenspresent till makens syster
Idag ska vi på tillväxt-ultraljud, och det ska bli ganska skönt, för bebisen har rört sig väldigt lite nu på förmiddagen. Den rör sig iofs oftast ganska lite på förmiddagarna, för att ta igen det på kvällen, men idag är det extremt. Några små petningar kan man provocera fram, men inte så mycket mer.
Maken hjälpte mig att färga håret igår, jag såg mig själv på foton från bröllopet och insåg att det faktiskt inte är acceptabelt att se ut på det sättet i håret. Så nu är jag nästan svarthårig, men färgen kommer nog att stabilisera sig på mörkbrun efter några tvättar. Hoppas jag. Effekten av att färga håret så mörkt är naturligtvis att ens ögonbryn helt försvinner i sammanhanget, speciellt mina, som är blygsamma även då jag är blond. Så idag fick jag färga bryn. Det ena blev mörkare än det andra, vilket naturligtvis såg väldigt lustigt ut, så jag fick färga det andra en extra gång och slarvade med att smörja in huden runtomkring - så nu har jag ett mörkt ögonbryn och ett mörkt ögonbryn med mörk hud under. Man kan vara snyggare. Just nu är jag glad över att jag har lång lugg.
Den här veckan blir det baljväxter varje dag. Inte mitt fel, maken valde mat och verkade missa detaljen att det ingick bönor i allt. Inte mig emot, jag tillbringar ju ändå större delen av tiden i ensamhet och kan definitivt fisa hur mycket jag vill. Dessutom kommer magen att börja fungera på ett mycket bättre sätt om jag får i mig mer fibrer. Fyra dagars sötebröd (ända sen i torsdags) har inte gjort underverk för tarmarna.
Det verkar som om fyra av sex par i föräldragruppen har fått barn nu. Det är inte så konstigt att vi är bland de sista, för vi hade faktiskt ett av de sista datumen i gruppen också. Det var bara ett par som skulle få efter oss, och det var dagen efter så det ligger väl inom felmarginalen. De har dock inte hört av sig än, så jag vet inte hur det gått för dem. Om det inte visar sig att något är onormalt på vårt ultraljud idag så räknar jag fortfarande med att det inte kommer ut nån bebis än på några dagar. Har ju inga känningar.
En kollega berättade i våras att när de väntade sitt första barn så gick de över tiden, och då blev det på nåt sätt så overkligt att tänka sig att bebisen skulle komma ut, så de började nästan glömma bort det. Gick på bio och restaurang och sånt som de inte hade vågat innan, eftersom de hade full beredskap. Jag förstår precis vad han menade nu. Sannolikhetsinlärningen talar om för mig att eftersom det inte kommit ut någon de senaste två veckorna så verkar det ju inte så troligt att det kommer att hända idag heller. Fast det naturligtvis är så att det blir mer och mer sannolikt att det KOMMER att hända för varje dag som går.
Ett irritationsmoment i vardagen just nu är att jag har en liten tandköttsflik som sitter löst i munnen. Det gör ont att tugga och ont att borsta tänderna, och jag har lyckats skaffa mig ett lätt underbett för att slippa komma åt det ömma stället av misstag. Så förutom Frankensteins monsters ögonbryn har jag nu också hans bestämda käke. Hurra.
Idag är jag glad över
* att vi fick vara med på både 80-årsmiddagen och bröllopet
* att det blir ultraljud idag, så vi får se om bebisen har det bra
* att jag kom mig ut på en promenad i det förhållandevis vackra vädret även idag
* att jag kan ta igen nattens förlorade sömntimmar precis när jag vill i soffan
* att vi äntligen köpt examenspresent till makens syster
2009-05-22
Självklart inte!
Om det nu var nån som trodde att det skulle ploppa ut en bebis igår bara för att det var det förutbestämda datumet så - nej. Fel.
Gårdagen blev för all del en bra dag ändå, vi letade examenspresent till makens syster helt utan framgång, fikade i en av parkerna i stan och träffade en ödle- och spindelentusiast som var ute och gick med några av sina djur. De behöver tydligen sol. Han lät oss klappa ödlorna och höll långa föreläsningar om djuren. Det samlades en hel liten publik runt honom.
Idag har jag ont i magen. Svårt att avgöra på vilket sätt det gör ont, kan det vara för att tarmarna inte funkar som de borde, eller är det nåt annat? Är dessutom lite grin-trött, för jag sov alldeles för länge. Maken tog ledigt idag också, så det blir lite extra flängande på stan efter present, innan det är dags att fira makens mormors 80-årsdag på restaurant.
Idag är jag glad över
* att det nu är garanterat mindre än tre veckor till nedkomst
* att maken tog ledigt så man slipper vara ensam hemma
* att mina klätterväxter faktiskt har börjat växa igen - de har buttert stått stilla i växten sen jag planterade ut dem på balkongen
* att det slutat regna
* att mina händer inte domnar på nätterna nu när jag har de där fina skenorna
Gårdagen blev för all del en bra dag ändå, vi letade examenspresent till makens syster helt utan framgång, fikade i en av parkerna i stan och träffade en ödle- och spindelentusiast som var ute och gick med några av sina djur. De behöver tydligen sol. Han lät oss klappa ödlorna och höll långa föreläsningar om djuren. Det samlades en hel liten publik runt honom.
Idag har jag ont i magen. Svårt att avgöra på vilket sätt det gör ont, kan det vara för att tarmarna inte funkar som de borde, eller är det nåt annat? Är dessutom lite grin-trött, för jag sov alldeles för länge. Maken tog ledigt idag också, så det blir lite extra flängande på stan efter present, innan det är dags att fira makens mormors 80-årsdag på restaurant.
Idag är jag glad över
* att det nu är garanterat mindre än tre veckor till nedkomst
* att maken tog ledigt så man slipper vara ensam hemma
* att mina klätterväxter faktiskt har börjat växa igen - de har buttert stått stilla i växten sen jag planterade ut dem på balkongen
* att det slutat regna
* att mina händer inte domnar på nätterna nu när jag har de där fina skenorna
2009-05-20
Dan före dopparedan?
I morgon är det dags. Troligt.
Bebisen är så lugn på förmiddagarna att jag blir orolig, men sen brukar den komma igång framåt kvällen. Idag har den lärt sig ett nytt knep som är ganska hemligt, men som innebär att jag får en ordentligt huggande smärta i övre delen av magen om jag böjer mig fram för långt och den vill protestera. Effektivt är det i alla fall, eftersom jag kastar mig bakåt på en nanosekund.
Gårdagens gasmoln har skingrats, men min mage var mer samarbetsvillig i morse än den varit sen september. Bonus! Jag hade inte haft nåt emot ifall det hade berott på förlossningsförberedande åtgärder snarare än bönor, men allt som gör magen mindre hård än den är i normalläget är bra.
Har inte gjort nån nytta idag heller, fast jag har bakat kakor. Och nej, det räknas inte som nytta om man redan har frysen full av kakor. Men jag gillar att baka, och idag klämde jag i med nåt riktigt pilligt. Det tog hela eftermiddagen (tror att degen blev lite för lös, så jag fick stoppa allt i kylen efter varje moment). Goda blev de i alla fall. Jag har redan stoppat i mig de fem fulaste. Resten har hamnat i frysen med resten av terapibaket.
Annars har jag påbörjat tredje säsongen av Grey´s Anatomy och tycker nog inte att den når upp till riktigt samma nivå som säsong två. Det har inte hindrat mig från att se fyra avsnitt idag. Och ikväll kommer ett "riktigt" avsnitt (säsong fem, kan det vara det? Jag har ingen koll. Sånt står inte i tidningen). Men innan dess kommer jag att sitta klistrad framför "Barnmorskorna" på SVT - den norska varianten. Jag kommer såklart att gråta krokodiltårar. Hormoner.
Maken är på svensexa ikväll IGEN. Samma sven som i förrgår. Men annat kompisgäng. Han (maken, inte brudgummen) är rätt sugen på att själva barnafödande-biten ska komma igång nu. Han vill träffa telningen "så den kan hålla med sin lilla hand runt mitt finger" som han uttrycker det. Och ja, det är väl ungefär så mycket som den kommer att kunna den första tiden. Förutom att äta och gråta. Och ja, det känns fortfarande overkligt att vi rent teoretiskt kan ha den hos oss om ett dygn eller så, trots att jag inte har några som helst känningar nu. Jag tror att verkligheten smyger sig på när man börjar få värkar. Eller jag hoppas det i alla fall.
Inför kakbaket var jag på närbutiken och handlade, och den asiatiska butiksinnehaverskan frågade mig när det var dags - det är inte förrän nu mot slutet som "okända" människor har börjat kommentera/fråga om magen. Och fortfarande är det ingen förutom släkt och vänner som plötsligt kommit fram och klämt på den. Min teaori är att det är för att jag ser så elak ut. Jag är en sån som folk inte vill sitta bredvid på bussen också. Tydligen utstrålar hela mitt kroppsspråk avvisande.
Tror jag ska laga mig nåt kolhydratrikt till middag. Pasta med pesto kanske. Lika bra att ladda inför i morgon som om det verkligen är då det gäller. Det är ju trots allt den bästa gissningen som finns för tillfället.
Idag är jag glad över
* att jag inte känt något större tvång att gå ut
* att jag har aktiverat mig på ett mycket passivt sätt hela dagen
* att det är ledig dag i morgon, så att jag inte behöver vara ensam hemma
* att jag lyckats ångra ComHem-abonnemanget som jag bara beställde för att det var det enda sättet man fick möjlighet att diskutera innehållet med maken (en sån där "now or never"-deal med 14 dagars ångerrätt. Jag skrev på Allt)
* att bebisen rör sig nu framåt kvällen så jag slipper oroa mig
Bebisen är så lugn på förmiddagarna att jag blir orolig, men sen brukar den komma igång framåt kvällen. Idag har den lärt sig ett nytt knep som är ganska hemligt, men som innebär att jag får en ordentligt huggande smärta i övre delen av magen om jag böjer mig fram för långt och den vill protestera. Effektivt är det i alla fall, eftersom jag kastar mig bakåt på en nanosekund.
Gårdagens gasmoln har skingrats, men min mage var mer samarbetsvillig i morse än den varit sen september. Bonus! Jag hade inte haft nåt emot ifall det hade berott på förlossningsförberedande åtgärder snarare än bönor, men allt som gör magen mindre hård än den är i normalläget är bra.
Har inte gjort nån nytta idag heller, fast jag har bakat kakor. Och nej, det räknas inte som nytta om man redan har frysen full av kakor. Men jag gillar att baka, och idag klämde jag i med nåt riktigt pilligt. Det tog hela eftermiddagen (tror att degen blev lite för lös, så jag fick stoppa allt i kylen efter varje moment). Goda blev de i alla fall. Jag har redan stoppat i mig de fem fulaste. Resten har hamnat i frysen med resten av terapibaket.
Annars har jag påbörjat tredje säsongen av Grey´s Anatomy och tycker nog inte att den når upp till riktigt samma nivå som säsong två. Det har inte hindrat mig från att se fyra avsnitt idag. Och ikväll kommer ett "riktigt" avsnitt (säsong fem, kan det vara det? Jag har ingen koll. Sånt står inte i tidningen). Men innan dess kommer jag att sitta klistrad framför "Barnmorskorna" på SVT - den norska varianten. Jag kommer såklart att gråta krokodiltårar. Hormoner.
Maken är på svensexa ikväll IGEN. Samma sven som i förrgår. Men annat kompisgäng. Han (maken, inte brudgummen) är rätt sugen på att själva barnafödande-biten ska komma igång nu. Han vill träffa telningen "så den kan hålla med sin lilla hand runt mitt finger" som han uttrycker det. Och ja, det är väl ungefär så mycket som den kommer att kunna den första tiden. Förutom att äta och gråta. Och ja, det känns fortfarande overkligt att vi rent teoretiskt kan ha den hos oss om ett dygn eller så, trots att jag inte har några som helst känningar nu. Jag tror att verkligheten smyger sig på när man börjar få värkar. Eller jag hoppas det i alla fall.
Inför kakbaket var jag på närbutiken och handlade, och den asiatiska butiksinnehaverskan frågade mig när det var dags - det är inte förrän nu mot slutet som "okända" människor har börjat kommentera/fråga om magen. Och fortfarande är det ingen förutom släkt och vänner som plötsligt kommit fram och klämt på den. Min teaori är att det är för att jag ser så elak ut. Jag är en sån som folk inte vill sitta bredvid på bussen också. Tydligen utstrålar hela mitt kroppsspråk avvisande.
Tror jag ska laga mig nåt kolhydratrikt till middag. Pasta med pesto kanske. Lika bra att ladda inför i morgon som om det verkligen är då det gäller. Det är ju trots allt den bästa gissningen som finns för tillfället.
Idag är jag glad över
* att jag inte känt något större tvång att gå ut
* att jag har aktiverat mig på ett mycket passivt sätt hela dagen
* att det är ledig dag i morgon, så att jag inte behöver vara ensam hemma
* att jag lyckats ångra ComHem-abonnemanget som jag bara beställde för att det var det enda sättet man fick möjlighet att diskutera innehållet med maken (en sån där "now or never"-deal med 14 dagars ångerrätt. Jag skrev på Allt)
* att bebisen rör sig nu framåt kvällen så jag slipper oroa mig
2009-05-19
Orsak och verkan
Igår gjorde jag bönsallad till middag, och en extra portion så det skulle räcka till dagens lunch också. Nu befinner jag mig i ett konstant fismoln. Tur att jag är ensam hemma!
Bebisen rör sig idag också, minskande SF-mått till trots. I går kväll hade jag (nog) lite förvärkar när jag gick och la mig, men inte så att jag kunde räkna ut nån frekvens, och inte så att det gjorde ont i ryggen eller så. De var borta idag på morgonen. Har inte heller sett skymten av nån slempropp, eller fått nåt "tryck nedåt", så här är Absolut Ingenting på gång idag heller.
Tog en världsmästarkort promenad i morse, mest för att komma ut i solen lite innan det mulnade på. Promenerade i villaområdet i 20 minuter och njöt av syrenerna och morgonluften. Det är en fin tid att fylla år på, så grattis till bebisen! Precis innan skolavslutningarna, när det hunnit bli varmt ute. Fast det är klart, går det tre veckor över tiden så blir det ju efter skolavslutningarna, och då transformeras det till en mycket dålig tid att fylla år på. Det är svårt att bjuda folk på kalas under sommarlovet. Nä, vi får hoppas att det är på gång, helt enkelt.
Hos barnmorskan igår fick jag dessutom veta att minst två av de andra paren i föräldragruppen fått barn, bland annat en tjej som hade samma beräknade datum som jag. Statistiken säger alltså just nu att det är en som fött tidigare än beräknat, en som fött senare och två som passerat beräknat-datum men inte fött än.
Eftersom magen ju har krympt så passade jag på att ta ett foto igår - den lär ju i alla fall inte bli större nu.
Jag är lite stolt själv! Det här är ju enda gången i livet det är OK att bli tjock, och jag har inga som helst problem med att se ut såhär, det är snarare skönt att slippa vara rädd för att växa ur sina kläder och sånt. Problemen med att gå ner i vikt får jag ta när det är dags för det.
Idag har jag inte gjort mycket nytta. Har faktiskt dammsugit och dessutom torkat golven i köket och badrummet. Jag anser mig vara berättigad till att bara ligga på soffan om jag nu vill det. Och kanske äta glass också, men i ärlighetens namn så är jag inte speciellt sugen på glass. Däremot är jag grymt törstig, i princip hela tiden. Hoppas det beror på alla fibrer i bönorna och frukostbrödet, och inte på nån havandeskapsförgiftning/-diabetes. Men jag hade exemplariskt blodtryck och urinprov igår, så det är nog ingen fara.
Idag är jag glad över:
* min fina lilla morgonpromenad
* att bebisen rör sig
* att jag har börjat kunna göra ingenting utan att ha dåligt samvete
* den färska ananasen i kylen
* såpa-doften i köket
* min fina lilla morgonpromenad
* att bebisen rör sig
* att jag har börjat kunna göra ingenting utan att ha dåligt samvete
* den färska ananasen i kylen
* såpa-doften i köket
2009-05-18
Man ska aldrig, aldrig googla
På MVC visade det sig att mitt SF-mått hade minskat. Så de senaste mätningarna har varit 35-35-34. Barnmorskan sa att det med största sannolikhet berodde på att bebisen har börjat sjunka ner i bäckenet, hon kände på huvudet och sa att den låg långt ner. Ingen anledning till oro, alltså. Men enligt deras standardprocedur så skulle jag bokas in på ett tillväxt-ultraljud. Jag hade väl tänkt mig att det skulle bli i morgon eller kanske på onsdag, men nej. Om en vecka fanns det en tid. Och då verkar det ju inte så akut, va?
När jag kom hem så googlade jag lite för att hitta alternativa orsaker (för nåt är det ju de misstänker om de bokar in en på tillväxt-UL), t ex att moderkakan inte fungerar som den ska, eller att man har för lite fostervatten. Kanske?
Genast hittade jag två länkar som ledde till extremt obehagliga berättelser om barn som dött i vecka 39, respektie kejsarsnittats ut i vecka 34, i absolut sista stund, där de av en slump fått en återbudstid för UL samma dag som barnmorskan ringde förlossningen. Och jag ska vänta en vecka??
Kontentan, kära vänner: Googla inte på "sf mått sjunker". Det är inte alls roligt.
När jag kom hem så googlade jag lite för att hitta alternativa orsaker (för nåt är det ju de misstänker om de bokar in en på tillväxt-UL), t ex att moderkakan inte fungerar som den ska, eller att man har för lite fostervatten. Kanske?
Genast hittade jag två länkar som ledde till extremt obehagliga berättelser om barn som dött i vecka 39, respektie kejsarsnittats ut i vecka 34, i absolut sista stund, där de av en slump fått en återbudstid för UL samma dag som barnmorskan ringde förlossningen. Och jag ska vänta en vecka??
Kontentan, kära vänner: Googla inte på "sf mått sjunker". Det är inte alls roligt.
Ännu en måndag
När man är ledig såhär på heltid så ser man inte fram emot helgen riktigt på samma sätt. Visst är det trevligt att slippa sitta ensam hemma två dagar i veckan, men fritiden blir oändlig! Man måste stolpa upp dagarna för att inte bli vansinnig. Planen för idag:
I helgen har vi varit på Utflykt! Vi åkte till Nordens Ark i lördags och lyckades faktiskt få se både vargar, lodjur, en järv och en leopard. Dock inga europeiska vildkatter, men dem har jag aldrig sett och jag börjar betvivla att de finns. Det bästa djuret var ändå pudun, den pyttelilla hjorten som såg ut som en pälsig minigris med horn. Ytterst gullig!
Sen jag skrev senast har vi också hunnit med att se Wolverine-filmen på bio (jag tyckte att Wolverine-karaktären var lite för brittiskt ädel jämfört med hur han är i X-Men-filmerna, tyvärr), sett på melodifestivalen hemma hos kompisar - maken höll på att gå åt av tristess - och tittat på en fotoutställning. I torsdags fick jag dessutom höra av kassörskan på Jysk att jag hade en "pojkmage", så nu vet jag det.
Det är härligt somrigt ute, trots att det regnar idag. Det ska bli skönt att ta sig ut för transport in till stan. På grund av regnet blir det kollektivtrafik och inte cykel, som är det normala valet för mig. Jag är inte så förtjust i kollektivtrafik, det har jag säkert nämnt förut. Man tvingas lyssna på idioter som halvskriker i mobiltelefon eller för extremt högljudda konversationer med sina kompisar på sätet bredvid.
Jag sov ovanligt kass i natt, efter att jag varit uppe och ordnat dagens urinprov (som lyckligtvis inte ser äckligt ut den här gången). Låg nog vaken i två timmar efter det och vände mig stånkandes en gång i kvarten. Fast jag är då inte speciellt trött idag. Inte än, det kanske kommer. Jag funderade på om det kunde vara förossning på gång eftersom jag ALDRIG har svårt att sova annars, men det verkar inte vara fallet. Hade lite mensvärkskänningar i lördags igen, men inget sen dess. Bebisen är däremot lite mer aktiv än vanligt, och har varit så sen slutet av förra veckan. Den sträcker på sig och spänner ut magen i många intressanta formationer. Det måste vara jättetrångt därinne nu.
Idag är jag glad över:
* att jag ska till MVC och bli uppkollad
* att jag snart har nya böcker att fördriva tiden med
* att för varje dag så kommer hela förlossnings-cirkusen en dag närmare
* att jag inte har en uppmärksamhetskrävande tvååring hemma
* att det finns rabarbersorbet kvar sen igår
- Skriva klart det här inlägget
- Äta mellanmål
- Åka ner på stan och handla pocketböcker, järntabletter och leggings
- Äta lunch
- Besöka MVC
- Ytterligare ett avsnitt av Grey's Anatomy
- Mellanmål
- Kolla igenom Folksams villkor för barnförsäkringar
- Fixa middag
- Hoppas på att kvällen bjuder på nåt bra på TV
I helgen har vi varit på Utflykt! Vi åkte till Nordens Ark i lördags och lyckades faktiskt få se både vargar, lodjur, en järv och en leopard. Dock inga europeiska vildkatter, men dem har jag aldrig sett och jag börjar betvivla att de finns. Det bästa djuret var ändå pudun, den pyttelilla hjorten som såg ut som en pälsig minigris med horn. Ytterst gullig!
Sen jag skrev senast har vi också hunnit med att se Wolverine-filmen på bio (jag tyckte att Wolverine-karaktären var lite för brittiskt ädel jämfört med hur han är i X-Men-filmerna, tyvärr), sett på melodifestivalen hemma hos kompisar - maken höll på att gå åt av tristess - och tittat på en fotoutställning. I torsdags fick jag dessutom höra av kassörskan på Jysk att jag hade en "pojkmage", så nu vet jag det.
Det är härligt somrigt ute, trots att det regnar idag. Det ska bli skönt att ta sig ut för transport in till stan. På grund av regnet blir det kollektivtrafik och inte cykel, som är det normala valet för mig. Jag är inte så förtjust i kollektivtrafik, det har jag säkert nämnt förut. Man tvingas lyssna på idioter som halvskriker i mobiltelefon eller för extremt högljudda konversationer med sina kompisar på sätet bredvid.
Jag sov ovanligt kass i natt, efter att jag varit uppe och ordnat dagens urinprov (som lyckligtvis inte ser äckligt ut den här gången). Låg nog vaken i två timmar efter det och vände mig stånkandes en gång i kvarten. Fast jag är då inte speciellt trött idag. Inte än, det kanske kommer. Jag funderade på om det kunde vara förossning på gång eftersom jag ALDRIG har svårt att sova annars, men det verkar inte vara fallet. Hade lite mensvärkskänningar i lördags igen, men inget sen dess. Bebisen är däremot lite mer aktiv än vanligt, och har varit så sen slutet av förra veckan. Den sträcker på sig och spänner ut magen i många intressanta formationer. Det måste vara jättetrångt därinne nu.
Idag är jag glad över:
* att jag ska till MVC och bli uppkollad
* att jag snart har nya böcker att fördriva tiden med
* att för varje dag så kommer hela förlossnings-cirkusen en dag närmare
* att jag inte har en uppmärksamhetskrävande tvååring hemma
* att det finns rabarbersorbet kvar sen igår
2009-05-14
Det drar ihop sig (fast bara på ett sätt)
Nu är det bara en vecka kvar, officiellt. Så det drar ihop sig rent tidsmässigt. I övrigt är det inte mycket på sammandragningsfronten. Gårdagen passerade i princip helt utan några som helst känningar i magen (till och med bebisen var ovanligt lugn), och tarmarna har också återgått till sin normala, slöa butterhet. Jag är oändligt tacksam över att ha sluppit hemorrojder so far.
Ingen morgonpromenad idag. Jag kan ju inte skylla på regnet längre, eftersom jag fått ett nytt regnställ, men igår var jag ute och vaggade i 3*30 minuter, så idag ska jag nog bara vila. Och köra några maskiner tvätt.
Jag vaknar samtidigt som maken varje morgon, och går upp och äter frukost med honom. Har dock blivit tröttare senaste veckan, och idag känns det som om det är läge att ta en liten förmiddagslur nu när han har åkt. Jag vet inte om det är graviditeten som gör mig trött eller om det är det faktum att jag egentligen inte har nåt att pyssla med... man brukar ju sova länge när man har semester också, man hamnar liksom i en annan, lite långsammare takt på nåt sätt. Fast jag kommer att bli rastlös under dagen och behöva sysselsätta mig med något, det vet jag. Är lite sugen på att trotsa symaskinens skraltighet och sy om några gamla påslakan till lakan för barnvagnen. Igår handlade jag tre påslakanset, varav ett var tänkt till vagnen - men när jag kom hem visade det sig att vagn-lakandet var felmärkt och var i samma storlek som de andra två. Så nu har vi påslakan till spjälsäng så det räcker till en hel uppväxt. Fast vi inte ens har en spjälsäng än.
Nä, motivationen tryter. Ska nog lägga mig i soffan ett tag. Kanske se på TV eller en film (hittade Dirty Dancing på en videokassett igår - det ni!) eller bara blunda lite. Det är jobbigt att sitta framför datorn, för magen trycker upp i lungorna.
Idag är jag glad över
* att jag sluppit hemorrojder, halsbränna, åderbråck, håravfall, kräkningar, restless legs, klåda, svåra foglossningar och andra otrevligheter som man kan drabbas av som gravid
* att det regnar ute så jag slipper känna ett behov av att släpa mig ut på promenad
* att frysen är full av glass och kakor
* att alla mina kläder snart är rena igen
* att det är helt OK att ligga på soffan konstant nu på slutet
Ingen morgonpromenad idag. Jag kan ju inte skylla på regnet längre, eftersom jag fått ett nytt regnställ, men igår var jag ute och vaggade i 3*30 minuter, så idag ska jag nog bara vila. Och köra några maskiner tvätt.
Jag vaknar samtidigt som maken varje morgon, och går upp och äter frukost med honom. Har dock blivit tröttare senaste veckan, och idag känns det som om det är läge att ta en liten förmiddagslur nu när han har åkt. Jag vet inte om det är graviditeten som gör mig trött eller om det är det faktum att jag egentligen inte har nåt att pyssla med... man brukar ju sova länge när man har semester också, man hamnar liksom i en annan, lite långsammare takt på nåt sätt. Fast jag kommer att bli rastlös under dagen och behöva sysselsätta mig med något, det vet jag. Är lite sugen på att trotsa symaskinens skraltighet och sy om några gamla påslakan till lakan för barnvagnen. Igår handlade jag tre påslakanset, varav ett var tänkt till vagnen - men när jag kom hem visade det sig att vagn-lakandet var felmärkt och var i samma storlek som de andra två. Så nu har vi påslakan till spjälsäng så det räcker till en hel uppväxt. Fast vi inte ens har en spjälsäng än.
Nä, motivationen tryter. Ska nog lägga mig i soffan ett tag. Kanske se på TV eller en film (hittade Dirty Dancing på en videokassett igår - det ni!) eller bara blunda lite. Det är jobbigt att sitta framför datorn, för magen trycker upp i lungorna.
Idag är jag glad över
* att jag sluppit hemorrojder, halsbränna, åderbråck, håravfall, kräkningar, restless legs, klåda, svåra foglossningar och andra otrevligheter som man kan drabbas av som gravid
* att det regnar ute så jag slipper känna ett behov av att släpa mig ut på promenad
* att frysen är full av glass och kakor
* att alla mina kläder snart är rena igen
* att det är helt OK att ligga på soffan konstant nu på slutet
2009-05-12
Mensvärk
Japp, så är det.
Igår fick jag lite mensvärkskänningar och kom på att bebisen faktiskt kan komma När Som Helst nu. Som om jag inte vetat om det innan, liksom? Fast jag har varit så fokuserad på att inte bryta ihop om jag går över tiden, så jag har faktiskt inte på allvar övervägt att förlossningen kan starta tidigare än utsatt datum också.
Nåja, ingen förlossning i sikte än, så ingen anledning till oro/nervositet! Idag har jag också känt av lite mensvärksliknande, lätta smärtor i magen. Men det är på intet sätt regelbundet eller för den delen svårt att uthärda. Nej, på smärtskalan ligger vi på "irriterande" snarare än "ont". Vissa går och har det såhär i månader, det vet jag. Jag avundas dem inte. Men oavsett hur man ser på saken så närmar det sig i alla fall, även om det inte kommer att inträffa i morgon.
Mina tidigare så ovilliga tarmar har varit misstänkt sambarbetsvilliga de senaste två dagarna också. Inte mig emot, jag hoppas de fortsätter så. Jag har helst så lite som möjligt därinne när det väl är dags. Om inte annat, så för att slippa sitta och oja mig på toaletten, rädd för att spräcka alla stygn och mig själv när knodden har kommit ut.
Idag har jag tagit det lugnt. Det blev faktiskt en liten promenad i morse, en halvtimme i solen med Morgonpasset i hörlurarna. Jag måste erkänna att jag har lite svårt för killen i programmet. Tjejerna verkar OK, men jag undrar om killen har fyllt 16 än, eller om han helt enkelt är en prao. Han låter minst sagt lite valpig. Innan jag hann ge mig ut kom en kompis förbi och lämnade ett och ett halvt regnställ (de hade inte mindre än 4 stycken hemma, vilket kändes onödigt för två personer). Om kläderna är vattentäta - man vet ju aldrig - så har jag alltså barnvagnspromenaderna räddade, inte bara i ur utan också i skur.
Apropå det, vaddå "i ur och skur"? Jag fattar skur, men ur? Nåja. Jag kan googla på det senare. Jag har all tid i världen att googla.
Efter morgonens promenad har jag bara sett på Grey's Anatomy och kommenterat foton i album. Faktiskt kommenterat färdigt, så nu är den tråkiga sysslan också ur världen. Tyvärr finns det fler foton att beställa och albumifiera, men det är väl det man ska ägna föräldraledigheten åt, va? Jag har också legat och halvsovit på soffan, kört diskmaskinen, ätit lunch och två mellanmål (det senaste blev mango, färsk mango är sååå gott! Och då ska man ändå vara medveten om att den mango man kan köpa i Sverige inte ens är hälften så god som den är om man äter den färsk i dess hemland - jag har fått smaka mango som kommit med flyg från Uganda. Det var rena himmelriket), vädrat sängkläder och mailat en kollega om saker som inte alls berör jobbet.
Det blir våfflor till middag. Än är det inte dags att börja med smeten, och det är tur eftersom jag inte alls är hungrig. Jag vet bara inte riktigt vad jag ska ta mig för innan dess. Badrummet behöver fortfarande städas, men jag tycker att rycket med fotoalbumet var mer än tillräckligt för idag, vad gäller trista uppgifter. Möjligen letar jag upp en förlossningsfilm på nätet. Jag börjar alltid gråta när jag ser förlossningar, men det gäller ju att förbereda sig lite i alla fall.
Idag är jag glad över
* att det varit fint väder, även om jag suttit inne större delen av tiden
* att jag köpte mango igår
* att maken gillade pirogerna jag bakat, så att vi nu har förlossningsmat åt honom
* att jag har lite ont, vilket förhoppningsvis betyder att nånting kommer att hända nån gång
* att det finns massor av GA-avsnitt kvar ifall det INTE händer nåt snart
Igår fick jag lite mensvärkskänningar och kom på att bebisen faktiskt kan komma När Som Helst nu. Som om jag inte vetat om det innan, liksom? Fast jag har varit så fokuserad på att inte bryta ihop om jag går över tiden, så jag har faktiskt inte på allvar övervägt att förlossningen kan starta tidigare än utsatt datum också.
Nåja, ingen förlossning i sikte än, så ingen anledning till oro/nervositet! Idag har jag också känt av lite mensvärksliknande, lätta smärtor i magen. Men det är på intet sätt regelbundet eller för den delen svårt att uthärda. Nej, på smärtskalan ligger vi på "irriterande" snarare än "ont". Vissa går och har det såhär i månader, det vet jag. Jag avundas dem inte. Men oavsett hur man ser på saken så närmar det sig i alla fall, även om det inte kommer att inträffa i morgon.
Mina tidigare så ovilliga tarmar har varit misstänkt sambarbetsvilliga de senaste två dagarna också. Inte mig emot, jag hoppas de fortsätter så. Jag har helst så lite som möjligt därinne när det väl är dags. Om inte annat, så för att slippa sitta och oja mig på toaletten, rädd för att spräcka alla stygn och mig själv när knodden har kommit ut.
Idag har jag tagit det lugnt. Det blev faktiskt en liten promenad i morse, en halvtimme i solen med Morgonpasset i hörlurarna. Jag måste erkänna att jag har lite svårt för killen i programmet. Tjejerna verkar OK, men jag undrar om killen har fyllt 16 än, eller om han helt enkelt är en prao. Han låter minst sagt lite valpig. Innan jag hann ge mig ut kom en kompis förbi och lämnade ett och ett halvt regnställ (de hade inte mindre än 4 stycken hemma, vilket kändes onödigt för två personer). Om kläderna är vattentäta - man vet ju aldrig - så har jag alltså barnvagnspromenaderna räddade, inte bara i ur utan också i skur.
Apropå det, vaddå "i ur och skur"? Jag fattar skur, men ur? Nåja. Jag kan googla på det senare. Jag har all tid i världen att googla.
Efter morgonens promenad har jag bara sett på Grey's Anatomy och kommenterat foton i album. Faktiskt kommenterat färdigt, så nu är den tråkiga sysslan också ur världen. Tyvärr finns det fler foton att beställa och albumifiera, men det är väl det man ska ägna föräldraledigheten åt, va? Jag har också legat och halvsovit på soffan, kört diskmaskinen, ätit lunch och två mellanmål (det senaste blev mango, färsk mango är sååå gott! Och då ska man ändå vara medveten om att den mango man kan köpa i Sverige inte ens är hälften så god som den är om man äter den färsk i dess hemland - jag har fått smaka mango som kommit med flyg från Uganda. Det var rena himmelriket), vädrat sängkläder och mailat en kollega om saker som inte alls berör jobbet.
Det blir våfflor till middag. Än är det inte dags att börja med smeten, och det är tur eftersom jag inte alls är hungrig. Jag vet bara inte riktigt vad jag ska ta mig för innan dess. Badrummet behöver fortfarande städas, men jag tycker att rycket med fotoalbumet var mer än tillräckligt för idag, vad gäller trista uppgifter. Möjligen letar jag upp en förlossningsfilm på nätet. Jag börjar alltid gråta när jag ser förlossningar, men det gäller ju att förbereda sig lite i alla fall.
Idag är jag glad över
* att det varit fint väder, även om jag suttit inne större delen av tiden
* att jag köpte mango igår
* att maken gillade pirogerna jag bakat, så att vi nu har förlossningsmat åt honom
* att jag har lite ont, vilket förhoppningsvis betyder att nånting kommer att hända nån gång
* att det finns massor av GA-avsnitt kvar ifall det INTE händer nåt snart
2009-05-11
Inte förrän v. 43...
Jag var just hos barnmorskan, och passade på att fråga om när man blir igångsatt här i stan. Tydligen inte förrän man gått tre veckor över tiden. Så min tidigare slutsats om att det garanterat är mindre än 4 veckor kvar tills bebisen tittar ut visade sig vara baserad på felaktiga grunder.
Idag är jag hur som helst i v. 38+4 och har hunnit gå till sjukgymnasten (och fått låna handledsskenor, hurra!), handla en minimadrass att ha i vår säng så att knodden inte ramlar ner mellan våra madrasser, handlat två amningsvänliga toppar (det är Mycket Praktiskt att det just nu är modernt med extremt mycket resår i urringningen - då är det bara att dra ner och plocka upp, sas), äta lunch, se ett avsnitt TV-serie och gå till barnmorskan.
Magen hade inte vuxit något sen förra veckan, men den hade å andra sidan vuxit lite extra mycket vid förra mätningen, så det är inget jag bekymrar mig över. Vi verkade må bra i övrigt också.
Igår var jag på möhippa. Lite udda att lägga en möhippa på en söndag, men det blev lyckat ändå. Inte något fokus på alkohol, antagligen helt i linje med den blivande brudens önskemål. Hon är ingen såndär person som gärna hänger i barer på fritiden, direkt. De som drack nöjde isg med några glas bubbel och lite vin. Eftersom det faktiskt var fint väder hela dagen så sysslade vi med en del utomhusaktiviteter. Man skulle kunna tro att man i vecka 39 skulle förstå att det inte är speciellt smart att göra snabba ruscher, men det kändes ju bra just då. Mindre bra senare på kvällen, när jag hade ont både i mage och fogar. Det blev alltså ingen promenad i mosre, trots att vädret tillät det.
I lördags var jag och maken ute och åt. Vi tänkte att det gäller att passa på, för sen blir det väl inga restaurangbesök på ett bra tag. Italienskt blev det. Gott. Fast jag orkade inte äta upp all min mat. Tydligen har till och med min magsäck till slut fått ge plats åt annat som växer därinne.
Planerar att göra lite piroger nu i eftermiddag, de kan bli BB-mat för maken. Smördeg, chevreost och röd pesto, det låter väl inte så tokigt? Sen blir det nog mer TV, och kanske lite monterande av foton i album. Vi får se.
Idag är jag glad över:
* att jag fått skenor av sjukgymnasten
* att bebisen rör sig (och hickar) som den ska varje dag
* att maken inte har fler jobbrelaterade resor inplanerade
* att vår nya bil fungerar så bra
* att jag slipper vara på jobbet (ja, idag är det faktiskt skönt!)
Idag är jag hur som helst i v. 38+4 och har hunnit gå till sjukgymnasten (och fått låna handledsskenor, hurra!), handla en minimadrass att ha i vår säng så att knodden inte ramlar ner mellan våra madrasser, handlat två amningsvänliga toppar (det är Mycket Praktiskt att det just nu är modernt med extremt mycket resår i urringningen - då är det bara att dra ner och plocka upp, sas), äta lunch, se ett avsnitt TV-serie och gå till barnmorskan.
Magen hade inte vuxit något sen förra veckan, men den hade å andra sidan vuxit lite extra mycket vid förra mätningen, så det är inget jag bekymrar mig över. Vi verkade må bra i övrigt också.
Igår var jag på möhippa. Lite udda att lägga en möhippa på en söndag, men det blev lyckat ändå. Inte något fokus på alkohol, antagligen helt i linje med den blivande brudens önskemål. Hon är ingen såndär person som gärna hänger i barer på fritiden, direkt. De som drack nöjde isg med några glas bubbel och lite vin. Eftersom det faktiskt var fint väder hela dagen så sysslade vi med en del utomhusaktiviteter. Man skulle kunna tro att man i vecka 39 skulle förstå att det inte är speciellt smart att göra snabba ruscher, men det kändes ju bra just då. Mindre bra senare på kvällen, när jag hade ont både i mage och fogar. Det blev alltså ingen promenad i mosre, trots att vädret tillät det.
I lördags var jag och maken ute och åt. Vi tänkte att det gäller att passa på, för sen blir det väl inga restaurangbesök på ett bra tag. Italienskt blev det. Gott. Fast jag orkade inte äta upp all min mat. Tydligen har till och med min magsäck till slut fått ge plats åt annat som växer därinne.
Planerar att göra lite piroger nu i eftermiddag, de kan bli BB-mat för maken. Smördeg, chevreost och röd pesto, det låter väl inte så tokigt? Sen blir det nog mer TV, och kanske lite monterande av foton i album. Vi får se.
Idag är jag glad över:
* att jag fått skenor av sjukgymnasten
* att bebisen rör sig (och hickar) som den ska varje dag
* att maken inte har fler jobbrelaterade resor inplanerade
* att vår nya bil fungerar så bra
* att jag slipper vara på jobbet (ja, idag är det faktiskt skönt!)
2009-05-08
Regn, regn, regn
Nu är jag inne på de magiska veckorna! 38+1 idag. Skulle gärna vilja se statistik (i form av någon mer eller mindre normalfördelad kurva) över hur stor sannolikhet det är att bebisen tittar ut - dag för dag. Men trots att allt finns på internet har jag inte kunnat hitta en kurva över det.
Efter att vädret varit nästan överjordiskt fint i flera veckor har det nu börjat regna. Varje förmiddag sen i tisdags har det regnat, och i och med det försvinner möjligheterna till morgonpromenader. Det har visserligen klarnat upp på eftermiddagarna, men då är jag inte promenadsugen. Dessutom har det blåst och varit kallt, trots solsken. Det har alltså blivit mycket TV.
Igår förmiddag hälsade jag på en mammaledig kompis och fick hålla hennes 6-veckorsbebis. Man skulle ju kunnat tro att det skulle få mina hormoner att svalla, men inte alls. Jag är fortfarande totalt i förnekelse om att jag snart ska få en sån där själv. Visst var hon gullig och så (när hon inte gallskrek alltså), men... tja... det blir väl annorlunda när man får en egen. Hoppas jag.
På kvällen såg jag tjejfilm med andra kompisar, och fick erbjudande om att få låna en festlig, cerise klänning till bröllopet vi är inbjudna till den 23/5. Om jag inte ligger på BB då, alltså. Skönt att slippa handla nåt nytt, utom kanske strumpbyxor. Och skor, om jag inte ska gå dit i gympaskor. Svullna fötter i kombination med nätta, högklackade sandaletter är ingen höjdare, i alla fall inte om sandaletterna är i ens vanliga storlek. Handlar jag nåt i stl 41 kanske det funkar bättre. Men då får de allt vara billiga! Jag kanske ska kolla upp möjligheterna att låna skor av samma tjej som erbjöd mig klänningen, eftersom hon är större än jag på alla ledder, även fötterna.
Jag funderar lite på vad jag ska ta mig för idag. Jag har packat BB-väskan, sånär som på mat (och godis). Jag har två gardiner och två par byxor som behöver sys upp, men byxorna kan jag inte direkt prova nu (så jag vet inte exakt vilken längd de skall vara i), och jag tror bestämt att jag redan berättat om min symaskin, som kan få vilken normal och tålmodig person som helst att bli svettigt rasande. Jag drar mig alltså lite för det. Det finns å andra sidan köksluckor att tvätta, och toaletten och badrummet är inte städade på ett par veckor. Men åååh, så trist! Jag hade hellre ställt mig och lagat mat att frysa in, eller åkt ner på stan och letat pocketböcker, amningstoppar och hundkorgar (ja, som bebisen kan ha som egen liten säng i stora sängen), men det enda bra paraplyet vi har är i bilen, och bilen är på makens jobb. Och det regnar verkligen så mycket att man behöver ett bra paraply. Eller ett bra regnställ, vilket jag inte heller har.
Det blir nog mer Grey's Anatomy. Ett avsnitt till. Och sen, sen ska jag ta tag i nån av de tråkiga uppgifterna. Jag lovar!
Idag är jag glad över
* att maken har kommit hem så jag slipper vakna och somna ensam
* att jag har jättemånga avsnitt TV-serie på DVD
* att någon äntligen med fast hand har styrt upp möhippan jag ska på i helgen - mailkonversationen om det prestigefyllda Brödet har varit rent skrattretande
* att det är max 4 veckor kvar innan bebisen kommer
* att jag mår bra
Efter att vädret varit nästan överjordiskt fint i flera veckor har det nu börjat regna. Varje förmiddag sen i tisdags har det regnat, och i och med det försvinner möjligheterna till morgonpromenader. Det har visserligen klarnat upp på eftermiddagarna, men då är jag inte promenadsugen. Dessutom har det blåst och varit kallt, trots solsken. Det har alltså blivit mycket TV.
Igår förmiddag hälsade jag på en mammaledig kompis och fick hålla hennes 6-veckorsbebis. Man skulle ju kunnat tro att det skulle få mina hormoner att svalla, men inte alls. Jag är fortfarande totalt i förnekelse om att jag snart ska få en sån där själv. Visst var hon gullig och så (när hon inte gallskrek alltså), men... tja... det blir väl annorlunda när man får en egen. Hoppas jag.
På kvällen såg jag tjejfilm med andra kompisar, och fick erbjudande om att få låna en festlig, cerise klänning till bröllopet vi är inbjudna till den 23/5. Om jag inte ligger på BB då, alltså. Skönt att slippa handla nåt nytt, utom kanske strumpbyxor. Och skor, om jag inte ska gå dit i gympaskor. Svullna fötter i kombination med nätta, högklackade sandaletter är ingen höjdare, i alla fall inte om sandaletterna är i ens vanliga storlek. Handlar jag nåt i stl 41 kanske det funkar bättre. Men då får de allt vara billiga! Jag kanske ska kolla upp möjligheterna att låna skor av samma tjej som erbjöd mig klänningen, eftersom hon är större än jag på alla ledder, även fötterna.
Jag funderar lite på vad jag ska ta mig för idag. Jag har packat BB-väskan, sånär som på mat (och godis). Jag har två gardiner och två par byxor som behöver sys upp, men byxorna kan jag inte direkt prova nu (så jag vet inte exakt vilken längd de skall vara i), och jag tror bestämt att jag redan berättat om min symaskin, som kan få vilken normal och tålmodig person som helst att bli svettigt rasande. Jag drar mig alltså lite för det. Det finns å andra sidan köksluckor att tvätta, och toaletten och badrummet är inte städade på ett par veckor. Men åååh, så trist! Jag hade hellre ställt mig och lagat mat att frysa in, eller åkt ner på stan och letat pocketböcker, amningstoppar och hundkorgar (ja, som bebisen kan ha som egen liten säng i stora sängen), men det enda bra paraplyet vi har är i bilen, och bilen är på makens jobb. Och det regnar verkligen så mycket att man behöver ett bra paraply. Eller ett bra regnställ, vilket jag inte heller har.
Det blir nog mer Grey's Anatomy. Ett avsnitt till. Och sen, sen ska jag ta tag i nån av de tråkiga uppgifterna. Jag lovar!
Idag är jag glad över
* att maken har kommit hem så jag slipper vakna och somna ensam
* att jag har jättemånga avsnitt TV-serie på DVD
* att någon äntligen med fast hand har styrt upp möhippan jag ska på i helgen - mailkonversationen om det prestigefyllda Brödet har varit rent skrattretande
* att det är max 4 veckor kvar innan bebisen kommer
* att jag mår bra
2009-05-06
Hur står man ut med att vara hemmafru?
Idag är min tredje lediga dag, och redan nu börjar jag fundera på vad hemmafruar egentligen sysslar med, och om de inte hellre hade gjort nåt annat. När jag vaknade regnade det ute, och maken är och jobbar i nån mellansvensk, mellanstor stad, så jag var alldeles ensam. Det kändes inte som om det var så stor poäng med att kliva upp ur sängen, men jag gjorde det i alla fall, tog en dusch, åt frukost och funderade på nästa aktivitet.
Tog till slut tjuren vid hornen och började göra en sammanfattning av år 2008 (jag gör en varje år, och det är lika tråkigt varje år). Tog en paus när jag kommit halvvägs och såg ett avsnitt Grey's Anatomy, sen bet jag ihop och gjorde klart Dagens Syssla. Åt lunch med en kompis - vegetarisk sushi - och fick se hennes nya och ännu helt omöblerade lägenhet. Den var nästan oförskämt fräsch, eftersom husen stod klara i oktober förra året, och den tidigare hyresgästen var en aktsam dam som nyligen gått bort.
På hemvägen svängde jag in vid ett köpcenter och handlade två amningsvänliga toppar, syltsocker och en glass.
Hemma igen försökte jag montera på den extra bilklädseln på framsätena. Det gick väl ändå hyfsat bra, fast jag fattade inte under några omständigheter hur allt skulle fästas ihop för att inte glida omkring. Orkade inte ta tag i baksätesklädseln, eftersom killen som sålde bilen sa att det var lurigare.
Sen ytterligare ett avsnitt TV-såpa, och så samlade jag kraft och kokade citron- och lime-marmelad av det som återstod av drinkingrediens-frukterna från helgen. Det belv en hyfsat bitter skapelse, men inte mig emot. Marmelad ska vara lite elak.
Mamma ringde vid 17 och undrade hur det stod till, så jag pratade med henne i telefon i 20 minuter innan jag åt middag - lasagne, för tredje gången på två dagar.. man vill ju inte att den ska bli dålig och måsta slängas.
Och tänk, trots att jag klarat av ALLT det där idag, så känns det ändå som om jag inte har gjort nånting alls. Jag trodde att själva poängen med att vara ledig innan förlossningen var att man skulle göra ingenting och känna sig nöjd med det, inte tvärt om.
Igår var vi på infoträff på Försäkringskassan ang. föräldrapenning. Jag tror att vi blev lite smartare. Framförallt fick vi veta att det är sju(!) veckors handläggningstid, så egentligen borde jag redan ha ansökt om föräldrapenning, fast den första dagen jag tänker få pengar för är den 18/5. Så när jag kört maken till tåget åkte jag hem och påbörjade den mödosamma resan mot en färdig ansökan. Först e-legitimation. Datorn har blivit ominstallerad sen senast jag skaffade e-leg, så det var bara att börja om. Nordea har ett fiffigt system med en dosa som man kopplar till USB-porten och sen stoppar in sitt VISA-kort i, men den krävde en massa installerad programvara, och uppenbarligen var det inte tillräckligt att "installera allt" som länken på Nordeas sida löd. Efter ca 4 omstarter insåg jag att jag fortfarande saknade ett program, och när jag väl lyckats installera det (och starta om) så tog jag mig till slut in på FKs självbetjänings-site. Jag fyllde i vilka dagar jag ville ha ersättning för (i maj och juni) och gjorde en ansökan på webben. Sen kom jag på att jag ville ändra kontonummer, men det gick minsann inte.. trodde jag. Till slut fick jag "fråga Hanna", den virtuella assistenten, som förklarade att man bara kunde ändra kontonummer i själva ansökan. Tyvärr var ansökan inte editerbar. Så jag fick fråga Hanna hur man ändrade en ansökan, och det gick inte. Fast gjorde man en ny ansökan för samma period så skrevs den gamla över. Så efter många om och men lyckades jag till slut både ansöka om pengar och dessutom förhoppningsvis få dem inbetalda på rätt konto. Om sju veckor alltså.
Nu funderar jag lite på vad jag ska syssla med ikväll. Har ingen bra bok att läsa, och jag tror inte att det är nåt på TV. Och jag vill inte se för mycket Grey's Anatomy såhär i början, för allt kommer såklart att bli ännu tristare om 4 veckor (ja, beräknat datum är ju om två veckor, men jag räknar kallt med två extra veckor eftersom jag mår oförskämt bra). Jag kanske hittar nåt intressant på internet. Om jag orkar leta. Och vad ska jag göra i morrn? Tjaa.. det får vi se då.
Idag är jag glad över:
* att jag spontankokat marmelad
* att jag hade en lunchdate och fick äta sushi, även om den var vegetarisk
* att jag tankat min första "miljövänliga" tank (etanol)
* att maken kommer hem i morrn
* att mamma och pappa mår bra
Tog till slut tjuren vid hornen och började göra en sammanfattning av år 2008 (jag gör en varje år, och det är lika tråkigt varje år). Tog en paus när jag kommit halvvägs och såg ett avsnitt Grey's Anatomy, sen bet jag ihop och gjorde klart Dagens Syssla. Åt lunch med en kompis - vegetarisk sushi - och fick se hennes nya och ännu helt omöblerade lägenhet. Den var nästan oförskämt fräsch, eftersom husen stod klara i oktober förra året, och den tidigare hyresgästen var en aktsam dam som nyligen gått bort.
På hemvägen svängde jag in vid ett köpcenter och handlade två amningsvänliga toppar, syltsocker och en glass.
Hemma igen försökte jag montera på den extra bilklädseln på framsätena. Det gick väl ändå hyfsat bra, fast jag fattade inte under några omständigheter hur allt skulle fästas ihop för att inte glida omkring. Orkade inte ta tag i baksätesklädseln, eftersom killen som sålde bilen sa att det var lurigare.
Sen ytterligare ett avsnitt TV-såpa, och så samlade jag kraft och kokade citron- och lime-marmelad av det som återstod av drinkingrediens-frukterna från helgen. Det belv en hyfsat bitter skapelse, men inte mig emot. Marmelad ska vara lite elak.
Mamma ringde vid 17 och undrade hur det stod till, så jag pratade med henne i telefon i 20 minuter innan jag åt middag - lasagne, för tredje gången på två dagar.. man vill ju inte att den ska bli dålig och måsta slängas.
Och tänk, trots att jag klarat av ALLT det där idag, så känns det ändå som om jag inte har gjort nånting alls. Jag trodde att själva poängen med att vara ledig innan förlossningen var att man skulle göra ingenting och känna sig nöjd med det, inte tvärt om.
Igår var vi på infoträff på Försäkringskassan ang. föräldrapenning. Jag tror att vi blev lite smartare. Framförallt fick vi veta att det är sju(!) veckors handläggningstid, så egentligen borde jag redan ha ansökt om föräldrapenning, fast den första dagen jag tänker få pengar för är den 18/5. Så när jag kört maken till tåget åkte jag hem och påbörjade den mödosamma resan mot en färdig ansökan. Först e-legitimation. Datorn har blivit ominstallerad sen senast jag skaffade e-leg, så det var bara att börja om. Nordea har ett fiffigt system med en dosa som man kopplar till USB-porten och sen stoppar in sitt VISA-kort i, men den krävde en massa installerad programvara, och uppenbarligen var det inte tillräckligt att "installera allt" som länken på Nordeas sida löd. Efter ca 4 omstarter insåg jag att jag fortfarande saknade ett program, och när jag väl lyckats installera det (och starta om) så tog jag mig till slut in på FKs självbetjänings-site. Jag fyllde i vilka dagar jag ville ha ersättning för (i maj och juni) och gjorde en ansökan på webben. Sen kom jag på att jag ville ändra kontonummer, men det gick minsann inte.. trodde jag. Till slut fick jag "fråga Hanna", den virtuella assistenten, som förklarade att man bara kunde ändra kontonummer i själva ansökan. Tyvärr var ansökan inte editerbar. Så jag fick fråga Hanna hur man ändrade en ansökan, och det gick inte. Fast gjorde man en ny ansökan för samma period så skrevs den gamla över. Så efter många om och men lyckades jag till slut både ansöka om pengar och dessutom förhoppningsvis få dem inbetalda på rätt konto. Om sju veckor alltså.
Nu funderar jag lite på vad jag ska syssla med ikväll. Har ingen bra bok att läsa, och jag tror inte att det är nåt på TV. Och jag vill inte se för mycket Grey's Anatomy såhär i början, för allt kommer såklart att bli ännu tristare om 4 veckor (ja, beräknat datum är ju om två veckor, men jag räknar kallt med två extra veckor eftersom jag mår oförskämt bra). Jag kanske hittar nåt intressant på internet. Om jag orkar leta. Och vad ska jag göra i morrn? Tjaa.. det får vi se då.
Idag är jag glad över:
* att jag spontankokat marmelad
* att jag hade en lunchdate och fick äta sushi, även om den var vegetarisk
* att jag tankat min första "miljövänliga" tank (etanol)
* att maken kommer hem i morrn
* att mamma och pappa mår bra
2009-05-05
Ledighet
Igår var min första officiellt lediga dag. Jag tillbringade den med att åka runt med bilen, lämna tillbaka saker på systemet som blev över från makens födelsedagsfest, handla balkongväxter, hämta och lämna maken på jobbet.. sen hann jag också tvätta och fixa balkongen. Jag var helt slut när det var dags för vattengympa. Det var sista passet, och det känns rätt skönt, helt i linje med att allt annat liksom är avslutat nu.
Idag ska jag bara vara hemma och lata mig. Det blir nog en promenad innan lunch, eftersom det har slutat regna, men i övrigt ska jag hålla mig till stillasittande inomhusaktiviteter.
Har varit på MVC och sammanfattat graviditeten. Dessutom skrev vi förlossningsbrev (dvs önskemål om förlossningen) i min journal, så nu behöver jag inte bekymra mig om det mer. Hoppas jag. Jag hade med mig världens läskigaste urinprov dit, alldeles grumligt. Det verkade dock vara helt i sin ordning. De ville inte ens skicka det på odling, vilket jag tyckte var en smula märkligt. Men de vet väl bäst, antar jag. I övrigt var allt bra, och jag kan stolt meddela att jag nu väger över 80 kg! Fick också en remiss till sjukgymnast så jag kan få mina handledsskenor (hoppas jag). Det gör ont i händerna, och ibland upp i underarmen. Och så domnar åminstone högerhanden under natten om jag inte har på mig nåt handledsskydd.
Bebisen har rört sig mer än vanligt de senaste dagarna. Den flyttar rastlöst på rumpan så det spänner i hela magen. Undrar om den börjar tröttna på att vara därinne...
Helgen har avlöpt ganska optimalt. Vi lagade mat i princip konstant under hela fredagen och halva lördagen, och så städade vi i söndags. Maken var smart och startade kalaset redan kl 15, så de sista gästerna pallrade sig hem runt 01. Annars hade jag tingat sängplats hemma hos kompisen som också är gravid (och därmed lämnade festen lite tidigare), men nu fick jag ju sova i min egen säng. Vinkylen visade sig hur som helst vara en bra present, nu ska den bara flyttas ner en våning och det hjälper jag inte till med - inte med min jättemage och mina kraftlösa händer. Han fick också en del vin att stoppa i kylen (inte av mig), en flaska läskigt dyr champagne bland annat.
Nu när det har varit så fint väder så har jag onekligen varit lite sugen på ett glas riesling på balkongen. Det känns bra att man nuförtiden får ta sig nåt enstaka glas när man ammar, det kommer jag nog att göra i sommar. Framförallt med alla gottigheter vi (maken) har fått nu.
Presenten från svärföräldrarna blev en filmkamera, antagligen med baktanken att de skall få se bebisen ordentligt. Den ska med till BB i alla fall.
Idag är jag glad över:
* att jag har all möjlighet i världen att vila
* att balkongen är fixad för säsongen
* att makens födelsedagsfest blev en succé
* att jag och bebisen fortfarande mår bra
* att det har regnat så att alla växter kan grönska ännu mer
Idag ska jag bara vara hemma och lata mig. Det blir nog en promenad innan lunch, eftersom det har slutat regna, men i övrigt ska jag hålla mig till stillasittande inomhusaktiviteter.
Har varit på MVC och sammanfattat graviditeten. Dessutom skrev vi förlossningsbrev (dvs önskemål om förlossningen) i min journal, så nu behöver jag inte bekymra mig om det mer. Hoppas jag. Jag hade med mig världens läskigaste urinprov dit, alldeles grumligt. Det verkade dock vara helt i sin ordning. De ville inte ens skicka det på odling, vilket jag tyckte var en smula märkligt. Men de vet väl bäst, antar jag. I övrigt var allt bra, och jag kan stolt meddela att jag nu väger över 80 kg! Fick också en remiss till sjukgymnast så jag kan få mina handledsskenor (hoppas jag). Det gör ont i händerna, och ibland upp i underarmen. Och så domnar åminstone högerhanden under natten om jag inte har på mig nåt handledsskydd.
Bebisen har rört sig mer än vanligt de senaste dagarna. Den flyttar rastlöst på rumpan så det spänner i hela magen. Undrar om den börjar tröttna på att vara därinne...
Helgen har avlöpt ganska optimalt. Vi lagade mat i princip konstant under hela fredagen och halva lördagen, och så städade vi i söndags. Maken var smart och startade kalaset redan kl 15, så de sista gästerna pallrade sig hem runt 01. Annars hade jag tingat sängplats hemma hos kompisen som också är gravid (och därmed lämnade festen lite tidigare), men nu fick jag ju sova i min egen säng. Vinkylen visade sig hur som helst vara en bra present, nu ska den bara flyttas ner en våning och det hjälper jag inte till med - inte med min jättemage och mina kraftlösa händer. Han fick också en del vin att stoppa i kylen (inte av mig), en flaska läskigt dyr champagne bland annat.
Nu när det har varit så fint väder så har jag onekligen varit lite sugen på ett glas riesling på balkongen. Det känns bra att man nuförtiden får ta sig nåt enstaka glas när man ammar, det kommer jag nog att göra i sommar. Framförallt med alla gottigheter vi (maken) har fått nu.
Presenten från svärföräldrarna blev en filmkamera, antagligen med baktanken att de skall få se bebisen ordentligt. Den ska med till BB i alla fall.
Idag är jag glad över:
* att jag har all möjlighet i världen att vila
* att balkongen är fixad för säsongen
* att makens födelsedagsfest blev en succé
* att jag och bebisen fortfarande mår bra
* att det har regnat så att alla växter kan grönska ännu mer
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)