Alla fester avklarade

Nu har det firats åttiårsdag och bröllop, helt utan incidenter som vattenavgång eller värkarbete. Och det var ju iofs skönt att vattnet inte gick mitt under bröllopsmiddagen, även om jag och maken hade blivit placerade på en bordsände närmast dörren.

Idag ska vi på tillväxt-ultraljud, och det ska bli ganska skönt, för bebisen har rört sig väldigt lite nu på förmiddagen. Den rör sig iofs oftast ganska lite på förmiddagarna, för att ta igen det på kvällen, men idag är det extremt. Några små petningar kan man provocera fram, men inte så mycket mer.

Maken hjälpte mig att färga håret igår, jag såg mig själv på foton från bröllopet och insåg att det faktiskt inte är acceptabelt att se ut på det sättet i håret. Så nu är jag nästan svarthårig, men färgen kommer nog att stabilisera sig på mörkbrun efter några tvättar. Hoppas jag. Effekten av att färga håret så mörkt är naturligtvis att ens ögonbryn helt försvinner i sammanhanget, speciellt mina, som är blygsamma även då jag är blond. Så idag fick jag färga bryn. Det ena blev mörkare än det andra, vilket naturligtvis såg väldigt lustigt ut, så jag fick färga det andra en extra gång och slarvade med att smörja in huden runtomkring - så nu har jag ett mörkt ögonbryn och ett mörkt ögonbryn med mörk hud under. Man kan vara snyggare. Just nu är jag glad över att jag har lång lugg.

Den här veckan blir det baljväxter varje dag. Inte mitt fel, maken valde mat och verkade missa detaljen att det ingick bönor i allt. Inte mig emot, jag tillbringar ju ändå större delen av tiden i ensamhet och kan definitivt fisa hur mycket jag vill. Dessutom kommer magen att börja fungera på ett mycket bättre sätt om jag får i mig mer fibrer. Fyra dagars sötebröd (ända sen i torsdags) har inte gjort underverk för tarmarna.

Det verkar som om fyra av sex par i föräldragruppen har fått barn nu. Det är inte så konstigt att vi är bland de sista, för vi hade faktiskt ett av de sista datumen i gruppen också. Det var bara ett par som skulle få efter oss, och det var dagen efter så det ligger väl inom felmarginalen. De har dock inte hört av sig än, så jag vet inte hur det gått för dem. Om det inte visar sig att något är onormalt på vårt ultraljud idag så räknar jag fortfarande med att det inte kommer ut nån bebis än på några dagar. Har ju inga känningar.

En kollega berättade i våras att när de väntade sitt första barn så gick de över tiden, och då blev det på nåt sätt så overkligt att tänka sig att bebisen skulle komma ut, så de började nästan glömma bort det. Gick på bio och restaurang och sånt som de inte hade vågat innan, eftersom de hade full beredskap. Jag förstår precis vad han menade nu. Sannolikhetsinlärningen talar om för mig att eftersom det inte kommit ut någon de senaste två veckorna så verkar det ju inte så troligt att det kommer att hända idag heller. Fast det naturligtvis är så att det blir mer och mer sannolikt att det KOMMER att hända för varje dag som går.

Ett irritationsmoment i vardagen just nu är att jag har en liten tandköttsflik som sitter löst i munnen. Det gör ont att tugga och ont att borsta tänderna, och jag har lyckats skaffa mig ett lätt underbett för att slippa komma åt det ömma stället av misstag. Så förutom Frankensteins monsters ögonbryn har jag nu också hans bestämda käke. Hurra.

Idag är jag glad över
* att vi fick vara med på både 80-årsmiddagen och bröllopet
* att det blir ultraljud idag, så vi får se om bebisen har det bra
* att jag kom mig ut på en promenad i det förhållandevis vackra vädret även idag
* att jag kan ta igen nattens förlorade sömntimmar precis när jag vill i soffan
* att vi äntligen köpt examenspresent till makens syster