2009-05-28

En vecka över tiden

Suck.

Nu börjar jag bli seriöst trött på det här, och det hjälper inte att jag vet att det är max två veckor kvar. Varje kväll känns det som en seger att ytterligare en dag har gått. Idag har jag: Ätit frukost, legat på soffan, sett på Grey's Anatomy och ätit mellanmål, åkt ner på stan och hämtat examenspresent, köpt kaffe, fått mina föräldrapengar insatta på banken och åkt hem igen, ätit lunch och sett på ytterligare ett avsnitt av GA, surfat lite, städat köket, läst i en bok, legat på soffan, SMSat med en kompis, ätit glass och sett ett avsnitt till av GA, städat badrummet och nu sitter jag här och väntar på att klockan ska bli minst 16 innan jag börjar med middagen.

Det finns helt enkelt inget att berätta om.
Det går förbi en man med en golden retriever.
Det blåser ute.
Min mage spänner.
Jag åt bönor till lunch idag IGEN, och har fjärtat halva eftermiddagen.

Har faktiskt haft lite ont i magen av och till, men inte nödvändigtvis i samband med sammandragningar. Jag har mycket sammandragningar. Men de gör inte ont. Inte allihopa, i alla fall. Ontet kanske har att göra med bönorna? Det sägs att man VET när det är riktiga värkar, och då kan jag ju definitivt säga att det är i alla fall inte värkar, det där onda jag har. För så ont gör det inte. Alltså är det väl bönornas fel. Det blir ärtsoppa ikväll, för att bättra på det hela. Jag tror att jag ska äta nåt annat till lunch i morrn. Jag fixar inte mer baljväxter nu. Och jag är ändå ett stort fan av baljväxter.

Förra måndagen kramade barnmorskan om mig och sa att hon trodde att det var sista gången vi skulle ses, eftersom jag var på tillväxt-ultraljud den här veckan istället för ett besök hos henne. På måndag kommer hon väl att få krama om mig igen. Då är det nämligen det sista planerade besöket på MVC. Syftet med det besöket, förutom att kolla att magen växt och att bebisen har normal puls (och att jag inte har fått högt blodtryck) är att boka in ytterligare en kontroll. Överburenhetskontroll. Som man gör veckan efter. Jag tror att man på den här överburenhetskontrollen bokar in en igångsättning, tämligen omgående ifall någon av oss mår dåligt, och ytterligare en vecka senare om båda är vid god vigör. Vilket jag såklart hoppas att vi kommer att vara, men jag hoppas ÄNNU hellre att förlossningen startar av sig själv innan överburenhetskontrollen.

50% av de igångsatta förlossningarna slutar i kejsarsnitt. Jag har inget emot kejsarsnitt, direkt. Men jag hade föredragit att det fungerar av sig själv. Ett barn som föds mer än två veckor efter utsatt datum har börjat magra av inne i magen och ser ut som en skrynklig farbror. Eller tant. Moderkakan är inte tänkt att fungera så länge.

Varför går jag inte ut och rör mig lite mer? Varför var jag inte på stan längre? Tja, få se nu... jag måste kissa 1-2 gånger i timmen (så ja, jag blev tvungen att betala för ett toalettbesök medan jag var hemifrån). Jag skulle tycka att det var hemskt obehagligt om vattnet gick "in public" och jag inte ens hade nån med mig som kunde hämta bilen medan jag satt och droppade på en parkbänk. Och slutligen: Det finns egentligen inget att göra på stan, ensam, när man snart ska föda barn. Vi har köpt alla barngrejer utom säng. Vi kommer inte att köpa en säng på ett tag. Det finns ingen poäng med att handla kläder åt mig, eftersom jag inte vet hur jag kommer att se ut efteråt. Amnings-BHar och -toppar har jag redan köpt. Jag kan inte komma på nåt annat jag behöver. Och gå i affärer utan syfte är bara roligt om det var hemskt länge sen man gick i affärer senast.

Idag: Extremt gnällig. Jag hoppas det blir bättre i helgen, när jag slipper vara hemma ensam hela dagarna. Om maken sätter sig och tittar på Seinfeld (som jag fö hatar) istället för att aktivera mig och hitta på roliga utflykter kommer jag att bli Arg.

Jag har lite svårt att fokusera på saker att vara glad över, men jag gör ett försök:
* Vattnet gick inte när jag satt i Nordeas soffa och väntade på min tur
* Jag körde inte över en dam på ett övergångsställe, fast det var inte långt ifrån
* Mina fisar luktar riktigt illa, och jag finner en pervers njutning i det
* Max två veckor kvar
* Det ska bli fint väder i helgen

Inga kommentarer: