Misslyckad (m)amma

Jag kan berätta att det finns få saker i världen som får en att känna sig så misslyckad som att inte kunna förse sitt barn med mat. Speciellt eftersom det är det enda han intresserar sig för hos mig - maten alltså. Jag har ammat säkert 12 timmar om dygnet den senaste veckan, och dagens vägning visade en viktökning på 60 gram. 60! Sen i torsdags. Inte underligt att han vill äta hela tiden, för han får ju uppenbarligen ingen mat. Fast jag tycker ju att han sväljer och verkar nöjd de gånger det har gått mer än 2 timmar mellan tillfällena. Mestadels på natten alltså.

Efter besöket på BVC grät jag hysteriskt i en timme, medan jag invirad i en handduk skedmatade V med bröstmjölksersättning - han fick väl i sig ett par matskedar och sen ville han ha riktig mjölk igen. Nu sover han som han aldrig gjort förr, och även om jag naturligtvis inser att det viktigaste är att han är mätt och inte att mitt ego blir tillfredsställt så börjar jag ändå gråta så fort jag tänker på hur värdelös jag är som livgivande mor.

Hur ska man göra då? För att maten ska räcka till för honom? Man ska amma ofta. Men det går inte att amma oftare än jag gör. Jag gör ju inget annat. Jag bröt naturligtvis ihop redan inne hos sköterskan och hulkade fram att jag var rädd att mjölken aldrig skulle räcka om jag började ge ersättning. "Inte nödvändigtvis" sa hon, men jag hade ju föredragit om hon sagt "Inte alls". "Inte nödvändigtvis" betyder i det här sammanhanget "Ja, troligen". Poängen med att ge honom ersättning är, förutom att han ska bli mätt, att jag ska slippa amma så ofta. Och det är "amma oftare" som ökar på produktionen som sagt...

Inte trodde jag att det här med att kunna helamma var så viktigt för mig! Innan förlossningen var jag tämligen övertygad om att jag inte skulle kunna amma alls, men det är väl därför som jag är så fixerad vid det - för att det faktiskt verkade fungera, han gick upp i vikt när han kom hem från BB och allt. Och nu, när jag märker att han får i sig mer mat än han fick då, nu går han inte upp i vikt.

Jag ska ge ersättning efter varje amning också. Här duger det inte med en gång om dagen, inte! Och så provar vi i en vecka så får vi se! Jag vet precis vad vi kommer att se. Vi kommer att se att ojdå, det här gick ju bra, då försöker vi att sluta och hoppsan, då dalade viktkurvan igen, men det gick ju så bra med ersättning sist, fortsätt nu med det fram till 6 månaders ålder.

Visst är det jobbigt att sitta inne och amma konstant i det fina vädret. Men det är 1000 gånger jobbigare att inte kunna mata sitt barn - det är ju det jag har brösten till! Det riktigt slet i hjärtat att se hur hungrigt han åt ersättningen - ersättningen för mig, som det känns nu. Jag är ersatt. Av pulver. Pulver är en bättre mamma än vad jag är.

Idag är jag glad över...
* att V i alla fall blev mätt till slut
* att maken kommer hem tidigare eftersom jag ringde och grät i telefonen
* att mina föräldrar inte är här och ser min misär just nu
* att mina föräldrar däremot var här igår och fick träffa V
* att det för en nybliven mamma räknas som OK att gå runt i underkläderna hemma och gråta över ospilld mjölk