Nu är vi inplanerade

Nu har vi varit på överburenhetskontrollen, en undersökning som tog något längre tid än den timmen jag räknat med som max. Antagligen mest beroende på att vi skulle träffa både en undersköterska, en barnmorska och en läkare. Undersköterskan kollade blodtryck och uinprov, barnmorskan kopplade mig till en CTG-apparat där jag fick sitta i 17 minuter, under vilka hjärtljuden försvann helt och hållet tre gånger (men det var tydligen OK, de kom tillbaka när jag satte mig på ett annat sätt) och läkaren kollade ultraljud och gjorde en vaginalundersökning.

Allt var finemang, utom att det fanns väldigt lite fostervatten. Det magiska måttet, som inte säger mig någonting, skall tydligen ligga på mellan 50 och 150, och jag hade 55. Vilket väl får räknas som ganska blygsamt. Jag vet inte vad som händer ifall man hamnar under 50, men tydligen var 55 tillräckligt lite för att motivera en igångsättning, för igångsatt ska jag bli, i morgon kl 8. Eller 9. Eller nånstans däremellan. Ja, hon SA i alla fall "lördag" klart och tydligt. Flera gånger. Men när jag tittar på lappen jag fick står det 090609. Jag tror att det är ett skrivfel, för hon var mycket bestämd med att vi inte skulle vänta till efter helgen.

Vaginalundersökningen gick till så att läkaren kände på livmodertappen, konstaterade att den var mjuk, 1,5 cm lång och öppen ca 1 cm. Sedan stack hon in fingret och töjde (INTE bekvämt...) tills det var öppet 1,5 cm. Detta orsakade ett litet blodbad, men blodbadet kom inte förrän på hemvägen. Jag trodde att det var slempropp eller kanske lite fostervatten, men nej. Det var det inte. Det blöder fortfarande lite, och det är nog 2,5 timmar sen undersökningen... men jag antar att det är i sin ordning. Det blir ju mindre och mindre i alla fall. Och jag har svårt att tro att det är moderkakan som håller på att lossna - den satt tryggt i fram/överkant av livmodern och inte ivägen för utgången. Jag skulle nog blöda värre då, i vilket fall som helst.

Klantiga jag lyckades förresten ha sönder en av bilens backspeglar när jag backade ut från garaget för att hämta maken och åka till sjukhuset. Jag hade bråttom. Nu får man betala för det. Jag undrar om det går på försäkringen, och om det är värt att ta upp det ens (med tanke på självrisk och ev. premiehöjning). Jag har inget bra begrepp om vad det kan kosta att laga.

Fick lite förvärkar av undersökningen, men de verkar ha gett med sig nu. Det innebär förhoppningsvis att jag kan vila ända fram till i morgon bitti. En av de positiva sidorna av igångsättning är ju att man vet när det kommer att inträffa. Maken är också nöjd, han har tröttnat på att inte kunna gå på toaletten på jobbet utan att nån undrar var han är och om han har gett sig iväg till förlossningen än...

Är jag nervös? Nej, inte det minsta, faktiskt. Jag känner mig ytterst lugn. Det ska bli ganska spännande, men jag har förtroende både för förlossningsvården och att min kropp kommer att spela i mitt lag när det verkligen gäller.

Idag är jag glad över:
* att bebisen kommer att komma ut inom de närmsta dagarna (kanske en nationaldagsknodd?)
* att en trasig backspegel är en förhållandevis mild skada på bilen
* att jag har möjlighet att vila ordentligt innan i morgon, och kanske ladda med extra godis ikväll. Mmm, godis!
* att bebisen fortfarande rör på sig, till och med lite mer än vanligt
* att jag ohämmat kan se ytterligare ett avsnitt av Grey's Anatomy, nu när jag inte behöver hshålla med dem mer (de var bara tänkta att ha som aktivitet fram till förlossningen)