Säg den lycka...

Man skulle ju kunnat tro att jag borde varit oerhört nöjd igår, eftersom V var en sån helt normal och inte matvrakig bebis för en gångs skull. Tyvärr var han, förutom lugn och sovig, röd runt naveln och utvecklade under dagen ett helt annorlunda, skärande skrik. Och när han sen inte ville äta modersmaten på kvällen så fick jag panik och tvingade mer eller mindre maken att åka med oss till sjukhuset. För det ska man göra med röda navlar, speciellt om de sitter på slöa, matvägrande barn som skriker på ett annorlunda sätt.

Efter fem timmar på barnakuten var klockan två på natten, och eftersom alla prover de tog direkt när vi kom in visade på en grymt frisk bebis så ångrade jag mig en smula för att jag blivit så hysterisk, fast maken sagt att det säkert inte alls var nån fara och att vi borde avvaktat. När läkaren tittade på V var han också mycket riktigt hur frisk som helst, och såklart åt han som vanligt (kanske lite mindre) när vi satt i undersökningsrummet. Men jag vet ju att om vi inte hade åkt in så hade jag inte kunnat sova på natten av oro. Nu fick jag ju i alla fall tre timmars sömn efter att vi kommit hem.

Maken uttryckte inte med en min, en blick, eller ett ord att jag var en psykotisk hönsmamma, men jag vet mycket väl att han tycker det. Jag funderar på hur jag ska kunna kompensera honom för att jag tvingade honom att sitta på sjukhuset halva natten, fast jag vet att han egentligen måste jobba in extra mycket tid den här veckan. Usch, dåligt samvete!

Sammanfattningsvis så vet jag inte hur smart det är att låta en hypokondrika ta hand om en bebis hela dagarna. Men jag kommer nog att härdas, jag också.

Idag är jag glad över:
* att vi har världens friskaste bebis som sover och äter som ett normalt barn
* att maken är en så otroligt förstående man
* att det då och då kommer ett moln som skymmer den fördömande, brännande solen och gör inomhusklimatet mer uthärdligt
* att den nya kannan jag köpt för att skumma mjölk i verkligen gör mjölken underbart krämig. Kaffe latte!
* att V på dagens BVC-vägning hade gått upp i vikt precis som han skulle