Blandade känslor

De senaste dagarna har V varit en smula krävande. Inte sådär som han var i söndags, när alla var trötta och grät (utom maken, då.. som istället försökte dölja sin irritation). Nej, i måndags var V helt genomslut och sov nästan hela dagen, och tisdag-torsdag har han varit.. tja, klängig är nog ordet jag söker. Han har inte velat ligga själv mer nån minut, och faktiskt över en hel lunch när en jobbarkompis var här och hälsade på. Ryggen gör ont av bärandet, och den gör ont även om jag använder selen.. fast V gillar bättre att ligga i famnen utan sele.

Ja, nu kan jag faktiskt bära honom utan att han gråter av falsk hunger, gråter han så är det mer äkta hunger. Eller uttråkning. För det duger inte att stå eller sitta med honom i famnen, ens om man gungar honom. Nej, man måste gå. Eller helst dansa. Jag har dansat honom till sömns två dagar i rad. Men som sagt, det tar på ryggen, och jag orkar inte bära hela dagarna.

Jag tycker att det är jobbigt att vara mamma.

Och samtidigt, när jag tittar på honom när han sover, eller då han är vaken och ligger nöjt själv de där fem minuterna om dagen, så är han det bästa som finns. Och jag får sååå dåligt samvete för att jag tycker att han är jobbig.

I natt somnade han inte om efter kl 2-amningen. Han var irriterad för att det inte fanns så mycket mjölk som han ville så snabbt som han ville ha den och låg och konstrade vid bröstet, sparkade, slet i bröstvårtan, boxade, släppte taget, högg efter bröstet igen och tillslut tryckte jag ganska omilt till hans huvud mot bröstet och höll kvar det där. Hårt. Med näsan fri. Jag var arg på honom, den näpna lilla varelsen som inte kan hjälpa att han är hungrig eller inte är trött. Usch. Tyvärr hjälpte det dessutom lite, fast jag fick genast gruvligt dåligt samvete och kände mig som en misshandlande förälder. En halvtimme senare fick vi gå upp och jag fick vanka av och an, vysjandes framför TVn, som visade Fringe. Han somnade ganska snabbt, antagligen fortfarande lite hungrig men totalt utmattad.

Snart ska vi åka på semester. Lång bilresa, vilodag hos svärföräldrarna, ny längre bilresa. Jag hoppas att han kommer att sova, för just nu är han som sagt inte så sugen på att vara vaken om han inte får bli buren eller ammad. Inte ens nappen tröstar om man måste ligga själv. Tyvärr är han helle ritne speciellt benägen att sova på dagarna. Vi får väl se hur det går.

Jag skulle gärna ha nåt annat att skriva om än mitt liv som mamma. Men det händer helt enkelt inget annat. Jo, jag har haft en kompis på snabb-besök en kväll i veckan. Det var trevligt.

Idag är jag glad över:
* att det är makens sista arbetsdag - så jag slipper bära runt på lill-killen själv
* att V har ökat i vikt som han ska och nu väger 4 kg!
* att nattsömnen fortfarande är tämligen god
* att maken gick på barnvagnspromenad i går kväll och lät mig få en välbehövlig tupplur
* att jag vågat mig ut på stan med V och vagnen och premiäranvänt amningsrummet i en av de större butikerna i centrum. Det var helt klart hanterligt.