Folks trädgårdar är fulla med äpplen. Och jag har knappt fattat att sommaren har börjat. Fast den har ju slutat nu. Tydligen lever jag i en parallell verklighet nuförtiden.
V sover. Som vanligt var det en kamp att få honom att somna under dagen, men han sövdes tämligen enkelt när det var dags för natt. Idag gav vi upp vår icke-fungerande nattningsrutin - att bada en bebis gör inte bebisen sömnig, nämligen. Så vi badade honom tidigare, sen på med pyjamas och vid nästa matning blev han trött och maken bar omkring honom i sovrummet tills han somnade. Det innebär att jag är ovanligt pigg vid den här tiden på kvällen, eftersom jag inte har fått sitta i ett mörkt sovrum och amma i bara underkläderna. Den aktiviteten är nämligen hyfsat sövande, och det känns tämligen poänglöst att stiga upp efter att V har somnat. Speciellt med det ruttna TV-utbudet som finns nu. Nej, det är tydligen inte höst riktigt än, inte i TV-tablåerna i alla fall.
Dag-sömnen, ja... idag fick V sova i selen. Han var trött när jag placerade honom där, och ändå tog det 40 minuter innan han somnade, när vi hade handlat mjölk och var så gott som hemma. In med mjölken i kylen och ut och gå igen, så han åtminstone fick sova en halvtimme.
Jag ser fram emot att det ska bli lite svalare ute. V gillar som bekant inte vagnen, och när det är soligt måste sufletten ner så långt att han inte ser mig - ingen hit! Bärselen fungerar bättre i sol, om man lyckas täcka över Vs lilla plyte med nåt tyg. Men skall han täckas över så måste det vara ganska svalt ute. I själva verket måste det vara svalt över huvud taget om selen ska användas, eftersom jag har att välja på att promenera längs en vältrafikerad väg eller upp på ett berg (eller brant kulle, i alla fall). Stora vägen är inget vettigt alternativ om V ska sova, och att traska uppför en brant backe med en liten kamin på magen ger bebisformade fläckar på tröjan, och inte speciellt bra sömn för V - som antagligen har över 30 grader därinne. Det var dock back-alternativet som gällde idag. Svett, svett.
Halvtimmen i selen, plus kanske två kvartar av sömn vid bröstet var det han fick idag. Eller tog sig, kanske. Jag ger honom alla tillfällen i världen att somna, men han blir mest arg av att jag försöker. V gäspar, jag ger honom nappen, ögonen faller igen, sen åker nappen ur med ett ilsket tjut, och han blänger, grimaserar och bökar. Jag dansar runt till 80-talsemusik, täcker över honom med en skjorta för att hans synintryck ska minimeras, han blir slapp i mina armar, jag kikar in under skjortan.. och ögonen åker UPP, och så ilskna tjutet igen... och sen får han ligga i sitt babygym i stället. Så det här dygnet har han sovit mellan 21 och 06:30, med ca 1 timmes matningspauser (ger 8,5 timmars nattsömn) och sen ca en timme under dagen, max 1,5 om man räknar med att han sover några minuter varje gång jag ammar honom. 10 timmar.
Ibland är jag avundsjuk på föräldrar till barn som sover sina 16 timmar om dygnet. Som somnar kl 20 på kvällen och sover till 09, och sen sover två längre perioder under dagen också. Men som maken så vist sa: "Det finns barn som skriker hela tiden också". Sant. V skriker faktiskt inte alls speciellt mycket nu. Inte så länge man inte låter honom ligga på samma plats för lång tid i sträck. Jag funderar ofta på hur jag egentligen får dagen att gå. Idag har vi gjort detta:
06:30-07: Amma i sängen
07-07:10: V får ny blöja och kläder, vi busar lite vid skötbordet
07:10-07:25: Jag och maken äter frukost, V sitter i babysittern och övergår långsamt från nöjd till missnöjd
07:25-07:35: Jag duschar, maken underhåller V
07:35-07:55: Jag klär på mig och hämtar tvätt, viker tvätt. Maken underhåller V
07:55-08:20: Ammar, maken duschar och åker till jobbet
08:20-09:00: Jag försöker söva V, men det går sådär bra
09:00-09:30 V är skittrött och arg. Amma igen med förhoppning om att han skall sova efter det
09:30-09:40: Byte av elak blöja, och uppsköljning av bajsiga kläder
09:40-09:50: Försöker söva V, men nu är han inte trött längre
09:50-10:00: Leker med V i sängen
10:00-10:10: Ligger bredvid V vid babygymmet
10:10-10:20: V leker själv i babygymmet, medan jag kollar mail. Jag får komma och trösta ett par gånger när han blir arg på de dumma leksakerna
10:20-10:30: Jag gör kaffe åt mig medan V sitter i babysittern
10:30-10:40: Jag dricker kaffe medan V ligger på mage på golvet under stigande frustration
10:40-10:50: Bär runt på V, som börjar bli sur
10:50-11:20: Ammar. V somnar.
11:20-11:25: Lägger sovande V i vagnen, plockar ihop mina grejer och går och handlar...
11:25-11:30: ... trodde jag, ja! V vaknar då ytterdörren låses, och efter att ha gått 20 meter med skrikbebis accepterar jag att han inte tänker sova.
11:30-11:35: Tar in vagnen igen, på med bärselen i stället
11:35-11:50: V sitter nöjd i selen medan jag går till ICA.
11:50-12:00: Handlar mjölk, V tittar på folk
12:00-12:15: Traskar hem igen. V somnar
12:15-12:20: Ställer in mjölken i kylen, ger mig av igen
12:20-12:40: Svettig promenad i det kuperade villaområdet
12:40-12:45: Kommer hem, V vaknar och selen tas av
12:45-12:55: Vi leker flygplan i sängen, jag lämnar V lite för att greja med nåt. V blir sur.
12:55-13:20: Ammar
13:20-13:30: Värmer lunch, V leker i babygymmet
13:30-13:40: Äter, V sitter i babysittern och är inte speciellt nöjd
13:40-13:45: Hackar choklad och nötter, eftersom jag tänker baka. V sur.
13:45-13:50: Byter blöja
13:50-14:00: Bär omkring på V, tittar på bebisen i spegeln och andra intressanta saker
14:00-14:10: V ligger i babygymmet igen, jag plockar fram övriga ingredienser till kakbak. V surnar till, men blir nöjdare när jag återkommer till vardagsrummet
14:10-14:15: V accepterar babygymmet en stund till, så jag får kolla mail
14:15-14:20: V får "ny" leksak och fascineras av denna i ytterligare fem minuter. Skriver ett forum-inlägg.
14:20-14:30: Bär omkring på V, som börjar verka sömnig
14:30-14:45: Lägger V på sängen, blandar ihop torra ingredienser till kakor
14:45-15:10: Ammar. V somnar.
15:10-15:15: Skriver mail, V sover i vagnen.
15:15-15:30: V vaknar, placeras i babysitter. Jag gör kaksmet och klickar ut smeten på plåtar. V blir sur.
15:30-15:35: Kakor i ugnen, byter blöja.
15:35-15:40: Kakor i ugnen, V i babygymmet
15:40-15:45: Plåtbyte, plockar upp V.
15:45-15:55: Leker med V i sängen, bär omkring V. Kakor i ugnen
15:55-16:00: Kakor klara. V i babysitter.
16:00-16:20: V trött. Försöker söva. Går jättedåligt. Tröttnar.
16:20-16:35: V i babygymmet, först sur, men sen jättejätteglad. Leker själv. Hinner sitta framför datorn lite.
16:35-17:05: Ammar. V somnar
17:05-17:10: Placerar V i vagnen för mera sömn. V vaknar.
17:10-17:15: Sitter med V i knät, kollar på datorn. V surnar till.
17:15-17:30: Står och ser på TV medan jag vaggar V.
17:30: Maken kommer hem. Delad glädje är dubbel glädje!
Nu ser det ju ut som om V är en liten suris alltid. Men han är mycket, mycket glad när vi leker. Speciellt när vi leker flygplan. Han är också glad till en början då han sitter i sin babysitter. Och han är koncentrerad i babygymmet, och glad när jag sticker in huvudet bland fantasidjuren. Han ler så glatt att man måste skratta åt honom, och då sprattlar han med hela kroppen i lycka över att mamma skrattar. Hurra, en sån liten gullegris han är då!
Jag tror att det är dags att sova nu. Men i morgno är det fredag!
Idag är jag glad över:
* att det snart är helg
* att V faktiskt är glad ganska stor del av dagen nu. De flesta dagar.
* att det gick att nattsöva den lilla battingen utan mina bröst
* att vi har många bodies i stl 56 och 62 eftersom Pampers-blöjorna inte håller allt bajs inneslutet
* att jag lyckades baka kakor idag - goda kakor!
2009-08-27
2009-08-24
En social varelse
Sen förra inlägget har jag träffat folk. Hurra! Dagarna går minst 3 gånger fortare om man har nåt annat att se fram emot än makens återkomst från jobbet. Idag har jag t ex varit på stan med en gravid kompis. Med BÅDE barnvagn och sele. För när man äter lunch kan man inte ha bebisen i sele, men har man en son som inte gillar att ligga på rygg är det inte speciellt praktiskt att dra omkring på honom i barnvagnen mer än korta stunder.
V har verkligen fått till det här med tidiga nattningen den senaste veckan. Självklart kan (och kommer) det ändras fram och tillbaka några gånger, men just nu fungerar det alltså. Så länge man ammar honom till sömns. Vi har försökt natta honom genom att vyssja honom, men om han ens somnar så vaknar han nästan direkt. Kanske på grund av att det inte går att söva honom i famnen utan napp - och den ramlar ju ut ur munnen då man somnar ordentligt i sängen. Antagligen gäller det alltså "bara" att komma på ett sätt att söva honom som inte involverar napp... eller så kan jag ju fortsätta att amma. Det går hur bra som helst. Så länge jag är hemma när han ska sova. Det blir dock svårt om jag t ex vill börja gå och träna på kvällarna. Och när vi ska ha kvällsbarnvakt om knappt en månad.
Babygymmet har såklart inte varit den succé som jag drömde om. Ibland är det jättekul. Ibland är det hemskt. Oftast börjar det som roligt, men övergår till hemskt efter 1-10 minuter. Den längre tiden om man sitter precis bredvid V under det att han koncentrerat sparkar och boxar på de psykedeliska djuren ovanför honom. Men han blir långsamt bättre och bättre på att vara själv. Babysitter funkar nog bäst just nu, då tycker han att det är OK att vara utan kroppskontakt i uppemot 15 minuter, förutsatt att man är i rummet så han ser en. Och vagnen fungerar i kanske 30 minuter, om den rör sig hela tiden och han är på bra humör. Eftersom babysittern är så bra har vi fått låna en till, så vi slipper flytta den som står i köket till vardagsrummet. Vardagsrummet har nu blivit fyllt av bebis-avstjälpningsställen - en filt för magläge på golvet, en babysitter, ett babygym och en lustig, pottliknande stol som skall lära V konsten att balansera huvudet och sitta med stöd. Än är han ingen stjärna på det, men han blir bättre och bättre.
Just nu gillar V att flyga flygplan. "Cyklande" med benen har slutat vara det skojigaste som finns. Däremot är det rätt kul att stödja på benen. Sparka på saker med båda fötterna är fortfarande en hit, och nu har han börjat kunna använda bara den ena foten om han är RIKTIGT koncentrerad. Händerna är fortfarande tämligen utan styrsel, och han anstränger sig för att stabilisera armarna så ögonen går i kors utan att lyckas speciellt bra. Vänsterhanden ligger före i utveckling, där verkar han nu kunna släppa saker när han vill. Högerhanden kan än så länge bara gripa. Han har börjat dra i sina kläder och täcket i barnvagnen, han lyfter och tittar under, stoppar täcket i munnen och funderar lite.
En sak han också börjat pröva är att gråta utan att egentligen vara så ledsen. Han skriker ofta då man lägger honom ner, men pratar man med honom utan att göra en ansats till att lyfta upp honom kan det mycket väl hända att han börjar le i stället. Samma sak om han är "ensam" (jag är mer än 30 cm bort) i babysittern. Han försöker också få en att lyfta upp honom eller åtminstone komma närmare genom ren charm. Jättestora leenden, och pratande. Och det är ju klart att man går fram och gullar med en leende bebis. Men jag lyfter faktiskt inte upp honom bara för att han är söt. Inte så ofta i alla fall.
Vägningen på BVC förra veckan gick förresten bra. V vägde som han skulle, dvs nästan 4900 gram. Han har också blivit en ståtlig karl på hela 60 cm. Tur att vi har så mycket kläder i stl 62 att vi kan gösla med dem. Fast han använder fortfarande 56 i allt utom pyjamasar med fötter. De andra barnen i föräldragruppen var såklart större och framförallt tjockare än V. Men de är ju en månad äldre också.
Idag är jag glad över:
* att jag inte längre känner mig lappsjuk
* att V har sovit bra de senaste nätterna
* att jag ska ta mig till öppna förskolan i morgon
* att det är läggdags
* att vi köpt en napphållare som sparar ens kropp från 10 napp-upp-plockningar från golvet varje dag
V har verkligen fått till det här med tidiga nattningen den senaste veckan. Självklart kan (och kommer) det ändras fram och tillbaka några gånger, men just nu fungerar det alltså. Så länge man ammar honom till sömns. Vi har försökt natta honom genom att vyssja honom, men om han ens somnar så vaknar han nästan direkt. Kanske på grund av att det inte går att söva honom i famnen utan napp - och den ramlar ju ut ur munnen då man somnar ordentligt i sängen. Antagligen gäller det alltså "bara" att komma på ett sätt att söva honom som inte involverar napp... eller så kan jag ju fortsätta att amma. Det går hur bra som helst. Så länge jag är hemma när han ska sova. Det blir dock svårt om jag t ex vill börja gå och träna på kvällarna. Och när vi ska ha kvällsbarnvakt om knappt en månad.
Babygymmet har såklart inte varit den succé som jag drömde om. Ibland är det jättekul. Ibland är det hemskt. Oftast börjar det som roligt, men övergår till hemskt efter 1-10 minuter. Den längre tiden om man sitter precis bredvid V under det att han koncentrerat sparkar och boxar på de psykedeliska djuren ovanför honom. Men han blir långsamt bättre och bättre på att vara själv. Babysitter funkar nog bäst just nu, då tycker han att det är OK att vara utan kroppskontakt i uppemot 15 minuter, förutsatt att man är i rummet så han ser en. Och vagnen fungerar i kanske 30 minuter, om den rör sig hela tiden och han är på bra humör. Eftersom babysittern är så bra har vi fått låna en till, så vi slipper flytta den som står i köket till vardagsrummet. Vardagsrummet har nu blivit fyllt av bebis-avstjälpningsställen - en filt för magläge på golvet, en babysitter, ett babygym och en lustig, pottliknande stol som skall lära V konsten att balansera huvudet och sitta med stöd. Än är han ingen stjärna på det, men han blir bättre och bättre.
Just nu gillar V att flyga flygplan. "Cyklande" med benen har slutat vara det skojigaste som finns. Däremot är det rätt kul att stödja på benen. Sparka på saker med båda fötterna är fortfarande en hit, och nu har han börjat kunna använda bara den ena foten om han är RIKTIGT koncentrerad. Händerna är fortfarande tämligen utan styrsel, och han anstränger sig för att stabilisera armarna så ögonen går i kors utan att lyckas speciellt bra. Vänsterhanden ligger före i utveckling, där verkar han nu kunna släppa saker när han vill. Högerhanden kan än så länge bara gripa. Han har börjat dra i sina kläder och täcket i barnvagnen, han lyfter och tittar under, stoppar täcket i munnen och funderar lite.
En sak han också börjat pröva är att gråta utan att egentligen vara så ledsen. Han skriker ofta då man lägger honom ner, men pratar man med honom utan att göra en ansats till att lyfta upp honom kan det mycket väl hända att han börjar le i stället. Samma sak om han är "ensam" (jag är mer än 30 cm bort) i babysittern. Han försöker också få en att lyfta upp honom eller åtminstone komma närmare genom ren charm. Jättestora leenden, och pratande. Och det är ju klart att man går fram och gullar med en leende bebis. Men jag lyfter faktiskt inte upp honom bara för att han är söt. Inte så ofta i alla fall.
Vägningen på BVC förra veckan gick förresten bra. V vägde som han skulle, dvs nästan 4900 gram. Han har också blivit en ståtlig karl på hela 60 cm. Tur att vi har så mycket kläder i stl 62 att vi kan gösla med dem. Fast han använder fortfarande 56 i allt utom pyjamasar med fötter. De andra barnen i föräldragruppen var såklart större och framförallt tjockare än V. Men de är ju en månad äldre också.
Idag är jag glad över:
* att jag inte längre känner mig lappsjuk
* att V har sovit bra de senaste nätterna
* att jag ska ta mig till öppna förskolan i morgon
* att det är läggdags
* att vi köpt en napphållare som sparar ens kropp från 10 napp-upp-plockningar från golvet varje dag
2009-08-16
Ensam på kvällen
Det suger.
Att vara ensam på kvällen alltså. Jag känner mig milt sagt lite bunden vid hemmet, speciellt nu när vi söver V kl 20, ca. För jag måste ju liksom vara närvarande vid nattandet, eftersom jag är själva nattandet, i alla fall i fråga om maten. Maken däremot, kan vara på AW, eller som idag - hemma hos en kompis och dricka dry martinis. Och jag unnar honom egentligen att vara iväg. Men jag skulle så gärna unna mig själv det samma. Och det skulle jag ju kunna, om jag inte var så löjligt orolig över att bröstmjölken kommer att ta slut om jag inte ammar hela tiden. För maken skulle väl kunna söva medelst ersättning. Jag får skylla mig själv, kort sagt.
Senast jag skrev, i torsdags, hade V en riktig sovardag. Han sov två timmar på förmiddagen, sen en halvtimme efter lunch, och en och en halv timme senare på eftermiddagen, följt av ytterligare kanske 45 minuters sömn. Jag antar att han tar igen det han förlorar de dagar han inte sover så mycket. Om den teorin stämmer så borde han sova hela dagen i morgon, för oj så arg han var i eftermiddags, lagom till att maken skulle lämna hemmet för dry martini-drickandet. Då hade han framgångsrikt vägrat att somna sen förmiddagen och varit uppenbart trött i flera timmar, men med ganska soligt humör utom då det drog ihop sig till mat. Jag hade lovat att skjutsa maken, och fick mata V en extra gång för att ens lyckas sätta barnet i bilstolen. Väl i bilen somnade han trumpet, och när jag lämnat maken körde jag ytterligare en timme för att V skulle få sova lite. Jag tänkte att han skulle få mat vid hemkost, sen leka lite och sådär, och så skulle nattandet påbörjas en timme senare. Men efter bröst + dagens flaska skrek han gällt av trötthet IGEN, och somnade sen nästan i min famn, så jag bestämde mig raskt för att tidigarelägga nattningen.
Nattningen består av bad, ny blöja och pyjamas, gosning med förälder i dubbelsängen - en liten vaggvisa, stilla smekningar, snuttefilt (som han ännu inte fattar vitsen med) och till slut amning till sömns, eller, om det inte funkar, vaggning i famn. Det kan ta en och en halv timme från bad till sömn om han inte är speciellt trött, men idag gick det snabbare. Trots att han naturligtvis vaknade och blev på oförskämt gott humör av badet. Nu sover han sött, och jag är lite rädd för att han kommer att vägra somna om nån gång runt 04:15, eftersom han nu somnade så tidigt. Å andra sidan sov han till kl 8 i morse, och somnade väl kanske en timme senare igår än idag. Så man kanske kan HOPPAS på att han sover till 7? Med amningspauser, naturligtvis.
Jag måste börja träffa folk! Även om V är på gott humör blir JAG sjukt understimulerad av 9 timmars umgänge med en 10-veckorsbebis. Jag ser nästan fram emot amningarna, eftersom jag kan läsa eller se på TV då. Annars är det mycket bära, bära, bära. Och lite leka, där "leka" innebär att vi "pratar" och säger ng-äää och äää-ee till varandra, ler stort och att V griper om prylar med vänsterhanden. Han har nu även börjat sparka på saker med föterna, båda fötterna på en gång. Han lyfter hela rumpan och placerar fotsulorna mot varandra, sen vrider han på underkroppen tills fötterna träffar nåt föremål eller gör en parabel han är nöjd med. Igår upptäckte han också sitt vänsterknä och utforskade det tankfullt med handen.
All den här gymnasticeringen har vi nu uppmuntrat med ett babygym. En totalt meningslös pryl om man frågat mig för en månad sen. Men jag förstår vitsen nu, och vi köpte ett för presentpengar igår. Hurra, så kul det är, tycker V! Eller, han har i alla fall gillat det 80% av gångerna vi lagt honom i det hittills. Kan såklart ändras till i morgon. Min förhoppning är dock att han ska kunna sysselsätta sig i denna "totalt meningslösa pryl" så länge åt gången att jag hinner göra nåt mer än att bära honom. Till exempel borsta tänderna, vilket jag tenderar att missa allt för ofta.
Nåja, det här med att träffa folk ska jag försöka ta tag i nu i veckan. Ska ringa min mammalediga kompis och hoppas på att hon inte är och semestrar nånstans. En annan av mina kompisar slutade sitt sommarvikariat i fredags och väntar nu på att hennes bebis ska komma ut. Hon måste väl orka träffa mig en ynka gång under veckan, va? På tisdag är det både MVC- och BVC-besök, och på onsdag kväll är det träff med föräldragruppen - ska bli kul att träffa dem och deras barn, så man får se hur lite äldre ungar beter sig...
Annars har jag snokat upp att kyrkan här i området har öppen förskola tisdag, torsdag och fredag. Tisdagarna verkar passa bäst in på oss, då är det bara bebisar. Torsdag och fredag är för barn 0-6 år. På tisdag är jag ju tyvärr upptagen med MVC, men jag kanske ska titta förbi efter det, om det passar i tid... hoppas att det är andra mammor (eller pappor) där, och inte bara en ledsen ledare...
Ska bli intressant att se hur lång V har blivit nu. För tre veckor sen var han 58 cm. Kläderna i 56 är fortfarande lagom, så länge man inte försöker sig på en pyjamas med fötter. Då är det plötsligt 62 som gäller. Men 56 funkar nog ett tag till i både byxor och bodies, eftersom V fortfarande är en tunnis. Jag är alltså nyfiken på tisdagens mätning, men bävar lite för vägningen, för jag tycker inte att det känns som om han blivit ett dugg tyngre. Men jag förbereder mig mentalt på att köpa flaskvärmare och ge ersättning som komplement till varje amning. På sätt och vis hade det varit en lättnad, eftersom jag då VET att han blir mätt. Men ack så krångligt, framförallt om man ska bort! Och jag vill ju helamma.
Idag är jag glad över:
* babygym-succen
* att V var lättsövd nu när jag var själv om det hela
* att maken snart kommer hem, för det är fortfarande svårt att hitta på nåt vettigt att göra medan V sover, man bara väntar på att få gå och lägga sig själv... Och det är ju så tråååkigt att vara ensam!
* spjälsängen, som blev väldigt ombonad och fin
* att vi har fått tummen ur gällande tack-kort
Att vara ensam på kvällen alltså. Jag känner mig milt sagt lite bunden vid hemmet, speciellt nu när vi söver V kl 20, ca. För jag måste ju liksom vara närvarande vid nattandet, eftersom jag är själva nattandet, i alla fall i fråga om maten. Maken däremot, kan vara på AW, eller som idag - hemma hos en kompis och dricka dry martinis. Och jag unnar honom egentligen att vara iväg. Men jag skulle så gärna unna mig själv det samma. Och det skulle jag ju kunna, om jag inte var så löjligt orolig över att bröstmjölken kommer att ta slut om jag inte ammar hela tiden. För maken skulle väl kunna söva medelst ersättning. Jag får skylla mig själv, kort sagt.
Senast jag skrev, i torsdags, hade V en riktig sovardag. Han sov två timmar på förmiddagen, sen en halvtimme efter lunch, och en och en halv timme senare på eftermiddagen, följt av ytterligare kanske 45 minuters sömn. Jag antar att han tar igen det han förlorar de dagar han inte sover så mycket. Om den teorin stämmer så borde han sova hela dagen i morgon, för oj så arg han var i eftermiddags, lagom till att maken skulle lämna hemmet för dry martini-drickandet. Då hade han framgångsrikt vägrat att somna sen förmiddagen och varit uppenbart trött i flera timmar, men med ganska soligt humör utom då det drog ihop sig till mat. Jag hade lovat att skjutsa maken, och fick mata V en extra gång för att ens lyckas sätta barnet i bilstolen. Väl i bilen somnade han trumpet, och när jag lämnat maken körde jag ytterligare en timme för att V skulle få sova lite. Jag tänkte att han skulle få mat vid hemkost, sen leka lite och sådär, och så skulle nattandet påbörjas en timme senare. Men efter bröst + dagens flaska skrek han gällt av trötthet IGEN, och somnade sen nästan i min famn, så jag bestämde mig raskt för att tidigarelägga nattningen.
Nattningen består av bad, ny blöja och pyjamas, gosning med förälder i dubbelsängen - en liten vaggvisa, stilla smekningar, snuttefilt (som han ännu inte fattar vitsen med) och till slut amning till sömns, eller, om det inte funkar, vaggning i famn. Det kan ta en och en halv timme från bad till sömn om han inte är speciellt trött, men idag gick det snabbare. Trots att han naturligtvis vaknade och blev på oförskämt gott humör av badet. Nu sover han sött, och jag är lite rädd för att han kommer att vägra somna om nån gång runt 04:15, eftersom han nu somnade så tidigt. Å andra sidan sov han till kl 8 i morse, och somnade väl kanske en timme senare igår än idag. Så man kanske kan HOPPAS på att han sover till 7? Med amningspauser, naturligtvis.
Jag måste börja träffa folk! Även om V är på gott humör blir JAG sjukt understimulerad av 9 timmars umgänge med en 10-veckorsbebis. Jag ser nästan fram emot amningarna, eftersom jag kan läsa eller se på TV då. Annars är det mycket bära, bära, bära. Och lite leka, där "leka" innebär att vi "pratar" och säger ng-äää och äää-ee till varandra, ler stort och att V griper om prylar med vänsterhanden. Han har nu även börjat sparka på saker med föterna, båda fötterna på en gång. Han lyfter hela rumpan och placerar fotsulorna mot varandra, sen vrider han på underkroppen tills fötterna träffar nåt föremål eller gör en parabel han är nöjd med. Igår upptäckte han också sitt vänsterknä och utforskade det tankfullt med handen.
All den här gymnasticeringen har vi nu uppmuntrat med ett babygym. En totalt meningslös pryl om man frågat mig för en månad sen. Men jag förstår vitsen nu, och vi köpte ett för presentpengar igår. Hurra, så kul det är, tycker V! Eller, han har i alla fall gillat det 80% av gångerna vi lagt honom i det hittills. Kan såklart ändras till i morgon. Min förhoppning är dock att han ska kunna sysselsätta sig i denna "totalt meningslösa pryl" så länge åt gången att jag hinner göra nåt mer än att bära honom. Till exempel borsta tänderna, vilket jag tenderar att missa allt för ofta.
Nåja, det här med att träffa folk ska jag försöka ta tag i nu i veckan. Ska ringa min mammalediga kompis och hoppas på att hon inte är och semestrar nånstans. En annan av mina kompisar slutade sitt sommarvikariat i fredags och väntar nu på att hennes bebis ska komma ut. Hon måste väl orka träffa mig en ynka gång under veckan, va? På tisdag är det både MVC- och BVC-besök, och på onsdag kväll är det träff med föräldragruppen - ska bli kul att träffa dem och deras barn, så man får se hur lite äldre ungar beter sig...
Annars har jag snokat upp att kyrkan här i området har öppen förskola tisdag, torsdag och fredag. Tisdagarna verkar passa bäst in på oss, då är det bara bebisar. Torsdag och fredag är för barn 0-6 år. På tisdag är jag ju tyvärr upptagen med MVC, men jag kanske ska titta förbi efter det, om det passar i tid... hoppas att det är andra mammor (eller pappor) där, och inte bara en ledsen ledare...
Ska bli intressant att se hur lång V har blivit nu. För tre veckor sen var han 58 cm. Kläderna i 56 är fortfarande lagom, så länge man inte försöker sig på en pyjamas med fötter. Då är det plötsligt 62 som gäller. Men 56 funkar nog ett tag till i både byxor och bodies, eftersom V fortfarande är en tunnis. Jag är alltså nyfiken på tisdagens mätning, men bävar lite för vägningen, för jag tycker inte att det känns som om han blivit ett dugg tyngre. Men jag förbereder mig mentalt på att köpa flaskvärmare och ge ersättning som komplement till varje amning. På sätt och vis hade det varit en lättnad, eftersom jag då VET att han blir mätt. Men ack så krångligt, framförallt om man ska bort! Och jag vill ju helamma.
Idag är jag glad över:
* babygym-succen
* att V var lättsövd nu när jag var själv om det hela
* att maken snart kommer hem, för det är fortfarande svårt att hitta på nåt vettigt att göra medan V sover, man bara väntar på att få gå och lägga sig själv... Och det är ju så tråååkigt att vara ensam!
* spjälsängen, som blev väldigt ombonad och fin
* att vi har fått tummen ur gällande tack-kort
2009-08-13
Bättre lycka?
Nu sover V igen. Jag hoppas att han klarar av att ligga själv i vagnen i lite mer än 5 minuter den här gången. Han har verkligen blivit jättedålig på o-assisterad sömn under dagarna. Igår gungade jag vagnen i vardagsrummet i en timme för att han skulle få sova. Annars blir han övertrött och jättesur, har det visat sig. I tisdags var han rent monstruöst ilsken på eftermiddagen, gäspade hela tiden och bara tvärvägrade att sova. Ögonen ramlade ihop, och sen spärrade han upp dem igen och gallskrek. Det kan gå lite bättre om han får sova på ens bröst eller i famnen, men det lyckas inte heller om han är sådär trött som han var då. Undrar vad det är som är så läskigt med att somna?
Vi har börjat söva honom tidigare för att han åtminstone ska få fler timmars sömn om dagen. I natt gick det hur bra som helst, iofs hade han svårt att somna i går kväll, men sen sov han sju hela timmar i sträck! Nytt rekord. Brösten var stinna som gödgrisar när han till slut vaknade, på tvärsen i sängen. Han har börjat vända sig i 90 graders vinkel då han sover, och vaknar med hela kroppen parallellt med sängens kortsidor, nedanför kudden. Har ingen aning om orsaken till detta. Idag kommer maken hem med en begagnad spjälsäng som V skall få istället för resesängen som han sover i nu. Det känns fint med en permanent lösning, spjälskydd och sånt.
Vi har börjat bada med V i badkaret, den ena av oss står "på land" och den andra badar. V gillar det, men är alltid lite förskräckt i början. Stoooora ögon.
Under semestern noterade vi att V sover utmärkt i bilen. Det som kunde ha blivit en mardrömsresa fungerade alltså ganska bra, med undantag för några gallskrik när vi varit på väg i 7 timmar eller mer (givetvis rastade vi varannan timme). Fast det ska vara motorväg för att sömneffekten ska infinna sig.
Radion står på. Det gör den alltid nu, för att V inte verkar gilla när det är tyst. Utom på natten, då. Det är så skönt att han fattar att man ska sova på natten, åtminstone. Nåja, morgonpasset i P3. Håller väl sådär kvalitet. Antar att det är sommarvikarier som håller i programmet. Kl 13 blir det "Sommar" i P1. Det brukar jag lyssna på. Om det är nån intressant person som håller det, alltså. 14:30 ska jag träffa en kompis och fika, så jag hoppas V är lugn och gemytlig och sover, eller fyrar av gulliga leenden.
När vi hälsade på mamma och pappa på hemvägen från stugan passade vi på att se Harry Potter-filmen medan de var barnvakter. Det fick mig att läsa om den sista Harry Potter-boken. Jag har läst alla böcker utom den på svenska (jag läste den på engelska så fort den kom för att inte få slutet avslöjat för mig), så nu läser jag den på svenska. För tillfället går det bra att läsa medan jag ammar, så det gör jag. Ibland måste jag amma i en märklig ställning som omöjliggör läsning, men just nu är vi inne i en bra amningsperiod. Eller har varit de senaste dagarna, kanske det är bäst att säga.
Idag är jag glad över:
* att vi ska få en säng
* att jag ska få fika (träffa folk blir viktigare och viktigare nu när maken återgått till jobbet)
* att V har sovit i 40 minuter och förhoppningsvis kommer att vara på lekhumör när han fått mat
* att V har gått upp i vikt som han ska under semestern, även om jag tycker att han känns väldigt lätt just nu
* att den hysteriska människan på radio bara är en reporter och inte en programledare
Vi har börjat söva honom tidigare för att han åtminstone ska få fler timmars sömn om dagen. I natt gick det hur bra som helst, iofs hade han svårt att somna i går kväll, men sen sov han sju hela timmar i sträck! Nytt rekord. Brösten var stinna som gödgrisar när han till slut vaknade, på tvärsen i sängen. Han har börjat vända sig i 90 graders vinkel då han sover, och vaknar med hela kroppen parallellt med sängens kortsidor, nedanför kudden. Har ingen aning om orsaken till detta. Idag kommer maken hem med en begagnad spjälsäng som V skall få istället för resesängen som han sover i nu. Det känns fint med en permanent lösning, spjälskydd och sånt.
Vi har börjat bada med V i badkaret, den ena av oss står "på land" och den andra badar. V gillar det, men är alltid lite förskräckt i början. Stoooora ögon.
Under semestern noterade vi att V sover utmärkt i bilen. Det som kunde ha blivit en mardrömsresa fungerade alltså ganska bra, med undantag för några gallskrik när vi varit på väg i 7 timmar eller mer (givetvis rastade vi varannan timme). Fast det ska vara motorväg för att sömneffekten ska infinna sig.
Radion står på. Det gör den alltid nu, för att V inte verkar gilla när det är tyst. Utom på natten, då. Det är så skönt att han fattar att man ska sova på natten, åtminstone. Nåja, morgonpasset i P3. Håller väl sådär kvalitet. Antar att det är sommarvikarier som håller i programmet. Kl 13 blir det "Sommar" i P1. Det brukar jag lyssna på. Om det är nån intressant person som håller det, alltså. 14:30 ska jag träffa en kompis och fika, så jag hoppas V är lugn och gemytlig och sover, eller fyrar av gulliga leenden.
När vi hälsade på mamma och pappa på hemvägen från stugan passade vi på att se Harry Potter-filmen medan de var barnvakter. Det fick mig att läsa om den sista Harry Potter-boken. Jag har läst alla böcker utom den på svenska (jag läste den på engelska så fort den kom för att inte få slutet avslöjat för mig), så nu läser jag den på svenska. För tillfället går det bra att läsa medan jag ammar, så det gör jag. Ibland måste jag amma i en märklig ställning som omöjliggör läsning, men just nu är vi inne i en bra amningsperiod. Eller har varit de senaste dagarna, kanske det är bäst att säga.
Idag är jag glad över:
* att vi ska få en säng
* att jag ska få fika (träffa folk blir viktigare och viktigare nu när maken återgått till jobbet)
* att V har sovit i 40 minuter och förhoppningsvis kommer att vara på lekhumör när han fått mat
* att V har gått upp i vikt som han ska under semestern, även om jag tycker att han känns väldigt lätt just nu
* att den hysteriska människan på radio bara är en reporter och inte en programledare
2009-08-11
En smula korthugget...
... blev förra inlägget. Så går det när bebisar vaknar.
Som sagt, V har lärt sig nya färdigheter. Leendet är bäst. Och han har också börjat kunna sova lite längre på nätterna. Lite beroende på (kanske) att jag nu väntar med att tända lampan tills han faktiskt LÅTER vaken, för om han ligger och smågnäller i drömmen så kan han mycket väl vakna av att jag tänder, tänder jag inte sover han vidare i några timmar till. Ibland.
Matning sker nu ca varannan timme. Bättre det än konstant, tycker jag nog allt. Sömnen på dagtid är det sämre med. Han är nästan omöjlig att söva och vaknar när man lägger ner honom. Som nu till exempel. Skriver mer en annan dag...
Som sagt, V har lärt sig nya färdigheter. Leendet är bäst. Och han har också börjat kunna sova lite längre på nätterna. Lite beroende på (kanske) att jag nu väntar med att tända lampan tills han faktiskt LÅTER vaken, för om han ligger och smågnäller i drömmen så kan han mycket väl vakna av att jag tänder, tänder jag inte sover han vidare i några timmar till. Ibland.
Matning sker nu ca varannan timme. Bättre det än konstant, tycker jag nog allt. Sömnen på dagtid är det sämre med. Han är nästan omöjlig att söva och vaknar när man lägger ner honom. Som nu till exempel. Skriver mer en annan dag...
2009-08-09
Back in business
I alla fall tillbaka i stan. Borta bra, men hemma bäst som vi brukar säga.
Under semestern har V lärt sig att le (det första leendet kom på morgonen dagen vi åkte, då han var fem veckor och en dag gammal). Det är helt fantastiskt när han ler mot en, med en stor, gapande mun! Han har också börjat "prata", långa haranger av äääuu och eeeeää medan han grimaserar vilt. Gulligt! Och så har han upptäckt att han har händer och att dessa kan användas till att ta tag i saker man ser. Än så länge är han fantastiskt dålig på att styra armarna, så ofta griper han tag i luften istället för i föremålet man håller upp mot honom, och det irriterar honom kopiöst.
Själva semestern har varit bra, med undantag för de dagar då vi inte hade rinnande vatten i stugan eftersom pumpen la av. Lyckligtvis fanns dock färskvatten att tillgå i en dunk.
Under semestern har V lärt sig att le (det första leendet kom på morgonen dagen vi åkte, då han var fem veckor och en dag gammal). Det är helt fantastiskt när han ler mot en, med en stor, gapande mun! Han har också börjat "prata", långa haranger av äääuu och eeeeää medan han grimaserar vilt. Gulligt! Och så har han upptäckt att han har händer och att dessa kan användas till att ta tag i saker man ser. Än så länge är han fantastiskt dålig på att styra armarna, så ofta griper han tag i luften istället för i föremålet man håller upp mot honom, och det irriterar honom kopiöst.
Själva semestern har varit bra, med undantag för de dagar då vi inte hade rinnande vatten i stugan eftersom pumpen la av. Lyckligtvis fanns dock färskvatten att tillgå i en dunk.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)