Att lyckas med det omöjliga...

Vi hade barnvakt i helgen, eftersom vi var på galej. De tog prompt med V ut i vagnen "för det var ju så fint väder" och absolut, självklart så SOMNADE ungen! Utan protester. Jag och maken försökte igår. Protester. Ingen sömn. Men idag gav jag mig fan på att det skulle gå, stoppade in V i en fleecetröja, ner i vagnen och ut i villaområdet när han var härligt trött. Det var inte alls populärt. Efter 25 minuters promenad, där 20 minuter bestått av gråt och skrik vände jag surt tillbaka - men när jag för femtielfte gången stoppade i nappen startade jag även speldosan, och plötsligt hände det! Jag fick utöka promenaden till ytterligare 90 minuter, trots att jag var kissnödig.

Nu på eftermiddagen har V också somnat i sin säng, iofs väldigt assisterad av sin ömma moder, som sövde honom så gott som fullständigt, inte mindre än två gånger innan nedläggandet, och sedan la honom i sängen praktiskt taget sovande - men jag väljer att tro att han somnade den allra sista gnuttan i sängen alldeles själv. Där befinner han sig nu.

I övrigt har V börjat transportera sig på golvet. Inte så att han kryper. Eller ålar. Nej, han snurrar liksom. Med magen som nav bildar han ett litet hjul, där den ena handen skjuter på mer än den andra handen, och hans önskan om att komma framåt övergår ganska snabbt i ilska när han bara åker runt, runt, runt. Det är kul att titta på, i alla fall :) Och idag sa han ett klart och tydligt "ba!", men vägrade att upprepa det, trots mina desperata försök... Hans största intresse nu är annars att hoppa, hållen under armarna av någon ansvarsfull vuxen. Han gillar också sin bilderbok, han vet att man kan bläddra i den så att bilderna ändras, men det är inte alltid han lyckas. Oj, ilska igen! Han har fattat att även tidningar och andra böcker är bläddringsbara. Mycket spännande! Han är dessutom hela tiden oerhört intresserad av att titta på saker runt omkring. Snorsugen är spännande. Alla lampor är spännande. Knopparna på kökslådorna, pappas skägg, mammas näsa, fåglarna på gården, framsidan av en bok - allt detta kan få honom att nästan kasta sig ur famnen för att undersöka närmare. Han har börjat fatta att man kan plaska med handen i badvattnet, och att man kan använda ett decilitermått till att ösa i badkaret. Även om han inte föstått att man bara kan fylla vatten på den kupiga sidan :)

Annars då? Tja, här händer det inte mycket, men mer än vanligt i alla fall. Två kompisar, den ena med två barn var här i fredags. Galej i lördags, som sagt. Det var kul, även om min klänning satt bättre på den tiden då jag inte lagt på mig extra kilon på bröst och mage. Men det funkade. Även gårdagen funkade, trots de totalt tre timmarna som jag sov under natten mellan lördagen och söndagen. Jag fick sova ett par timmar till på förmiddagen, då maken vaknat. Sen såg vi Six Feet Under hela em. V var en mycket sympatisk bebis som också sov, eller accepterade att sitta i knä och fån-stirra på de spännande, rörliga bilderna på TVn. I morrn ska jag ta mig till öppna förskolan, trots att V fortfarande nyser sporadiskt. Han kan väl inte smitta längre, va? Han har ju nyst i två veckor nu. På onsdag är det föräldragruppsmöte, någon gång mellan torsdag och söndag ska jag träffa en kompis som kommer och hälsar på en annan väninna (hon är inte i stan så ofta), på lördag tror jag att jag ska ut och fika/äta med en av helgens barnvakter. Maken skall utomlands fredag-söndag em, och när han kommer hem dyker svärföräldrarna upp och hälsar på. Så som sagt, för en gångs skull verkar det faktiskt som om det händer nånting i mitt liv.

Idag är jag glad över:
* att jag inte fick gråtattacker och bebisabstinens trots att vi var borta från V i 11 timmar i lördags
* självförtroendeboosten som varje litet sömnframsteg ger
* att V verkar vara intresserad av att börja krypa
* att det fungerade bra när maken var borta förra veckan, så jag antagligen klarar helgen också
* att jag och en kompis bestämt att vi ska åka till Ullared nästa vecka. Kul att komma ut lite!