Regn, regn, regn. Inga långpromendaer står på schemat just nu. Idag gick jag med V i vagnen till ICA och handlade selleri. Och inte ens nåt godis. Mycket märkligt.
Maken överraskade mig i fredags med att stanna hemma från jobbet, efter en kick-off som innebar ytterligare en natt borta. Oj, så glad jag blev! Han fick vara med och titta på babysimmet. V var lite mer skeptisk den här gången, antagligen för att han själv valde att stoppa ansiktet under vattnet typ tre gånger, och blev stänkt på av en av de andra deltagarna, en något äldre gosse som uppskattade det hela VANSINNIGT.
Jag ger upp "somna i egen säng"-försöken nu. Efter att det gått lättare och lättare tog det plötsligt en timme, och var för hjärtskärande. Flera dagar i rad var det på det sättet. Men jag tycker ändå att V har blivit bättre på att somna om under nätterna, så något har vi kanske fått ut av det ändå.
Mina föräldrar var en bra avlastning så till vida att jag fick ett par sovmorgnar. Men de lyckades inte söva V, så jag fick ändå göra den tråkigaste biten. Och laga mat till alla. Så helgen blev inte den orgie i vila jag hoppats på, men det var trevligt att de kom ändå. Vi ska upp och hälsa på dem denna helg. Vinterdäcken är på bilen, efter att vi lämnat in den på verkstad. Hjulen hade nämligen rostat fast.
Idag är jag glad över:
* att dagarna går så mycket fortare nu än när V var alldeles färsk
* att jag ska gå på bio i veckan och se Bröllopsfotografen
* att maken var hemma i fredags
* att det är öppen förskola i morgon
* att vi är friska och glada allihopa. Ingen svininfluensa i sikte. Än.
2009-10-26
2009-10-14
Namnam!
V har börjat få smakportioner. Herregud, en sån glupsk liten man han är! Han slickar på haklappen om inte skeden kommer tillräckligt fort. Hittills har gröt och potatis slunkit ner. Det blir nog potatis i morrn också, sen kanske vi får testa blomkål och se om magen protesterar eller om det fungerar smärtfritt.
Maken jobbar över. Stackars honom! Inte stackars mig, inte än i alla fall. Om parveln inte vaknar innan kl 22 har det här varit den smidigaste nattningen hittills. Han var på strålande humör ända fram till badet, då var han glad men lite sömnig, sen log han under massagemomentet, tittade intresserat i sina böcker, gillade vaggvisorna och började inte protestera förrän det faktiskt var dags att sova på riktigt. Och det tog bara 20 minuter, sen sov han nöjt i sängen. Jag kunde till och med natta om honom medan han låg ner, efter ett litet uppvak då jag la ner honom första vändan.
På BVC-sköterskans inrådan försöker jag få honom att somna i sin egen säng en gång om dagen - morgontuppluren, då han ändå garanterat är trött. Det har gått över förväntan, jag sitter bredvid, klappar honom på huvudet, sjunger samma vaggvisa 300 gånger och lider medan han skriker, men det har gått lättare och lättare. Fast han har iofs varit tröttare och tröttare varje morgon denna vecka.
Ett annat tips vi fick på BVC var att väcka honom kl 22 varje kväll och ge honom extra bröst + ersättning istället för att vänta på att han ska väcka oss. Smart! Nu får han gröt + tutte + 1 dl ersättning kl 18, och så får han tutte + 1 dl ersättning kl 22, eventuellt lite tidigare om han vaknar innan 22 och allt är klart. De senaste två nätterna har han bara vaknat EN gång mellan kl 22 och 06! Det innebär att vi gått upp 06:30, men det går såååå bra när jag slipper vara vaken minst 3 timmar varje natt. Snälla, låt det fortsätta i den här riktningen!
I morgon kommer mina föräldrar och hälsar på. De stannar över helgen medan maken är i London och hälsar på en kompis. Det ska bli kul att träffa dem, och antagligen ännu roligare för dem att träffa V. Han är typ 10 cm längre nu än senast de såg honom.
Barnvagnen har fått åkpåse nu. Som en liten röd sovsäck som håller V varm. Det ser väldigt skönt ut. Själv får jag ha vantar. Ingen mössa än, inte förrän jag ger mig ut i minusgrader. Men mössa för V, såklart! Tjockare mössa än hans randiga Villervalla-variant. Ullared-mössa.
Kräftskivan var förresten mycket fryntlig! Det blev också mycket sent. Det var jag värd!
Idag är jag glad över:
* att mamma och pappa kommer i morgon
* att det är så härligt kallt och klart väder - fast det är svårt att promenera med selen, man vet inte vad V ska ha på sig för att inte frysa om benen samtidigt som han svettas om magen
* de senaste nätternas snudd på oändliga sömnperioder
* att jag inte MÅSTE se på Bonde Söker Fru om jag inte vill (men det vill jag, otäckt nog)
* att jag har hittat ett grymt recept på chocolate chip cookies
Maken jobbar över. Stackars honom! Inte stackars mig, inte än i alla fall. Om parveln inte vaknar innan kl 22 har det här varit den smidigaste nattningen hittills. Han var på strålande humör ända fram till badet, då var han glad men lite sömnig, sen log han under massagemomentet, tittade intresserat i sina böcker, gillade vaggvisorna och började inte protestera förrän det faktiskt var dags att sova på riktigt. Och det tog bara 20 minuter, sen sov han nöjt i sängen. Jag kunde till och med natta om honom medan han låg ner, efter ett litet uppvak då jag la ner honom första vändan.
På BVC-sköterskans inrådan försöker jag få honom att somna i sin egen säng en gång om dagen - morgontuppluren, då han ändå garanterat är trött. Det har gått över förväntan, jag sitter bredvid, klappar honom på huvudet, sjunger samma vaggvisa 300 gånger och lider medan han skriker, men det har gått lättare och lättare. Fast han har iofs varit tröttare och tröttare varje morgon denna vecka.
Ett annat tips vi fick på BVC var att väcka honom kl 22 varje kväll och ge honom extra bröst + ersättning istället för att vänta på att han ska väcka oss. Smart! Nu får han gröt + tutte + 1 dl ersättning kl 18, och så får han tutte + 1 dl ersättning kl 22, eventuellt lite tidigare om han vaknar innan 22 och allt är klart. De senaste två nätterna har han bara vaknat EN gång mellan kl 22 och 06! Det innebär att vi gått upp 06:30, men det går såååå bra när jag slipper vara vaken minst 3 timmar varje natt. Snälla, låt det fortsätta i den här riktningen!
I morgon kommer mina föräldrar och hälsar på. De stannar över helgen medan maken är i London och hälsar på en kompis. Det ska bli kul att träffa dem, och antagligen ännu roligare för dem att träffa V. Han är typ 10 cm längre nu än senast de såg honom.
Barnvagnen har fått åkpåse nu. Som en liten röd sovsäck som håller V varm. Det ser väldigt skönt ut. Själv får jag ha vantar. Ingen mössa än, inte förrän jag ger mig ut i minusgrader. Men mössa för V, såklart! Tjockare mössa än hans randiga Villervalla-variant. Ullared-mössa.
Kräftskivan var förresten mycket fryntlig! Det blev också mycket sent. Det var jag värd!
Idag är jag glad över:
* att mamma och pappa kommer i morgon
* att det är så härligt kallt och klart väder - fast det är svårt att promenera med selen, man vet inte vad V ska ha på sig för att inte frysa om benen samtidigt som han svettas om magen
* de senaste nätternas snudd på oändliga sömnperioder
* att jag inte MÅSTE se på Bonde Söker Fru om jag inte vill (men det vill jag, otäckt nog)
* att jag har hittat ett grymt recept på chocolate chip cookies
2009-10-08
4 månader!
Igår blev V 4 månader gammal, och det firade vi... inte alls. Han har fått en ny, ståtlig barnstol från IKEA, så nu kan han sitta med vid matbordet. Om man proppar hela stolen full med handdukar och därför avsedda dynor. Han är ju inte så tjock, och inte kan han sitta själv heller. Men måltiderna har blivit minst dubbelt så njutbara nu, när man bara behöver plocka upp hans leksaker från golvet då och då, istället för att lyssna på ilskna "uuuu"-anden från golvnivå under hela middagen. Stolen får räknas som 4-månaderspresent, även om han fick den innan den stora dagen.
I morrn ska vi till BVC, och då ska jag se till att vi får börja ge honom smakportioner - potatis och gröt och grejer. Det ska bli kul! Spännade också att se hur hans vikt ser ut. Han har varit mindre mat-hysterisk på dagarna, men jag har ändå matat honom typ varannan timme. Dock har han ju ätit oftare på nätterna nu än innan, så det har säkert gått jämnt upp. Jag föredrar att han är mathysterisk på dagarna än vaken på nätterna, så vi får väl hoppas på att det ordnar till sig.
Nätterna, ja. De har blivit lite bättre de senaste dagarna. Men inte mycket. I går natt somnade han om själv, utan att jag behövde gå upp. En gång. Längsta sammanhändande sömn för mamma de senaste veckorna: 3h.
Nu skall ju, om man utgår från beräknat förlossnngsdatum, Vs utvecklingssprång ha kommit. Han ska var en solstråle, sova perfekt och ha lärt sig nya, coola skills. Fast jag ser ingen som helst skillnad mot förra veckan, så jag antar att vi får vänta lite till.
I helgen blir det kräftskiva med brudarna, hurra! Maken får natta. Han övade på att natta själv igår, för då var jag på babysim-infoträff och sen hemma hos en kompis. Det gick tydligen mycket bra, efter att han tryckt i V 2,5 dl bröstmjölksersättning. Innan dess var V en sur unge. Kanske lite beroende på att maken sparkade honom i huvudet av misstag. Nej, inte alls hårt (mer en petning), men tillräckligt för att sätta det bräckliga kvälllshumöret ur balans.
Mina fötter protesterar nu vildsint mot långpromenader. Jag hoppas V nöjer sig med halvtimmes-sömnstunder, för jag fixar helt enkelt inte att gå tvåtimmarsrundor längre. Man hallux valgusar växer och frodas, trots bra skor. Undrar om jag blir tvungen att operera dem i framtiden? Ska nog googla lite på det. Jag vill ogärna klippa hål på skorna som långvårds-tanterna, för att tåleden helt enkelt inte får plats längre.
Idag är jag glad över:
* känslan jag har: sömnen är på väg att ordna upp sig. Fast det kanske inte alls är sant.
* det goda glassen vi har i frysen
* babysim nästa vecka
* BVC i morgon, och en utflykt!
* att mina föräldrar kommer nästa helg
I morrn ska vi till BVC, och då ska jag se till att vi får börja ge honom smakportioner - potatis och gröt och grejer. Det ska bli kul! Spännade också att se hur hans vikt ser ut. Han har varit mindre mat-hysterisk på dagarna, men jag har ändå matat honom typ varannan timme. Dock har han ju ätit oftare på nätterna nu än innan, så det har säkert gått jämnt upp. Jag föredrar att han är mathysterisk på dagarna än vaken på nätterna, så vi får väl hoppas på att det ordnar till sig.
Nätterna, ja. De har blivit lite bättre de senaste dagarna. Men inte mycket. I går natt somnade han om själv, utan att jag behövde gå upp. En gång. Längsta sammanhändande sömn för mamma de senaste veckorna: 3h.
Nu skall ju, om man utgår från beräknat förlossnngsdatum, Vs utvecklingssprång ha kommit. Han ska var en solstråle, sova perfekt och ha lärt sig nya, coola skills. Fast jag ser ingen som helst skillnad mot förra veckan, så jag antar att vi får vänta lite till.
I helgen blir det kräftskiva med brudarna, hurra! Maken får natta. Han övade på att natta själv igår, för då var jag på babysim-infoträff och sen hemma hos en kompis. Det gick tydligen mycket bra, efter att han tryckt i V 2,5 dl bröstmjölksersättning. Innan dess var V en sur unge. Kanske lite beroende på att maken sparkade honom i huvudet av misstag. Nej, inte alls hårt (mer en petning), men tillräckligt för att sätta det bräckliga kvälllshumöret ur balans.
Mina fötter protesterar nu vildsint mot långpromenader. Jag hoppas V nöjer sig med halvtimmes-sömnstunder, för jag fixar helt enkelt inte att gå tvåtimmarsrundor längre. Man hallux valgusar växer och frodas, trots bra skor. Undrar om jag blir tvungen att operera dem i framtiden? Ska nog googla lite på det. Jag vill ogärna klippa hål på skorna som långvårds-tanterna, för att tåleden helt enkelt inte får plats längre.
Idag är jag glad över:
* känslan jag har: sömnen är på väg att ordna upp sig. Fast det kanske inte alls är sant.
* det goda glassen vi har i frysen
* babysim nästa vecka
* BVC i morgon, och en utflykt!
* att mina föräldrar kommer nästa helg
2009-10-01
Steg framåt. Och tillbaka.
Dagens sömnrapport: Efter att V nu börjat kunna sova i vagnen har han bestämt sig för att inte sova där längre än en halvtimme. Den där jäkla halvtimmen! Max en halvtimme i sängen (på dagen), max en halvtimme i vagnen, max en halvtimme i famnen. Och i bilen, där vill han INTE sova längre, i alla fall inte om det inte finns någon som kan stoppa in nappen i munnen på honom tills han tröttnar på att kämpa emot. Jag körde maken till flyget i fredags och hemfärden blev traumatisk - 30 minuters skrik-bilfärd. Fick stanna och trösta två gånger, men så fort vi rullade iväg igen återupptogs gråten. Såååå övergiven var han, stackars V! Han ser mig ju inte eftersom han sitter bakåtvänd i baksätet. Och min röst tröstade inte alls. Han var hes när vi kom hem. Men han sov hyfsat bra båda nätterna maken var borta. Hurra! Dock sämre nu igen, när vi är hemma och nattar båda två. Kanske är det det som är fel? Att vi nattar båda två? Att vi är två som stör honom under natten? Vad vet jag?
Skrikigt blev det också i bilen till och från Ullared. Mest från. För då var V Inte Trött Alls. Kompisen fick sitta i en ruskigt obekväm ställning i passagerarsätet för att nå runt till bilbarnstolen och hålla nappen på plats i den stora suris-munnen som bölade och bölade. Kompisens bebis sov fridfullt i oväsendet. Själva Ullared var hyfsat stressigt, även om V var ganska lätt att tas med, tills han blev hungrig. Jag var helt färdig på kvällen och hade helst lagt mig kl 19. Men då hade V knappt somnat själv, ens. Det inhandlades i alla fall bebiskläder och en hoppgunga. Framtiden får utvisa om vi vågar använda den efter att ha läst skräckhistorier om hur fästet, alternativt dörrkarmen, lossnat och ramlat ner i huvudet på bebisen. Man kan ju borra fast en stor krok i taket annars. Om man klarar av det. Vi är ju inte händigast i världen, vill jag minnas. V är i alla fall lite för liten för hoppgungan än. Och dessutom har han slutat hoppa maniskt. Nu står han hellre i ens knä. Han är stark i benen, det lilla livet. Balans har han inte, men han orkar hålla sig stående om man bara stadgar honom så han inte tippar över åt nåt håll.
På krypfronten har det hänt litegrann. Han kryper absolut inte än, men han försöker resa sig upp på raka armar, och åker istället baklänges. Frustrerande! Han har greppat snurrandet och gör det nu medvetet, för att titta på olika saker i rummet. Att vända sig från mage till rygg eller tvärt om är dock heeeelt ointressant. I dagarna har han börjat med ett nytt ljud. Han räcker ut tungan och pruttar så att dreglet stänker omkring, och så ler han så stort han bara kan. Hade han kunnat skratta med ljud så hade han definitivt gjort det. Det är kul att göra pruttljud, uppenbarligen!
De senaste dagarna har nattsömnen varit om möjligt ännu sämre. V har somnat tidigt, runt kl 19, men då också vaknat första gången tidigt (22, ca) och sen sover han i pass som är 1-2 timmar långa. Ännu kortare framåt morgonkvisten. Och då gör ju jag också det. Han är också helst vaken minst 1 timme vid 3-tiden. Gärna 2 timmar om han kan. Och för att se till att vi båda vaknar ordentligt passar han på att bajsa just som man trodde att han skulle somna. Det kan driva en människa till vansinne, men jag har faktiskt, ofattbart nog, behållit lugnet. Jag vet inte hur det går till. Kanske är det tanken på min väninna, som knappt får sova på nätterna alls eftersom hon har en nattvaken bebis, som ger mig perspektiv på tillvaron? Hon kan ju å andra sidan sova på dagarna. Men hennes bebis är färsk och gör inget annat än äter, sover, bajsar och skriker. V är ett litet paket av ren och skär glädje, utom då han är hungrig eller trött. Han är faktiskt på strålande humör nästan hela tiden nuförtiden. Underbart! Idel leenden och gurglanden, och kämpande på golvet. Ofta frustrerat kämpande, men inte ilsket. Gullebarn! Det är just vad han är! Att man måste bära omkring på honom en del fortfarande, eftersom han tröttnar på babygymmet/magliggande/babysitter efter max 20 minuter, det gör inte så mycket. Faktiskt.
Jag har noterat att det är höst. I villaområdena luktar det jord och äpplen. Det är blåsigt och lite krispigt kyligt ute. Fint. Men svårt att veta vad man ska klä på V. Hur varmt är det i vagnen egentligen? Är det soligt? Blåser det? Kommer det att börja regna? Hur länge ska vi vara ute? Han fick en jacka på Ullared. Den är lite som en parkas på honom än så länge. Men den blir nog bra om ett par månader. Han får ha den nu, även om den är lite stor.
Idag är jag glad över:
* att det snart är helg, jag ser fram emot att få sovmorgon och ska som bonus raka mina ludna ben
* att surströmming visade sig vara lite mindre äckligt i år än senast jag åt det
* att man kan gå med V i vagn, även om han inte sover så bra där som jag hade hoppats
* att nya säsongen av Grey's Anatomy har börjat
* att vädret är helt OK än så länge
Skrikigt blev det också i bilen till och från Ullared. Mest från. För då var V Inte Trött Alls. Kompisen fick sitta i en ruskigt obekväm ställning i passagerarsätet för att nå runt till bilbarnstolen och hålla nappen på plats i den stora suris-munnen som bölade och bölade. Kompisens bebis sov fridfullt i oväsendet. Själva Ullared var hyfsat stressigt, även om V var ganska lätt att tas med, tills han blev hungrig. Jag var helt färdig på kvällen och hade helst lagt mig kl 19. Men då hade V knappt somnat själv, ens. Det inhandlades i alla fall bebiskläder och en hoppgunga. Framtiden får utvisa om vi vågar använda den efter att ha läst skräckhistorier om hur fästet, alternativt dörrkarmen, lossnat och ramlat ner i huvudet på bebisen. Man kan ju borra fast en stor krok i taket annars. Om man klarar av det. Vi är ju inte händigast i världen, vill jag minnas. V är i alla fall lite för liten för hoppgungan än. Och dessutom har han slutat hoppa maniskt. Nu står han hellre i ens knä. Han är stark i benen, det lilla livet. Balans har han inte, men han orkar hålla sig stående om man bara stadgar honom så han inte tippar över åt nåt håll.
På krypfronten har det hänt litegrann. Han kryper absolut inte än, men han försöker resa sig upp på raka armar, och åker istället baklänges. Frustrerande! Han har greppat snurrandet och gör det nu medvetet, för att titta på olika saker i rummet. Att vända sig från mage till rygg eller tvärt om är dock heeeelt ointressant. I dagarna har han börjat med ett nytt ljud. Han räcker ut tungan och pruttar så att dreglet stänker omkring, och så ler han så stort han bara kan. Hade han kunnat skratta med ljud så hade han definitivt gjort det. Det är kul att göra pruttljud, uppenbarligen!
De senaste dagarna har nattsömnen varit om möjligt ännu sämre. V har somnat tidigt, runt kl 19, men då också vaknat första gången tidigt (22, ca) och sen sover han i pass som är 1-2 timmar långa. Ännu kortare framåt morgonkvisten. Och då gör ju jag också det. Han är också helst vaken minst 1 timme vid 3-tiden. Gärna 2 timmar om han kan. Och för att se till att vi båda vaknar ordentligt passar han på att bajsa just som man trodde att han skulle somna. Det kan driva en människa till vansinne, men jag har faktiskt, ofattbart nog, behållit lugnet. Jag vet inte hur det går till. Kanske är det tanken på min väninna, som knappt får sova på nätterna alls eftersom hon har en nattvaken bebis, som ger mig perspektiv på tillvaron? Hon kan ju å andra sidan sova på dagarna. Men hennes bebis är färsk och gör inget annat än äter, sover, bajsar och skriker. V är ett litet paket av ren och skär glädje, utom då han är hungrig eller trött. Han är faktiskt på strålande humör nästan hela tiden nuförtiden. Underbart! Idel leenden och gurglanden, och kämpande på golvet. Ofta frustrerat kämpande, men inte ilsket. Gullebarn! Det är just vad han är! Att man måste bära omkring på honom en del fortfarande, eftersom han tröttnar på babygymmet/magliggande/babysitter efter max 20 minuter, det gör inte så mycket. Faktiskt.
Jag har noterat att det är höst. I villaområdena luktar det jord och äpplen. Det är blåsigt och lite krispigt kyligt ute. Fint. Men svårt att veta vad man ska klä på V. Hur varmt är det i vagnen egentligen? Är det soligt? Blåser det? Kommer det att börja regna? Hur länge ska vi vara ute? Han fick en jacka på Ullared. Den är lite som en parkas på honom än så länge. Men den blir nog bra om ett par månader. Han får ha den nu, även om den är lite stor.
Idag är jag glad över:
* att det snart är helg, jag ser fram emot att få sovmorgon och ska som bonus raka mina ludna ben
* att surströmming visade sig vara lite mindre äckligt i år än senast jag åt det
* att man kan gå med V i vagn, även om han inte sover så bra där som jag hade hoppats
* att nya säsongen av Grey's Anatomy har börjat
* att vädret är helt OK än så länge
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)