4 månader!

Igår blev V 4 månader gammal, och det firade vi... inte alls. Han har fått en ny, ståtlig barnstol från IKEA, så nu kan han sitta med vid matbordet. Om man proppar hela stolen full med handdukar och därför avsedda dynor. Han är ju inte så tjock, och inte kan han sitta själv heller. Men måltiderna har blivit minst dubbelt så njutbara nu, när man bara behöver plocka upp hans leksaker från golvet då och då, istället för att lyssna på ilskna "uuuu"-anden från golvnivå under hela middagen. Stolen får räknas som 4-månaderspresent, även om han fick den innan den stora dagen.

I morrn ska vi till BVC, och då ska jag se till att vi får börja ge honom smakportioner - potatis och gröt och grejer. Det ska bli kul! Spännade också att se hur hans vikt ser ut. Han har varit mindre mat-hysterisk på dagarna, men jag har ändå matat honom typ varannan timme. Dock har han ju ätit oftare på nätterna nu än innan, så det har säkert gått jämnt upp. Jag föredrar att han är mathysterisk på dagarna än vaken på nätterna, så vi får väl hoppas på att det ordnar till sig.

Nätterna, ja. De har blivit lite bättre de senaste dagarna. Men inte mycket. I går natt somnade han om själv, utan att jag behövde gå upp. En gång. Längsta sammanhändande sömn för mamma de senaste veckorna: 3h.

Nu skall ju, om man utgår från beräknat förlossnngsdatum, Vs utvecklingssprång ha kommit. Han ska var en solstråle, sova perfekt och ha lärt sig nya, coola skills. Fast jag ser ingen som helst skillnad mot förra veckan, så jag antar att vi får vänta lite till.

I helgen blir det kräftskiva med brudarna, hurra! Maken får natta. Han övade på att natta själv igår, för då var jag på babysim-infoträff och sen hemma hos en kompis. Det gick tydligen mycket bra, efter att han tryckt i V 2,5 dl bröstmjölksersättning. Innan dess var V en sur unge. Kanske lite beroende på att maken sparkade honom i huvudet av misstag. Nej, inte alls hårt (mer en petning), men tillräckligt för att sätta det bräckliga kvälllshumöret ur balans.

Mina fötter protesterar nu vildsint mot långpromenader. Jag hoppas V nöjer sig med halvtimmes-sömnstunder, för jag fixar helt enkelt inte att gå tvåtimmarsrundor längre. Man hallux valgusar växer och frodas, trots bra skor. Undrar om jag blir tvungen att operera dem i framtiden? Ska nog googla lite på det. Jag vill ogärna klippa hål på skorna som långvårds-tanterna, för att tåleden helt enkelt inte får plats längre.

Idag är jag glad över:
* känslan jag har: sömnen är på väg att ordna upp sig. Fast det kanske inte alls är sant.
* det goda glassen vi har i frysen
* babysim nästa vecka
* BVC i morgon, och en utflykt!
* att mina föräldrar kommer nästa helg