Men vart tog nattamaten vägen?

V har strulat lite på nätterna den senaste veckan. Eller sen i måndags natt, noga räknat. Vaknat ofta och inte alltid velat somna om och sådär. Maken var gentil nog att erbjuda mig en ostörd natt med öronproppar i källaren natten till idag, medan han stod för vyssjande och nattmatning med ersättning. Så jag gav V hans bröstmjölk kl 22:20 och begav mig sen nedför trappen mot den härliga djupsömnen. Och som jag sov! Fram till kl 06, då tuttarna spände och jag gick upp för att invänta nästa uppvak från Vs sida. Jag noterade att han draperat sin snuttetrasa över HELA ansiktet, så jag plockade bort den, vilket innebar att han vaknade 20 minuter senare. Jag gav honom mat, han somnade inte om, jag väckte maken som fick ta över och så tog jag och öronpropparna tillflykt till bäddsoffan igen. När vi väl gick upp, 08:15, sa maken att det hade gått såååå bra, V hade bara vaknat kl 02 och 02:45, han fick äta den andra gången. Sen somnade han om i dubbelsängen när jag matat honom vid 06:30. Och sov till 08:15.

Typiskt, va? Att så fort jag inte har bebisansvaret så vaknar ungen exemplariskt sällan.

Historien är dock inte slut där. När maken senare på dagen diskar ur nappflaskan kommer han på vad som faktiskt hände. Han gick mycket riktigt upp och blandade ersättning kl 02:45. Den stod dock orörd i flaskan vid disk-tillfället, för medan han var i köket och blandade flarra somnade V om och då var det ju ingen idé att mata honom.

Fattar ni? V fick alltså INGEN mat mellan kl 22 och 06:20. Jag undrar om det kommer att gå lika bra i natt, när maken är ute på galej. Nej, det tror jag inte. Jag tror inte att V accepterar att jag nekar honom käk om jag inte bara ignorerar hans gråt tills han somnar om. Och det kan jag faktiskt inte göra. Det går inte.

Igår var vi hos tvåbarnsmamma-kompisen och tittade på förskoleavslutning. V var på hur gott humör som helst, både under själva avslutningen och sen hemma hos kompisen medan vi åt lunch och drack kaffe. Sen somnade han som en stock i bilen på väg till babysimmet, var glad under själva simmandet och somnade sen utan protest i bilen på vägen hem också. Jag fick som vanligt köra en extra runda för att han skulle få sova klart, och passade som vanligt på att lyssna på Spanarna samtidigt. Helt perfekt!

Än kryper han inte. Men han står stadigt på alla fyra. Han har nästan slutat hasa sig fram på magen, utan går istället upp på alla fyra och kastar sig framåt til magläge, för att ställa sig på alla fyra igen. Och igen. Och igen. Som en mätarlarv. Men det här med att flytta bara EN arm och ETT ben, det är inget han har greppat än.

Idag är jag glad över:
* att jag fick 7 timmars obruten sömn i natt
* min nya frisyr som blev till i förmiddags. Ny färg och allt. Hurra!
* att vi nog kan börja avvänja V från nattmatningen i princip omgående om vi vill. Man "ska" ju inte det innan 6 månader. Men han är 6 månader i övermorgon.
* att V fick fisk till lunch och varken kräktes, fick utslag eller andningssvårigheter. Så han är nog inte allergisk i alla fall. Fast jag kan såklart inte släppa det riktigt än. Hypokondrisk? Jag?
* gårdagen, som var en jättebra dag
* att ingen av oss än så länge har drabbats av någon typ av elak influensa. V får vaccinomgång nr 1 på tisdag om han är frisk då och det finns vaccin kvar.