Jodå. I morse igen. Fast "katastrof" kanske var att ta i. Jag vet faktiskt inte riktigt vad som hände. Vi gjorde ett nytt halvhjärtat försök med att starta en vällingtillvänjning och blandade fullkornsvälling i den deciliter ersättning vår son får vid 22-tiden. Sen sov lillfisen oväntat bra under natten, visserligen vaknade han vid 23:30, men övertygades snabbt om att somna om och sen vaknade vi inte igen förrän makens mobil-alarm ringde kl 05:30. Då var det inte alls dags att gå upp (tyckte jag) men V var utomordentligt sugen på att omfamna världen. "Bababa!" sa han, och verkade inte ens hungrig. Trots att han inte ätit sen kvällen innan. Jag har dock erfarenheter som visar att om man bara tar det lugnt och ammar så finns det goda chanser till en extra sovtimme vid den tiden på morgonen, så jag ammade. Och gossen åt. Inte uppseendeväckande mycket dock. Och när han var klar med det andra bröstet var han fortfarande lika vaken, sa "T-t-t" och kräktes sen ner sig själv och delar av dubbelsängen medelst en diskret rap (återigen i ryggläge för maximal spridning). Inget illamående här inte! Han var hur glad som helst efter det lilla missödet - han fick ju gå upp och allt. Äta mer skulle han inte heller. Så det blev en tidig morgon. Och nu skiter jag i det här med välling. Han verkar helt enkelt bli kräksbenägen av det. Och då förstår jag ju att han inte vill äta det.
Jag har börjat få ont i ryggen igen. Allt vyssjande på dagtid tär. Fast jag vyssjar sittande nu (tänk om jag fortfarande hade behövt dansa plytet till sömns! Fy!) Vilken dag som helst ska jag ta tag i dagsömnen. Eller så väntar vi tills makens föräldraledighet börjar. Ja. Så får det nog bli.
V är absolut allra mest intresserad av att ställa sig upp mot saker. Han vill gärna klättra på mig. Det är faktiskt det han allra, allra helst vill. Han vill också gärna bita mig i axeln, medan han kramar mig hysteriskt. Kramandet är gulligt. Inte bitandet. Tand nummer fyra är på gång, och det kliar nog. Idag har han också för första gången stått på alla fyra och hållit den ena handen i luften (hållandes en godtycklig grej) för att sedan dunsa ner handen lite framför det stället han lyfte den från. Så kanske blir det en liten krypare av honom trots allt? Vi har övat på var "lampan" finns (det kommer alltid ett fantstiskt soligt leende då lampan tänds, som sedan besviket bleknar då lampan släcks igen.. och så kan man hålla på i flera minuter). "Spegeln" är också en sak att ha utkik efter. För i spegeln finns det en bebis som flinar. Och en extra mamma. De vanligaste ljuden just nu är "mmmmammmää" (vilket jag glatt uppmuntrar), "de-dääää" som vi väljer att tolka som "det där" fast det såklart inte betyder något alls, utan bara är ett uttryck för allmän fascination och glädje, samt "tittittitt" som jag såklart vill tro betyder "titta", men som mest verkar uppkomma när V är glad och nyvaken och inte alls har nåt speciellt att titta på. Vad inbillar vi oss, liksom? Ungen är inte ens 8 månader. Han pratar inte.
Maken testade en ny läggningsstrategi ikväll. Han la V och gick ut ur rummet. V skrek ilsket, så maken gick in igen, tröstade och gick ut. Och döm om min förvåning när det fortsatte att vara tyst! Efter fem minuter kollade vi. Och då sov den lille rackaren alldeles fridfullt! Lyckligtvis är jag tillräckligt luttrad för att inte tro att det är såhär det kommer att fungera framöver. Nej, det var nog den extra tidiga morgonen som spelade förstafiolen. Men lite imponerande var det allt!
Idag är jag glad över
* att svärfar kom hem oskadd trots snöoväder och "dödsramper" på vägarna
* att det är babysim i morgon om V är frisk (idag hade han lite feber, helt utan vettig orsak)
* att maken i detta nu är och hämtar en begagnad Billy så att bokhyllan i blivande barnrummet kan stå kvar och innehålla barnböcker medan det nuvarande innehållet skeppas ner i källaren till nya (gamla) hyllan. Fast om jag ska vara ärlig så tror jag att maken i detta nu har kört vilse i ett helt annat bostadsområde än det han skulle till - hans lokalsinne är helt i en klass för sig
* att det finns kakor med småätningspotential i skafferiet
* att vi snart har budget för burkbarnmat igen. V är synnerligen skeptisk till min kokkonst och äter max en deciliter hemlagad mat till lunch
2010-01-28
2010-01-26
Fattiglapp
Jahapp. Svärfar har erbjudit sig att barnvakta heeeeeela dagen, och jag har 16 kr på kontot. Vad gör man då? Jag har iofs en aktivitet som är bestämd sen länge och som är alldeles gratis. Men sen? Planlöst omkringkörande med bil? Nej, jag ska nog ta mig till nån affär och fönstershoppa barnkläder. Inte i centrum, dock. Vi har nämligen inte råd att parkera bilen, för bensinkortet har maxat ut i parkeringsavgifter. Hrm. Återstår att använda den samlade förmögenheten i småpengar, men den är tyvärr inte hur stor som helst (hade den varit det så hade jag på ett mycket pensionärsmässigt sätt kunnat tömma alla mynt i knät på en kassörska och låtit henne se om det räckte till alla saker jag plockat på mig på billighets-klädaffären - det hade allt varit nåt, det!)
Nåja, man ska inte klaga. Vi har ju fått oss en hotellweekend. Det var inte alls tokigt. Bara en detalj var lite misslyckad, och det var mjölkproduktionen. Mina tuttar är inte vänner med bröstpumpen, så efter 20 minuters pumpande strömmar mjölken fortfarande precis lika obehindrat som innan, men man har fått kramp i handen. Det innebar naturligtvis att jag fick gå upp två gånger under natten för att tömma ut det värsta. Men allt kan ju inte vara perfekt heller.
Lillkillen blir långsamt bättre i magen, och kan nu dessutom tulta omkring med sin lära-gå-vagn. Fast man är bakom honom som en skugga, nära, nära. För han kan utan förvarning bestämma sig för att ramla baklänges, snubbla på sina egna fötter och slå tänderna i handtaget eller något annat som hotar att medföra kroppsskada och skräck för själva vagnen. Just nu är han ute och åker barnvagn med farfar. Jag hoppas att han somnar, för han har inte varit helt lätt att söva inomhus det senaste dygnet. Igår illvrålade han medan maken la honom för kvällen. Jag har inte hört honom så ilsken på länge. Det hjälper ju inte heller att han lägger sig på mage och sen ställer sig på alla fyra. För hur enkelt är det att söva nån som står upp? Då får man lägga honom på rygg igen, och det innebär att han tror att man ska ta upp honom och så blir han ännu argare och mycket besviken då han placeras i sängen igen. Men jag förstår att det kommer att bli mer och mer komplicerat i två steg: När han ställer sig upp i sängen och om ett par år, när han inte har spjälsäng och alltså kan stiga upp själv om han inte vill sova. Nåja. Den dagen, det problemet.
På fredag börjar babysimmet igen. Det ska bli kul, åtminstone för mig. Förhoppningsvis för V också. För om det inte blir kul för honom så blir det nog inte så kul för mig heller, om jag tänker efter.
Snart är det dags för 8-månadersmat! Större bitar och fullkornsgröt. Spännande! Jag hade så gärna sett att V accepterade välling, eftersom det hade varit enklare att ge honom på kvällen nu när man tydligen ska erbjuda honom två lagade mål mat om dagen - det tar timmar att sitta och mata honom och städa efter maten 4 gånger om dagen, och nu ska det alltså ökas på till 5. Men välling är fortfarande blä, och jag tänker inte tvinga honom. Om han inte vänjer sig vi det så behöver man ju inte vänja honom av vid det. Eller hur?
Nåväl. Dags att laga lunch så jag hinner äta innan jag ska iväg. Svärfar åt inte ens frukost innan han gick ut på promenad, så jag hoppas att han gillar chorizo-pasta med majs. Eller att han har ätit en korv på Maxi. Annars får han laga havregrynsgröt till lunch åt sig själv. V får premiärsmaka hemgjord tomat- och linsröra med couscous. Det kan gå lite hur som helst. Antagligen inte så bra, eftersom jag råkade krydda det hela lite för entusiastiskt och fick spä ut det med vatten och creme fraiche för att det skulle bli lite mindre elakt.
Idag är jag glad över:
* barnvakten, även om jag inte riktigt vet hur jag ska utnyttja honom bäst
* den nya lekmattan som ligger i Vs rum (en färgglad världskarta som är 2*1,40m)
* att jag och maken ska på konsert ikväll
* att maken dragit ljudkabel från datorn till förstärkaren (mycket kompetent under golvlister och allt) så att man kan höra spotify och inte bara CD-skivor och P1 ur de stora högtalarna
* återigen, den nya dammsugaren. Det är grymt grusigt ute!
Nåja, man ska inte klaga. Vi har ju fått oss en hotellweekend. Det var inte alls tokigt. Bara en detalj var lite misslyckad, och det var mjölkproduktionen. Mina tuttar är inte vänner med bröstpumpen, så efter 20 minuters pumpande strömmar mjölken fortfarande precis lika obehindrat som innan, men man har fått kramp i handen. Det innebar naturligtvis att jag fick gå upp två gånger under natten för att tömma ut det värsta. Men allt kan ju inte vara perfekt heller.
Lillkillen blir långsamt bättre i magen, och kan nu dessutom tulta omkring med sin lära-gå-vagn. Fast man är bakom honom som en skugga, nära, nära. För han kan utan förvarning bestämma sig för att ramla baklänges, snubbla på sina egna fötter och slå tänderna i handtaget eller något annat som hotar att medföra kroppsskada och skräck för själva vagnen. Just nu är han ute och åker barnvagn med farfar. Jag hoppas att han somnar, för han har inte varit helt lätt att söva inomhus det senaste dygnet. Igår illvrålade han medan maken la honom för kvällen. Jag har inte hört honom så ilsken på länge. Det hjälper ju inte heller att han lägger sig på mage och sen ställer sig på alla fyra. För hur enkelt är det att söva nån som står upp? Då får man lägga honom på rygg igen, och det innebär att han tror att man ska ta upp honom och så blir han ännu argare och mycket besviken då han placeras i sängen igen. Men jag förstår att det kommer att bli mer och mer komplicerat i två steg: När han ställer sig upp i sängen och om ett par år, när han inte har spjälsäng och alltså kan stiga upp själv om han inte vill sova. Nåja. Den dagen, det problemet.
På fredag börjar babysimmet igen. Det ska bli kul, åtminstone för mig. Förhoppningsvis för V också. För om det inte blir kul för honom så blir det nog inte så kul för mig heller, om jag tänker efter.
Snart är det dags för 8-månadersmat! Större bitar och fullkornsgröt. Spännande! Jag hade så gärna sett att V accepterade välling, eftersom det hade varit enklare att ge honom på kvällen nu när man tydligen ska erbjuda honom två lagade mål mat om dagen - det tar timmar att sitta och mata honom och städa efter maten 4 gånger om dagen, och nu ska det alltså ökas på till 5. Men välling är fortfarande blä, och jag tänker inte tvinga honom. Om han inte vänjer sig vi det så behöver man ju inte vänja honom av vid det. Eller hur?
Nåväl. Dags att laga lunch så jag hinner äta innan jag ska iväg. Svärfar åt inte ens frukost innan han gick ut på promenad, så jag hoppas att han gillar chorizo-pasta med majs. Eller att han har ätit en korv på Maxi. Annars får han laga havregrynsgröt till lunch åt sig själv. V får premiärsmaka hemgjord tomat- och linsröra med couscous. Det kan gå lite hur som helst. Antagligen inte så bra, eftersom jag råkade krydda det hela lite för entusiastiskt och fick spä ut det med vatten och creme fraiche för att det skulle bli lite mindre elakt.
Idag är jag glad över:
* barnvakten, även om jag inte riktigt vet hur jag ska utnyttja honom bäst
* den nya lekmattan som ligger i Vs rum (en färgglad världskarta som är 2*1,40m)
* att jag och maken ska på konsert ikväll
* att maken dragit ljudkabel från datorn till förstärkaren (mycket kompetent under golvlister och allt) så att man kan höra spotify och inte bara CD-skivor och P1 ur de stora högtalarna
* återigen, den nya dammsugaren. Det är grymt grusigt ute!
2010-01-21
Irritationsmoment i vardagen
1. Att vår vanliga dator i stället för att hibernate:a total-låste sig och vägrar att fungera ens vid omstart - och jag hade skrivit ett inlägg sånär som på dagens "vara glad över" och det är såklart helt borta nu.
2. Att på den här uråldriga laptopen har maken ställt in "musen" (dvs knapparna nedanför tangentbordet) för vänsterhänt användning. Maken är inte vänsterhänt. Och jag orkar inte lura ut hur man ändrar tillbaka.
Nåväl. Det jag egentligen ville ha sagt var att jag för första gången på ett och ett halvt år har fått sova en hel natt (23-07:30) utan att vakna en enda gång av barnskrik, kissnödighet eller allmän ninja-mamma-känsla av att läget måste kollas. Jag sov fridfullt med mina öronproppar i bäddsoffan. Maken valde att vara hemma hela förmiddagen, och V var feberfri och mådde prima. Dagen har alltså varit finemang. Maken är nu ute med vänner och jag har ätit en stor del av julklapps-nougaten (nån gång ska den ju ta slut).
V har verkligen börjat fatta det här med att saker och ting finns inuti, under, bakom osv. Han tittar under soffan, lyfter på mattan, kikar in i skåp med dörren på glänt, tittar runt hörn och hasar efter mig när jag går mellan olika rum. När maken kommer hem kravlar V ut i hallen för att kolla vem som kom in genom dörren. Sen tjuter han lyckligt när han får syn på pappa. Hur gulligt som helst!
Apropå natten så valde V att inte äta något. Maken gjorde en flaska vid 01:30, men då somnade V om utan mat, och när han vaknade kl 05 fick han komma upp i stora sängen och sov sen där till 07:30. Märkligt att vi vaknade samtidigt, kan man tycka. Jag hörde ju honom inte. Men det var kanske ninja-mammigheten. Hur som helst ska jag se om jag kan övertyga honom om att inte äta i natt också. Jag hoppas att det innebär att han snart kommer att sluta vakna mitt i nätterna. Och då kan flytta till sitt halvinredda nya rum. Som får vara helinrett då, såklart.
V slår i huvudet. Hela tiden. Han ramlar och ramlar. Från stående, från sittande... inte för att han sätter sig själv än, men när VI sätter honom så ramlar han. Inte ofta, utan så sällan så att man tror at man ska våga låta honom sitta själv. Men nej. Lyckligtvis inga skador än, utom lite skrubb i pannan som försvann till nästa dag. Innan det inträffar någon allvarligare olycka i vår läskiga spiraltrappa måste vi också försöka hitta en bättre trappgrind än det provisorium vi har nu. Ett väl fungerande provisorium, men tyvärr lite för jobbig att öppna och stänga, så den står ibland öppen. Och då fungerar den ju inte alls. Problemet är att det inte finns nåt att fästa en grind i, egentligen. Ett tjockt metallrör. Några smalare metallrör. Iofs trä på andra sidan, men man behöver ju borra fast fästen (svårt i metall) eller två platta ytor (för att sätta grinden i spänn) för de grindar jag har sett.
Idag har jag tvättat IKEA-fårskinnen som vi har som sovrumsmattor. Det luktar vått får i hela badrummet där de hänger på tork. Det känns som om det kommer att ta ett bra tag innan de torkar också. Det verkar vara väldigt jobbigt att vara får ifall det börjar regna. Men väger plötsligt 20 kg mer och så torkar man inte på flera dagar. Eller är ullen så fet när den sitter på ett livs levande får att vattnet liksom rinner av? Ja, vem vet?
I morgon är det Let's Dance på TV. Maken är förmodligen borta större delen av kvällen, så jag planerar att titta på det live för en gångs skull, och inte på nätet i efterhand.
Idag är jag glad över:
* att lillen är färdigvaccinerad mot svinisen och nu mår bra
* min goda nattsömn
* att vi trots allt har den här gamla laptopen kvar (den användes som musikspelare innan stora datorn flyttade ut i vardagsrummet, men nu har den ingen mening alls - utom vid nödsituationer som den här)
* att V har blivit mer rörlig, men inte jobbigt rörlig än
* att jag investerade i en uppladdningsbar dammsugare (en sån som är en bordsdammsugare med skaft, liksom) på GeKås. Jag dammsuger 10ggr oftare nu än tidigare. Faktiskt varje dag. Och det behövs.
2. Att på den här uråldriga laptopen har maken ställt in "musen" (dvs knapparna nedanför tangentbordet) för vänsterhänt användning. Maken är inte vänsterhänt. Och jag orkar inte lura ut hur man ändrar tillbaka.
Nåväl. Det jag egentligen ville ha sagt var att jag för första gången på ett och ett halvt år har fått sova en hel natt (23-07:30) utan att vakna en enda gång av barnskrik, kissnödighet eller allmän ninja-mamma-känsla av att läget måste kollas. Jag sov fridfullt med mina öronproppar i bäddsoffan. Maken valde att vara hemma hela förmiddagen, och V var feberfri och mådde prima. Dagen har alltså varit finemang. Maken är nu ute med vänner och jag har ätit en stor del av julklapps-nougaten (nån gång ska den ju ta slut).
V har verkligen börjat fatta det här med att saker och ting finns inuti, under, bakom osv. Han tittar under soffan, lyfter på mattan, kikar in i skåp med dörren på glänt, tittar runt hörn och hasar efter mig när jag går mellan olika rum. När maken kommer hem kravlar V ut i hallen för att kolla vem som kom in genom dörren. Sen tjuter han lyckligt när han får syn på pappa. Hur gulligt som helst!
Apropå natten så valde V att inte äta något. Maken gjorde en flaska vid 01:30, men då somnade V om utan mat, och när han vaknade kl 05 fick han komma upp i stora sängen och sov sen där till 07:30. Märkligt att vi vaknade samtidigt, kan man tycka. Jag hörde ju honom inte. Men det var kanske ninja-mammigheten. Hur som helst ska jag se om jag kan övertyga honom om att inte äta i natt också. Jag hoppas att det innebär att han snart kommer att sluta vakna mitt i nätterna. Och då kan flytta till sitt halvinredda nya rum. Som får vara helinrett då, såklart.
V slår i huvudet. Hela tiden. Han ramlar och ramlar. Från stående, från sittande... inte för att han sätter sig själv än, men när VI sätter honom så ramlar han. Inte ofta, utan så sällan så att man tror at man ska våga låta honom sitta själv. Men nej. Lyckligtvis inga skador än, utom lite skrubb i pannan som försvann till nästa dag. Innan det inträffar någon allvarligare olycka i vår läskiga spiraltrappa måste vi också försöka hitta en bättre trappgrind än det provisorium vi har nu. Ett väl fungerande provisorium, men tyvärr lite för jobbig att öppna och stänga, så den står ibland öppen. Och då fungerar den ju inte alls. Problemet är att det inte finns nåt att fästa en grind i, egentligen. Ett tjockt metallrör. Några smalare metallrör. Iofs trä på andra sidan, men man behöver ju borra fast fästen (svårt i metall) eller två platta ytor (för att sätta grinden i spänn) för de grindar jag har sett.
Idag har jag tvättat IKEA-fårskinnen som vi har som sovrumsmattor. Det luktar vått får i hela badrummet där de hänger på tork. Det känns som om det kommer att ta ett bra tag innan de torkar också. Det verkar vara väldigt jobbigt att vara får ifall det börjar regna. Men väger plötsligt 20 kg mer och så torkar man inte på flera dagar. Eller är ullen så fet när den sitter på ett livs levande får att vattnet liksom rinner av? Ja, vem vet?
I morgon är det Let's Dance på TV. Maken är förmodligen borta större delen av kvällen, så jag planerar att titta på det live för en gångs skull, och inte på nätet i efterhand.
Idag är jag glad över:
* att lillen är färdigvaccinerad mot svinisen och nu mår bra
* min goda nattsömn
* att vi trots allt har den här gamla laptopen kvar (den användes som musikspelare innan stora datorn flyttade ut i vardagsrummet, men nu har den ingen mening alls - utom vid nödsituationer som den här)
* att V har blivit mer rörlig, men inte jobbigt rörlig än
* att jag investerade i en uppladdningsbar dammsugare (en sån som är en bordsdammsugare med skaft, liksom) på GeKås. Jag dammsuger 10ggr oftare nu än tidigare. Faktiskt varje dag. Och det behövs.
2010-01-20
Blärgh
V fick sin andra dos vaccin mot svininfluensan igår. Först var vi på Öppna Förskolan och träffade ett par andra barn, och sen bar det av till vårdcentralen. Eftersom mag-förkylningen inte är riktigt över än fick jag fråga om det var OK att vaccinera, men det var inga problem. Sticket i benet uppskattades inte, men efter nån minut var allt bra igen. Jag har hört att i princip alla barn får feber och blir gnälliga efter dos 2, och mycket riktigt var han ganska grinig på kvällen, men somnade utan större protester efter en närande sked Panodil. Han sov lite oroligt på natten, men var väldigt lätt att söva om - vid kvart i fyra trodde jag att han ville äta, men han somnade i min famn innan jag tagit fram bröstet. Trött och febrig liten stackare! Halv fem var det i alla fall matdags. Han kanske kunde ha somnat om igen, men jag tyckte att lite vätska var på sin plats när han nu var så varm. Med ätandet kom den sedvanliga dosen bajs, så det blev blöjbyte och sen vägrade killen att äta från det andra bröstet. Inte ville han somna heller, och precis när jag bestämt mig för att lägga honom i vår säng gurglade det till och så var det kräks i hela spälsängen. Inte vände han sig på sida heller, utan låg på rygg och fontänkräktes ner hela sin pyjamas till knäna.
Detta är naturligtvis ett mardrömsscenario för en hypokondriker som jag. Speciellt eftersom ledaren på ÖF sa att det gick vinterkräksjuka på förskolorna i området. Neeeeeej! Upp och byta pyjamas, och då var V plötsligt glad, men ack så blek. Han fick sova i vår säng, som vi listigt skyddade med en handduk. Listigt, eftersom han kräktes ut det sista innan han somnade. Själv kunde jag ju inte sova, såklart. Fast jag drog mig till minnes att kräkningar nog var en biverkning till vaccinet. Vid 7 vaknade V igen, och verkade ganska pigg. Jag la honom vid bröstet, men då började han hulka igen, så det blev inget ätande. Dock inte heller någrot kräks, antagligen eftersom det inte fanns mer än nån matsked vatten i magen. Fram till kl 8 gav vi honom vatten i omgångar mellan kväljningarna, sen somnade han om och vaknade lyckligtvis mycket piggare. Han har till och med ammat lite, så illamåendet är nog borta. Men febern och sjukdomskänslan är det bevisligen inte. Oj, en sån liten grinig en!
Han sover igen nu - på mage (vilket han har börjat göra i perioder). Det kanske innebär att han sover lite längre, eftersom han verkar sova betydligt bättre/djupare i magläge. Jag hoppas för både hans och vår skull att det blir bättre framåt kvällen. Innan dess ska jag försöka att både ta hand om honom och tvätta en hel massa tvätt, inklusive hans kräkiga lakan och pyjamasar. Vi har ju inte egen tvättmaskin, så det får bli turer till tvättstugan. Bra att den ligger vägg i vägg!
Idag är jag glad över:
* att vi verkar ha sluppit vinterkräk idag också
* att jag fortfarande ammar, eftersom det är lättsmält mat för en orolig liten mage
* att vi har tvättstugan nära
* att den ostörda hotellnatt-sömnen inte verkar vara i fara än
* att jag ska på konsert nästa vecka
Detta är naturligtvis ett mardrömsscenario för en hypokondriker som jag. Speciellt eftersom ledaren på ÖF sa att det gick vinterkräksjuka på förskolorna i området. Neeeeeej! Upp och byta pyjamas, och då var V plötsligt glad, men ack så blek. Han fick sova i vår säng, som vi listigt skyddade med en handduk. Listigt, eftersom han kräktes ut det sista innan han somnade. Själv kunde jag ju inte sova, såklart. Fast jag drog mig till minnes att kräkningar nog var en biverkning till vaccinet. Vid 7 vaknade V igen, och verkade ganska pigg. Jag la honom vid bröstet, men då började han hulka igen, så det blev inget ätande. Dock inte heller någrot kräks, antagligen eftersom det inte fanns mer än nån matsked vatten i magen. Fram till kl 8 gav vi honom vatten i omgångar mellan kväljningarna, sen somnade han om och vaknade lyckligtvis mycket piggare. Han har till och med ammat lite, så illamåendet är nog borta. Men febern och sjukdomskänslan är det bevisligen inte. Oj, en sån liten grinig en!
Han sover igen nu - på mage (vilket han har börjat göra i perioder). Det kanske innebär att han sover lite längre, eftersom han verkar sova betydligt bättre/djupare i magläge. Jag hoppas för både hans och vår skull att det blir bättre framåt kvällen. Innan dess ska jag försöka att både ta hand om honom och tvätta en hel massa tvätt, inklusive hans kräkiga lakan och pyjamasar. Vi har ju inte egen tvättmaskin, så det får bli turer till tvättstugan. Bra att den ligger vägg i vägg!
Idag är jag glad över:
* att vi verkar ha sluppit vinterkräk idag också
* att jag fortfarande ammar, eftersom det är lättsmält mat för en orolig liten mage
* att vi har tvättstugan nära
* att den ostörda hotellnatt-sömnen inte verkar vara i fara än
* att jag ska på konsert nästa vecka
2010-01-18
Farväl, skötbord!
Efter att V slutligen lyckats vända sig på mage på skötbordet, trots att skötbordskonstruktionen gör det extremt svårt att flytta runt sig på det, bestämde vi oss för att ta bort skrället. Det är ett mycket bra skötbord, och det har verkligen utfört sin uppgift med glans, men man kan inte komma ifrån att det har varit i vägen. Ganska ordentligt. Skönt att kunna utnyttja badrummet igen!
Vs mage är fortfarande inte 100%-ig, men det blir långsamt bättre. Inget snor i blöjan längre, snarare gravlaxsås.
Vi slår knut på oss själva för att få honom att skratta. V flinar ofta, men skratta högt är fortfarande något som är ytterst sällsynt. Han ska vara lagom trött och man måste grimaschera och låta som ett djur, en mentalpatient eller en fullgubbe för att det skall bli succe.
Vi har så smått börjat inreda barnrum. Än så länge består intredningen av att vissa leksaker flyttat in och att gardinerna är utbytta. Och så sitter det en rullgardin framför fönstret. Det är ganska långt kvar, alltså. Men det känns inte aktuellt att flytta V till eget rum just nu ändå. Han vaknar ju fortfarande i snitt två gånger per natt. I natt var det nog 6. Kl 05 fick han flytta till vår säng och sen sov han onormalt gott, ända till kl 08:20. Mycket märkligt.
Idag var jag hos polisen och letade efter mina borttappade nycklar. De är fortfarande borttappade. Jag har också svurit mig svettig över att vissa av kollektivtrafikens fordon är så fruktansvärt illa anpassade för barnvagnar. Men jag får ju skylla mig själv när jag VET att vissa linjer trafikeras av åbäken som ser ut som om de egentligen skulle ha dragits av hästar.
Vi behöver skaffa en paraplyvagn. En sån där sulky som blir mini-liten när man fäller ihop den. Eftersom vi bor i hyresrätt har vi garage i länga, och det börjar bli kämpigt att bära V, skötväska och ev. annan packning 150 meter. Bärselen är inte alltid smidig heller, men jag inbillar mig att en liten vagn hade varit bra. Synd bara att de kostar löjligt mycket pengar. Jag ska försöka få tag på en från GeKås - 179 kr är ganska lite jämfört med 1500.
I helgen kommer svärföräldrarna hit och barnvaktar. Vi fick en hotell-weekend i julklapp av dem, och jag håller tummarna för att V kommer att vara på ett soligt humör när vi åker ifrån honom, för annars kommer jag att ha mycket svårt att slappna av och njuta av den ostörda sömnen på mjuka hotellbolster.
Nu är det läggdags. Vi ska lura i V lite välling genom att blanda den i bröstmjölksersättningen. Välling är inte poppis, men jag vill gärna att han ska acceptera att dricka det, för att kunna variera gröten lite, och för att slippa sitta och truga med sked fem gånger om dagen. I morgon ska V utsättas för ytterligare ett hemlagat barnmatsexperiment, och så blir det öppna förskolan på em. Håll tummarna för en lugn natt!
Idag är jag glad över:
* att jag inte bor på Haiti.
* att V accepterade dagens utflykt till hittegodscentralen och Clas Olsson utan gnäll
* den kommande hotellnatten
* att vi har diskmaskin
* att lägenheten inte längre luktar rök (fråga inte...)
Vs mage är fortfarande inte 100%-ig, men det blir långsamt bättre. Inget snor i blöjan längre, snarare gravlaxsås.
Vi slår knut på oss själva för att få honom att skratta. V flinar ofta, men skratta högt är fortfarande något som är ytterst sällsynt. Han ska vara lagom trött och man måste grimaschera och låta som ett djur, en mentalpatient eller en fullgubbe för att det skall bli succe.
Vi har så smått börjat inreda barnrum. Än så länge består intredningen av att vissa leksaker flyttat in och att gardinerna är utbytta. Och så sitter det en rullgardin framför fönstret. Det är ganska långt kvar, alltså. Men det känns inte aktuellt att flytta V till eget rum just nu ändå. Han vaknar ju fortfarande i snitt två gånger per natt. I natt var det nog 6. Kl 05 fick han flytta till vår säng och sen sov han onormalt gott, ända till kl 08:20. Mycket märkligt.
Idag var jag hos polisen och letade efter mina borttappade nycklar. De är fortfarande borttappade. Jag har också svurit mig svettig över att vissa av kollektivtrafikens fordon är så fruktansvärt illa anpassade för barnvagnar. Men jag får ju skylla mig själv när jag VET att vissa linjer trafikeras av åbäken som ser ut som om de egentligen skulle ha dragits av hästar.
Vi behöver skaffa en paraplyvagn. En sån där sulky som blir mini-liten när man fäller ihop den. Eftersom vi bor i hyresrätt har vi garage i länga, och det börjar bli kämpigt att bära V, skötväska och ev. annan packning 150 meter. Bärselen är inte alltid smidig heller, men jag inbillar mig att en liten vagn hade varit bra. Synd bara att de kostar löjligt mycket pengar. Jag ska försöka få tag på en från GeKås - 179 kr är ganska lite jämfört med 1500.
I helgen kommer svärföräldrarna hit och barnvaktar. Vi fick en hotell-weekend i julklapp av dem, och jag håller tummarna för att V kommer att vara på ett soligt humör när vi åker ifrån honom, för annars kommer jag att ha mycket svårt att slappna av och njuta av den ostörda sömnen på mjuka hotellbolster.
Nu är det läggdags. Vi ska lura i V lite välling genom att blanda den i bröstmjölksersättningen. Välling är inte poppis, men jag vill gärna att han ska acceptera att dricka det, för att kunna variera gröten lite, och för att slippa sitta och truga med sked fem gånger om dagen. I morgon ska V utsättas för ytterligare ett hemlagat barnmatsexperiment, och så blir det öppna förskolan på em. Håll tummarna för en lugn natt!
Idag är jag glad över:
* att jag inte bor på Haiti.
* att V accepterade dagens utflykt till hittegodscentralen och Clas Olsson utan gnäll
* den kommande hotellnatten
* att vi har diskmaskin
* att lägenheten inte längre luktar rök (fråga inte...)
2010-01-12
Hur var det här då?
Jahaja. Det var ett tag sen sist. Det har hunnits med julfirande, t ex. Vi firade själva julafton med makens familj, fast julafton inföll i år den 23/12, eftersom min svägerska jobbade på dopparedagen. V hade dock gått och lagt sig när det var paketutdelning, så han fick i alla fall presenterna på rätt dag. En lära-gå-vagn av farmor och farfar var nog det finaste, även om den inte fyllde så mycket funktion vid det tillfället. Antagligen inte nu heller, men vi fick inte med oss den på tåget, så den anländer nästnästa helg tillsammans med svärföräldrarna.
Tåg, ja. Vi åkte första klass. Helt underbart. Inget spring i vagnen, eftersom den var placerad sist i tåget. Inga ohängda, fattiga studenter utan platsbiljett som köade till en ledig plats. V var beskedlig och pep bara lite när det var dags att sova. Både på uppvägen och på hemvägen. Halleluja!
Själv fick jag mest böcker som jag inte riktigt vet när jag ska hinna läsa. Jag har i alla fall tappert börjat på "Döda vita män", och hoppas på att hinna klart med den inom de närmaste veckorna, i alla fall.
Vi var såklart några dagar hos mina föräldrar också. Där fick V det lite lugnare, hos svärföräldrarna var det så MÅNGA som beundrade honom hela tiden så han blev helt nervös (stackarn...).
I år var julen vit. Även här på Västkusten, men vad brydde jag mig om det? Jag var ju inte här då... Nyåret blev också vitt, fast inte i dubbel bemärkelse. Långt ifrån. Årets fest firades inte på det vanliga stället, men årets värd visade sig vara lika duktig som den ordinarie värden på att hälla upp vin. Tur att maken inte blev lika påverkad som jag. Bara min fylla skulle ha fått soc att rycka ut med blåljus ifall de vetat om det. Pust. Jag blev dock vederbörligen straffad dagen efter, med den värsta bakfyllan jag upplevt i modern tid. Antagligen någonsin.
Nu är vi tillbaka i gamla mönster igen. Idag öppnar ÖF för terminen, och jag hade tänkt ta mig dit och hoppas på att vi inte blir själva där. V sover just nu sin andra halvtimme för dagen, och en ska vi äta innan vi beger oss.
Stackars plytet har varit förkyld. Och fått sin tredje tand. Och varit kass i magen. Allt på en gång. Trots detta har han verkat hyfsat pigg, men när magen strulat i över en vecka ringde jag barnmottagningen för att kolla om det var nåt vi skulle undvika i matväg. Det var det inte. "Det är nog förkylningen som har satt sig i magen, det är vanligt för små barn" sa den snälla sköterskan, och uppmanade mig att ringa igen ifall det höll i sig ytterligare en vecka. Vi är snart där. V mår som sagt bra i övrigt (inget snor i näsan längre), men han bajsar och bajsar. I natt fick jag byta tre blöjor på raken. Nattliga blöjbyten är inte nån favoritsysselsättning, eftersom V då blir klarvaken. I natt hade jag tur - han somnade faktiskt om i sin egen säng när vi bytt blöjorna och pyjamasen. Oftast är det inte så enkelt.
Jag håller på att avreglera amningen ytterligare. Jag tänker mig att om jag får mindre mjölk rent generellt så måste ju de här nattamningarna till slut avta också. Alltså, om V inte får så mycket mat så slutar han väl vakna? Idag var premiär för att ta bort amningen på förmiddagen och bara ge gröt. Lunchen är redan utbytt, och sen skall amningen på eftermiddagen bort också, så fort jag har hittat på ett vettigt mellanmål att ge. Eller kanske snarare så fort V har blivit tillräckligt bra på att äta macka, för då blir det nog macka och banan/avokado allt som oftast.
Jag tror faktist inte att han kommer att börja krypa, den lille rackarungen. Han står fortfarande på alla fyra då och då, men verkar nöjd med att hasa fram på magen. Det nya nu är att försöka ställa sig upp mot saker. Helst vill han ha ett par fingrar att hålla i, antagligen för att fingrarna är mer benägna att hjälpa till om han tappar balansen, och dessutom höjer sig till hans nivå då han ställt sig. Han vågar nämligen (klokt nog) inte släppa taget om det han håller i då han väl kommit på fötter, och det innebär ganska ofta att han står med händerna krampaktigt låsta på någon möbeldel som är i lårhöjd på honom då han står upp. Sen börjar han gnälla, eftersom han inte kan ta sig vare sig uppåt eller tillbaka ner på golvet. Att sitta är fortfarande inte speciellt intressant, men nu kan han om han vill. Han är också mycket duktig på att vända sig från rygg till mage om han får syn på nån grej som han vill få tag på. Att vända sig bara för att hamna i magläge har han fortfarande inte greppat.
Vad mer? Tja, jag har hört av mig till jobbet och sagt att jag ska börja igen den 1/4. Spännande! Och så har vi köpt en ny bilstol för "stora" barn. V sitter mycket upprätt och när han somnar hänger huvudet på ett sätt som inte alls verkar bekvämt. Men bättre det än att tumma på trafiksäkerheten.
Ny vaknar lillkillen snart, så lunchen skall förberedas. Tjohej!
Idag är jag glad över:
* att jag äntligen tog mig tid att skriva här
* det vackra och kalla vintervädret
* att jag fått tummen ur och låtit en vänlig man reparera barnvagnen, som nu är som ny (nåja)
* att jag var på Ullared (utan barn) i helgen och shoppade loss - och att barnkläderna jag köpte skall tvättas ikväll och sedan är färdiga att användas. Om det inte varit så att de är för stora för V.
* att vi flyttat ut skrivbord och dator från det lilla sovrummet, så att V kan flytta in där när det känns rätt.
Tåg, ja. Vi åkte första klass. Helt underbart. Inget spring i vagnen, eftersom den var placerad sist i tåget. Inga ohängda, fattiga studenter utan platsbiljett som köade till en ledig plats. V var beskedlig och pep bara lite när det var dags att sova. Både på uppvägen och på hemvägen. Halleluja!
Själv fick jag mest böcker som jag inte riktigt vet när jag ska hinna läsa. Jag har i alla fall tappert börjat på "Döda vita män", och hoppas på att hinna klart med den inom de närmaste veckorna, i alla fall.
Vi var såklart några dagar hos mina föräldrar också. Där fick V det lite lugnare, hos svärföräldrarna var det så MÅNGA som beundrade honom hela tiden så han blev helt nervös (stackarn...).
I år var julen vit. Även här på Västkusten, men vad brydde jag mig om det? Jag var ju inte här då... Nyåret blev också vitt, fast inte i dubbel bemärkelse. Långt ifrån. Årets fest firades inte på det vanliga stället, men årets värd visade sig vara lika duktig som den ordinarie värden på att hälla upp vin. Tur att maken inte blev lika påverkad som jag. Bara min fylla skulle ha fått soc att rycka ut med blåljus ifall de vetat om det. Pust. Jag blev dock vederbörligen straffad dagen efter, med den värsta bakfyllan jag upplevt i modern tid. Antagligen någonsin.
Nu är vi tillbaka i gamla mönster igen. Idag öppnar ÖF för terminen, och jag hade tänkt ta mig dit och hoppas på att vi inte blir själva där. V sover just nu sin andra halvtimme för dagen, och en ska vi äta innan vi beger oss.
Stackars plytet har varit förkyld. Och fått sin tredje tand. Och varit kass i magen. Allt på en gång. Trots detta har han verkat hyfsat pigg, men när magen strulat i över en vecka ringde jag barnmottagningen för att kolla om det var nåt vi skulle undvika i matväg. Det var det inte. "Det är nog förkylningen som har satt sig i magen, det är vanligt för små barn" sa den snälla sköterskan, och uppmanade mig att ringa igen ifall det höll i sig ytterligare en vecka. Vi är snart där. V mår som sagt bra i övrigt (inget snor i näsan längre), men han bajsar och bajsar. I natt fick jag byta tre blöjor på raken. Nattliga blöjbyten är inte nån favoritsysselsättning, eftersom V då blir klarvaken. I natt hade jag tur - han somnade faktiskt om i sin egen säng när vi bytt blöjorna och pyjamasen. Oftast är det inte så enkelt.
Jag håller på att avreglera amningen ytterligare. Jag tänker mig att om jag får mindre mjölk rent generellt så måste ju de här nattamningarna till slut avta också. Alltså, om V inte får så mycket mat så slutar han väl vakna? Idag var premiär för att ta bort amningen på förmiddagen och bara ge gröt. Lunchen är redan utbytt, och sen skall amningen på eftermiddagen bort också, så fort jag har hittat på ett vettigt mellanmål att ge. Eller kanske snarare så fort V har blivit tillräckligt bra på att äta macka, för då blir det nog macka och banan/avokado allt som oftast.
Jag tror faktist inte att han kommer att börja krypa, den lille rackarungen. Han står fortfarande på alla fyra då och då, men verkar nöjd med att hasa fram på magen. Det nya nu är att försöka ställa sig upp mot saker. Helst vill han ha ett par fingrar att hålla i, antagligen för att fingrarna är mer benägna att hjälpa till om han tappar balansen, och dessutom höjer sig till hans nivå då han ställt sig. Han vågar nämligen (klokt nog) inte släppa taget om det han håller i då han väl kommit på fötter, och det innebär ganska ofta att han står med händerna krampaktigt låsta på någon möbeldel som är i lårhöjd på honom då han står upp. Sen börjar han gnälla, eftersom han inte kan ta sig vare sig uppåt eller tillbaka ner på golvet. Att sitta är fortfarande inte speciellt intressant, men nu kan han om han vill. Han är också mycket duktig på att vända sig från rygg till mage om han får syn på nån grej som han vill få tag på. Att vända sig bara för att hamna i magläge har han fortfarande inte greppat.
Vad mer? Tja, jag har hört av mig till jobbet och sagt att jag ska börja igen den 1/4. Spännande! Och så har vi köpt en ny bilstol för "stora" barn. V sitter mycket upprätt och när han somnar hänger huvudet på ett sätt som inte alls verkar bekvämt. Men bättre det än att tumma på trafiksäkerheten.
Ny vaknar lillkillen snart, så lunchen skall förberedas. Tjohej!
Idag är jag glad över:
* att jag äntligen tog mig tid att skriva här
* det vackra och kalla vintervädret
* att jag fått tummen ur och låtit en vänlig man reparera barnvagnen, som nu är som ny (nåja)
* att jag var på Ullared (utan barn) i helgen och shoppade loss - och att barnkläderna jag köpte skall tvättas ikväll och sedan är färdiga att användas. Om det inte varit så att de är för stora för V.
* att vi flyttat ut skrivbord och dator från det lilla sovrummet, så att V kan flytta in där när det känns rätt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)