Blärgh

V fick sin andra dos vaccin mot svininfluensan igår. Först var vi på Öppna Förskolan och träffade ett par andra barn, och sen bar det av till vårdcentralen. Eftersom mag-förkylningen inte är riktigt över än fick jag fråga om det var OK att vaccinera, men det var inga problem. Sticket i benet uppskattades inte, men efter nån minut var allt bra igen. Jag har hört att i princip alla barn får feber och blir gnälliga efter dos 2, och mycket riktigt var han ganska grinig på kvällen, men somnade utan större protester efter en närande sked Panodil. Han sov lite oroligt på natten, men var väldigt lätt att söva om - vid kvart i fyra trodde jag att han ville äta, men han somnade i min famn innan jag tagit fram bröstet. Trött och febrig liten stackare! Halv fem var det i alla fall matdags. Han kanske kunde ha somnat om igen, men jag tyckte att lite vätska var på sin plats när han nu var så varm. Med ätandet kom den sedvanliga dosen bajs, så det blev blöjbyte och sen vägrade killen att äta från det andra bröstet. Inte ville han somna heller, och precis när jag bestämt mig för att lägga honom i vår säng gurglade det till och så var det kräks i hela spälsängen. Inte vände han sig på sida heller, utan låg på rygg och fontänkräktes ner hela sin pyjamas till knäna.

Detta är naturligtvis ett mardrömsscenario för en hypokondriker som jag. Speciellt eftersom ledaren på ÖF sa att det gick vinterkräksjuka på förskolorna i området. Neeeeeej! Upp och byta pyjamas, och då var V plötsligt glad, men ack så blek. Han fick sova i vår säng, som vi listigt skyddade med en handduk. Listigt, eftersom han kräktes ut det sista innan han somnade. Själv kunde jag ju inte sova, såklart. Fast jag drog mig till minnes att kräkningar nog var en biverkning till vaccinet. Vid 7 vaknade V igen, och verkade ganska pigg. Jag la honom vid bröstet, men då började han hulka igen, så det blev inget ätande. Dock inte heller någrot kräks, antagligen eftersom det inte fanns mer än nån matsked vatten i magen. Fram till kl 8 gav vi honom vatten i omgångar mellan kväljningarna, sen somnade han om och vaknade lyckligtvis mycket piggare. Han har till och med ammat lite, så illamåendet är nog borta. Men febern och sjukdomskänslan är det bevisligen inte. Oj, en sån liten grinig en!

Han sover igen nu - på mage (vilket han har börjat göra i perioder). Det kanske innebär att han sover lite längre, eftersom han verkar sova betydligt bättre/djupare i magläge. Jag hoppas för både hans och vår skull att det blir bättre framåt kvällen. Innan dess ska jag försöka att både ta hand om honom och tvätta en hel massa tvätt, inklusive hans kräkiga lakan och pyjamasar. Vi har ju inte egen tvättmaskin, så det får bli turer till tvättstugan. Bra att den ligger vägg i vägg!

Idag är jag glad över:
* att vi verkar ha sluppit vinterkräk idag också
* att jag fortfarande ammar, eftersom det är lättsmält mat för en orolig liten mage
* att vi har tvättstugan nära
* att den ostörda hotellnatt-sömnen inte verkar vara i fara än
* att jag ska på konsert nästa vecka