Hur var det här då?

Jahaja. Det var ett tag sen sist. Det har hunnits med julfirande, t ex. Vi firade själva julafton med makens familj, fast julafton inföll i år den 23/12, eftersom min svägerska jobbade på dopparedagen. V hade dock gått och lagt sig när det var paketutdelning, så han fick i alla fall presenterna på rätt dag. En lära-gå-vagn av farmor och farfar var nog det finaste, även om den inte fyllde så mycket funktion vid det tillfället. Antagligen inte nu heller, men vi fick inte med oss den på tåget, så den anländer nästnästa helg tillsammans med svärföräldrarna.

Tåg, ja. Vi åkte första klass. Helt underbart. Inget spring i vagnen, eftersom den var placerad sist i tåget. Inga ohängda, fattiga studenter utan platsbiljett som köade till en ledig plats. V var beskedlig och pep bara lite när det var dags att sova. Både på uppvägen och på hemvägen. Halleluja!

Själv fick jag mest böcker som jag inte riktigt vet när jag ska hinna läsa. Jag har i alla fall tappert börjat på "Döda vita män", och hoppas på att hinna klart med den inom de närmaste veckorna, i alla fall.

Vi var såklart några dagar hos mina föräldrar också. Där fick V det lite lugnare, hos svärföräldrarna var det så MÅNGA som beundrade honom hela tiden så han blev helt nervös (stackarn...).

I år var julen vit. Även här på Västkusten, men vad brydde jag mig om det? Jag var ju inte här då... Nyåret blev också vitt, fast inte i dubbel bemärkelse. Långt ifrån. Årets fest firades inte på det vanliga stället, men årets värd visade sig vara lika duktig som den ordinarie värden på att hälla upp vin. Tur att maken inte blev lika påverkad som jag. Bara min fylla skulle ha fått soc att rycka ut med blåljus ifall de vetat om det. Pust. Jag blev dock vederbörligen straffad dagen efter, med den värsta bakfyllan jag upplevt i modern tid. Antagligen någonsin.

Nu är vi tillbaka i gamla mönster igen. Idag öppnar ÖF för terminen, och jag hade tänkt ta mig dit och hoppas på att vi inte blir själva där. V sover just nu sin andra halvtimme för dagen, och en ska vi äta innan vi beger oss.

Stackars plytet har varit förkyld. Och fått sin tredje tand. Och varit kass i magen. Allt på en gång. Trots detta har han verkat hyfsat pigg, men när magen strulat i över en vecka ringde jag barnmottagningen för att kolla om det var nåt vi skulle undvika i matväg. Det var det inte. "Det är nog förkylningen som har satt sig i magen, det är vanligt för små barn" sa den snälla sköterskan, och uppmanade mig att ringa igen ifall det höll i sig ytterligare en vecka. Vi är snart där. V mår som sagt bra i övrigt (inget snor i näsan längre), men han bajsar och bajsar. I natt fick jag byta tre blöjor på raken. Nattliga blöjbyten är inte nån favoritsysselsättning, eftersom V då blir klarvaken. I natt hade jag tur - han somnade faktiskt om i sin egen säng när vi bytt blöjorna och pyjamasen. Oftast är det inte så enkelt.

Jag håller på att avreglera amningen ytterligare. Jag tänker mig att om jag får mindre mjölk rent generellt så måste ju de här nattamningarna till slut avta också. Alltså, om V inte får så mycket mat så slutar han väl vakna? Idag var premiär för att ta bort amningen på förmiddagen och bara ge gröt. Lunchen är redan utbytt, och sen skall amningen på eftermiddagen bort också, så fort jag har hittat på ett vettigt mellanmål att ge. Eller kanske snarare så fort V har blivit tillräckligt bra på att äta macka, för då blir det nog macka och banan/avokado allt som oftast.

Jag tror faktist inte att han kommer att börja krypa, den lille rackarungen. Han står fortfarande på alla fyra då och då, men verkar nöjd med att hasa fram på magen. Det nya nu är att försöka ställa sig upp mot saker. Helst vill han ha ett par fingrar att hålla i, antagligen för att fingrarna är mer benägna att hjälpa till om han tappar balansen, och dessutom höjer sig till hans nivå då han ställt sig. Han vågar nämligen (klokt nog) inte släppa taget om det han håller i då han väl kommit på fötter, och det innebär ganska ofta att han står med händerna krampaktigt låsta på någon möbeldel som är i lårhöjd på honom då han står upp. Sen börjar han gnälla, eftersom han inte kan ta sig vare sig uppåt eller tillbaka ner på golvet. Att sitta är fortfarande inte speciellt intressant, men nu kan han om han vill. Han är också mycket duktig på att vända sig från rygg till mage om han får syn på nån grej som han vill få tag på. Att vända sig bara för att hamna i magläge har han fortfarande inte greppat.

Vad mer? Tja, jag har hört av mig till jobbet och sagt att jag ska börja igen den 1/4. Spännande! Och så har vi köpt en ny bilstol för "stora" barn. V sitter mycket upprätt och när han somnar hänger huvudet på ett sätt som inte alls verkar bekvämt. Men bättre det än att tumma på trafiksäkerheten.

Ny vaknar lillkillen snart, så lunchen skall förberedas. Tjohej!

Idag är jag glad över:
* att jag äntligen tog mig tid att skriva här
* det vackra och kalla vintervädret
* att jag fått tummen ur och låtit en vänlig man reparera barnvagnen, som nu är som ny (nåja)
* att jag var på Ullared (utan barn) i helgen och shoppade loss - och att barnkläderna jag köpte skall tvättas ikväll och sedan är färdiga att användas. Om det inte varit så att de är för stora för V.
* att vi flyttat ut skrivbord och dator från det lilla sovrummet, så att V kan flytta in där när det känns rätt.