Såhär mycket snö har det nog inte varit sen jag flyttade hit för fjortonåetthalvt år sen. Det hade varit bra om vi haft en bebispulka. Det verkar dock vara slut på pulkor i hela stan sen flera veckor. Så kan det gå. V fick istället med viss assistans traska omkring ute i kängor och overall. Jag försökte dessutom få på honom tumvantar, men det var totalt omöjligt. Overallärmarna var tillräckligt långa för att gå över hans händer, så det fick bli på det sättet istället. Han kvittrade glatt - ny, spännande upplevelse. Lite svårt att gå i kängorna var det dock. Kanske för att jag har väldigt svårt at få ner hans hälar i dem. Och de är inte för små. Jag vet inte vad svårigheten ligger i riktigt. Kanske i obefintlig samarbetsvilja från Vs sida?
Hittills idag har han faktiskt varit ganska nöjd med att vara på golvet i perioder. Skönt! Jag hoppas att det fortsätter så. Det tar på krafterna att bära eller "promenera" honom framåtböjd. Jag kan ta att han river ut grejer ur köksskåpen, bara han inte gör illa sig.
Annars är V väldigt gullig. Han "vinkar" (dvs bankar med ena handen i bordet/golvet/sitt eget ben) och säger "hä-häää!" om man vinkar åt honom och säger "hejhej". Sen ser han otroligt nöjd ut, med rätta. Jag tycker mig skönja en viss förståelse för vad jag säger nu, i alla fall ibland.
Igår var en trist dag för mig. Jag var bakfull. Oförtjänt jättebakis, för SÅ mycket drack jag inte i lördags. Tyckte jag själv i alla fall. Tanken var att maken skulle veckohandla medan jag var hemma med V, men det slutade med att han fick ta med plutten till ICA eftersom jag var farligt nära att kräkas när jag steg upp ur sängen. Lyckligtvis botades det hela med en timmes sömn medan de var borta, sen hade jag bara huvudvärken att hantera och det var inga problem. Jag oroar mig lite för graviditetsillamående redan nu. Det sägs ju att man mår sämre andra graviditeten. Usch! Men man kanske inte ska måla fan på väggen förrän man faktiskt är med barn. Eller, man ska inte måla fan på väggen då heller va? Barnmorskan som tog ut spiralen sa att chansen att bli gravid är större när det inte var så länge sen man fick barn sist. Och sa åt mig att börja äta folsyra. Det hade jag ju totalt glömt bort att man skulle. Hjälp. Man glömmer snabbt.
I lördags var jag ute på stan i ett desperat försök att hitta nåt att ha på mig på festen jag skulle till. Det lyckades, när jag väl lyckades få tag på ett publikt transportmedel för att ta mig till Mammons tempel. Inte helt enkelt i snöyran, visade det sig. Det tog en timme att komma in, dvs lika lång tid som det hade tagit att promenera. Om det varit barmark. Promenera på oplogade gångbanor tar naturligtvis längre tid. Jag hoppas på att kommunen varit ute med alla sina små traktorer idag, för om det inte blir nån eftermiddagspromenad klättrar vi som bekant på väggarna här hemma. V mer bokstavligt än jag. En eloge till hyresvärdens snöröjningsentusiasm i alla fall! I lördags körde en kille runt med en minitraktor i princip hela dagen på innergården, för när han var färdig hade det snöat så mycket att det bara var att börja om.
Vi har inte blivit erbjudna nån av de lägenheter vi sökte. Lustigt, de var båda så perfekta att jag liksom förväntade mig att vi skulle få en. Det verkade vara Ödet. Men tydligen inte. Nåja, jag trivs ju här, nu när vi frigjort ett rum åt V. Såklart måste vi flytta framöver, men märkligt nog är det just nu maken som är mest sugen. Så kan det gå.
Förra veckan handlade jag en flaska mjukgörande mousse för bebisar på apoteket. Becur Repair. V smörjes två gånger om dagen och är betydligt mindre knottrig. Han är dock betydligt mera smutsig, eftersom han bara får bada två gånger i veckan, babysimmet och en gång hemma. Min egen hud är inte heller tiptop. Jag har blivit finnig. Uppenbarligen är mina hormonnivåer tillbaka på det normala igen - jag har alltid haft kass hy, men under slutet av graviditeten och även efteråt, fram till typ nu, har det varit mycket bättre.
Idag är jag glad över:
* att V har en bra dag, för det innebär att jag också har en bra dag
* OS, fortfarande. Stackars maken tycker att det är urtrist, jag tittar entusiastiskt på curling eller skidåkning eller vad som helst med svenskt deltagande
* att V slutat vakna vid 2-tiden varje natt (han får ju inte äta längre). Nu vaknar han nästan alltid vid 4. Tror det är då tidningen kommer.
* att det inte snöar idag
* att jag fick tid att skriva här under Vs före-lunchen-lur
2010-02-22
2010-02-18
Snarkmus
V sover middag. Fortfarande sover han 3 gånger om dagen, 30 minuter per gång. Oftast, i alla fall. Fast det händer oftare och oftare att han bara vill sova två gånger. Och sen är bustrött och arg på kvällen. Igår var han iofs bustrött och arg trots att han sovit sina tre gånger på dagen. Så arg att jag ett tag trodde att han hade fått öroninflammation, eftersom han skrek som om nån stack en kniv i honom då han skulle sova.
Han övar på att krypa, den lille. Det går bättre och bättre. Idag har han nog faktiskt inte ålat alls. Lustigt nog är upptäckarintresset noll då han kryper. När han går omkring och håller i ens händer som stöd (vilket är en smula påfrestande för mammaryggen) vill han fortfarande gå runt precis överallt. Jag vet inte varför det intresset inte finns då han kryper. Men jag tror att det beror på att han är inne i separationsfasen och inte vill ta sig iväg från mig eller maken över huvud taget. Vi ska vara med överallt. Jag hoppas i alla fall att det är en fas. Att ha en bebis som målmedvetet försöker grabba tag i tros-grenen för att resa sig upp mot ens ben då man sitter på toaletten är ibland lite irriterande.
En annan mycket irriterande sak är att vi har fått nåt browservirus (eller annan skit) som gör att varannan sida man går in på eller laddar om (typ "Publicera inlägg") byts ut mot en annons-sida. Allvarligt - är det NÅGON som klickar på NÅGOT på en sån sida? Eller intresserar sig för sidans innehåll? Man blir ju endast förbannad.
Minns ni att jag knäckte en backspegel på bilen i somras när jag stressad skulle ut från garaget för att åka på ultraljud? Nu har maken gjort samma sak. Fast han skulle inte på ultraljud. Tyvärr blir det typ dubbelt så dyrt att laga den här gången, eftersom vi inte kan göra det samtidigt som års-servicen. Nåja. Vi är kloka och har en spar-buffert för såna här tillfällen.
Skrev jag att vi funderar på att flytta? Vi har nu sökt hela två lägenheter med inglasad balkong - just inglasad balkong är något av en dröm för maken, så jag hoppas verkligen att vi blir erbjudna nån av dem. Helst den stora. Fast den är egentligen för dyr i hyra. Vi får ta ut fler föräldradagar för att ha råd. Men tänka sig, både uteplats och inglasad balkong. Och inte i något "ytterområde"! Båda lägenheterna är dessutom i etage. Håll tummarna! Ja, det är fortfarande bara hyresrätter vi söker. Vi har ingen som helst möjlighet att betala en kontantinsats för bostadsrätt/radhus/villa, och det här med villa är vi ju skeptiska till sen gammalt. Jag vill gärna ha en trädgård, och maken vill ha nånstans hyfsat vinterbonat där han kan röka, men inglasad balkong och uteplats låter väl perfekt då? Eller? Jag gillar definitivt den här lägenheten också, speciellt nu när vi fixat Vs rum. Men vi måste väl ändå flytta förr eller senare.
Det är fortfarande snö. Måste vara nåt rekord här i stan - snön har legat i snart två månader. Det är visserligen plusgrader ute nu, men +1,2 ger inget töväder. Och det är väl trevligt med snö. Fast igår höll jag på at stå på öronen. På Vs öron faktiskt. Jag var ute med selen och V sov, och jag skulle tvunget ta en dåligt upptrampad genväg. Och halkade och snubblade och skuttade framåt för att hitta fotfäste och rätade upp mig i sista sekunden. "Ojojoj" sa farbrorn jag mötte. V sov vidare, trots tumultet.
Nån som däremot föll igår var stackars Anja Persson som åkte OS-störtlopp. Hon var inte ensam heller. Det var många som föll. Så kan det gå när man inte har fått provåka backen innan. Det gjorde nog ont. Jag ser på OS på kvällarna. Maken suckar och retirerar till biblioteket. Eller tar surmulet på sig hörlurar och lyssnar på musik framför datorn. Hans idrottsintresse är lika med noll om det inte gäller tennis.
I förmiddags tog jag och V en tur ner i källaren, inte vår egen källare utan den långa korridoren under huset. Där fick V går med sin vagn. Så långt har han då aldrig gått förut. Jag tror det blev lite jobbigt för honom till slut.
Idag är jag glad över:
* att V klarar sig utmärkt utan mat på natten
* att maken är hemma hela förmiddagen i morgon och tar babysimmet, eftersom jag tror att jag inte får bada då jag precis har tagit ut spiralen
* att jag har TV-kvällarna säkrade i en vecka till
* att V sover sött
* att det är lunchdags
Han övar på att krypa, den lille. Det går bättre och bättre. Idag har han nog faktiskt inte ålat alls. Lustigt nog är upptäckarintresset noll då han kryper. När han går omkring och håller i ens händer som stöd (vilket är en smula påfrestande för mammaryggen) vill han fortfarande gå runt precis överallt. Jag vet inte varför det intresset inte finns då han kryper. Men jag tror att det beror på att han är inne i separationsfasen och inte vill ta sig iväg från mig eller maken över huvud taget. Vi ska vara med överallt. Jag hoppas i alla fall att det är en fas. Att ha en bebis som målmedvetet försöker grabba tag i tros-grenen för att resa sig upp mot ens ben då man sitter på toaletten är ibland lite irriterande.
En annan mycket irriterande sak är att vi har fått nåt browservirus (eller annan skit) som gör att varannan sida man går in på eller laddar om (typ "Publicera inlägg") byts ut mot en annons-sida. Allvarligt - är det NÅGON som klickar på NÅGOT på en sån sida? Eller intresserar sig för sidans innehåll? Man blir ju endast förbannad.
Minns ni att jag knäckte en backspegel på bilen i somras när jag stressad skulle ut från garaget för att åka på ultraljud? Nu har maken gjort samma sak. Fast han skulle inte på ultraljud. Tyvärr blir det typ dubbelt så dyrt att laga den här gången, eftersom vi inte kan göra det samtidigt som års-servicen. Nåja. Vi är kloka och har en spar-buffert för såna här tillfällen.
Skrev jag att vi funderar på att flytta? Vi har nu sökt hela två lägenheter med inglasad balkong - just inglasad balkong är något av en dröm för maken, så jag hoppas verkligen att vi blir erbjudna nån av dem. Helst den stora. Fast den är egentligen för dyr i hyra. Vi får ta ut fler föräldradagar för att ha råd. Men tänka sig, både uteplats och inglasad balkong. Och inte i något "ytterområde"! Båda lägenheterna är dessutom i etage. Håll tummarna! Ja, det är fortfarande bara hyresrätter vi söker. Vi har ingen som helst möjlighet att betala en kontantinsats för bostadsrätt/radhus/villa, och det här med villa är vi ju skeptiska till sen gammalt. Jag vill gärna ha en trädgård, och maken vill ha nånstans hyfsat vinterbonat där han kan röka, men inglasad balkong och uteplats låter väl perfekt då? Eller? Jag gillar definitivt den här lägenheten också, speciellt nu när vi fixat Vs rum. Men vi måste väl ändå flytta förr eller senare.
Det är fortfarande snö. Måste vara nåt rekord här i stan - snön har legat i snart två månader. Det är visserligen plusgrader ute nu, men +1,2 ger inget töväder. Och det är väl trevligt med snö. Fast igår höll jag på at stå på öronen. På Vs öron faktiskt. Jag var ute med selen och V sov, och jag skulle tvunget ta en dåligt upptrampad genväg. Och halkade och snubblade och skuttade framåt för att hitta fotfäste och rätade upp mig i sista sekunden. "Ojojoj" sa farbrorn jag mötte. V sov vidare, trots tumultet.
Nån som däremot föll igår var stackars Anja Persson som åkte OS-störtlopp. Hon var inte ensam heller. Det var många som föll. Så kan det gå när man inte har fått provåka backen innan. Det gjorde nog ont. Jag ser på OS på kvällarna. Maken suckar och retirerar till biblioteket. Eller tar surmulet på sig hörlurar och lyssnar på musik framför datorn. Hans idrottsintresse är lika med noll om det inte gäller tennis.
I förmiddags tog jag och V en tur ner i källaren, inte vår egen källare utan den långa korridoren under huset. Där fick V går med sin vagn. Så långt har han då aldrig gått förut. Jag tror det blev lite jobbigt för honom till slut.
Idag är jag glad över:
* att V klarar sig utmärkt utan mat på natten
* att maken är hemma hela förmiddagen i morgon och tar babysimmet, eftersom jag tror att jag inte får bada då jag precis har tagit ut spiralen
* att jag har TV-kvällarna säkrade i en vecka till
* att V sover sött
* att det är lunchdags
2010-02-15
Reclaim the bedroom!
V har flyttat till eget rum. Det har gått bra, de två nätter han sovit där. Han har till och med vaknat färre gånger. Men det känns ändå som om det är synd om honom när han vaknar ensami rummet. Å andra sidan, det gör han ju alltid på dagtid. Och han verkar inte mer ledsen då han vaknar ensam på natten än när han sovit med oss.
Min mens har återkommit. Så på fredag åker spiralen ut, om allt går som det ska. Sen är väl planen att ta det som det kommer (eller inte kommer), tror inte jag tänker börja tempa och sånt än på ett tag. Men man vet ju aldrig.
Öppna förskolan är stängd i morrn. För att det är sportlov. Men hallå, är det inte då det borde vara EXTRA öppet? Nåja. Det är som det är. Vi får roa oss själva.
Nåväl, det här blir ett kort inlägg. Plytet sover och jag rostar kaffe - vilket kräver passning!
Idag är jag glad över:
* att mensen återkommit. Fast det inte är så jävla kul egentligen
* att OS börjat
* att jag träffade kompisar i lördags och hade supertrevligt
* att jag ska få gå på fest i helgen
* att jag ännu inte har bränt kaffet i ugnen
Min mens har återkommit. Så på fredag åker spiralen ut, om allt går som det ska. Sen är väl planen att ta det som det kommer (eller inte kommer), tror inte jag tänker börja tempa och sånt än på ett tag. Men man vet ju aldrig.
Öppna förskolan är stängd i morrn. För att det är sportlov. Men hallå, är det inte då det borde vara EXTRA öppet? Nåja. Det är som det är. Vi får roa oss själva.
Nåväl, det här blir ett kort inlägg. Plytet sover och jag rostar kaffe - vilket kräver passning!
Idag är jag glad över:
* att mensen återkommit. Fast det inte är så jävla kul egentligen
* att OS börjat
* att jag träffade kompisar i lördags och hade supertrevligt
* att jag ska få gå på fest i helgen
* att jag ännu inte har bränt kaffet i ugnen
2010-02-11
Krypet
V har lärt sig krypa, mot alla odds. Han gör det inte några längre sträckor, oftast ålar han fotfarande (eftersom det går snabbare än så länge), men tekniken finns i alla fall där. Vi får väl se om han övergår till krypande eller om han kommer att fortsätta med sin armhävningsteknik framöver.
Jag har börjat med vanliga BHar igen. Ammar ju bara två gånger per dygn nu och funderar på vilket tillfälle som ska bort nästa gång. Båda känns ganska vettiga att ha kvar. Fast också vettiga att ta bort. Det ena är runt kl 22, när V får sin tankning inför natten (och dessutom får ersättning), det andra är på morgonen. Att ta bort kvällsmålet borde ju vara smidigt eftersom han ändå får ersättning. Men samtidigt: Ska vi öka ersättningsmängden då? Målet är ju att ta bort kl 22-maten framöver... På morgonen får han gröt till frukost, så därför borde jag ju kunna skippa amningen. Men ibland (som i morse) vaknar han innan kl 06 och är otröstlig om han inte får äta. Och det lockar inte att gå upp och göra gröt kl 05:45, amma kan man ju göra i sängen. Hade han ätit välling hade jag lätt tagit bort morgonamningen. Men gröt är lite mer av ett projekt. Jag måste hur som helst dra ner på bröstmjölkandet nu. Med tanke på att snittiden för att bli gravid är 7 månader så vore det onekligen bra att få tillbaka fertiliteten. I alla fall om V ska få nåt syskon innan jag kommer i klimakteriet. Och det tycker vi nog att han ska. Det är roligare med syskon än att vara ensambarn.
Ensambarn är just vad V är nu. Han tycker att det är grymt tråkigt att bara umgås med mig i lägenheten, och tråkigare blir det för varje dag. Det enda som garanterat får honom på gott humör är om han får promenera runt, hållandes i ens händer. Han går mellan rummen, vänder helt om ibland för att kontrollera att det han precis gick förbi finns kvar även om man kommer från andra hållet, och så går vi fram till ytterdörren som han bankar uppfordrande på. Han vill ut i trapphuset. Trapphuset är superspännande. Tyvärr också supersmutsigt, så det blir inga långa promenader där ute.
Även jag lider av tristess mellan hemmets fyra väggar. Mitt problem är att få tummen ur och ta mig iväg för att göra saker på "egen" hand (med V i släptåg alltså). Jag är inte mycket för att gå och fika själv, eller med en liten marodör i en barnstol bedvid för den delen. Och nu har jag inga föräldralediga kompisar längre. Det är deras män som är lediga. Den ena mannen känner jag iofs, men jag tycker inte att vi är på en sån kompisnivå att jag ringer honom och frågar om vi ska ta en fika. Ja, det är ju mitt problem. Vi kommer i alla fall ut på promenader, jag och V. Det har inte snöat på flera dagar, så trottoarerna är framkomliga igen. Igår somnade V i vagnen. Ibland gör han det, ibland inte. Det är alltid lika frustrerande när man räknat med att han ska somna och han aldrig stänger ögonen. De står på glänt, kvartsöppna. Drar man ner sufletten så han inte ser nåt blir han arg. Och drar man ner mössan över ögonen väntar han tålmodigt tills den glidit upp såpass att han kan kika ut under kanten. Jag längtar efter töväder och lekplatspremiär. Alla gungor är fortfarande snötäckta, så vi fär nöja oss med gunghästan tillverkad av Vs farfarsfar. Jag letade på nätet efter bebisaktiviteter i närheten, men det enda jag hittade var rim och ramsor på biblioteket, och det inföll på tisdagar, samtidigt som öppna förskolan. Bummer.
Till slut kom jag ihåg att ringa BVC på deras telefontid och har nu bokat in en extra vägning i slutet av februari. Vi får väl se hur killen ligger till då, eftersom att han inte äter så bra. Men han verkar ju växa i alla fall, så antagligen är det helt OK. Jag kan förresten nästan slå vad om att han kommer att lyckas bli sjuk lagom till vägningstillfället. Det var ju några veckor sen hans senaste förkylning.
Apropå sjuk så är den lille mannen prickig. Eller knottrig, snarare. På ryggen och bröstet, mest. Små hudfärgade knottror som blir röda i badet. Antagligen är han torr. BVC rådde mig per telefon att bara bada honom en gång i veckan och smörja honom några gånger om dagen. Det blir två gånger smörj varje dag. Av- och påklädning är inte så poppis att jag gör det mer än de gånger det är absolut nödvändigt, dvs morgon och kväll. Bad blir det nog två gånger i veckan. babysim på fredagar och en gång hemma, med massor av badolja. Hur som helst hoppade vi över badet igår, och V luktar fortfarande av gårdagens middag. Han är makalöst duktig på att smeta ut mat i hela ansiktet, i håret och bakom öronen. Duktigare på det än vad vi är duktiga på att tvätta honom med tvättlapp, tydligen.
Idag är jag glad över:
* att det är soligt. Fast det kunde gott töa också, istället för att vara -6
* att V har börjat ta sig ner från stående, om det han lutar sig mot är tillräckligt lågt
* att jag kom iväg till spinningen igår, fast jag inte alls var sugen
* mina chocolate chip cookies - jag har bakat dem igen efter några månaders pupehåll, och de är fortfarande sååååå goda
* att jag inte ammat mellan 22 och 05 på en hel vecka. Nu väntar vi bara på att V ska sluta vakna mellan 02 och 04 också
Jag har börjat med vanliga BHar igen. Ammar ju bara två gånger per dygn nu och funderar på vilket tillfälle som ska bort nästa gång. Båda känns ganska vettiga att ha kvar. Fast också vettiga att ta bort. Det ena är runt kl 22, när V får sin tankning inför natten (och dessutom får ersättning), det andra är på morgonen. Att ta bort kvällsmålet borde ju vara smidigt eftersom han ändå får ersättning. Men samtidigt: Ska vi öka ersättningsmängden då? Målet är ju att ta bort kl 22-maten framöver... På morgonen får han gröt till frukost, så därför borde jag ju kunna skippa amningen. Men ibland (som i morse) vaknar han innan kl 06 och är otröstlig om han inte får äta. Och det lockar inte att gå upp och göra gröt kl 05:45, amma kan man ju göra i sängen. Hade han ätit välling hade jag lätt tagit bort morgonamningen. Men gröt är lite mer av ett projekt. Jag måste hur som helst dra ner på bröstmjölkandet nu. Med tanke på att snittiden för att bli gravid är 7 månader så vore det onekligen bra att få tillbaka fertiliteten. I alla fall om V ska få nåt syskon innan jag kommer i klimakteriet. Och det tycker vi nog att han ska. Det är roligare med syskon än att vara ensambarn.
Ensambarn är just vad V är nu. Han tycker att det är grymt tråkigt att bara umgås med mig i lägenheten, och tråkigare blir det för varje dag. Det enda som garanterat får honom på gott humör är om han får promenera runt, hållandes i ens händer. Han går mellan rummen, vänder helt om ibland för att kontrollera att det han precis gick förbi finns kvar även om man kommer från andra hållet, och så går vi fram till ytterdörren som han bankar uppfordrande på. Han vill ut i trapphuset. Trapphuset är superspännande. Tyvärr också supersmutsigt, så det blir inga långa promenader där ute.
Även jag lider av tristess mellan hemmets fyra väggar. Mitt problem är att få tummen ur och ta mig iväg för att göra saker på "egen" hand (med V i släptåg alltså). Jag är inte mycket för att gå och fika själv, eller med en liten marodör i en barnstol bedvid för den delen. Och nu har jag inga föräldralediga kompisar längre. Det är deras män som är lediga. Den ena mannen känner jag iofs, men jag tycker inte att vi är på en sån kompisnivå att jag ringer honom och frågar om vi ska ta en fika. Ja, det är ju mitt problem. Vi kommer i alla fall ut på promenader, jag och V. Det har inte snöat på flera dagar, så trottoarerna är framkomliga igen. Igår somnade V i vagnen. Ibland gör han det, ibland inte. Det är alltid lika frustrerande när man räknat med att han ska somna och han aldrig stänger ögonen. De står på glänt, kvartsöppna. Drar man ner sufletten så han inte ser nåt blir han arg. Och drar man ner mössan över ögonen väntar han tålmodigt tills den glidit upp såpass att han kan kika ut under kanten. Jag längtar efter töväder och lekplatspremiär. Alla gungor är fortfarande snötäckta, så vi fär nöja oss med gunghästan tillverkad av Vs farfarsfar. Jag letade på nätet efter bebisaktiviteter i närheten, men det enda jag hittade var rim och ramsor på biblioteket, och det inföll på tisdagar, samtidigt som öppna förskolan. Bummer.
Till slut kom jag ihåg att ringa BVC på deras telefontid och har nu bokat in en extra vägning i slutet av februari. Vi får väl se hur killen ligger till då, eftersom att han inte äter så bra. Men han verkar ju växa i alla fall, så antagligen är det helt OK. Jag kan förresten nästan slå vad om att han kommer att lyckas bli sjuk lagom till vägningstillfället. Det var ju några veckor sen hans senaste förkylning.
Apropå sjuk så är den lille mannen prickig. Eller knottrig, snarare. På ryggen och bröstet, mest. Små hudfärgade knottror som blir röda i badet. Antagligen är han torr. BVC rådde mig per telefon att bara bada honom en gång i veckan och smörja honom några gånger om dagen. Det blir två gånger smörj varje dag. Av- och påklädning är inte så poppis att jag gör det mer än de gånger det är absolut nödvändigt, dvs morgon och kväll. Bad blir det nog två gånger i veckan. babysim på fredagar och en gång hemma, med massor av badolja. Hur som helst hoppade vi över badet igår, och V luktar fortfarande av gårdagens middag. Han är makalöst duktig på att smeta ut mat i hela ansiktet, i håret och bakom öronen. Duktigare på det än vad vi är duktiga på att tvätta honom med tvättlapp, tydligen.
Idag är jag glad över:
* att det är soligt. Fast det kunde gott töa också, istället för att vara -6
* att V har börjat ta sig ner från stående, om det han lutar sig mot är tillräckligt lågt
* att jag kom iväg till spinningen igår, fast jag inte alls var sugen
* mina chocolate chip cookies - jag har bakat dem igen efter några månaders pupehåll, och de är fortfarande sååååå goda
* att jag inte ammat mellan 22 och 05 på en hel vecka. Nu väntar vi bara på att V ska sluta vakna mellan 02 och 04 också
2010-02-06
Värsta schlagern?
Ikväll är det melodifestival. Om en timme, sisådär. Jag är lite ambivalent. Titta på spektaklet (inklusive Dolph) eller läsa i min bok, som tappat all sin styrfart? Kanske börja titta på glitterexplosionen och sen läsa bok? Maken är borta, så jag kan göra precis som jag vill. För övrigt tycker jag att låten "Värsta schlagern" skulle platsat mycket bättre i festivalen än många andra låtar. Men det är väl bara jag...
Avvänjningen har gått bra hittills. "Min" natt, i förrgår, var strålande smidig. V somnade om på en minut och sov sen till kl 5:30. Då fick han mat och sov en timme till. Eller sov och sov.. men låg i alla fall i vår säng och sov i perioder. Natten till idag sov jag i källaren igen, kom upp vid 5 och inväntade bebisuppvak (då jag matade), sen la jag V i dubbelsängen och bad maken ha koll på honom medan jag tog sovmorgon i källarens bäddsoffa. Det gick väl sådär. När jag kom upp nästa gång var mitt sängbord tömt och maken totalt oförstående. Tydligen hade V vaknat och krupit iväg till min sida sängen, ställt sig upp mot sängbordet och gått loss. Medan maken sov. Nåja, vi slapp ju traumat med bebis-fall i golvet och stora vrålet. Jag tror ju inte att det där skulle kunna hända mig eftersom jag vaknar så fort V rör sig. Men antagligen händer det redan i morgon.
Vi får se hur det går att undvika nattamning i natt. V har ätit extremt dåligt idag. Jag tror mig ha listat ut att han inte gillar hela riskorn i maten - de är ju lite svåra att mosa mot gommen. Så han fick halva burken "Flygande Kalle" till lunch och halva till middag. Och han åt upp hälften av det han fick. Dagens mat har alltså varit en portion bröstmjölk 06:30, 1 portion havregröt med banan kl 08:30, en kvarts barnmatsburk + 1 dl fruktmos till lunch kl 12, en portion fullkornsgröt kl 14:30 och en kvarts burk barnmat plus en tredjedels banan till middag kl 18. Det är minst en halv matburk mindre än vanligt, och dessutom ett missat mellanmål. Nån amning i natt blir det hur som helst inte. Kanske ingen sömn heller?
Idag har vi promenerat in till stan, hela familjen. Välplogade cykelbanor att dra vagnen längs, och V somnade faktiskt efter nån halvtimmes promenad. Kors i taket! Vi handlade kaffe, maken köpte cigarrer och jag passade på att tillskansa mig en bakelse och en brownie på ett bra konditori. Bakverken står och väntar på mig i köket. Att avnjutas till festivalen kanske. Eller till den tråkiga boken? Härligt promenadväder var det hur som helst, och skönt att komma ut och gå sådär på helgen också. Allihopa. Inte bara jag och V en mulen vardagseftermiddag på moddiga trottoarer.
Det är lite jobbigt just nu. Jag är verkligen glad att V går framåt i utvecklingen, och är genuint lycklig varje gång han klarar av att resa sig mot ett bord eller en stol (vilket han gör varje gång han försöker vid det här laget), men tyvärr har han inte kommit till steget "sätta sig" än. Han sätter sig aldrig, på golvet ligger han på mage eller står på alla fyra. Och för att ta sig ner från stående så.. tja.. det gör han inte. Ibland sätter han sig lite av misstag om man lockar med en leksak tillräckligt nära hans fötter, men annars står han och ylar när han tröttnat på att inte kunna ta sig nånstans. Jag böjer hans små knän och sätter ner honom (samtidigt som jag pedagogiskt säger "sätt dig!" för att han ska förstå hur han ska göra när han fåt denna uppmaning), men omgående reser han sig igen. Som en liten förprogrammerad maskin. Och så fort han ställt sig så ler han stolt, sen skrynklar han ihop sitt lilla sviskonansikte och ylar igen. Han vill nog egentligen aldrig ner. Han vill klättra högre, eller gå iväg utan stöd. Men det går ju inte. Inte än. Och inte på länge. Så jag sätter ner honom, gång på gång. Ibland väntar jag flera minuter för att se om han sätter sig själv, av ren utmattning. Men jag klarar inte av att vänta ut hans ledsna ylanden.
Lillplytet somnade i alla fall för natten efter ovanligt lite protester. Faktum är att han kunde leka själv (om jag befann mig på golvet) långa stunder under eftermiddagen då vi var ensamma hemma. Jag vet inte om det var av utmattning, eftersom han bara fått sova två tupplurar idag, eller om det håller på att vända, det här klängandet. Eller om det bara var en slump. Skönt att slippa bära, i alla fall. Ont i ryggen.
Jag önskar verkligen att jag hade nåt annat att skriva om än bebis, bebis, bebis. Men det har jag inte. Mina aktiviteter som inte involverar bebis under en vecka är veckohandling på ICA och med lite tur ett träningspass. Kanske lite Facebook då gossen sover sin lilla halvtimme. Och på kvällarna då V har somnat umgås jag med maken och ser på Six Feet Under, men det händer inte så speciellt mycket intressanta saker under den tiden heller. De enda andra personer jag träffar under en normal vecka är mammor, en estaka pappa och ledare på Öppna förskolan och mammor, någon enstaka pappa och ledare på babysimmet. Och jag är HEMSKT tacksam över dessa två aktiviteter. Kanske kommer vi att kunna premiär-spendera lite tid på lekplatser i slutet av min föräldraledighet, men nu går det inte. Det är så vansinnigt mycket snö att gungorna inte ens kan gunga. Tråkigt för alla större barn, men de åker väl pulka hela dagarna. Nästa vinter ska V också få åka pulka.
Snart är det OS. Hade det varit i Europa hade TVn stått på dagarna i ände. Nu är det i Kanada. Jag vet inte hur många timmar före/efter som Vancouver är, men gissnignsvis händer väl allt det göttiga mitt i natten.
Snart måste vi nog börja med byxblöjor. V HATAR att få blöjan bytt. Hälften av gångerna vänder han sig på mage och kryper iväg med bar underkropp (man är glad om man har hunnit tvätta av honom innan han sticker, och ännu gladare om han undviker att kissa nån annanstans än på den plastade frottén som ligger på badrumsmattan). Och det är meckigt att sätta på en vanlig blöja då barnet ligger på mage eller står upp.
Undrar om jag ska få mens snart igen? Jag ammar ju bara två gånger om dygnet nu, senaste månaden har jag nog inte ammat oftare än 4 ggr på 24 timmar. Eller är det bara de senaste två veckorna jag hållit på med det? Tiden flyter ihop. Men oavsett vilket så har jag dragit ner på det ganska ordentligt sen nyår.
Idag är jag glad över
* att kunna använda vanliga BHar igen eftersom jag inte längre har nån nytta av amningsluckorna. Utom på natten. Då jag måste ha BH för att kunna ha läck-skydd
* mina bakverk som jag ska sätta i mig snart, snart
* att V bara behövde läggas ner från stående tre gånger (inte 50) innan han somnade ikväll
* att jag har flera potentiellt bra böcker att läsa när jag väl kommit igenom den tråkiga
* att det finns ett nytt avsnitt Greys anatomy som jag kan se på nätet istället för Melodifestivalen på TV. Om jag vill
Avvänjningen har gått bra hittills. "Min" natt, i förrgår, var strålande smidig. V somnade om på en minut och sov sen till kl 5:30. Då fick han mat och sov en timme till. Eller sov och sov.. men låg i alla fall i vår säng och sov i perioder. Natten till idag sov jag i källaren igen, kom upp vid 5 och inväntade bebisuppvak (då jag matade), sen la jag V i dubbelsängen och bad maken ha koll på honom medan jag tog sovmorgon i källarens bäddsoffa. Det gick väl sådär. När jag kom upp nästa gång var mitt sängbord tömt och maken totalt oförstående. Tydligen hade V vaknat och krupit iväg till min sida sängen, ställt sig upp mot sängbordet och gått loss. Medan maken sov. Nåja, vi slapp ju traumat med bebis-fall i golvet och stora vrålet. Jag tror ju inte att det där skulle kunna hända mig eftersom jag vaknar så fort V rör sig. Men antagligen händer det redan i morgon.
Vi får se hur det går att undvika nattamning i natt. V har ätit extremt dåligt idag. Jag tror mig ha listat ut att han inte gillar hela riskorn i maten - de är ju lite svåra att mosa mot gommen. Så han fick halva burken "Flygande Kalle" till lunch och halva till middag. Och han åt upp hälften av det han fick. Dagens mat har alltså varit en portion bröstmjölk 06:30, 1 portion havregröt med banan kl 08:30, en kvarts barnmatsburk + 1 dl fruktmos till lunch kl 12, en portion fullkornsgröt kl 14:30 och en kvarts burk barnmat plus en tredjedels banan till middag kl 18. Det är minst en halv matburk mindre än vanligt, och dessutom ett missat mellanmål. Nån amning i natt blir det hur som helst inte. Kanske ingen sömn heller?
Idag har vi promenerat in till stan, hela familjen. Välplogade cykelbanor att dra vagnen längs, och V somnade faktiskt efter nån halvtimmes promenad. Kors i taket! Vi handlade kaffe, maken köpte cigarrer och jag passade på att tillskansa mig en bakelse och en brownie på ett bra konditori. Bakverken står och väntar på mig i köket. Att avnjutas till festivalen kanske. Eller till den tråkiga boken? Härligt promenadväder var det hur som helst, och skönt att komma ut och gå sådär på helgen också. Allihopa. Inte bara jag och V en mulen vardagseftermiddag på moddiga trottoarer.
Det är lite jobbigt just nu. Jag är verkligen glad att V går framåt i utvecklingen, och är genuint lycklig varje gång han klarar av att resa sig mot ett bord eller en stol (vilket han gör varje gång han försöker vid det här laget), men tyvärr har han inte kommit till steget "sätta sig" än. Han sätter sig aldrig, på golvet ligger han på mage eller står på alla fyra. Och för att ta sig ner från stående så.. tja.. det gör han inte. Ibland sätter han sig lite av misstag om man lockar med en leksak tillräckligt nära hans fötter, men annars står han och ylar när han tröttnat på att inte kunna ta sig nånstans. Jag böjer hans små knän och sätter ner honom (samtidigt som jag pedagogiskt säger "sätt dig!" för att han ska förstå hur han ska göra när han fåt denna uppmaning), men omgående reser han sig igen. Som en liten förprogrammerad maskin. Och så fort han ställt sig så ler han stolt, sen skrynklar han ihop sitt lilla sviskonansikte och ylar igen. Han vill nog egentligen aldrig ner. Han vill klättra högre, eller gå iväg utan stöd. Men det går ju inte. Inte än. Och inte på länge. Så jag sätter ner honom, gång på gång. Ibland väntar jag flera minuter för att se om han sätter sig själv, av ren utmattning. Men jag klarar inte av att vänta ut hans ledsna ylanden.
Lillplytet somnade i alla fall för natten efter ovanligt lite protester. Faktum är att han kunde leka själv (om jag befann mig på golvet) långa stunder under eftermiddagen då vi var ensamma hemma. Jag vet inte om det var av utmattning, eftersom han bara fått sova två tupplurar idag, eller om det håller på att vända, det här klängandet. Eller om det bara var en slump. Skönt att slippa bära, i alla fall. Ont i ryggen.
Jag önskar verkligen att jag hade nåt annat att skriva om än bebis, bebis, bebis. Men det har jag inte. Mina aktiviteter som inte involverar bebis under en vecka är veckohandling på ICA och med lite tur ett träningspass. Kanske lite Facebook då gossen sover sin lilla halvtimme. Och på kvällarna då V har somnat umgås jag med maken och ser på Six Feet Under, men det händer inte så speciellt mycket intressanta saker under den tiden heller. De enda andra personer jag träffar under en normal vecka är mammor, en estaka pappa och ledare på Öppna förskolan och mammor, någon enstaka pappa och ledare på babysimmet. Och jag är HEMSKT tacksam över dessa två aktiviteter. Kanske kommer vi att kunna premiär-spendera lite tid på lekplatser i slutet av min föräldraledighet, men nu går det inte. Det är så vansinnigt mycket snö att gungorna inte ens kan gunga. Tråkigt för alla större barn, men de åker väl pulka hela dagarna. Nästa vinter ska V också få åka pulka.
Snart är det OS. Hade det varit i Europa hade TVn stått på dagarna i ände. Nu är det i Kanada. Jag vet inte hur många timmar före/efter som Vancouver är, men gissnignsvis händer väl allt det göttiga mitt i natten.
Snart måste vi nog börja med byxblöjor. V HATAR att få blöjan bytt. Hälften av gångerna vänder han sig på mage och kryper iväg med bar underkropp (man är glad om man har hunnit tvätta av honom innan han sticker, och ännu gladare om han undviker att kissa nån annanstans än på den plastade frottén som ligger på badrumsmattan). Och det är meckigt att sätta på en vanlig blöja då barnet ligger på mage eller står upp.
Undrar om jag ska få mens snart igen? Jag ammar ju bara två gånger om dygnet nu, senaste månaden har jag nog inte ammat oftare än 4 ggr på 24 timmar. Eller är det bara de senaste två veckorna jag hållit på med det? Tiden flyter ihop. Men oavsett vilket så har jag dragit ner på det ganska ordentligt sen nyår.
Idag är jag glad över
* att kunna använda vanliga BHar igen eftersom jag inte längre har nån nytta av amningsluckorna. Utom på natten. Då jag måste ha BH för att kunna ha läck-skydd
* mina bakverk som jag ska sätta i mig snart, snart
* att V bara behövde läggas ner från stående tre gånger (inte 50) innan han somnade ikväll
* att jag har flera potentiellt bra böcker att läsa när jag väl kommit igenom den tråkiga
* att det finns ett nytt avsnitt Greys anatomy som jag kan se på nätet istället för Melodifestivalen på TV. Om jag vill
2010-02-04
Snöröjning och avvänjning
Ja.. det är mycket snö. Faktiskt har det nog inte varit så här mycket snö sen hösten jag flyttade hit. Fast då var det mer. Nåja, mycket snö. Lite röj. Jag måste erkänna att jag förstår villaägarna som inte skottar trottoaren utanför tomten när kommunen uppenbarligen inte har plogat vägen utanför trottoaren på flera dagar. Att ta sig ut på promenad med vagn är dock en smula problematiskt i detta läge. Inte ens med bärsele är det speciellt behändigt. Man vill ju helst inte ramla omkull med bebisen fastspänd på magen, så man pulsar fram i snön/modden med små, små steg. Och får träningsvärk i skinkorna. Idag ska jag ta mig till ICA. Jag tror att det blir vagn. Ut till den snöröjda cykelbanan så snabbt som möjligt och sen gå längs den härligt avgastäta stora vägen några hundra meter.
Igår skottades taken i vårt område. Fastighetsägaren hade väl fått kalla fötter efter att ha läst om alla takras som inträffat pga blötsnö. Bra att de skottar, i alla fall! De är också mycket duktiga på att ploga och grusa på innergården. Så duktiga att trots att jag dammsuger två gånger om dagen blir hallparketten repad av allt grus som följer med oss och vagnen in (och då "kommer vi in" varsin gång om dagen). Minst en halv deciliter grus per dag dammsuger jag upp. Undrar om de har mage att klaga på att parketten är repad när vi flyttar? När nu det blir, alltså.
Senast jag skrev förfasade jag mig över hur det skulle bli då V klarar av att resa sig upp i spjälsängen. Det gör han nu. Botten är sänkt till lägsta läget (av tre) för säkerhets skull. Jag och maken har olika strategier vid sövandet. Eftersom V omedelbart lägger sig på mage, sen ställer sig på alla fyra och sen reser sig (som en liten maskin som bara kan utföra ett visst rörelsemönster) så måste det ju hanteras på nåt sätt. Jag vänder tillbaka honom så fort han ställt sig på händer och knän. Maken håller fast barnet på rygg. Det är inte så omilt som det verkar. Men V blir oerhört rasande, naturligtvis. Det verkar hur som helst gå snabbare för honom att somna om han tvingas ligga kvar på rygg. Fast jag fixar inte riktigt att hålla i honom på det sättet. Jag känner mig taskig. Nu när han har lärt sig nåt så nytt och spännande som han bara vill öva på hela tiden. Ja, faktiskt HELA TIDEN.
Det är lite läskigt när man vaknar på natten och gossen står och stirrar på en, hållandes i spjälorna. Men man vänjer sig väl. Eller så hinner man inte göra det. Han ska flytta till ett eget rum snart, hoppas vi. Just nu har vi påbörjat projekt Avvänjning, för vi bedömer att V egentligen inte har nåt behov av att äta på natten. Maken tog första natten, vilket var natten till idag. I natt är det alltså min tur. Det gick tydligen bra för dem i natt, efter 10 minuters protesterande vid 2-tiden somnade V om och sov sen till kl 6. Jag betvivlar att det går lika bra för mig. Man har ju hört att det är näst intill omöjligt för den som vanligtvis ger mat på nätterna att lugna barnet utan matning. Så jag laddar mentalt.
Idag har V varit ovanligt klängig, till och med för att vara den här veckan. Jag vet inte om det beror på att han inte fick komma upp i en varm famn under natten, eller att han är på väg in i 8-månadersfasen. Med tanke på "separationsfasen" som den så fint kallas kanske det inte är så smart att ta avvänjningen från nattamaten precis nu. Men så blev det i alla fall. Jag får stå ut med att bli klättrad på på dagarna. Oavsett om jag står i köket, sitter i soffan, sitter på golvet eller är på toaletten kan jag vara på samma ställe i max 2 minuter innan två små nävar tar tag i mina byxben (om jag står, annars vart som helst på kroppen som de når) och börjar klättra uppåt. Om jag sitter på golvet kan V klättra hela vägen upp till en kram, och är nöjd med det. Står jag upp ställer han sig och ylar när han har kommit så långt han kan. Ylar och krafsar mig på baksidan av låren. Det kittlas kopiöst! För att få laga mat/diska/fixa gröt/torka bordet måste jag sätta honom i hans matstol. Han verkar hyfsat nöjd med det, lyckligtvis.
Igår åt vi blodpudding, allihopa. V fick osötat äppelmos till sin pudding. Det slank ner utan problem, så länge det var tillräckligt mycket äpple på skeden. Han har fortfarande svårt med den "hårda" konsistens som vuxenmat har. Så klart han har det. Burkmaten är ju fortfarande 70% sås. Jag måste försöka tvinga i honom mer vatten. Det kommer ut små kaninpluttar ur honom nu. Aldrig ska man vara nöjd! Fast hellre kaninpluttar än vattenbajs. Så länge pluttarna kommer ut utan gråt, i alla fall. Det blir hur som helst katrinplommonpuré efter dagens lunch.
En sak som irriterar mig omåttligt med texteditorn man skriver blogginläggen i är att Ctrl-X klipper ut en text, men denna text försvinner sedan magiskt ut i sajberspejs och Ctrl-V klipper inte in den. Ctrl-Z återställer inte heller texten som den var innan man började klippa och ha sig. Så antagligen är det inte så mycket klippande inblandat, utan snarare raderande. Om jag bara kunde komma ihåg det från gång till gång skulle jag inte behöva skriva om hela stycken. Men vad man inte har i huvudet får man ha i fingrarna...
Nu vaknar snart lillkillen, så det är bäst att avrunda här.
Idag är jag glad över:
* Spotify, även om jag inte använder det så mycket som jag skulle kunna
* att V somnar utan protest på dagarna för tillfället
* den rena och oförställda lyckan över en lampa som tänds eller att gå själv (med lära-gå-vagnen)
* babysim i morgon
* att jag fortfarande har hoppet kvar om att om jag bara slutar nattamma så slutar V vakna på nätterna (ha!)
Igår skottades taken i vårt område. Fastighetsägaren hade väl fått kalla fötter efter att ha läst om alla takras som inträffat pga blötsnö. Bra att de skottar, i alla fall! De är också mycket duktiga på att ploga och grusa på innergården. Så duktiga att trots att jag dammsuger två gånger om dagen blir hallparketten repad av allt grus som följer med oss och vagnen in (och då "kommer vi in" varsin gång om dagen). Minst en halv deciliter grus per dag dammsuger jag upp. Undrar om de har mage att klaga på att parketten är repad när vi flyttar? När nu det blir, alltså.
Senast jag skrev förfasade jag mig över hur det skulle bli då V klarar av att resa sig upp i spjälsängen. Det gör han nu. Botten är sänkt till lägsta läget (av tre) för säkerhets skull. Jag och maken har olika strategier vid sövandet. Eftersom V omedelbart lägger sig på mage, sen ställer sig på alla fyra och sen reser sig (som en liten maskin som bara kan utföra ett visst rörelsemönster) så måste det ju hanteras på nåt sätt. Jag vänder tillbaka honom så fort han ställt sig på händer och knän. Maken håller fast barnet på rygg. Det är inte så omilt som det verkar. Men V blir oerhört rasande, naturligtvis. Det verkar hur som helst gå snabbare för honom att somna om han tvingas ligga kvar på rygg. Fast jag fixar inte riktigt att hålla i honom på det sättet. Jag känner mig taskig. Nu när han har lärt sig nåt så nytt och spännande som han bara vill öva på hela tiden. Ja, faktiskt HELA TIDEN.
Det är lite läskigt när man vaknar på natten och gossen står och stirrar på en, hållandes i spjälorna. Men man vänjer sig väl. Eller så hinner man inte göra det. Han ska flytta till ett eget rum snart, hoppas vi. Just nu har vi påbörjat projekt Avvänjning, för vi bedömer att V egentligen inte har nåt behov av att äta på natten. Maken tog första natten, vilket var natten till idag. I natt är det alltså min tur. Det gick tydligen bra för dem i natt, efter 10 minuters protesterande vid 2-tiden somnade V om och sov sen till kl 6. Jag betvivlar att det går lika bra för mig. Man har ju hört att det är näst intill omöjligt för den som vanligtvis ger mat på nätterna att lugna barnet utan matning. Så jag laddar mentalt.
Idag har V varit ovanligt klängig, till och med för att vara den här veckan. Jag vet inte om det beror på att han inte fick komma upp i en varm famn under natten, eller att han är på väg in i 8-månadersfasen. Med tanke på "separationsfasen" som den så fint kallas kanske det inte är så smart att ta avvänjningen från nattamaten precis nu. Men så blev det i alla fall. Jag får stå ut med att bli klättrad på på dagarna. Oavsett om jag står i köket, sitter i soffan, sitter på golvet eller är på toaletten kan jag vara på samma ställe i max 2 minuter innan två små nävar tar tag i mina byxben (om jag står, annars vart som helst på kroppen som de når) och börjar klättra uppåt. Om jag sitter på golvet kan V klättra hela vägen upp till en kram, och är nöjd med det. Står jag upp ställer han sig och ylar när han har kommit så långt han kan. Ylar och krafsar mig på baksidan av låren. Det kittlas kopiöst! För att få laga mat/diska/fixa gröt/torka bordet måste jag sätta honom i hans matstol. Han verkar hyfsat nöjd med det, lyckligtvis.
Igår åt vi blodpudding, allihopa. V fick osötat äppelmos till sin pudding. Det slank ner utan problem, så länge det var tillräckligt mycket äpple på skeden. Han har fortfarande svårt med den "hårda" konsistens som vuxenmat har. Så klart han har det. Burkmaten är ju fortfarande 70% sås. Jag måste försöka tvinga i honom mer vatten. Det kommer ut små kaninpluttar ur honom nu. Aldrig ska man vara nöjd! Fast hellre kaninpluttar än vattenbajs. Så länge pluttarna kommer ut utan gråt, i alla fall. Det blir hur som helst katrinplommonpuré efter dagens lunch.
En sak som irriterar mig omåttligt med texteditorn man skriver blogginläggen i är att Ctrl-X klipper ut en text, men denna text försvinner sedan magiskt ut i sajberspejs och Ctrl-V klipper inte in den. Ctrl-Z återställer inte heller texten som den var innan man började klippa och ha sig. Så antagligen är det inte så mycket klippande inblandat, utan snarare raderande. Om jag bara kunde komma ihåg det från gång till gång skulle jag inte behöva skriva om hela stycken. Men vad man inte har i huvudet får man ha i fingrarna...
Nu vaknar snart lillkillen, så det är bäst att avrunda här.
Idag är jag glad över:
* Spotify, även om jag inte använder det så mycket som jag skulle kunna
* att V somnar utan protest på dagarna för tillfället
* den rena och oförställda lyckan över en lampa som tänds eller att gå själv (med lära-gå-vagnen)
* babysim i morgon
* att jag fortfarande har hoppet kvar om att om jag bara slutar nattamma så slutar V vakna på nätterna (ha!)
2010-02-01
Att vara viktig
Jag minns när jag var liten. Jag satt på köksgolvet och sa "Mammmaaaaaa! Jag har inget att göööraaaa!" och förväntade mig att mamma skulle leka med mig. Men mamma kom istället med förslag. Rita? Läs en bok? Gå ut och lek i sandlådan? Lek med lego? Inget verkade speciellt lockande. Jag ville ju mest ha sällskap. Mamma ville laga mat. Eller vad det nu var hon gjorde. Jag tyckte att hon var dum. Nu förstår jag precis.
Idag har jag haft tre femminutersperioder då jag kunnat sitta vid datorn ostört, alternativt läsa tidningen. All övrig tid har V antingen dragit i mina byxben tills han lyckats resa sig upp och sen stått och gnällt mot mina lår, eller så har jag fått sitta med honom på golvet så han har kunnat klättra omkring på mig. Jag har läst sagor, byggt med klossar, administrerat lära gå-vagn, låtit honom promenera omkring hållandes mig i händerna och några gånger faktiskt lyckats muta till mig ett toabesök, men genast fått sällskap.
Inte så att jag förväntar mig att han ska leka själv hela tiden. Absolut inte. Men den vanliga typ halvtimmen på förmiddagen kunde jag väl få? Faktum är att jag utnyttjade båda Vs förmiddagslurar till att sova själv. Jag var ju inte mindre trött av att V vaknade 05:30 och vägrade somna om.
Jag tror att det är ett utvecklingssprång på gång igen. Bebisar sägs ju bli kinkiga vid 8 månader, och det är om en vecka.Än har jag inte upplevt att han blir ledsen när jag lämnar rummet, men han följer efter mig som en liten skugga genom lägenheten. Han vill klättre, klänga och kramas. Det är naturligtvis lite gulligt. Men efter ett tag får man ont i ryggen.
Efter en promenad med vagn i dåligt väglag (snömodd på is) har jag också hyfsat ont i skinkorna. Tydligen använder man rumpan mycket då man halkar omkring på gångbanorna. V lyckades sova en havtimme i vagnen. Allitd nåt. Kontentan blev att den enda sammanhängande halvtimmen jag hade för mig själv tillbringades ute i gråväder.
Idag har vi börjat med 8-månadersmat och nya matvanor. Gröt till frukost (efter amningen), fullkornsgröt på em och lagad mat till middag. Idag blev det potatisbullar. Osaltade och micrade för lilkillen, flottigt stekta för oss vuxna. Alltför jobbig mat efter en jobbig dag, visade det sig. Det tog en och en halv timme att laga. Jag är helt slut.
I helgen var jag hos en kompis och firade hennes födelsedag. I ett sällskap som inte har småbarn. Kul med omväxling i samtalsämnena :) Det är lite svårt att komma ut ur barnprats-labyrinten när det enda man gör om dagarna är blöjbyten, matning och allmän mamning.
Idag är jag glad över:
* att House börjar i morrn
* att V är bra i magen och har ätit ordentligt för första gången på två veckor (idag fick han nämligen industriproducerad mat till lunch, vilket är 100 ggr godare än mammalagat)
* att jag handlat barnkläder på outlet i helgen och "tjänat" 2500 kr. Bl a en overall för 300 kr (kostat 1000) som förvisso var lite stor.. men vaddådå?
* att jag lagt beslag på datorn - maken får ge sig till tåls lite
* att det är ÖF i morrn, stackars V är uttråkad över enbart mitt sällskap
Idag har jag haft tre femminutersperioder då jag kunnat sitta vid datorn ostört, alternativt läsa tidningen. All övrig tid har V antingen dragit i mina byxben tills han lyckats resa sig upp och sen stått och gnällt mot mina lår, eller så har jag fått sitta med honom på golvet så han har kunnat klättra omkring på mig. Jag har läst sagor, byggt med klossar, administrerat lära gå-vagn, låtit honom promenera omkring hållandes mig i händerna och några gånger faktiskt lyckats muta till mig ett toabesök, men genast fått sällskap.
Inte så att jag förväntar mig att han ska leka själv hela tiden. Absolut inte. Men den vanliga typ halvtimmen på förmiddagen kunde jag väl få? Faktum är att jag utnyttjade båda Vs förmiddagslurar till att sova själv. Jag var ju inte mindre trött av att V vaknade 05:30 och vägrade somna om.
Jag tror att det är ett utvecklingssprång på gång igen. Bebisar sägs ju bli kinkiga vid 8 månader, och det är om en vecka.Än har jag inte upplevt att han blir ledsen när jag lämnar rummet, men han följer efter mig som en liten skugga genom lägenheten. Han vill klättre, klänga och kramas. Det är naturligtvis lite gulligt. Men efter ett tag får man ont i ryggen.
Efter en promenad med vagn i dåligt väglag (snömodd på is) har jag också hyfsat ont i skinkorna. Tydligen använder man rumpan mycket då man halkar omkring på gångbanorna. V lyckades sova en havtimme i vagnen. Allitd nåt. Kontentan blev att den enda sammanhängande halvtimmen jag hade för mig själv tillbringades ute i gråväder.
Idag har vi börjat med 8-månadersmat och nya matvanor. Gröt till frukost (efter amningen), fullkornsgröt på em och lagad mat till middag. Idag blev det potatisbullar. Osaltade och micrade för lilkillen, flottigt stekta för oss vuxna. Alltför jobbig mat efter en jobbig dag, visade det sig. Det tog en och en halv timme att laga. Jag är helt slut.
I helgen var jag hos en kompis och firade hennes födelsedag. I ett sällskap som inte har småbarn. Kul med omväxling i samtalsämnena :) Det är lite svårt att komma ut ur barnprats-labyrinten när det enda man gör om dagarna är blöjbyten, matning och allmän mamning.
Idag är jag glad över:
* att House börjar i morrn
* att V är bra i magen och har ätit ordentligt för första gången på två veckor (idag fick han nämligen industriproducerad mat till lunch, vilket är 100 ggr godare än mammalagat)
* att jag handlat barnkläder på outlet i helgen och "tjänat" 2500 kr. Bl a en overall för 300 kr (kostat 1000) som förvisso var lite stor.. men vaddådå?
* att jag lagt beslag på datorn - maken får ge sig till tåls lite
* att det är ÖF i morrn, stackars V är uttråkad över enbart mitt sällskap
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)