Värsta schlagern?

Ikväll är det melodifestival. Om en timme, sisådär. Jag är lite ambivalent. Titta på spektaklet (inklusive Dolph) eller läsa i min bok, som tappat all sin styrfart? Kanske börja titta på glitterexplosionen och sen läsa bok? Maken är borta, så jag kan göra precis som jag vill. För övrigt tycker jag att låten "Värsta schlagern" skulle platsat mycket bättre i festivalen än många andra låtar. Men det är väl bara jag...

Avvänjningen har gått bra hittills. "Min" natt, i förrgår, var strålande smidig. V somnade om på en minut och sov sen till kl 5:30. Då fick han mat och sov en timme till. Eller sov och sov.. men låg i alla fall i vår säng och sov i perioder. Natten till idag sov jag i källaren igen, kom upp vid 5 och inväntade bebisuppvak (då jag matade), sen la jag V i dubbelsängen och bad maken ha koll på honom medan jag tog sovmorgon i källarens bäddsoffa. Det gick väl sådär. När jag kom upp nästa gång var mitt sängbord tömt och maken totalt oförstående. Tydligen hade V vaknat och krupit iväg till min sida sängen, ställt sig upp mot sängbordet och gått loss. Medan maken sov. Nåja, vi slapp ju traumat med bebis-fall i golvet och stora vrålet. Jag tror ju inte att det där skulle kunna hända mig eftersom jag vaknar så fort V rör sig. Men antagligen händer det redan i morgon.

Vi får se hur det går att undvika nattamning i natt. V har ätit extremt dåligt idag. Jag tror mig ha listat ut att han inte gillar hela riskorn i maten - de är ju lite svåra att mosa mot gommen. Så han fick halva burken "Flygande Kalle" till lunch och halva till middag. Och han åt upp hälften av det han fick. Dagens mat har alltså varit en portion bröstmjölk 06:30, 1 portion havregröt med banan kl 08:30, en kvarts barnmatsburk + 1 dl fruktmos till lunch kl 12, en portion fullkornsgröt kl 14:30 och en kvarts burk barnmat plus en tredjedels banan till middag kl 18. Det är minst en halv matburk mindre än vanligt, och dessutom ett missat mellanmål. Nån amning i natt blir det hur som helst inte. Kanske ingen sömn heller?

Idag har vi promenerat in till stan, hela familjen. Välplogade cykelbanor att dra vagnen längs, och V somnade faktiskt efter nån halvtimmes promenad. Kors i taket! Vi handlade kaffe, maken köpte cigarrer och jag passade på att tillskansa mig en bakelse och en brownie på ett bra konditori. Bakverken står och väntar på mig i köket. Att avnjutas till festivalen kanske. Eller till den tråkiga boken? Härligt promenadväder var det hur som helst, och skönt att komma ut och gå sådär på helgen också. Allihopa. Inte bara jag och V en mulen vardagseftermiddag på moddiga trottoarer.

Det är lite jobbigt just nu. Jag är verkligen glad att V går framåt i utvecklingen, och är genuint lycklig varje gång han klarar av att resa sig mot ett bord eller en stol (vilket han gör varje gång han försöker vid det här laget), men tyvärr har han inte kommit till steget "sätta sig" än. Han sätter sig aldrig, på golvet ligger han på mage eller står på alla fyra. Och för att ta sig ner från stående så.. tja.. det gör han inte. Ibland sätter han sig lite av misstag om man lockar med en leksak tillräckligt nära hans fötter, men annars står han och ylar när han tröttnat på att inte kunna ta sig nånstans. Jag böjer hans små knän och sätter ner honom (samtidigt som jag pedagogiskt säger "sätt dig!" för att han ska förstå hur han ska göra när han fåt denna uppmaning), men omgående reser han sig igen. Som en liten förprogrammerad maskin. Och så fort han ställt sig så ler han stolt, sen skrynklar han ihop sitt lilla sviskonansikte och ylar igen. Han vill nog egentligen aldrig ner. Han vill klättra högre, eller gå iväg utan stöd. Men det går ju inte. Inte än. Och inte på länge. Så jag sätter ner honom, gång på gång. Ibland väntar jag flera minuter för att se om han sätter sig själv, av ren utmattning. Men jag klarar inte av att vänta ut hans ledsna ylanden.

Lillplytet somnade i alla fall för natten efter ovanligt lite protester. Faktum är att han kunde leka själv (om jag befann mig på golvet) långa stunder under eftermiddagen då vi var ensamma hemma. Jag vet inte om det var av utmattning, eftersom han bara fått sova två tupplurar idag, eller om det håller på att vända, det här klängandet. Eller om det bara var en slump. Skönt att slippa bära, i alla fall. Ont i ryggen.

Jag önskar verkligen att jag hade nåt annat att skriva om än bebis, bebis, bebis. Men det har jag inte. Mina aktiviteter som inte involverar bebis under en vecka är veckohandling på ICA och med lite tur ett träningspass. Kanske lite Facebook då gossen sover sin lilla halvtimme. Och på kvällarna då V har somnat umgås jag med maken och ser på Six Feet Under, men det händer inte så speciellt mycket intressanta saker under den tiden heller. De enda andra personer jag träffar under en normal vecka är mammor, en estaka pappa och ledare på Öppna förskolan och mammor, någon enstaka pappa och ledare på babysimmet. Och jag är HEMSKT tacksam över dessa två aktiviteter. Kanske kommer vi att kunna premiär-spendera lite tid på lekplatser i slutet av min föräldraledighet, men nu går det inte. Det är så vansinnigt mycket snö att gungorna inte ens kan gunga. Tråkigt för alla större barn, men de åker väl pulka hela dagarna. Nästa vinter ska V också få åka pulka.

Snart är det OS. Hade det varit i Europa hade TVn stått på dagarna i ände. Nu är det i Kanada. Jag vet inte hur många timmar före/efter som Vancouver är, men gissnignsvis händer väl allt det göttiga mitt i natten.

Snart måste vi nog börja med byxblöjor. V HATAR att få blöjan bytt. Hälften av gångerna vänder han sig på mage och kryper iväg med bar underkropp (man är glad om man har hunnit tvätta av honom innan han sticker, och ännu gladare om han undviker att kissa nån annanstans än på den plastade frottén som ligger på badrumsmattan). Och det är meckigt att sätta på en vanlig blöja då barnet ligger på mage eller står upp.

Undrar om jag ska få mens snart igen? Jag ammar ju bara två gånger om dygnet nu, senaste månaden har jag nog inte ammat oftare än 4 ggr på 24 timmar. Eller är det bara de senaste två veckorna jag hållit på med det? Tiden flyter ihop. Men oavsett vilket så har jag dragit ner på det ganska ordentligt sen nyår.

Idag är jag glad över
* att kunna använda vanliga BHar igen eftersom jag inte längre har nån nytta av amningsluckorna. Utom på natten. Då jag måste ha BH för att kunna ha läck-skydd
* mina bakverk som jag ska sätta i mig snart, snart
* att V bara behövde läggas ner från stående tre gånger (inte 50) innan han somnade ikväll
* att jag har flera potentiellt bra böcker att läsa när jag väl kommit igenom den tråkiga
* att det finns ett nytt avsnitt Greys anatomy som jag kan se på nätet istället för Melodifestivalen på TV. Om jag vill