Stackars V är superförkyld. Han hostar, skriker, nyser och droppar snor. Han vill inte äta barnmat, bara gröt och sånt han kan stoppa i munnen själv. Och han vill inte dricka det där extra vattnet som ska göra så att slemmet blir såpass flytande att det går att hosta upp. Det är jättesynd om honom. Jag har försökt muta honom med bröstmjölksersättning - fungerade en gång av tre försök, fruktjuice - inte nån hit alls, dricka ur pipmugg, nappflaska eller glas... men nej. Argt petar han iväg drycken och hostar så han kräks.
Och trots att det är jättejättesynd om V så är mitt tålamod kortare än en finsk snapsvisa. Kan bero på att jag fick sova fyra timmar i natt, eftersom nattsömnen först stördes av att jag oroade mig för att V skulle få svårt att andas där han låg ensam i sitt rum, och fyra timmar senare stördes sömnen av att V vaknade och inte somnade om ordentligt i sin egen säng. Efter 50 minuters sövande gav jag upp och tog med honom till dubbelsängen. Där sov han gott. Inte jag. Det obefintliga tålamodet prövas hårt vid matdags. När jag lagade middag satt V och skrek i sin barnstol så att jag höll på att få panik, sen åt han tre tuggor och sen skrek han, vänd från bordet, tills jag kastat i mig min mat. Han är så ilsken att han är på god väg att klättra ur stolen. Trots bältet.
Den största lökbiten på laxen är dock att maken befinner sig i Örebro. Han var borta natten till idag och skall vara borta i natt och eventuellt en natt till. Jag vet inte riktigt hur jag ska fixa det. I morse klättrade V ur en babysitter medan jag duschade. Han har aldrig ens försökt med det förut. Så jag antar att jag får välja mellan att inte duscha och att låta V skrika i spjälsängen medan jag tar en dusch i morrn. Men så länge vi slipper åka till barnsjukhuset för att få andningshjälp så antar jag att jag ska vara mycket tacksam.
Vs säng är inflyttad till vårt sovrum och huvudändan är uppallad så mycket det går med sovpuckar. Jag vill kunna höra hur andetagen låter i natt, utan att behöva ligga och noja ett rum bort. Plytet sover därinne just nu, fast han har redan hunnit vakna en gång sen jag la honom. Jag ska kolla honom ofta. Igår behövde jag inte kolla honom på kvällen, eftersom han vaknade av sig själv en gång i timmen. Jag hade ett par väninnor här, vi såg på film och åt hämtmat, och allt stoj kanske bidrog till de många uppvaken, vad vet jag? Men han har ju som sagt redan vaknat idag också. Det blir nog en lång kväll. Och en lång natt.
Vi skulle ha varit på 10-månaderskontroll idag, men det blev såklart inte av. V hade nog fixat det, det är ju inte direkt nåt konditionstest, men det hade varit hemskt att smitta nån stackars liten nyföding i väntrummet på BVC. Kontrollen är nu uppskjuten på obestämd framtid. Känns som att varje tidsbestämt besök på BVC, som vaccinationer och kontroller, blir uppskjutna eftersom V prickar in sina förkylningar exakt vid dessa tillfällen.
Om en vecka börjar jag jobba igen. Givet dagens situation känns det skönt. Fast i torsdags hade jag och en väninna en superdag på stan, vårväder och fika och V sov i vagnen i TVÅ TIMMAR (kanske var då han började bli sjuk, och han sov länge av den anledningen?), och hade alla föräldralediga dagar varit på det sättet så hade jag kunnat tänka mig att vara ledig ett tag till.
Idag är jag glad över:
* att V åtminstone inte har haft svårt att andas, trots slemmet i lungorna
* att jag är lättväckt ifall nåt händer och att det tar max 10 minuter till barnakuten med bil, 2 minuter till närmaste akutmottagning
* att jag hade en bra födelsedag i helgen. Med champagne
* att det snart är påsk och långledigt för alla i familjen
* att maken är huvudansvarig för nattvaken om bara några veckor
2010-03-30
2010-03-23
Nu ska jag berätta...
Om två veckor börjar jag jobba. Och jag kan faktiskt inte hålla på och låtsas som om det här med föräldraledighet är det bästa som jag varit med om.
V är klängig. V har ALLTID varit klänging. Utom en period precis innan jul, innan han började resa sig mot möbler och framförallt mot mina (och makens) ben. Sen sisådär 2-3 månader har han inte accepterat att vara själv på golvet i mer än tio minuter i sträck, oftast inte ens så länge. Och är han ensam i mer än två minuter vet man att han i bästa fall river ut alla ens underkläder ur byrån och i värsta fall har klättrat upp på något eller dragit ut en kontakt eller börjat rota bland soporna för att man glömt att stänga badrumsdörren.
V sover inte på dagarna. Han sover två halvtimmar om dagen, den ena av dem sover jag också, den andra inträffar ofta i vagnen. Så jag har ytterst begränsad tid för mig själv.
Jag kan inte städa på dagarna, eftersom V är rädd för dammsugaren, jagar och fångar Robomop och gärna vill välta skurhinken.
Jag kan knappt laga mat, eftersom V klänger sig fast i mina byxben om jag inte sätter honom i barnstolen och ger honom ett oändligt förråd av köksattiraljer som jag sen får plocka upp från golvet 300 gånger och ge honom igen medan jag skalar potatis, sen tröttnar han ändå efter 10 minuter och tjuter tills man tar upp honom.
Jag kan SJÄLVKLART inte läsa tidningen, eller för den delen en bok, om jag vill dricka kaffe måste V äta samtidigt, annars måste kaffet drickas ur på en minut.
Jag kom IDAG på den smarta idén att stoppa V i vår föredömligt stabila babysitter så att jag kan gå på toaletten utan att han försöker stoppa ner handen i toastolen mellan mina ben, välta papperskorgen, äta toapappersbitar från golvet (som jag ju inte hunnit dammsuga upp...) eller bara ställa sig mot mina ben och gnälla för att jag inte tar upp honom. Extra roligt är det när man har mens och skall försöka byta tampong samtidigt.
På kvällen, när det där städandet och allt annat borde göras är jag helt slut. Själva nattandet tar oftast inte mer än 20 minuter, men man måste ideligen lägga V ner i sängen igen, eftersom han anser att spjälsängen är ett fängelse och reser sig upp så fort han får möjlighet, för att sen stå och skrikandes skaka galler tills man lägger honom igen. När han väl sover sätter jag mig i soffan med tom blick. Han man tur så vaknar V inte innan kl 22, igår vaknade han till en gång kl 20.
Nätterna är i alla fall bättre nu än på länge. Kanske inte natten till idag, för då vägrade V somna om i sin säng kl 3 och jag fick lägga honom hos mig, där han vaknade och var sur (och INTE ville somna om) kl 5 - jag fick 20 minuters sömn till efter att jag vyssjat honom. När nätterna har varit så kassa är vi naturligtvis trötta och sura båda två på dagarna.
Jag känner att det vanligaste ordet jag änvänder är "nej".
"Nej, inte dra mamma i håret!"
"Nej, inte BITA mamma!! Det gör ont!"
"Nej, inte klättra upp på spisen! Varmt!"
"Nej, man får INTE dra ut kontakterna!"
"Nej, man får ABSOLUT INTE slå med klossen på spegeln!!!"
"Nej, inte blöjhinken! Äcklig!"
"Nejnejnej, ligg kvar på rygg så mamma kan tvätta bort bajset!"
Ibland tappar jag humöret totalt. Fast jag VET att det bara är nyfikenhet som gör att V vill bita på toaringen så brister det liksom när han har knorvat sig ur blöjan under pågående byte, det har kommit bajs på golvet och han gärna vill gå i det, och glatt småkissande krälar iväg mot toastolens förhöjda äcklighet då jag punktmarkerar golvbajset med ena foten samtidigt som jag blöter en tvättlapp för att torka upp det så gott det går. Och jag skriker "NEJNEJNEJ!!!" och sätter ungen i det tomma, kalla badkaret medan jag sanerar badrummet. Sen läser man det här: http://www.dn.se/insidan/skall-lika-skadligt-som-stryk-1.457141
Jaha, och vad ska man göra då?
Nu säger ni säkert att jamen såhär ÄR ju barn. Men nej. Inte alla andra barn. Jag har sett andra barn. Andra barn kan sitta på golvet och leka med saker. Även då de blivit så stora att de lärt sig krypa. V sitter inte. Han har inte ens tyckt att det varit värt besväret att lära sig att flytta sig från krypläge till sittläge. Det är ju ingen mening med att sitta när man ändå garanterat inte skall vara kvar på samma ställe om 30 sekunder. Vill han greja med nåt på golvet ligger han på mage. Det är svårt att göra precisa armrörelser då man ligger på mage. Vilket gör att det inte är speciellt intressant att öva på såna där saker som andra barn gör när de sitter. Stapla klossar, lägga saker i varandra etc.
Jag börjar jobba om två veckor, sa jag det? Just nu känns det fantastiskt. Om två veckor och en dag kommer jag säkert att tycka att föräldraledighet är det bästa jag varit med om.
Idag är jag glad över:
* öppna förskolan om 40 minuter
* att maken kommer hem ikväll, även om det blir sent
* att V sover och jag har fått gnälla av mig här
* att det ju bara MÅSTE bli bättre när han blir äldre. Om några år, i alla fall
* att V fick ner hyfsat mycket lunch, trots att han HATADE min hemlagade mat idag igen
V är klängig. V har ALLTID varit klänging. Utom en period precis innan jul, innan han började resa sig mot möbler och framförallt mot mina (och makens) ben. Sen sisådär 2-3 månader har han inte accepterat att vara själv på golvet i mer än tio minuter i sträck, oftast inte ens så länge. Och är han ensam i mer än två minuter vet man att han i bästa fall river ut alla ens underkläder ur byrån och i värsta fall har klättrat upp på något eller dragit ut en kontakt eller börjat rota bland soporna för att man glömt att stänga badrumsdörren.
V sover inte på dagarna. Han sover två halvtimmar om dagen, den ena av dem sover jag också, den andra inträffar ofta i vagnen. Så jag har ytterst begränsad tid för mig själv.
Jag kan inte städa på dagarna, eftersom V är rädd för dammsugaren, jagar och fångar Robomop och gärna vill välta skurhinken.
Jag kan knappt laga mat, eftersom V klänger sig fast i mina byxben om jag inte sätter honom i barnstolen och ger honom ett oändligt förråd av köksattiraljer som jag sen får plocka upp från golvet 300 gånger och ge honom igen medan jag skalar potatis, sen tröttnar han ändå efter 10 minuter och tjuter tills man tar upp honom.
Jag kan SJÄLVKLART inte läsa tidningen, eller för den delen en bok, om jag vill dricka kaffe måste V äta samtidigt, annars måste kaffet drickas ur på en minut.
Jag kom IDAG på den smarta idén att stoppa V i vår föredömligt stabila babysitter så att jag kan gå på toaletten utan att han försöker stoppa ner handen i toastolen mellan mina ben, välta papperskorgen, äta toapappersbitar från golvet (som jag ju inte hunnit dammsuga upp...) eller bara ställa sig mot mina ben och gnälla för att jag inte tar upp honom. Extra roligt är det när man har mens och skall försöka byta tampong samtidigt.
På kvällen, när det där städandet och allt annat borde göras är jag helt slut. Själva nattandet tar oftast inte mer än 20 minuter, men man måste ideligen lägga V ner i sängen igen, eftersom han anser att spjälsängen är ett fängelse och reser sig upp så fort han får möjlighet, för att sen stå och skrikandes skaka galler tills man lägger honom igen. När han väl sover sätter jag mig i soffan med tom blick. Han man tur så vaknar V inte innan kl 22, igår vaknade han till en gång kl 20.
Nätterna är i alla fall bättre nu än på länge. Kanske inte natten till idag, för då vägrade V somna om i sin säng kl 3 och jag fick lägga honom hos mig, där han vaknade och var sur (och INTE ville somna om) kl 5 - jag fick 20 minuters sömn till efter att jag vyssjat honom. När nätterna har varit så kassa är vi naturligtvis trötta och sura båda två på dagarna.
Jag känner att det vanligaste ordet jag änvänder är "nej".
"Nej, inte dra mamma i håret!"
"Nej, inte BITA mamma!! Det gör ont!"
"Nej, inte klättra upp på spisen! Varmt!"
"Nej, man får INTE dra ut kontakterna!"
"Nej, man får ABSOLUT INTE slå med klossen på spegeln!!!"
"Nej, inte blöjhinken! Äcklig!"
"Nejnejnej, ligg kvar på rygg så mamma kan tvätta bort bajset!"
Ibland tappar jag humöret totalt. Fast jag VET att det bara är nyfikenhet som gör att V vill bita på toaringen så brister det liksom när han har knorvat sig ur blöjan under pågående byte, det har kommit bajs på golvet och han gärna vill gå i det, och glatt småkissande krälar iväg mot toastolens förhöjda äcklighet då jag punktmarkerar golvbajset med ena foten samtidigt som jag blöter en tvättlapp för att torka upp det så gott det går. Och jag skriker "NEJNEJNEJ!!!" och sätter ungen i det tomma, kalla badkaret medan jag sanerar badrummet. Sen läser man det här: http://www.dn.se/insidan/skall-lika-skadligt-som-stryk-1.457141
Jaha, och vad ska man göra då?
Nu säger ni säkert att jamen såhär ÄR ju barn. Men nej. Inte alla andra barn. Jag har sett andra barn. Andra barn kan sitta på golvet och leka med saker. Även då de blivit så stora att de lärt sig krypa. V sitter inte. Han har inte ens tyckt att det varit värt besväret att lära sig att flytta sig från krypläge till sittläge. Det är ju ingen mening med att sitta när man ändå garanterat inte skall vara kvar på samma ställe om 30 sekunder. Vill han greja med nåt på golvet ligger han på mage. Det är svårt att göra precisa armrörelser då man ligger på mage. Vilket gör att det inte är speciellt intressant att öva på såna där saker som andra barn gör när de sitter. Stapla klossar, lägga saker i varandra etc.
Jag börjar jobba om två veckor, sa jag det? Just nu känns det fantastiskt. Om två veckor och en dag kommer jag säkert att tycka att föräldraledighet är det bästa jag varit med om.
Idag är jag glad över:
* öppna förskolan om 40 minuter
* att maken kommer hem ikväll, även om det blir sent
* att V sover och jag har fått gnälla av mig här
* att det ju bara MÅSTE bli bättre när han blir äldre. Om några år, i alla fall
* att V fick ner hyfsat mycket lunch, trots att han HATADE min hemlagade mat idag igen
2010-03-22
Våren är här!
Ja, mycket märkligt. När jag åkte till mina föräldrar för sisådär 12 dagar sen var det fullständig vinter här i stan. När jag kom hem i torsdags var det i alla fall snö kvar på de flesta ställen, även om lite gräs tittade fram. Och nu är det endast i ledsna högar längs vägarna, inklämd mellan många kilo grus som snön står att finna. Kanske under en och annan tät buske också, dit den nån gång blåst in. Det har varit en solig och fin helg, och idag regnade det, som en äkta nådastöt. Men det snöar säkert snart igen, håhåjaja.
Nåt annat som är här är mensen. Lite blygt tittade den fram under förmiddagen, när jag redan tagit ett graviditetstest med pulsen dånande i öronen. Inte tillstymmelse till extra streck var det. Och sen fick jag ju som sagt detta bekräftat genom ett ytterst försiktigt blodflöde.
Maken är på tjänsteresa och var hemma och åt middag innan han åkte. Sorgset berättade han att stället han ska till inte ens har ett hotell, utan ett "Värdshus". Och att kontoret där han skall hålla sin lilla utbildning har så hög säkerhetsklass att endast utbildningslokalen är tillgänglig för honom. Inte lunchrestaurangen. "Jag får väl köpa en macka nånstans på morgonen" suckade han och skovlade i sig det sista av tomatsoppan innan han ringde taxi. Inte är han framme än, heller. Tågresan tar 4,5 timmar. I morgon kväll kommer han hem runt kl 23. Hårt liv.
Själv ska jag snart lägga mig. Har undvikit att läsa i min läskiga bok den senaste timmen och hoppas på att sova gott och utan mardrömmar. Vi får väl se. Vs lilla flaska med ersättning är färdigblandad och väntar utanför hans rum. Hoppas att han också sover gott i natt och inte vaknar förrän det är dags att gå upp i morgon bitti. Dvs när JAG tycker att det är dags, vid 06:30. Inte så troligt, dock. Jag får nog sova som längst till kl 06. Antagligen har vi minst ett uppvak innan också, vid 5 eller så. Då lägger jag plytet i min säng och håller tummarna för att han sover vidare. Det är väldigt mysigt att ha den lilla snusande gullungen sovande på armen, men tyvärr sover man inte så värst bra själv när han ligger där. Men vi går inte upp kl 5. Så det så.
Idag är jag glad över:
* snösmältningen
* att jag inte längre svävar i graviditetsovisshet
* att jag fått tummen ur och mixat ihop lite frukt och bär till massor av barnefterrättsportioner
* att vi tog en promenad idag innan regnet kom
* öppna förskolan i morgon
Nåt annat som är här är mensen. Lite blygt tittade den fram under förmiddagen, när jag redan tagit ett graviditetstest med pulsen dånande i öronen. Inte tillstymmelse till extra streck var det. Och sen fick jag ju som sagt detta bekräftat genom ett ytterst försiktigt blodflöde.
Maken är på tjänsteresa och var hemma och åt middag innan han åkte. Sorgset berättade han att stället han ska till inte ens har ett hotell, utan ett "Värdshus". Och att kontoret där han skall hålla sin lilla utbildning har så hög säkerhetsklass att endast utbildningslokalen är tillgänglig för honom. Inte lunchrestaurangen. "Jag får väl köpa en macka nånstans på morgonen" suckade han och skovlade i sig det sista av tomatsoppan innan han ringde taxi. Inte är han framme än, heller. Tågresan tar 4,5 timmar. I morgon kväll kommer han hem runt kl 23. Hårt liv.
Själv ska jag snart lägga mig. Har undvikit att läsa i min läskiga bok den senaste timmen och hoppas på att sova gott och utan mardrömmar. Vi får väl se. Vs lilla flaska med ersättning är färdigblandad och väntar utanför hans rum. Hoppas att han också sover gott i natt och inte vaknar förrän det är dags att gå upp i morgon bitti. Dvs när JAG tycker att det är dags, vid 06:30. Inte så troligt, dock. Jag får nog sova som längst till kl 06. Antagligen har vi minst ett uppvak innan också, vid 5 eller så. Då lägger jag plytet i min säng och håller tummarna för att han sover vidare. Det är väldigt mysigt att ha den lilla snusande gullungen sovande på armen, men tyvärr sover man inte så värst bra själv när han ligger där. Men vi går inte upp kl 5. Så det så.
Idag är jag glad över:
* snösmältningen
* att jag inte längre svävar i graviditetsovisshet
* att jag fått tummen ur och mixat ihop lite frukt och bär till massor av barnefterrättsportioner
* att vi tog en promenad idag innan regnet kom
* öppna förskolan i morgon
2010-03-20
Farväl amning
I morse var det premiär. Premiär att INTE amma. Därmed är dygnets sista amningstillfälle bortplockat. Jag måste erkänna att det känns lite vemodigt! V verkade lite brydd på förmiddagen och drog ner min urringning ett par gånger så han kunde placera munnen på BHn, men då det tydligen inte fanns nåt att suga på där kröp han iväg på nya äventyr.
Man kan väl inte säga att veckan hos mina föräldrar var direkt vilsam. Det var samma tidiga morgnar som vanligt, fast jag sov ingen tupplur på förmiddagarna. Det var promenader med sulkyn som mamma köpt på Återbruket för 150 kr (mycket 90-tal, lilarutig med nallar...), det var besök hos mina bröder och hos svärföräldrarna och en sväng till ett varuhus med lite outlet-känsla där jag köpte massor av Name It-barnkläder på rea. Och en hel eftermiddag för mig själv i Uppsala. Jag handlade på mig omfångsrika tantkläder. Jag är ett fetto. Ingen träning på över en månad. Så går det när man blir förkyld och har annat för sig. Fast nu är jag frisk och ska boka in ett pass nästa vecka. Eller kanske två. Ska festa loss på chips ikväll, eftersom maken är borta.
V har nu fyra prydliga tänder i överkäken (och en rejäl Thore Skogman-glugg) och två tänder där nere. Och två till på gång. Sen ska kindtänderna komma, om schemat följs. När de kommer kanske man slipper se hela majskorn i bajset.
V är ett litet matvrak nu. Vad det varierar! Veckan innan jag åkte upp till mamma och pappa var han ju hatisk varje middagstillfälle. När vi väl var där åt han hungrigt en hel burk mat till middag så gott som varje dag. Och en hel burk till lunch. Men så fick han ju mer motion eftersom både morfar och mormor lät honom leda dem runt lägenheten varv efter varv. V går ju nuförtiden tämligen bra även om han bara får hålla i sig med ena handen, men helst vill han hålla i sig med båda. Det går ju snabbare då. Han har också kommit på tekniken med att klättra uppför trappor och tog sig uppför halva mormor och morfars våningshöga trappa alldeles själv.
Två gulliga saker har V börjat med: Han pussas på munnen (med helt öppen egen mun, naturligtvis) och han klappar händerna. Fast applåderna associeras inte nödvändigtvis med något bra, han klappar gråtande i händerna om man tvingar honom att ligga på rygg vid blöjbyte. Det är nästan totalt omöjligt nuförtiden. Vissa dagar är bättre, andra sämre. Men det är aldrig populärt.
Vi har fått hem en ny barnbok från Barnens Bokklubb: Knacka På. Vi har Vita barnkammarboken och i den finns bilder av Anna-Clara Tidholm, en berättelse som heter Hitta På. V har alltid gillat Hitta På, så vi köpte Knacka På bums. Och han gillar den också. Framförallt att man faktiskt får just KNACKA i boken, för varannat uppslag har en dörr som man skall banka på, och då man öppnar (dvs bläddrar) ser man vad som finns innanför. T ex 4 apor som kastar kuddar. V greppade knackandet otroligt fort - han har aldrig varit speciellt intresserad av att härma, men efter att vi visat honom några gånger bankar han nu på alla dörrar i boken, till och med innan man säger "Knacka på".
Just nu saknas något. Min mens. Den borde kommit i onsdags, ungefär. Men det enda som kom var en vag känsla av mens, lite körig mage. Inget mer. Antagligen har min kropp inte startat upp riktigt efter amningen. Men jag KAN ju vara gravid. En mycket otippad gravididtet i så fall, men inte omöjlig. Det var ju inte som att vi gjorde ett allvarligt försök, och jag trodde nog att ägglossningen var förbi då vi äntligen fick till det efter flera veckors uppehåll, men den (lossningen) kan absolut ha varit senare än jag trott. Jag kan inte bestämma mig för ifall jag egentligen vill vara gravid så snabbt igen eller inte. Jag menar, det hade ju varit skönt att åtminstone få börja jobba. Och att ha en liten period då man drar in dubbla löner och inte snålar på föräldradagar så mycket man kan. Fast samtidigt så vill vi ju ha barn hyfsat tätt och att fundera i banorna "det blir ju lättare att vara gravid när V är lite äldre" är naturligtvis bara att bedra sig själv. V är hyfsat krävande, och han kommer nog att fortsätta med det ett bra tag framöver. Det är ju sån han är, och han är en gullunge som jag inte skulle vilja byta ut mot någon annan! Fast jag hoppas på att nästa blir en sån där som sover flera timmar på dagen OCH på natten. Om man nu skule få välja, alltså. Nåväl, nu tar vi inte ut nåt i förskott. Om mensen saknas på måndag så tar jag ett graviditetstest. Det ligger ett kvar i skåpet sen förra gången. Ska kolla så det inte finns nåt bäst-före-datum som passerats, bara.
Idag är jag glad över:
* de nya öronpropparna som mamma rekommenderade, silikonvariant från Apoteket. Fantastiskt effektiva och bekväma!
* att V har sovit bättre de två nätterna hemma än han gjorde hos mormor och morfar - för då var det mycket snuva och många uppvak under några nätter.
* mina nya kläder, även om de är lite tantiga
* att vi har tvättid i morgon, eftersom ALLA Vs kläder i stl 74 är smutsiga. Och alla jeans som jag får på mig också.
* min borta-vecka, SÅ skönt med sällskap hela dagarna!
Man kan väl inte säga att veckan hos mina föräldrar var direkt vilsam. Det var samma tidiga morgnar som vanligt, fast jag sov ingen tupplur på förmiddagarna. Det var promenader med sulkyn som mamma köpt på Återbruket för 150 kr (mycket 90-tal, lilarutig med nallar...), det var besök hos mina bröder och hos svärföräldrarna och en sväng till ett varuhus med lite outlet-känsla där jag köpte massor av Name It-barnkläder på rea. Och en hel eftermiddag för mig själv i Uppsala. Jag handlade på mig omfångsrika tantkläder. Jag är ett fetto. Ingen träning på över en månad. Så går det när man blir förkyld och har annat för sig. Fast nu är jag frisk och ska boka in ett pass nästa vecka. Eller kanske två. Ska festa loss på chips ikväll, eftersom maken är borta.
V har nu fyra prydliga tänder i överkäken (och en rejäl Thore Skogman-glugg) och två tänder där nere. Och två till på gång. Sen ska kindtänderna komma, om schemat följs. När de kommer kanske man slipper se hela majskorn i bajset.
V är ett litet matvrak nu. Vad det varierar! Veckan innan jag åkte upp till mamma och pappa var han ju hatisk varje middagstillfälle. När vi väl var där åt han hungrigt en hel burk mat till middag så gott som varje dag. Och en hel burk till lunch. Men så fick han ju mer motion eftersom både morfar och mormor lät honom leda dem runt lägenheten varv efter varv. V går ju nuförtiden tämligen bra även om han bara får hålla i sig med ena handen, men helst vill han hålla i sig med båda. Det går ju snabbare då. Han har också kommit på tekniken med att klättra uppför trappor och tog sig uppför halva mormor och morfars våningshöga trappa alldeles själv.
Två gulliga saker har V börjat med: Han pussas på munnen (med helt öppen egen mun, naturligtvis) och han klappar händerna. Fast applåderna associeras inte nödvändigtvis med något bra, han klappar gråtande i händerna om man tvingar honom att ligga på rygg vid blöjbyte. Det är nästan totalt omöjligt nuförtiden. Vissa dagar är bättre, andra sämre. Men det är aldrig populärt.
Vi har fått hem en ny barnbok från Barnens Bokklubb: Knacka På. Vi har Vita barnkammarboken och i den finns bilder av Anna-Clara Tidholm, en berättelse som heter Hitta På. V har alltid gillat Hitta På, så vi köpte Knacka På bums. Och han gillar den också. Framförallt att man faktiskt får just KNACKA i boken, för varannat uppslag har en dörr som man skall banka på, och då man öppnar (dvs bläddrar) ser man vad som finns innanför. T ex 4 apor som kastar kuddar. V greppade knackandet otroligt fort - han har aldrig varit speciellt intresserad av att härma, men efter att vi visat honom några gånger bankar han nu på alla dörrar i boken, till och med innan man säger "Knacka på".
Just nu saknas något. Min mens. Den borde kommit i onsdags, ungefär. Men det enda som kom var en vag känsla av mens, lite körig mage. Inget mer. Antagligen har min kropp inte startat upp riktigt efter amningen. Men jag KAN ju vara gravid. En mycket otippad gravididtet i så fall, men inte omöjlig. Det var ju inte som att vi gjorde ett allvarligt försök, och jag trodde nog att ägglossningen var förbi då vi äntligen fick till det efter flera veckors uppehåll, men den (lossningen) kan absolut ha varit senare än jag trott. Jag kan inte bestämma mig för ifall jag egentligen vill vara gravid så snabbt igen eller inte. Jag menar, det hade ju varit skönt att åtminstone få börja jobba. Och att ha en liten period då man drar in dubbla löner och inte snålar på föräldradagar så mycket man kan. Fast samtidigt så vill vi ju ha barn hyfsat tätt och att fundera i banorna "det blir ju lättare att vara gravid när V är lite äldre" är naturligtvis bara att bedra sig själv. V är hyfsat krävande, och han kommer nog att fortsätta med det ett bra tag framöver. Det är ju sån han är, och han är en gullunge som jag inte skulle vilja byta ut mot någon annan! Fast jag hoppas på att nästa blir en sån där som sover flera timmar på dagen OCH på natten. Om man nu skule få välja, alltså. Nåväl, nu tar vi inte ut nåt i förskott. Om mensen saknas på måndag så tar jag ett graviditetstest. Det ligger ett kvar i skåpet sen förra gången. Ska kolla så det inte finns nåt bäst-före-datum som passerats, bara.
Idag är jag glad över:
* de nya öronpropparna som mamma rekommenderade, silikonvariant från Apoteket. Fantastiskt effektiva och bekväma!
* att V har sovit bättre de två nätterna hemma än han gjorde hos mormor och morfar - för då var det mycket snuva och många uppvak under några nätter.
* mina nya kläder, även om de är lite tantiga
* att vi har tvättid i morgon, eftersom ALLA Vs kläder i stl 74 är smutsiga. Och alla jeans som jag får på mig också.
* min borta-vecka, SÅ skönt med sällskap hela dagarna!
2010-03-12
Bortrest
Jag och V är hos mina föräldrar. Inget äktenskapligt bråk mellan mig och maken, utan ett sen länge planerat besök såhär i slutet av min föräldraledighet.
Vi åkte tåg (med mobilbiljett, en intressant upplevelse i sig - jag tar nog det säkra före det osäkra och hämtar ut biljetterna i framtiden). Resan tog fyra timmar, och jag hade med mig mat till V så vi skulle klara oss över natten ifall det behövdes, men tåget var mirakulöst i tid. V uppförde sig förvånansvärt städat, förutom att han kissade en hel liten sjö på golvet på toaletten då det var dags för blöjbyte. Han blev lite otålig ett par gånger och fick ta på sig mockasinerna och bli omkringledd lite i vagnen, men i huvudsak nöjde han sig med att vistas i mitt knä, och däremellan bli buren den korta sträckan till tågets absoluta framkant för att titta på loket som tuffade framför vår vagn. Spännande! Vi hade en hel avdelning i första klass för oss själva i en dryg timme, vilket var helt strålande. Resterande tid delade vi avdelningen med två IT-konsulter som pratade i telefon utan uppehåll.
Mormor och morfar var så fascinerande att V var ett litet dygdemönster hela eftermiddagen och somnade för kvällen fem minuter efter att jag lagt honom i sängen, helt utan protester (medan jag såg på TV i rummet utanför). I kväll hade vi inte riktigt samma tur, det var ett evinnerligt vrålande - mamma undrade till slut försiktigt om han kanske hade ont i magen eller så. Men det hade han såklart inte. Han var skriande övertrött efter att ha fått gå omkring tillsammans med morfar en stor del av dagen. V kan nu promenera kavat med bara den ena handen fast förankrad runt ett finger. Fast det ena benet tar längre steg än det andra. Ser väldigt lustigt ut.
Vi skall vara här i en vecka och hinna hälsa på både delar av min släkt och svärföräldrarna. Jag har en hemlig dröm om att få se Avatar om den fortfarande går på bio, men jag har inte kollat upp det än. Skulle vara kul att få köpa lite kläder till mig själv också, men det är inte säkert att tillfälle ges för båda dessa aktiviteter. Eller ens en av dem.
Nu är det dags att göda sig lite extra med kvällens efterrätt: ostkaka!
Idag är jag glad över:
* att tågresan igår gick så bra
* att V blir bortskämd av mormor och morfar
* det välbehövliga miljöombytet
* att Solsidan går på TV om ett par timmar
* att V faktiskt somnade även ikväll, trots att det satt långt inne
Vi åkte tåg (med mobilbiljett, en intressant upplevelse i sig - jag tar nog det säkra före det osäkra och hämtar ut biljetterna i framtiden). Resan tog fyra timmar, och jag hade med mig mat till V så vi skulle klara oss över natten ifall det behövdes, men tåget var mirakulöst i tid. V uppförde sig förvånansvärt städat, förutom att han kissade en hel liten sjö på golvet på toaletten då det var dags för blöjbyte. Han blev lite otålig ett par gånger och fick ta på sig mockasinerna och bli omkringledd lite i vagnen, men i huvudsak nöjde han sig med att vistas i mitt knä, och däremellan bli buren den korta sträckan till tågets absoluta framkant för att titta på loket som tuffade framför vår vagn. Spännande! Vi hade en hel avdelning i första klass för oss själva i en dryg timme, vilket var helt strålande. Resterande tid delade vi avdelningen med två IT-konsulter som pratade i telefon utan uppehåll.
Mormor och morfar var så fascinerande att V var ett litet dygdemönster hela eftermiddagen och somnade för kvällen fem minuter efter att jag lagt honom i sängen, helt utan protester (medan jag såg på TV i rummet utanför). I kväll hade vi inte riktigt samma tur, det var ett evinnerligt vrålande - mamma undrade till slut försiktigt om han kanske hade ont i magen eller så. Men det hade han såklart inte. Han var skriande övertrött efter att ha fått gå omkring tillsammans med morfar en stor del av dagen. V kan nu promenera kavat med bara den ena handen fast förankrad runt ett finger. Fast det ena benet tar längre steg än det andra. Ser väldigt lustigt ut.
Vi skall vara här i en vecka och hinna hälsa på både delar av min släkt och svärföräldrarna. Jag har en hemlig dröm om att få se Avatar om den fortfarande går på bio, men jag har inte kollat upp det än. Skulle vara kul att få köpa lite kläder till mig själv också, men det är inte säkert att tillfälle ges för båda dessa aktiviteter. Eller ens en av dem.
Nu är det dags att göda sig lite extra med kvällens efterrätt: ostkaka!
Idag är jag glad över:
* att tågresan igår gick så bra
* att V blir bortskämd av mormor och morfar
* det välbehövliga miljöombytet
* att Solsidan går på TV om ett par timmar
* att V faktiskt somnade även ikväll, trots att det satt långt inne
2010-03-03
Plötsligt händer det...
V har varit en riktig liten bundle of joy idag, utom efter kl 17 såklart - men så är det varje dag. Och vet ni vad? Han somnade i sin säng HELT utan att gråta. På två minuter. Det har aldrig hänt innan och kommer väl aldrig att hända igen. Förmodligen är det för att han håller på att bli förkyld. Det håller nämligen jag på att bli. Men jag ska njuta av ögonblicket så länge som möjligt. Somna utan gråt. Man tackar.
Idag är jag glad över:
* att vi varit ute i det vackra vädret
* två nyinköpta "ätasjälv"-skedar (babyBjörn)
* Vs nya humör, där han inte klänger på mig hela tiden utan kryper iväg för att Upptäcka Saker
* att någon uppfunnit extra mjukt näsdukspapper
* alla hjälpsamma människor som utan att bli ombedda lyfte barnvagnen upp och nedför trappor
Idag är jag glad över:
* att vi varit ute i det vackra vädret
* två nyinköpta "ätasjälv"-skedar (babyBjörn)
* Vs nya humör, där han inte klänger på mig hela tiden utan kryper iväg för att Upptäcka Saker
* att någon uppfunnit extra mjukt näsdukspapper
* alla hjälpsamma människor som utan att bli ombedda lyfte barnvagnen upp och nedför trappor
2010-03-02
Varannandagshumör
V är glad idag. Han var glad i går också, men i söndags var han erbarmligt sur. Vi gissar på allt möjligt. Kan det vara att han är hungrig, eftersom vi lagt om maten (tagit bort ett mellanmål för att få honom att äta mer till lunch)? Är det en ny tand som irriterar? Är han kanske extra trött? Fast det är ju meningslöst att gissa. Det kan vara vad som helst när som helst.
Måltiderna har varit riktigt jobbiga de senaste dagarna. V vill verkligen inte äta middag. Han knorvar sig nästan ur barnstolen, gråter och skriker så fort skeden närmar sig munnen. Oavsett innehåll, tills det blir frukt i den. Då går det plötsligt fantastiskt bra. Luncherna fungerar otroligt bra ibland. Och ibland påminner de om middagarna. Jag vet att man ska avdramatisera det hela och bara låta honom slippa äta. Men det är svårt. Vi gjorde det dock i går, något nervösa över hur han skulle sova på natten (på "tom" mage). Han hade dock ätit en monsterportion fullkornsgröt på eftermiddagen, så vi tänkte att han kanske inte var superhungrig.
Vi har lite av en "varannan-natt"-syndrom också. Natten till söndan sov V som en liten gris fram till 05:15. Sen vägrade han att somna om. Antagligen var det därför han var sur i söndags. Jag var också sur, eftersom jag inte heller fick sova efter 05:15. Natten till igår vaknades det kl 01:30, 02:30, 05, 05:15, 05:20, sen fick V ligga i vår säng och somnade lyckligtvis om nån gång innan 06, för att sen vakna 06:30. Jag fick också sova en liten extra period. Gladare dag igår för alla inblandade, men jag kände mig trots allt ganska sliten och bad om en frinatt i natt. La mig till rätta i bäddsoffan med öronproppar medan maken tog bayvakten till sin sida av sängen. Ungen sov naturligtvis som en stock till kl 05:50. Jag gjorde det däremot inte. Bäddsoffan är smal och mjuk, och det är obekvämt att sova med öronproppar. Jag vaknade minst 4 gånger under natten. Man kunde ha haft det betydligt värre, rent sömnmässigt. Det vet jag. Dock kunde man haft det bättre också.
Hur som helst, V sov. Av detta drar vi slutsatsen att det tydligen inte spelar nån roll om middagen bestått enbart av en fjärdedels banan och fem skedar fisk med potatis. Det sovs i alla fall.
Igår var vi ute och flängde. Jag pungade ut med 850 kr hos tandläkaren på morgonen och fick tänderna smärtsamt rensade från tandsten och en ny tid för att fylla igen ett bakterieangripet mellanrum, efter lunch körde jag maken till jobbet, sen kastade vi elektronikskrot på återvinningscentralen och tog en sväng till ett köpcentrum eftersom jag behövde en flaska dunderhårkur på Bellbox. V gillade köpcentret skarpt. Han satt storögd i sin paraplyvagn och tittade på allt framför sig. Jag är lite ledsen över att vår Manduca bärsele inte kan bära barnet framåtvänt på magen. När han sitter i selen på magen vänder han sig oupphörligen för att se vad som händer bakom hans rygg. Jag tycker att han är för liten för att åka på ryggen än så länge.
En ny, livsfarlig grej som V börjat med är att utan förvarning kasta sig bakåt om han sitter i famnen. Eller om han sitter på ens axlar (det gäller att hålla i hans ben hårt!).
Om en knapp timme bär det av till öppna förskolan. Skönt att få komma hemifrån igen! Jag hade ju tänkt köpa en bebispulka för utomhuslek i snön, men nu har mycket av snön regnat bort och jag är lite för snål/fattig för att tycka att det är värt att leta upp och inhandla en babypulka som vi kanske inte får användning för mer än en gång.
Inte har vi fått nån lägenhet heller. Jag är inte superförvånad.
Idag är jag glad över:
* solen
Måltiderna har varit riktigt jobbiga de senaste dagarna. V vill verkligen inte äta middag. Han knorvar sig nästan ur barnstolen, gråter och skriker så fort skeden närmar sig munnen. Oavsett innehåll, tills det blir frukt i den. Då går det plötsligt fantastiskt bra. Luncherna fungerar otroligt bra ibland. Och ibland påminner de om middagarna. Jag vet att man ska avdramatisera det hela och bara låta honom slippa äta. Men det är svårt. Vi gjorde det dock i går, något nervösa över hur han skulle sova på natten (på "tom" mage). Han hade dock ätit en monsterportion fullkornsgröt på eftermiddagen, så vi tänkte att han kanske inte var superhungrig.
Vi har lite av en "varannan-natt"-syndrom också. Natten till söndan sov V som en liten gris fram till 05:15. Sen vägrade han att somna om. Antagligen var det därför han var sur i söndags. Jag var också sur, eftersom jag inte heller fick sova efter 05:15. Natten till igår vaknades det kl 01:30, 02:30, 05, 05:15, 05:20, sen fick V ligga i vår säng och somnade lyckligtvis om nån gång innan 06, för att sen vakna 06:30. Jag fick också sova en liten extra period. Gladare dag igår för alla inblandade, men jag kände mig trots allt ganska sliten och bad om en frinatt i natt. La mig till rätta i bäddsoffan med öronproppar medan maken tog bayvakten till sin sida av sängen. Ungen sov naturligtvis som en stock till kl 05:50. Jag gjorde det däremot inte. Bäddsoffan är smal och mjuk, och det är obekvämt att sova med öronproppar. Jag vaknade minst 4 gånger under natten. Man kunde ha haft det betydligt värre, rent sömnmässigt. Det vet jag. Dock kunde man haft det bättre också.
Hur som helst, V sov. Av detta drar vi slutsatsen att det tydligen inte spelar nån roll om middagen bestått enbart av en fjärdedels banan och fem skedar fisk med potatis. Det sovs i alla fall.
Igår var vi ute och flängde. Jag pungade ut med 850 kr hos tandläkaren på morgonen och fick tänderna smärtsamt rensade från tandsten och en ny tid för att fylla igen ett bakterieangripet mellanrum, efter lunch körde jag maken till jobbet, sen kastade vi elektronikskrot på återvinningscentralen och tog en sväng till ett köpcentrum eftersom jag behövde en flaska dunderhårkur på Bellbox. V gillade köpcentret skarpt. Han satt storögd i sin paraplyvagn och tittade på allt framför sig. Jag är lite ledsen över att vår Manduca bärsele inte kan bära barnet framåtvänt på magen. När han sitter i selen på magen vänder han sig oupphörligen för att se vad som händer bakom hans rygg. Jag tycker att han är för liten för att åka på ryggen än så länge.
En ny, livsfarlig grej som V börjat med är att utan förvarning kasta sig bakåt om han sitter i famnen. Eller om han sitter på ens axlar (det gäller att hålla i hans ben hårt!).
Om en knapp timme bär det av till öppna förskolan. Skönt att få komma hemifrån igen! Jag hade ju tänkt köpa en bebispulka för utomhuslek i snön, men nu har mycket av snön regnat bort och jag är lite för snål/fattig för att tycka att det är värt att leta upp och inhandla en babypulka som vi kanske inte får användning för mer än en gång.
Inte har vi fått nån lägenhet heller. Jag är inte superförvånad.
Idag är jag glad över:
* solen
* att det redan blivit mars och "vår"
* att boken jag segat mig igenom den senaste månaden äntligen är slut och jag läst en till i rena glädjen över att slippa läsa den gamla
* de nyfunna mellanrummen mellan mina tänder
* att V långsamt men säkert börjar sova längre nätter
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)