Prövningar

Stackars V är superförkyld. Han hostar, skriker, nyser och droppar snor. Han vill inte äta barnmat, bara gröt och sånt han kan stoppa i munnen själv. Och han vill inte dricka det där extra vattnet som ska göra så att slemmet blir såpass flytande att det går att hosta upp. Det är jättesynd om honom. Jag har försökt muta honom med bröstmjölksersättning - fungerade en gång av tre försök, fruktjuice - inte nån hit alls, dricka ur pipmugg, nappflaska eller glas... men nej. Argt petar han iväg drycken och hostar så han kräks.

Och trots att det är jättejättesynd om V så är mitt tålamod kortare än en finsk snapsvisa. Kan bero på att jag fick sova fyra timmar i natt, eftersom nattsömnen först stördes av att jag oroade mig för att V skulle få svårt att andas där han låg ensam i sitt rum, och fyra timmar senare stördes sömnen av att V vaknade och inte somnade om ordentligt i sin egen säng. Efter 50 minuters sövande gav jag upp och tog med honom till dubbelsängen. Där sov han gott. Inte jag. Det obefintliga tålamodet prövas hårt vid matdags. När jag lagade middag satt V och skrek i sin barnstol så att jag höll på att få panik, sen åt han tre tuggor och sen skrek han, vänd från bordet, tills jag kastat i mig min mat. Han är så ilsken att han är på god väg att klättra ur stolen. Trots bältet.

Den största lökbiten på laxen är dock att maken befinner sig i Örebro. Han var borta natten till idag och skall vara borta i natt och eventuellt en natt till. Jag vet inte riktigt hur jag ska fixa det. I morse klättrade V ur en babysitter medan jag duschade. Han har aldrig ens försökt med det förut. Så jag antar att jag får välja mellan att inte duscha och att låta V skrika i spjälsängen medan jag tar en dusch i morrn. Men så länge vi slipper åka till barnsjukhuset för att få andningshjälp så antar jag att jag ska vara mycket tacksam.

Vs säng är inflyttad till vårt sovrum och huvudändan är uppallad så mycket det går med sovpuckar. Jag vill kunna höra hur andetagen låter i natt, utan att behöva ligga och noja ett rum bort. Plytet sover därinne just nu, fast han har redan hunnit vakna en gång sen jag la honom. Jag ska kolla honom ofta. Igår behövde jag inte kolla honom på kvällen, eftersom han vaknade av sig själv en gång i timmen. Jag hade ett par väninnor här, vi såg på film och åt hämtmat, och allt stoj kanske bidrog till de många uppvaken, vad vet jag? Men han har ju som sagt redan vaknat idag också. Det blir nog en lång kväll. Och en lång natt.

Vi skulle ha varit på 10-månaderskontroll idag, men det blev såklart inte av. V hade nog fixat det, det är ju inte direkt nåt konditionstest, men det hade varit hemskt att smitta nån stackars liten nyföding i väntrummet på BVC. Kontrollen är nu uppskjuten på obestämd framtid. Känns som att varje tidsbestämt besök på BVC, som vaccinationer och kontroller, blir uppskjutna eftersom V prickar in sina förkylningar exakt vid dessa tillfällen.

Om en vecka börjar jag jobba igen. Givet dagens situation känns det skönt. Fast i torsdags hade jag och en väninna en superdag på stan, vårväder och fika och V sov i vagnen i TVÅ TIMMAR (kanske var då han började bli sjuk, och han sov länge av den anledningen?), och hade alla föräldralediga dagar varit på det sättet så hade jag kunnat tänka mig att vara ledig ett tag till.

Idag är jag glad över:
* att V åtminstone inte har haft svårt att andas, trots slemmet i lungorna
* att jag är lättväckt ifall nåt händer och att det tar max 10 minuter till barnakuten med bil, 2 minuter till närmaste akutmottagning
* att jag hade en bra födelsedag i helgen. Med champagne
* att det snart är påsk och långledigt för alla i familjen
* att maken är huvudansvarig för nattvaken om bara några veckor