Ömsom vin, ömsom vatten

Det går några veckor mellan varven. Den här gången beror en del av det på att min pappa har lämnat oss. Alltså oss, som i de levandes skara. Man är ju medveten om att det kommer att inträffa förr eller senare, framförallt som han har varit lite krasslig och ätit mediciner ur dosett de senaste åren, men man är aldrig beredd på det när det väl kommer. Vi har varit uppe hos mamma en vecka och ska upp igen nästa vecka, för att sen påbörja semestern efter begravningen. Vilket innebär att vi är borta nån månad eller så.

Till det lite roligare hör att V äntliga börjat knalla omkring för helt egen maskin. Efter hans ettårskalas, då en kompis påpekade att han aldrig skulle börja gå om vi höll honom i handen, kom traskandet ganska fort

Sommar och sol

Jajjemän. Varmt och skönt är det ute. Familjen har kommit hem och V har på sig sina nya jeansshorts från GeKås dag efter dag. Lustig storlek - han har 80 i kläder rent generellt, men jag konstaterade att 80 i shortsen såg väldigt stort ut. 74 fanns inte, så jag chansade på 68- vilket visade sig vara lagom. Och trots att jag tyckte att jag kollade noga så visade det sig också vara denim som torrfäller. Så jag stod vid tvättstället i timme efter timme och sköljde ur blå färg. Nåja, kanske inte i timme efter timme. Men nån halvtimme totalt i alla fall.

Barnlediga veckan blev bättre och bättre ju längre den gick. Fast det var roligt när de kom tillbaka igen, pojkarna. V hade under veckan utvecklat en bedårande blyghet som även omfattade mig de första minuterna vi träffades på stationen. Han klamrade sig fast vid maken och kikade fram med ett förläget flin.

På bara en vecka tycker jag att han hade hunnit med att ändra utseende också. Och framförallt pratar han mycket mer. Nåja, pratar.. babblar kanske mera. Han säger baba om mat och napp. Och ibland om pappa. Han verkar dock förstå vad mamma är förnåt nu, och säger ibland mamama lite bekräftande när han hittar mig. Han rör på munnen när man själv sjunger för honom och försöker ibland göra rörelser till sången, om det är en sång som han minns från öppna förskolan. Och han vill gå, gå, gå. Inte själv, nej - man ska hålla handen. Får han inte som han vill blir det ett vredesutbrott, han kastar sig bakåt och ylar. Maken har lite svårt att orka med, för det måste hända saker hela tiden.

För egen del har det lugnat ner sig på jobbet. Jag har haft lönesamtal och ska få 700 kr mer i månaden. Betalas ut retroaktivt i juli. Välkommet. Tillsammans med skatteåterbäringen så räcker det nog både till charterresa med tjejkompisarna i höst, de extra semesterutgifterna, födelsedagspresenter till halva min släkt som fyller jämnt i sommar och så blir det över en del. Hoppas jag. Jag ska få ganska mycket i skatteåterbäring, nämligen.

Idag är jag glad över:
* att V fyller ett år om några dagar
* att det är sommarväder ute
* att jag ska luncha med familjen på stan i morrn
* att jag har shoppat loss på GeKås - ny cykelhjälm t ex. Behövdes
* att jag ska äta en bit försenad morsdagschoklad så snart jag skrivit klart det här