Fryser

Det har blivit omslag i vädret. Vår hyresvärd har än så länge ignorerat detta, vilket har fått till följd att jag går omkring och småfryser hela tiden när jag är hemma, undantaget de perioder då jag virar in mig i duntäcket eller står i duschen. Nu kan man ju argumentera för att 21,5 grader inomhus inte är speciellt kallt, men jag är både frusen av naturen och van vid en 24-gradig lägenhet. Så jag fryser.

Jag är fortfarande gravid. Jag har börjat må lite halvtaskigt också, och det är ju på sätt och vis bra. Än så länge är det ingen panik, mest en kombinerad känsla av hunger och äckel. Men det sägs ju att illamåendet blir värre den andra graviditeten, så jag ser framtiden an med skräckblandad skräck. Som bekant är just illamående något av det mest avskyvärda jag vet - i alla fall om vi pratar om vardagliga saker.

Har lyckats få en inskrivningstid på MVC, efter ett telefonkö-äventyr liknande det jag hade när jag försökte kontakta MVC för inskrivning förra gången. Den här gången var bonusen att det inte fanns ett enda rum ledigt på jobbet, så jag fick vackert knalla ut i snålblåsten på lunchen och vanka av och an på en närliggande bakgata medan jag hörde meddelandet "Det är fortfarande kö. Tack för att du väntar" ca 945 gånger. Det kändes i alla fall så. Fast jag köade nog inte mer än en kvart, så gissningsvis hörde jag meddelandet kanske 30 gånger. Blir en ny barnmorska den här gången. Det är helt OK för mig. Jag "connectade" aldrig med den förra riktigt.

Sen senast jag skrev har en förkylning kommit och gått, snabbt och effektivt. Fick till och med stanna hemma från jobbet en dag, då jag var helt groggy. Som tur är klarade sig V undan nästan helt, trots att både jag och maken var rätt sjuka.

V har blivit mycket duktig på att hantera väggströmbrytare nu, så man kan be honom tända taklampan om man vill. Än har han inte riktigt fått kläm på att man kan flytta stolar till olika ställen för att nå saker man vill komma åt (tack för det!), så de gäller att det står en stol nedanför strömbrytaren om han ska lyckas. Vi har nu investerat i en dyr babybjörn-barntallrik med gummi-antiglid-list under, så V får äta sin frukost utan speciellt mycket inblandning från oss nu. Den mesta gröten hamnar faktiskt i munnen. Han kan även dricka ur ett vanligt glas själv, men han är inte betrodd att hantera glaset HELT och hållet, eftersom han gillar att välta det för att det blir så mycket härligt vatten att plaska med då.

Gossen är ett litet matvrak som äter en och en halv barnportion gröt plus en macka till frukost. Han blir rasande så fort gröten är slut om han inte får mackan direkt. Lite lustigt, även om ett raseriutbrott klockan 7 på morgonen inte alltid är skrattframkallande.

Nu börjar magen rumstrera och jag antar att det innebär att det är dags att äta nåt.

Idag är jag glad över:
* att V inte har blivit så förkyld som jag var själv
* att jag fortfarande inte har blött en droppe och har lite småont i magen av och till
* att jag inte mår superilla än
* mina fårskinnstofflor och mitt duntäcke
* att jag pratade med mamma itelefon nyss och hon verkar må hyfsat bra

Vagnfunderingar och utebliven ångest

Vi funderar på att köpa en ny (begagnad) barnvagn. Vår Emmajunga inköpt för 700 kr känns mer och mer som en rysk pansarvagn ju äldre V blir. Maken tar hellre paraplyvagnen som saknar både stötdämpning, suflett och fällbar rygg, och jag tror inte att V sitter superbekvämt i den - den köpte vi ju för extremt korta transporter och inomhus-shopping.

När vi köpte förra vagnen var jag inte ett dugg petig. Nu är jag det.

Den måste ha svängbart/svängbara framhjul - HELST ska det vara en trehjuling med hyfsat stora hjul.
Den skall helst inte väga mer än 12 kg.
Den skall ha en varukorg och justerbart handtag.
Sufletten ska inte bara vara där för syns skull.
Ryggen skall vara fällbar.
Inför nästa bebis, som fortfarande bor kvar i magen:
Den ska kunna göras om till liggvagn med liggdelen vänd MOT den som kör.
Den skall ha vändbart säte.

Allre helst skulle jag också vilja att vagnen gick att ha både som singelvagn och som syskonvagn med säteskombinationerna
sitta framåt+ligga bakåt
sitta framåt+sitta bakåt
sitta framåt+sitta framåt
sitta framåt
sitta bakåt
ligga bakåt

Tyvärr finns ingen vagn som uppfyller samtliga kriterier. Tar man bort det sista finns det typ en. Som inte längre tillverkas, och med ett hyfsat högt andrahandsvärde. Britax Vigour heter den. Jag kollar Blocket en gång i timmen, minst. Att köpa en ny vagn är inte aktuellt. Kanske blir det en sprillans syskonvagn om det verkar vettigt när nästa knyte kommer.

Jag skulle kunna nöja mig med en sittvagn utan vändbart säte att ha bara för Vs skull, men den måste fortfarande vara lätt och ha svängbart framhjul, varukorg, fällbar rygg och suflett. Och den får då INTE kosta mycket mer än en tusenlapp, och bli liten hopfälld, eftersom vi måste köpa minst en, kanske två vagnar till när nya bebisen kommer (då tänker jag ny syskongvagn + ny singelvagn för litet barn - för den gamla behåller vi nog inte i vilket fall som helst).

Såna bekymmer!

Nåja, än är det ingen panik. Jag får hålla ögonen öppna.

I natt drömde jag att jag blödde. Det var dock det enda tecknet på oro jag har haft sen jag såg de två strecken förra veckan. Vad jag mindes från förra graviditeten så blödde jag ytterst lite (rosa) ett par gånger i början, men när jag läste tillbaka insåg jag att det faktiskt var nån gång om dan i perioder under de första veckorna. Inte underligt att jag var orolig då! Hittills har det inte kommit en enda droppe blod, vilket jag är mycket tacksam för. Hade min första somna-framför-TVn-incident igår, och mådde lite illa för första gången i förrgår - men båda dessa händelser kan ha en annan förklaring. Hunger och förkylning, mer specifikt.

V har blivit en hejare på att äta morgongröten själv. Visst kommer det fortfarande en kvarts grötportion på haklappen, i ansiktet (gärna i näsan) och på bordet, och visste måste man fortfarande hålla i skålen åt honom så han inte knuffar ner den på golvet i sin iver med skeden, men han har fått in tekniken hyfsat bra nu. I går åt han en hård persika och höll frukten med båda händerna medan han mumsade. Som ett litet, hungrigt djur med vibrerande morrhår. Väldigt gulligt!

I somras älskade han när vi läste för honom, men nu är bokintresset ganska avsvalnat. Hans nyaste skill är att klättra, och det övar han på så ofta han kan. Upp i soffan, upp på köksbordet om nån stol int eär inskjuten, upp på skrivbordet från soffan, upp på sin leksaksförvaring... Bättre och bättre går det. Härom dagen bar han omkring på en liten låg barnstol som han ställde ner varje meter och klättrade upp på bara för att visa att han kunde. Han balanserade nån minut innan han klättrade ner och fortsatte sin stolpromenad genom lägenheten.

Mina arbetsuppgifter just nu är världsmästartrista. Men jag antar att jag borde utföra dem ändå.

Idag är jag glad över:
* att min förkylning inte har utvecklats från rinnsnuva till nåt värre under de senaste två dygnen
* att illamåendet inte har kommit igång än
* att mamma varit här i helgen
* att det finns rooibos-te på jobbet nu när jag ska dra ner på kaffet
* att V sov på min arm en stund i morse - så fridfull och snusande som bara ett barn kan vara

Plus

Ja, nu var det dags igen! Håll tummarna för att det går vägen den här gången också!

Jag räknade med att få mens i måndags, och från och med söndag kändes det verkligen som om jag HADE fått mens konstant. Men inte. Så i tisdags efter jobbet köpte jag en teststicka och mycket riktigt dök det inom ett par minuter upp inte mindre än TVÅ rosa streck. "Det var ju ingen konst" sa maken - jag vet inte hur lång tid han hade förväntat sig att det skulle ta att bli gravid. Uppenbarligen mer än 6 månader.

Men som sagt, nu följer 8 veckors orolig tillvaro. Tror att missfallsrisekn är sisådär 25% för damer i min ålder. Jag får väl tänka på vad jag stoppar i mig så jag får en välbalanserad kost utan sprit och med endast rimliga mängder kaffe. Nåt som inte är besvärligt att dra in på eftersom jobbkaffet jämfört med kaffet hemma inte alls är så exalterande.

Verkar som om jag får försöka mörka graviditet på ett bröllop i vecka 6 även den här gången. Suck. Ett alternativ är naturligtvis att inte mörka. Om man vågar låta bli. Vi får se hur jag gör. Nåt vin blir det hur som helst inte.

Jag är tillbaka på jobbet igen. Lustigt nog är det enklare att knappa in några rader på bloggen från kontoret än hemifrån. Maken sitter vid datorn varje minut som V sover och vi inte gör nåt tillsammans. Igår spenderade han hela kvällen med att försöka få den nya TVn och datorn att samarbeta för att visa bra bild på TVn när man kollar på film via datorn. Det löste sig till slut. Jag hade mycket tråkigt under tiden.

V har fått alla fyra hörntänder under loppet av ca 2 dagar. Nu kommer även kindtänderna. Han verkar inte vara speciellt bekymrad över det, men vaknar kl 5 varje morgon och somnar om ytterst sporadiskt. Beror antagligen inte på tänderna i vilket fall som helst. Maken är sur för att han inte får sova. Jag har inte så mycket medlidande. Det är ju inte som att han får gå upp och mata V 3 gånger varje natt, vilket jag ju gjorde stora delar av den tiden JAG var nattansvarig.

För övrigt är gossen en liten härmapa. Han försöker härma allt man säger, men ganska varierande framgång. Men nu säger han i alla fall några nya saker:
"Ampa" (lampa)
"Kackuu" (kastrull)
"Biss" (byxor)
"Pajjss" (pyjamas)
"Tetta" (tvätta, eller tvättstugan)
"A" (ja - när han sitter i matstolen och får en matrelaterad fråga)
"Ga" (som tidigare bara bettyde sko betyder nu också gröt)
"Prrrlä" (äpple)
Säkert är det fler ord där. Men jag har glömt dem.

I eftermiddag kommer mamma med tåg och stanar över helgen. Hon ska barnvakta lite och hälsa på lite. Det ska bli trevligt.

Idag är jag glad över:
* småsyskonet på gång
* att mamma kommer hit
* V, som är så självständig nu. Åtminstone i jämförelse
* att vi köpt ny TV
* konserten vi ska på i morgon

Semestern börjar sluta

Det är en vecka kvar av semestern, och vi har precis kommit hem efter att ha varit borta nästan SEX veckor - två veckor hos mamma, 4 resdagar och tre veckor i stugan som ligger norröver.

Förutom begravning har det varit skönt, och åtminstone delvis avkopplande. V har varit betydligt roligare att ha i stugan i år än förra året, men bilresorna har fått bli fler i antal med färre timmar per resdag, för annars hade det inte fungerat. Övernattningen i Sundsvall på hemvägen var en otroligt bra idé - vandrarhem där dubbelrum med toa+dusch kostade 500 kr för en natt var sååå värt det, speciellt eftersom
a) En tiotimmarsresa inkl. raster kortades ner till en femtimmars plus en fyratimmars
b) Vi hade problem med vattenförsörjningen i stugan de sista två dagarna, och jag trängtade verkligen efter en dusch och en hårtvätt
c) Det var en väldigt fin kväll och vi kunde lyxa till det med uteservering och vin+pizza, medan V fick en barnpizza och faktiskt var mycket snäll och timid under de 90 minuterna han tvingades sitta i barnstolen

V har verkligen blivit en stor kille! Han går mycket bra nu, efter att ha övat på den ojämna och sluttande gräsmattan utanför stugan. Han är ofta på gott humör, även om åskmolnen fortfarande kan hopas väldigt snabbt när han har tråkigt och/eller inte får göra det han vill - där det han vill ofta involverar eluttag, vatten och ömtåliga saker. Han har lärt sig att ta sig upp- och nedför trappor genom att krypa. Han kan också klättra nedför saker som sängar och soffor baklänges, och gör rätt varje gång. På sista tiden har han även blivit en fena på att klättra UPP på saker, vilket framkallar mild nervositet hos hans föräldrar. Han har också under senaste veckan verkligen börjat försöka härma det man säger, framförallt substantiv. Vissa ord han säger förstår man, t ex

Gan-gaa	Gunga
Gaa	Sko
Oschj	Ost
Kannaa	Kanna
Bam	Bang
Ka!	Katt
Kacka	Kratta (eller klocka)

Man får nog säga att "kanna" var det första ordet han sa såpass korrekt så man faktiskt hör vad det är han säger utan att han behöver visa upp föremålet i fråga. Sen säger han ju pappa sen länge - mamma ligger fortfarande lite illa till, men leker vi kurragömma så "ropar" han på mig genom att säga "mammaaaa?" när han letar. Vilket är ofantligt gulligt!
Vad kan han mer då? Ibland sjunger han, han säger "daaaa" eller "nang" lite drömmande gång på gång i olika tonhöjd. Han hjälper till när man tar på byxor/blöja genom att lyfta fötterna en i taget - om han VILL ha på sig byxor/blöja i alla fall. Annars försöker han smita snabbt som vinden. När han vill gå ut hämtar han en av sina skor och säger bestämt "Gaa!" vilket ju är hans sätt att säga "Sko". För övrigt kan han även hämta saker man ber honom hämta, om han vill. Han kan öppna dörrar om han når upp till handtaget, och skåp och lådor är absolut ingen match längre. Alla köksredskap ligger ständigt över hela lägenheten, eftersom vi bara har spärrat det absolut nödvändigaste. Nåt kul måste han ju få ha! Han skräms också, genom att morra "aaaargh!" med en vidöppen glad mun. Det bästa är naturligtvis om man spelar med och låtsas var rädd, men det är också kul om man skräms tillbaka. Rädd är han inte, inte ens för stora hundar. Man får hålla i honom så han inte går fram och luggar dem. Han kan äta själv med sked, om man ger honom skeden så han håller den på rätt sätt och sen håller i grötskålen så att den inte halkar omkring. Han använder även andra saker på riktigt, som sopborste och kam (fast han kammar aldrig sig själv). Han kommer ofta med böcker som han vill att man ska läsa, och utbrister "däää!" medan han bestämt lyfter boken så högt upp i luften han kan. Om boken slutar med att nån ska sova vill han gärna stänga den innan den slutar, och han vill gärna bläddra tillbaka till favoritsidor. Och sen ska man läsa samm bok igen och igen, medan han sitter och myser i ens knä. Ibland kommer han faktiskt och pussas spontant, vilket såklart gör att man smälter helt och hållet.

I övrigt känns det som om mammigheten definitivt är på avtagande, och börjar komkurreras ut av pappighet. Åtminstone vissa dagar. Maken är inte hemma just nu, och när han gick grät V våldsamt, tills vi kom på att vi kunde vinka. Vinka är så roligt att man inte kan gråta samtidigt, nämligen. Fast sen fick V gråta lite till, när det inte gick att vinka längre. Vi fick läsa "Är det dags?" ett par gånger innan pappas sorti var glömd.

Hur bra det än är med semester och bortavistelse så är det väldigt skönt att komma hem. Maken längtade till Spotify, jag längtade till civilisationen och V längtade till sina saker - eller det gjorde han såklart inte, han hade med sig en hel kasse med sina roligaste leksaker, men när han kom hem och såg bultbrädan plockade han omedelbart fram den och den tillhörande träklubban, förkunnade lyckligt "Bam!" och satte sig och bankade i en minut, innan det hela blev trist och han drog sig till minnes var grytskåpet var.

Just nu sitter jag och dricker vin. Ingen graviditet i sikte alltså. Fast jag tror faktiskt att jag var gravid förra månaden. Det stack i brösten och jag hade ett jävla humör. Sen kom mensen tidigare än väntat och var värre än vanligt, så jag tippar på att supertidigt missfall - det sägs ju att 50% av alla graviditeter blir missfall, men hälften av missfallen är så tidiga att man inte ens fattar att det är missfall. Jag har i alla fall krupit till korset och börjat med ägglossningstest nu, Clearblue digital. Digitala test är såvitt jag förstår bara en ursäkt för att ta mer betalt för de jäkla testerna. En hållare, fem teststickor (som skall sättas in i hållaren en i taget) och när stickorna är slut finns det självklart inte nån refill så man kan återanvända hållaren, så man får slänga den med batteri och hela skiten. Bärkraftigt, jo jag tackar jag! Skulle aldrig ha köpt detta om det inte var för att det enda alternativet på Apoteket där jag befann mig (något stressad, eftersom jag inte ville att mamma skulle se vad jag köpte) var 1-pack, och det finns ingen som helst poäng med att köpa ETT ÄL-test. Om man klarar sig på ett test så vet man ju ändå när man har ÄL och behöver inget test alls. Hm.

Om en dryg vecka är det alltså back to work. Men det ska faktiskt bli ganska kul, åtminstone ett tag. Sen får vi se om det blir nån semester med tjejkompisarna i höst. Jag ska i alla fall på SPA med damerna i släkten i november. Det ska bli trevligt!

Idag är jag glad över:
* att vara hemma igen
* att det är en veckas semester kvar utan några speciella planer
* att jag ska träffa en kompis på stan i morrn, har inte träffat kompisar sen midsommar
* Vs nya förmåga att leka själv i korta perioder
* min familj
* att mamma ändå verkar må hyfsat bra, och att hon kommer och hälsar på om ett par veckor