Semestern börjar sluta

Det är en vecka kvar av semestern, och vi har precis kommit hem efter att ha varit borta nästan SEX veckor - två veckor hos mamma, 4 resdagar och tre veckor i stugan som ligger norröver.

Förutom begravning har det varit skönt, och åtminstone delvis avkopplande. V har varit betydligt roligare att ha i stugan i år än förra året, men bilresorna har fått bli fler i antal med färre timmar per resdag, för annars hade det inte fungerat. Övernattningen i Sundsvall på hemvägen var en otroligt bra idé - vandrarhem där dubbelrum med toa+dusch kostade 500 kr för en natt var sååå värt det, speciellt eftersom
a) En tiotimmarsresa inkl. raster kortades ner till en femtimmars plus en fyratimmars
b) Vi hade problem med vattenförsörjningen i stugan de sista två dagarna, och jag trängtade verkligen efter en dusch och en hårtvätt
c) Det var en väldigt fin kväll och vi kunde lyxa till det med uteservering och vin+pizza, medan V fick en barnpizza och faktiskt var mycket snäll och timid under de 90 minuterna han tvingades sitta i barnstolen

V har verkligen blivit en stor kille! Han går mycket bra nu, efter att ha övat på den ojämna och sluttande gräsmattan utanför stugan. Han är ofta på gott humör, även om åskmolnen fortfarande kan hopas väldigt snabbt när han har tråkigt och/eller inte får göra det han vill - där det han vill ofta involverar eluttag, vatten och ömtåliga saker. Han har lärt sig att ta sig upp- och nedför trappor genom att krypa. Han kan också klättra nedför saker som sängar och soffor baklänges, och gör rätt varje gång. På sista tiden har han även blivit en fena på att klättra UPP på saker, vilket framkallar mild nervositet hos hans föräldrar. Han har också under senaste veckan verkligen börjat försöka härma det man säger, framförallt substantiv. Vissa ord han säger förstår man, t ex

Gan-gaa	Gunga
Gaa	Sko
Oschj	Ost
Kannaa	Kanna
Bam	Bang
Ka!	Katt
Kacka	Kratta (eller klocka)

Man får nog säga att "kanna" var det första ordet han sa såpass korrekt så man faktiskt hör vad det är han säger utan att han behöver visa upp föremålet i fråga. Sen säger han ju pappa sen länge - mamma ligger fortfarande lite illa till, men leker vi kurragömma så "ropar" han på mig genom att säga "mammaaaa?" när han letar. Vilket är ofantligt gulligt!
Vad kan han mer då? Ibland sjunger han, han säger "daaaa" eller "nang" lite drömmande gång på gång i olika tonhöjd. Han hjälper till när man tar på byxor/blöja genom att lyfta fötterna en i taget - om han VILL ha på sig byxor/blöja i alla fall. Annars försöker han smita snabbt som vinden. När han vill gå ut hämtar han en av sina skor och säger bestämt "Gaa!" vilket ju är hans sätt att säga "Sko". För övrigt kan han även hämta saker man ber honom hämta, om han vill. Han kan öppna dörrar om han når upp till handtaget, och skåp och lådor är absolut ingen match längre. Alla köksredskap ligger ständigt över hela lägenheten, eftersom vi bara har spärrat det absolut nödvändigaste. Nåt kul måste han ju få ha! Han skräms också, genom att morra "aaaargh!" med en vidöppen glad mun. Det bästa är naturligtvis om man spelar med och låtsas var rädd, men det är också kul om man skräms tillbaka. Rädd är han inte, inte ens för stora hundar. Man får hålla i honom så han inte går fram och luggar dem. Han kan äta själv med sked, om man ger honom skeden så han håller den på rätt sätt och sen håller i grötskålen så att den inte halkar omkring. Han använder även andra saker på riktigt, som sopborste och kam (fast han kammar aldrig sig själv). Han kommer ofta med böcker som han vill att man ska läsa, och utbrister "däää!" medan han bestämt lyfter boken så högt upp i luften han kan. Om boken slutar med att nån ska sova vill han gärna stänga den innan den slutar, och han vill gärna bläddra tillbaka till favoritsidor. Och sen ska man läsa samm bok igen och igen, medan han sitter och myser i ens knä. Ibland kommer han faktiskt och pussas spontant, vilket såklart gör att man smälter helt och hållet.

I övrigt känns det som om mammigheten definitivt är på avtagande, och börjar komkurreras ut av pappighet. Åtminstone vissa dagar. Maken är inte hemma just nu, och när han gick grät V våldsamt, tills vi kom på att vi kunde vinka. Vinka är så roligt att man inte kan gråta samtidigt, nämligen. Fast sen fick V gråta lite till, när det inte gick att vinka längre. Vi fick läsa "Är det dags?" ett par gånger innan pappas sorti var glömd.

Hur bra det än är med semester och bortavistelse så är det väldigt skönt att komma hem. Maken längtade till Spotify, jag längtade till civilisationen och V längtade till sina saker - eller det gjorde han såklart inte, han hade med sig en hel kasse med sina roligaste leksaker, men när han kom hem och såg bultbrädan plockade han omedelbart fram den och den tillhörande träklubban, förkunnade lyckligt "Bam!" och satte sig och bankade i en minut, innan det hela blev trist och han drog sig till minnes var grytskåpet var.

Just nu sitter jag och dricker vin. Ingen graviditet i sikte alltså. Fast jag tror faktiskt att jag var gravid förra månaden. Det stack i brösten och jag hade ett jävla humör. Sen kom mensen tidigare än väntat och var värre än vanligt, så jag tippar på att supertidigt missfall - det sägs ju att 50% av alla graviditeter blir missfall, men hälften av missfallen är så tidiga att man inte ens fattar att det är missfall. Jag har i alla fall krupit till korset och börjat med ägglossningstest nu, Clearblue digital. Digitala test är såvitt jag förstår bara en ursäkt för att ta mer betalt för de jäkla testerna. En hållare, fem teststickor (som skall sättas in i hållaren en i taget) och när stickorna är slut finns det självklart inte nån refill så man kan återanvända hållaren, så man får slänga den med batteri och hela skiten. Bärkraftigt, jo jag tackar jag! Skulle aldrig ha köpt detta om det inte var för att det enda alternativet på Apoteket där jag befann mig (något stressad, eftersom jag inte ville att mamma skulle se vad jag köpte) var 1-pack, och det finns ingen som helst poäng med att köpa ETT ÄL-test. Om man klarar sig på ett test så vet man ju ändå när man har ÄL och behöver inget test alls. Hm.

Om en dryg vecka är det alltså back to work. Men det ska faktiskt bli ganska kul, åtminstone ett tag. Sen får vi se om det blir nån semester med tjejkompisarna i höst. Jag ska i alla fall på SPA med damerna i släkten i november. Det ska bli trevligt!

Idag är jag glad över:
* att vara hemma igen
* att det är en veckas semester kvar utan några speciella planer
* att jag ska träffa en kompis på stan i morrn, har inte träffat kompisar sen midsommar
* Vs nya förmåga att leka själv i korta perioder
* min familj
* att mamma ändå verkar må hyfsat bra, och att hon kommer och hälsar på om ett par veckor